Motorcykel Nilsson i skogen

Motorcykel på grusvägar

Triumph tiger 800

Den första turen någonsin på grusväg med trafikskolan sög. Det kändes osäkert, läskigt och som om körskolehojen skulle spontanvälta när som helst. Det hände såklart inte men det tog mycket övning innan grusvägar började kännas bättre. Och jag har många timmars övning framför mig innan jag blir riktigt bra. Eftersom drömmen fortsatt är längre turer i länder med sämre vägar är det bara att nöta på. Och nu gör jag det på min drömhoj dessutom. Tyvärr har SMC ställt in sina gruskurser på från av corona men nästa säsong, eller kanske i höst om dom öppnar, så blir det kompetenshöjande åtgärder.

I helgen var jag i vilket fall ute och slirade runt. Det gick riktigt bra. Pushade mina egna gränser framåt. Hojen är inte ens i närheten av gränsen för vad den klarar av vilket känns bra.

I sommar hade vi planerat en MC färd genom Baltikum. Den har vi fått ge upp hoppet om men förhoppningsvis kan den genomföras nästa år. Turer i Sverige får ersätta. Håller tummarna för att “2 timmar från bostaden”-gränsen kan släppas… Och ja jag vet att det är en självisk förhoppning.

Istället får jag ägna mig åt att vandra i närområdet, koka kaffe, fixa med huset… Ja… och jobba en massa då. Det är sista rycket i det civila mörkret som pågår men mer om det en annan dag. Ha det gott!

Hitta mer inspiration

Inga kommentarer än, skriv gärna något!

    Lämna ett svar