Alla inlägg om Försvarsmakten

Alla inlägg om friluftsliv

Östeuropa: reportage & guider

BU Frågor & Svar GMU Grönt är skönt Nilsson i skogen

Vad gör en sambandsgruppchef och en sambandssoldat/ledningssoldat? Utan samband ingen seger!

Vad gör jag, egentligen, i min tjänst som sambandsgruppchef? Den frågan ställde en läsare och som det M90-maskerade orakel jag är ska jag försöka förklara. Kortfattat ser min grupp till att brigadchefen har tut i luren när kriget kommer.

Tidsnummer 301533 inkom ytterligare en liknande fråga till mig (@nilssoniskogen) från en person som ska rycka in som sambands/ledningssoldat på A9 och som enligt uppgift inte riktigt fått grepp om vad tjänsten innebär. Nu skall jag hålla mig till att rapportera det jag vet och inte det jag tror och således ligger fokus här på hur det är att vara sambandsgruppchef på en främre ledningspluton. Med detta sagt så har jag delvis övat och utbildats tillsammans med 12. Sambandsbataljon så någorlunda insikt där har jag bedömt också. Är du radioräv sedan gammalt får du ha överseende med att jag ska försöka formulera mig icke-tekniskt och lättbegripligt i denna text. Tillägg avseende hur det är att jobba med samband på andra regementen tages tacksamt emot i kommentarsfältet!

Vad gör en sambands/ledningssoldat?

Kortfattat så upprättar vi en sambandsenhet som blir del i Mobilt Kärnnät (MKN). MKN är kommunikationsinfrastrukturen i Försvarsmaktens Ledningssystem. Vad betyder då detta i praktiken? Jo, att det finns ett antal fordon (hos oss är det lastbilar och bandvagnar) med en mast på och ett antal radioapparater, radiolänkstationer med mera i.

Vi åker ut i skogen, reser upp masten (lite som att fira midsommar varje gång!), startar igång alla apparater och som genom ett trollslag får vi kontakt med alla andra fordon som åkt ut och gjort samma sak. Sambandssoldaten är den som gör det praktiska arbetet vilket ute i fält omfattar allt från att köra fordon till att veva mast, knappa radio, maskera fordonet, felsöka när systemet strular, dra kabel mellan olika fordon, övervaka systemen dygnet runt och såklart vara beredd att försvara platsen.

Uppgifterna ser olika ut beroende på vilket typ av pluton du tillhör. Vissa jobbar exempelvis med de höga, fasta tornen och klättrar runt 60 meter över marken medan andra jobbar med satellitkommunikation och därmed har annan teknisk utrustning att hantera. Är du placerad hos artilleriet kommer PC-Dart (typ som Facebook Messenger med textmeddelanden över radio eller genom MKN) vara viktigt. Genom detta system talar exempelvis jägarsoldater om var fienden finns och när informationen rasslat genom beslutskedjan får Archer-besättningen reda på när och vart de ska skjuta.

Försvarsmakten har lagt en befattningsbeskrivning här men att nivån på det fysiska är en etta är rent jävla skitsnack. Prova att lyfta ett dieselelverk från ett lastbilsflak följt av att banka ned pålar i stelfrusen mark och avrunda med att tatta kabel nån kilometer i mörker och snö så inser man att det är fysiskt jobbigt med samband. Utbildningen har dock mycket teori och du måste vara lösningsorienterad och ha förmågan att trots brist på sömn och mat kunna lösa tekniska problem. Varje gruppering innebär problemlösning under stress och press. Det går dock inte bara att kötta, en sambandssoldat måste kunna tänka och arbeta strukturerat mitt i fältkaoset.

Inne på regementet innebär tjänsten bland annat att vårda fordon och annan materiel, fysisk träning, vidareutbildning inom olika system (sambandssystem ja men också flera olika vapensystem), mer vård, lite mer vård och så vård på det, utbildning och övning i strid, skjutningar, mer vård, mer fys, fys, fys, och mer fys, lite mer vård och sen fältlastar vi och drar ut i skogen igen.

Vad gör sambandssoldater på 11. Ledningsplatsbataljon?

Min grupp består av mig och fyra soldater. Två av dem bemannar sambandsenheten (en fräsig bandvagn med diverse radioapparater och annat i bakvagnen) tillsammans med mig, och två av dem bemannar en trossbandvagn. Vi är en del av en främre ledningspluton. Vi upprättar ett slags fältkontor (läs: en karta under en pressening) varifrån brigadchefen eller dennes underordnade kan leda striden. Jävligt salt uppgift således. Vi omgrupperar ofta flera gånger per dygn vilket är tungt jobb. Från en främre ledningsplats kan brigadchefen och delar av hans (tyvärr inte hennes ännu) ledningslag kan jobba nära manöverförbanden som verkar längst fram på stridsfältet. En liten och rörlig ledningsplats gör att brigadledningen kan följa bataljonens anfallsrörelser.

En främre ledningsplats är dock betydligt lättare att förflytta än en stabsplats som oftast består av mängder av containers, tält, fordon och kaffemaskiner. Även på stabsplutonen jobbar sambands/ledningssoldater och de gör ungefär samma saker som oss men de omgrupperar inte lika ofta.

I vår pluton finns också ett antal stridsfordon. Dessa är bepansrade taxibilar åt brigadledningen. De utgör också plutonens närskydd samt transporterar även skyttegruppen/grupperna. Innan vi grupperar är det deras ansvar att ta terräng och se till att platsen är säker innan vi rullar in med sambandsenheten. Jag leder grupperingen av vår sambandsenhet. När vi har upprättat vår mast och övertalat systemet om att vakna till liv kan brigadchefen få kontakt med resten av världen.

Genom oss kan chefen alltså jacka in sig i det kommunikationsnät som andra fasta och rörliga sambandsenheter har upprättat över tiden (MKN). På så sätt kan han kommunicera med manöverförbanden och leda striden. Nuförtiden står ju inte chefen på en höjd och tittar ned på ett slagfält och styr trupperna genom att signalera med olika flaggor. Istället får chefen aktuella rapporter via olika ledningssystem och han använder oss för att kunna berätta för underordnade vad dem ska lösa för uppgift och när. Väldigt enkelt förklarat.

Så förutom att se till att masten kommer upp (lättare sagt än gjort) och att sambandssystemet fungerar felfritt över tiden är jag även ansvarig för att mina soldater och våra fordon samt annan materiel har högsta möjliga stridsvärde över tiden. Skulle vi hamna i strid är det också jag som leder gruppen i striden.

För att vi ska kunna lösa allt jag skrivit om ovan behöver vi utbildas och just nu är vi i slutet av vår befattningsutbildning. Mina soldater gör 9 månaders utbildning, jag gör 11 månader men framöver kommer alla göra 11 månader eftersom det är en teoretiskt tung utbildning. Under hösten gick jag en utbildning som hette Instruktör Taktiska Telesystem, då var jag den enda rekryten. Genom den blev jag utbildad till operatör på MKN som är det sambandssystem vi har i vagnen. Parallellt genomförde jag gruppchefsskolan. Som gruppchef har jag alltså båda mina soldaters befattningsutbildning plus gruppchefsskolan att luta mig tillbaka mot när jag ska lösa min uppgift. Jag tror inte att det är så vanligt att få en så här individanpassad och massiv befattningsutbildning men jag är tacksam.

Under våren mängdtränades gruppen i det operativa arbetet med att upprätta, övervaka, bryta och förflytta sambandsenheten. Som tur är har jag en jävligt bra grupp, vi har gjort ett extremt bra jobb tillsammans. Samband får för mycket skit och för lite uppmärksamhet. Det är sambandsenheten som ger en främre ledningspluton existensberättigande och jag tycker det är väldigt synd att Försvarsmakten är för dålig på att lyfta upp sambandsrelaterade tjänster i sin kommunikation och marknadsföring. Kanske är det inte speciellt coolt (om än jävligt jobbigt) att tatta kabel men utan samband, ingen seger!

Samband är en förmåga som behövs på alla förband inklusive specialförbanden. Som duktig sambands/ledningssoldat har du extremt många karriärmöjligheter och har du kompetens inom MKN kommer du ha extremt lätt att få jobb efter muck. Du behöver inte ha teknisk kunskap innan inryck även om det såklart är fördelaktigt att ha någon form av intresse för det. Tänk på att du bara har så roligt som du själv gör det till över tiden!

Ställ gärna frågor så kompletterar jag inlägget!

BU Grönt är skönt

Köra stridsfordon

Tisdagen var dagen det hände. Jag fick äntligen köra stridsfordon. Inledningsvis skulle jag backa ut ut garaget. Det jag inte visste var att man i ett stridsfordon ska vrida styrdonet tvärt om mot vad backledaren visar, vilket inte är fallet med bandvagn. När detta väl retts ut gick det bra. Till skillnad mot de kära bandvagnarna startar stridsfordonen villigt och lätt med ett knapptryck.

Ett par varv på garageplan följde innan vi framryckte till en grusplan för att köra mellan koner. Jag fick vara vagnchef på vägen dit. Föraren i ett stridsfordon ser väldigt dåligt. Höger sida och framförallt bakåt ser man inte alls så därför har man en vagnchef som med rösten säger hur föraren ska köra i stil med: förare, bakåt, bakåt, bakåt, höger, höger, rätt, bakåt… Och så vidare. Vi tog oss ut utan problem och körde inte över mötande fordon. Stridsfordonet är 3 m och 17 cm brett om jag minns rätt utifrån vad kamrat K berättade. Vikten är ca 25 ton (ni får googla exakta uppgifter, skiljer sig också åt beroende på hur de är utrustade osv).

Konbanan gick bra. Framåt i serpentiner utan ledare. Inte helt lätt att veta när man ska svänga pga extremt dålig sikt så jag svängde lite tidigt men det gick bra ändå.

Det roligaste kom dock efter lunch. Eller ja, att bromsa är inte så roligt. Det är nämligen sjukt svårt att göra det mjukt. Värre än att hitta dragläge på personbil när man ska ta körkort i princip. Två obekvämt hårda inbromsningar lyckades jag med men alla har alla tänder kvar (vilket vi vet sen tidigare erfarenheter inte alltid är fallet efter tvärnitar). Det roliga var terrängbanan. Samma vi körde med bandvagnarna under utbildningen men det var riktigt riktigt roligt att köra där med stridsfordon. Faktiskt lättare än med bandvagn i bemärkelsen att stridsfordon inte lutar eller känns som om dom ska välta. Fick sedan köra tillbaka till regementet. Mycket bra dag!

Efter middagen orienterade vi en lätt bana och det var skoj även det!

Klart slut!

BU Grönt är skönt

Svettig fys och breddutbildning stridsfordon

En fantastisk dag i armén skulle man kunna sammanfatta denna måndag med. Solen sken obarmhärtigt från en himmel lika blå som poplinstället vi ställde upp i för morgonens kompanifys. Vedervärdiga intervaller och obehagligt många burpees beordrades och fy fan vad jobbigt det var. Till slut var det som att andas genom ett sugrör. Extremt obehagligt. Tog i för kung och fosterland i förhoppning att inom kort kunna springa i en snabbare grupp på långdistanspassen.

Men på tal om träning såg jag en annan soldat i Försvarsmakten lägga upp en bild från gymmet med en bildtext om känslan av otillräcklighet/inte vara stark nog/ jämföra sig med andra och så vidare. Kan relatera till detta i bemärkelsen att jag har väldigt svårt för att känna att jag är ”sämst”. Jobbigt att sätta ord på det men jag tänker att det kanske finns andra som vill rycka in men som oroar sig för fyskrav och sådär. Givetvis förstår jag rent intellektuellt att folk inte står och glor på mig och tänker att ”fan vad dålig hon är” men det känns ibland så. För mig är svårt att inte jämföra sig med andra trots att jag jämfört med mig själv blivit mycket bättre. Och rent objektivt är jag inte dålig heller även om jag är långt från elit. Tänk milen på under timmen, kan springa 15 km, Tough Viking 15 km på 2 h 10 min, maxar situps och armhävningar på multitestet. Jag tar i så att jag blir helt jävla förstörd men det känns ändå inte tillräckligt.

När jag själv nu ska bli instruktör tar jag med mig detta. Att verkligen se efter om folk gör sitt yttersta utifrån sin egen nivå och behålla fokus på långsiktighet. Får jobba själv på att tänka att prestationen är good enough så länge jag gjort mitt yttersta men det kan vara svårt när det hetsas.

Samtidigt vet jag att jag är extremt fältstark. Det är inte alls säkert att den som är fysiskt stark är den som kommer lösa uppgift bäst i fält. Egentligen är den enda slutsatsen att det enda man kan göra är sitt bästa i alla lägen och så länge jag ser kamrater och framgent mina rekryter göra just det så kommer jag alltid ge en klapp på axeln. Och ha i bakhuvudet att jag vet hur det känns att (möjligen inbillat) känna sig dålig framför andra.

Så, känslor upphör. Efter dusch begav vi oss till skjutbanan och där gick det riktigt bra! Sköt ett par serier liggande och fick äntligen hjälp med att ställa siktet de sista snäppen. Därefter knästående där jag satte mina serier direkt. Knästående är bästa skjutställningen tycker jag. Mycket trevligt!

Eftermiddagen tillbringades i garaget där vi fick utbildning på stridsfordon till min stora glädje. Nödutrymmning ingick och lära sig att starta. Imorgon ska jag äntligen få köra stridsfordon efter vansinnigt många om och men (befattning som las ned, denna vända när jag flyttades från stridsfordonsförare till sambandsgruppchef vilket var helt rätt sett i efterhand). Jäkligt skoj i alla fall!

Sitter just nu och halvkollar på gänget som spelar volleyboll. Förfäras över att ingen har sett Torsk på Tallinn. Dit bär det av i helgen på MUCK-kryssning nämligen!

BU Grönt är skönt Nilsson i skogen

Ta terräng med handgranatsförfarande

Skyttelinje, FRAMÅT! Vi övar inte enbart bakåt, bakåt, BAKÅÅÅÅÅT på Ledningsregementet utan delar av skjutperioden tillägnades tagande av terräng till fots samt med handgranatsförfarande. Vi övade fortsatt med skarp ammunition och bytte äng mot skogsterräng. Den huvudsakliga metoden som drillades var skyttelinje framåt och det var utmanande att behålla formationen. Fiender (olika pappfigurer) hissades upp bland buskarna och blyregnet föll tungt över motståndaren.

Vid en vall mot ängen kommenderade vi gruppchefer handgranatsförfarande med chockhandgranater som smäller utav bara helvete. Förtjänstfulla insatser av samtliga. Repetition av som sagt kunskapens moder och vid skarpa situationer är det just de indrillade rörelserna och handlingarna man har att falla tillbaka på. Under dagen jobbade gruppen på med kraft och jävlar vad svettigt det blev. Riktigt jäkla kul hur som helst!

Dagen efter anslöt sig Myrstacken (läs min grupp, samband/tross) samt skyttegruppen till stridsfordonstäten för att drilla urdragande främre ledningsplats. Mina två bandvagnar tilldelades varsin Ksp 58 och ett gediget antal GRG-projektiler. Jävlar vad det krigades sen vill jag lova.

Gruset sprutade när vi omgrupperade till en vall varifrån bandvagnarnas Ksp 58-skyttar fick gå loss. Och nej, jag vet att bandvagnen är av plast, syftet var att skyttarna äntligen skulle få skjuta. Tjockmyran tog uppgiften på allvar och brände hundratals skott på ett genomförande och bytte pipa snabbt som attan i mitten. Även Grismyran sköt som fan. Med tanke på hur vi stod (stilla) beordrade jag Eldmyran att sparka upp förardörren och hjälpa till med bekämpningen av fienden.

Mot nästa grupperingsplats! Lugnet blev kortvarigt, skyttar på ängen! Det fanns inget annat att göra än att med förtjänst utföra strid från lätta fordon från min chefsplats. Framgång. Inte en realistisk övning just detta förfarande men det var inte det som var syftet så ni behöver inte bli upprörda i kommentarsfältet. Njut istället av denna bild från tidigare i veckan. Jag är skytten i knästående i mitten under ett av genomförandena när jag var gruppchef. Observera att det var metod som drillades, därav att vi sitter mitt på en äng.

Trevlig söndagkväll. Kompanifys imorgon bitti i ett fantastiskt väder för löpning (detta gäller oavsett vilket väder det blir, men det vet ni sen gammalt).

BU Grönt är skönt

Övning: plutonens strid – metoder

Korridor, BAKÅÅÅÅÅT! Sällan har jag varit så hes som nu efter rediga mängder genomföranden av diverse metoder som ingår när plutonen löser stridsuppgifter. Den gångna veckan har tillbringats på ett övningsfält nära dig och lede fi har nedkämpats med kraft över tiden.

Inledningsvis övade vi avsutten strid. Bandvagnarna parkerades, pansarsluskarna övade med förtjänst på annat håll och vi slogs tillfälligt samman med grannplutonen. Denna delades i två skyttegrupper. Jag och en av de ordinarie skyttegruppcheferna tilldelades en utav dessa. Att leda en skyttegrupp om tio soldater var onekligen väldigt roligt och utmanande. Jag var gruppchef respektive stf varannat genomförande.

Avskärmning med rökhandgranat under stridsmoment.

Blixtlås och korridor bakåt drillades och vi kastade rökhandgranater. Skall återkomma till handgranatsförfarandet som drillades dag två. Kaptenen gav oss som gruppchefer utrymme att ta egna initiativ och lösa ut striden på det sätt vi fann lämpligt. Vi övade med skarp ammunition, givetvis låg extremt stort fokus på säkerhet precis som vanligt mamma. Att öva så här var hur som helst fruktansvärt roligt och extremt svettigt, vädret har varit för fint.

Ett flertal lärdomar drogs under dagen. En av mina är att det var rätt beslut att öva in att förflytta sig med vapnet hållet med pipan uppåt och kolven ungefär vid midjan i en arm. Fördelen är att när man ramlar handlöst rakt på ansiktet nedanför kaptenen och 1 sgt bakom skytteledet vid blixtlås så må ens värdighet naggas i kanten men mynningen på vapnet nuddade inte marken. Måste ha sett så jävla trattigt ut.

Se ut som ett förvirrat marsvin i stridsutrustning. Jag förevisar.

I övrigt var vi måhända inte några salta jefla krigare (läs jogga i basker genom skärgårdsvatten med en Ksp 90 i famnen) men vi levererade som grupp. Blev så glad över att även alla jag fick från grannplutonen till min grupp gjorde sitt absolut bästa, var lyhörda, stöttande, inte ifrågasatte och att vi omedelbart kunde jobba som en enhet. Inga enskilda rambofasoner här utan fokus på att gruppen skulle lösa uppgift. Fick till och med höra snälla ord efteråt. Positiv förstärkning är alltid trevligt när något är nytt och man gör sitt bästa. Med en sådan bra grupp törs man prova vingarna som chef ordentligt. Ni är så jäkla bra allihop!

Naturligtvis finns det förbättringspotential för mig som individ men eftersom jag tidigare bara övat på att leda skyttegrupper om ca 5-6 individer inklusive mig själv tyckte jag att jag löste det hela riktigt bra. Det är svårt att fatta (extremt) snabba beslut och lyckas kommunicera det till hela gruppen samtidigt som man själv deltar i striden med allt vad det innebär. Behöver öva mer på att fokusera på överblicken och att alltid tänka typ nu, sen, beredd. 

Med det sagt så fattade jag hela tiden beslut, höll gruppen i rörelse och försökte desperat teckna när rösten bara sprack. Det går alltid att bli bättre men hade någon sagt på GMU:n att jag skulle lyckas med detta hade jag inte trott på dem.

Återhämtning är prioriterad verksamhet.

Det är hög tid att skjuta ut sig för helg. Ledighet från gröntjänst innebär dock inte omedelbar ledighet utan klockan tickar och jag ska sluta skriva här och fortsätta jobba.

Tillägg: Vi var på ett NOAK-möte i måndags kväll där kvinnliga anställda soldater samt chefer (bataljonschef, kompanichefer, plutonschefer) möttes för att diskutera olika frågor. Även detta återkommer jag till i detalj men under NOAK-mötet sa bataljonschefen att det är viktigt att vi allihop hjälps åt att sprida information (texter och bilder på sociala medier) om Ledningsregementet och 11. Ledningsplatsbataljon i syfte att inspirera fler att söka sig till oss. Passande nog så har jag den här bloggen liksom min InstagramDu som läser får gärna ställa alla sorts frågor om livet i Försvarsmakten här så kan jag antingen svara eller skicka vidare frågan till rätt person. Tillägg slut!

Grönt är skönt Intervjuer Nilsson i skogen

Intervju med Kalle: Utan spaning ingen aning

Från en snöhög i Boden eller en sanddyn i Mali, spanarens blick är alltid fast. Träffa Kalle, gruppchefen från I19 som just nu leder sju spaningssoldater på mission i Mali.

Namn: Kalle

Regemente: I19

Befattningoch grad: 1. Sgt, spaningsgruppchef

Instagram:  @spaning_nord_i19 (Gemensamt konto för 3. Brigadspaningskompaniet och spaningsplutonen vid 191. bataljon.)

Du är i Mali just nu, vad löser du för uppgifter där?

Jag är chef för sju spaningssoldater. Vi löser allt från rörlig/fast spaning till samverkan, allt syftandes till att ge högre chef inom FN beslutsunderlag inför kommande uppgifter/operationer.

Hur ser en dag ut på mission? Eftersom vi förstår att varje dag är olik de andra så får du berätta om ett par olika:

Dagarna kan grovt delas in i tre kategorier;
1. En dag på campen: Vårda, träna, äta, sola, breddutbilda på något av gruppens vapensystem/ materiel, gå på ordergivningar/ genomgångar.
2. Patrull i närheten av egen camp: Spaningsgrupperna löser stående inhämtningsuppgifter i operationsområdet.
3. Operationer: Kompaniet (eller delar av kompaniet) löser inhämtningsuppgifter under längre tid och på längre avstånd.

”Spaningsgrupper gör sig redo att utgå för rörlig spaning.” Bild lånad från @spaning_nord_i19 på Instagram

Berätta om vägen till rollen du har nu och vad du gör på jobbet i Sverige?

Jag gjorde värnplikten 2008, genomförde därefter SOU på MSS 2009/2010. Därefter arbetade jag på en pluton där jag hade alla befattningar från ställföreträdande gruppchef till ställföreträdande plutonchef.
Hemma i Sverige arbetar jag i huvudsak som instruktör.

Vad har du alltid i uniformsfickorna?

Första förband, kompass, tändstickor, gps (garmin foretrex 401), handskar, anteckningsmtrl, pannlampa, kniv, snusdosa.

Gains är viktigt, hur tycker du en soldat ska träna?

Varierat och hårt.

”Spanare i Timbuktu.” Bild lånad från @spaning_nord_i19 på Instagram

Som nyinryckt värnpliktig, vad ska rekryten ha i bakhuvudet förutom att dricka vatten och byta strumpor över tiden?

Dina befäl har gått igenom precis samma saker som du går igenom. Gör ditt bästa, ta hand om dina kamrater. Enkelt.

Om du fick lägga en beställning hos FMV med obegränsad budget, vad köper du?

Nya hjälmar!

Har vi bättre utrustning än Burkina Faso?

Haha, ja.

”Spaningsplutonen I19 är bataljonchefens ögon och öron.
Vilja, Uthållighet, Precision.” Bild lånad från @spaning_nord_i19 på Instagram

I Försvarsmakten behöver man ibland peka med hela handen. Gör det, på ett av nedanstående alternativ.

M90 eller M90 öken?

Båda

Galt eller Terrängbil 11?

Galt

Strid eller spaning?

Spaning

Ak5 eller Ksp 90?

Ak5

Bulle eller proteinpulver?

Bulle

Göra lumpen eller plugga tekniskt basår?

Båda

Puppa eller 20 tält?

Puppa

T-shirt eller Fältskjorta 90?

T-shirt

Nocco eller kaffe?

Nocco

Bära ksp-band eller bära radio 180?

Ksp-band

Stålgrå eller ankelsocka?

Ankelsocka

Discogym eller orientering i skogen?

Discogym

Sand eller snö?

Snö

Högvakt eller o-plats?

O-plats

Gym eller hinderbana?

Gym

Emilia eller Instagram?

Instagram

Vasaloppet på Vita Blixten eller springa samma sträcka på sommaren som ultramara?

Springa.

Har du några tillägg?

Nej.

Följ Kalle och hans kamrater på Instagram genom detta konto: @spaning_nord_i19

BU Grönt är skönt Nilsson i skogen

Måla bandvagn, orientering och permission

Kungen har vinkat hej då för helgen och vi har lämnat regementet. Det är inte många permissionshelger kvar till muck nu. Just nu går tiden både snabbt och oerhört långsamt. Inte för att jag längtar ut, jag kommer ju kvarstanna i Försvarsmakten.

Vårdveckan är till ända och jag har fortfarande färg från bandvagnsmålningen kvar på händerna. Vagnen blev riktigt tjusig när vi var klara i alla fall. Underskattade dock grovt hur jäkla lång tid det tar att måla M90-kamouflage på en bandvagn. Återstår att se om vi måste måla en vända till under REMI eller om detta duger. Passade även på att måla bandvagnens namn lite lagom diskret på förardörren (alla befäl låtsas som om ni inte läste det).

I övrigt har vi även orienterat. Det är jäkligt roligt. Var en svår bana (enligt Warduck som elitorienterat) men jag tog mig runt och hittade alla kontroller på egen hand utan att springa efter någon. Tror jag ska gå med i den lokala orienteringsklubben och fortsätta öva. Är svårare att orientera och springa än att gå tycker jag.

Slut på tråkigt inlägg, nu tar jag fredag!

BU Frågor & Svar GMU Grönt är skönt Guider & Tips

Gör GMU på Ledningsregementet (sök till mitt kompani!)

Den 23 juli startar den elva månader långa grundutbildningen på Ledningsregementet. Då kommer jag vara en av instruktörerna på 11. Ledningsplatsbataljon och mer specifikt på Rasbo Kompani.

Det finns platser kvar, bland annat som stridsfordonsskytt och stridsfordonsförare men givetvis slår jag ett extra slag för samband. Särskilt om man har någon form av intresse för IT.

Skall dock tilläggas att jag inte hade någon erfarenhet av att jobba rent fysiskt med IT-teknik innan inryck så det är absolut inget krav. Däremot är det bra om man gillar problemlösning, är envis och lösningsorienterad. Det är jäkligt roligt att jobba med samband på en främre ledningsplats. Jag tycker denna typ av jobb marknadsförs alldeles för lite av Försvarsmakten. Det är utmanande eftersom hela ledningslaget (inklusive brigadchefen!) är beroende av att just min grupp löser sin uppgift. En ledningsplats utan samband är inte värt ett skit/fyller ingen som helst funktion. Att då säkerställa att allt funkar och upprättas snabbt som fan medan ett antal höga chefer mer eller mindre står och hoppar på tå vid sidan ger en skön form av press.

Vi löser ju ”skarpa” uppgifter hela tiden. Det är inte en blågul som säger att det är godkänt eller för dåligt. Antingen fungerar systemen eller så fungerar dem inte och då blir det inget samband förrän vi felsökt och åtgärdat. Poängen är att man hela tiden jobbar ”på riktigt”.

Sedan får man som sambands/ledningssoldat såklart också en gedigen soldatutbildning inklusive olika vapensystem, ledarskap (för gruppchefer), strid och så vidare.

Med det sagt så vill jag verkligen slå ett slag för att göra lumpen. Har du inte antagningsprövat, boka in dig på en gång och se till att välja Ledningsregementet. Ställ gärna frågor så svarar jag eller tar reda på svaret och återkommer!

Här finns alla inryck (KLICKA och läs mer på Försvarsmaktens hemsida)!

BU Grönt är skönt

Vårdvecka

Är vi verkligen i Sverige? Värmen är nästan absurd. Vård i motoroverall står på schemat liksom utvärdering och personliga utvecklingssamtal med plutonchefen. Jag hoppas så många som möjligt från plutonen ska välja att stanna kvar i Försvarsmakten. Tror alla kommer välja minst T. (Tidvis anställning, dvs komma in på vissa övningar etc). Dock kommer nästan hela min grupp stanna på heltid. Ska bara övertyga Warduck också så är vi fulltaliga. För egen del stannar jag som sagt. Råkar förresten veta att det finns platser kvar om man vill rycka in på min pluton och bli stridsfordonsbesättning…

Volleyboll och fotboll har också prioriterats. Tyvärr är jag riktigt förkyld så det har varit begränsat med fys för min del.

Ser i övrigt fram emot pannkakor idag. Inte många torsdagar kvar nu 👌

BU Grönt är skönt Nilsson i skogen

BrigStri 18 ur sambandsgruppchefens perspektiv

Vare sig stålregn eller blött regn präglade övningen BrigStri 18. Istället sken solen konstant utom den förmiddagen då vi övade vältrigg inomhus. Kärvt värre.

Vältrigg är för den oinsatte ett stridsfordonsliknande åbäke som bjuder uppsutten personal på en tur likt i en tombola. Precis som bilen man tumlas runt i vid halkkörning innan körkortet skulle tas således. Hängandes fastspänd upp och ned med full stridsutrustning blev det utmanande att kravla fram till förarplats och ut genom den luckan. Tur jag inte har anlag för klaustrofobi. Riktigt roligt var det även om det såklart vid en skarp situation hade varit långt från kul att sitta fast i ett stridsfordon, potentiellt med vatten inforsandes och fientlig eld i luften.

Utöver detta gavs plutonen möjlighet att öva gruppering ytterligare ett antal gånger. Repetition är kunskapens moder och nu fick vi även tillfälle att anpassa det vi övat utifrån brigadstabens önskemål. Brigadchefen och ledningslaget är ju dem vi ger service till kan man man säga i bemärkelsen transport och kommunikation.

Särskilt för oss i sambandsenheten var det lärorikt att jobba nära staben och vi löste vår uppgift på ett riktigt bra sätt måste jag säga. Naturligtvis kan man alltid öva mer och helst oftare med brigadstaben men utifrån förutsättningarna levererade plutonen och vi fick mycket beröm.

Som slutövning var det inte en så bra övning eftersom vi inte omgrupperade lika ofta som vi borde göra. Det var ju inte en övning tänkt till oss vilket jag förstår men vi fick ingen ”shit detta är vår slutövning”-känsla. Vi tog dock initiativ och hjälpte till och felsökte även utanför vår enhet vilket skapade värde.

Nu är vi som sagt på Ledningsregementet igen och det är vårdvecka på schemat. Bandvagnen ska få kärlek och vi ska fysa. Solen skiner och det är galet varmt. Det känns att det inte är långt kvar nu! Känns redan trist att tänka på att lämna kamraterna. Som tur är ska i alla fall några jobba kvar precis som jag.