Alla inlägg om Försvarsmakten

Alla inlägg om friluftsliv

Östeuropa: reportage & guider

BU Grönt är skönt Nilsson i skogen

Terrängkörning med bandvagn

Morgonens bestyr lades snabbt till handlingarna och efter åtgärder före körning samt teorigenomgång rullade vi ut genom grindarna. Himlen var blå och luften kylig. Inledningsvis gick jag framför de tre bandvagnarna och orienterade samt rekade väg. Allt flöt på fint. Vi bytte roller och jag blev förare. Inga konstigheter där heller. Efter en lagom lång terrängkörning utspisade vi lunch. Sedan började det riktigt roliga.

Vi kartrekade och satte av själva, jag och Kamrat K. Vi vek av från terrängspåret och tog oss fram i Narnia. Solstrålarna strilade ned mellan grenar och granar av diverse storlekar gav bokstavligen talat vika för vår framfart. Vi orienterade runt en höjd och tog oss över stockar och stenar.

Allt fortlöpte perfekt och vi kom i god tid till återsamlingsplatsen. Eftersom solen sken och vi inte hade något fientligt läge drack vi varm choklad och njöt av detta på taket. Stridsvärdeshöjande!

Under den sista biten terrängen gick vi dock bet. Vi tänkte prova en väg som jämfört med det vi tidigare klarat såg lätt ut. Så var det inte. Plötsligt knakade isen till och vi fann oss lutandes ned i ett stinkande dike med is, kladd och ångest.

Det är svårt att beskriva hur mycket bajs detta vatten luktade. Och hur ledsna vi blev när vi märkte att dörrlisten inte höll tätt. I övrigt mycket komiskt och lärorikt. Vi blev tillslut bogserade upp bakåt av en annan bandvagn, svärandes över brist på diffspärrar och vinschar. 😂

Därefter körde vi till återsamlingsplatsen och avnjöt en minst sagt välsmakande portion iso-mat. Körning i terräng i mörker var kvällens sista moment i skogen. Därefter spolade vi stinkande lera från vagnen och parkerade sedan i garaget. En riktig toppdag detta!

BU Grönt är skönt

Skytte, fys och bandvagn

Solen sken, minusgraderna bet i kinderna och tvättbytet hade avbetats problemfritt när plutonen i poplinställ stod uppställda inför en fysglad major imorse. Intervaller på slingan innanför grindarna löd ordern och snart gnistrade hår och skägg av fryst svett och utandningsluft. Moral stärktes och kroppen likaså där vi sprang varv efter varv. Efter fem kilometer sa min höftböjare tvärnej till vidare ansträngning och så här i efterhand är känslan allt annat än god. Hoppas detta ger med sig snart. Nåväl det fanns ingen tid till misströstan. Hetsdusch följdes av vapenutlåsning och marsch till skjutbanan.

Dagen till ära sköt vi på hundra meter, knästående och mot akustiska mål. Tydligen var det min dag idag och skyttet flöt på med förtjänst. Bland annat träff tre av tre på 2,7 sekunder med spridning på strax över 10 cm (startat och skjutet i knästående). Skyttet från fel axel gick inledningsvis åt helvete men förbättrades även detta. Eftersom jag klarade alla serier och krav direkt fick jag lämna min plats till en kamrat och hann därmed dricka kaffe och kolla på en stund. Skönt att få ha en lyckad dag på skjutbanan. Så är det inte alltid men just knästående är min bästa skjutställning.

Efter lunch skrev vi fyra teoriprov på bandvagnskursen. Klarade samtliga vilket var skönt. Kvällen har ägnats åt jobb (driver ju företag parallellt med lumpen) men snart blir det gymmet istället för något överkroppsrelaterat. Förmodligen militärpress.

Trevlig måndag allihop!

BU GMU Grönt är skönt

Vad finns i uniformsfickorna?

Få saker är så tillfredsställande som att kunna plocka fram det man själv eller en kamrat behöver ur uniformsfickorna. Med det sagt så varierar innehållet och i fredags var det följande som fanns i fickorna. I fält är det inte ovanligt att en mössa samt två par strumpor (i plastpåse) också finns i fickorna. Så här kommer en oredigerad version med precis allt som låg i mina fickor i fredags.

I vänster benficka bor min fältmössa. Den har alltid sällskap av en vikkåsa och ett tändstål. Nävern är slut men jag har tamponger i höger benficka och det funkar lika bra. Har som synes även tändstickor. Nyckeln till skåpet sitter fast i en hälla och stoppas ned i byxfickan med knapp. I övrigt har jag ett kartfodral med pennor, minneslappar, kompass, anteckningsbok, sudd och en karta över närövningsfältet (som inte syns på bild pga sitter på utsidan av kartfodralet).

I höger benficka ligger ett kränkt första förband. En hundbajspåse. En minineccessär med bland annat tamponger, våtservetter, handkräm, ipren, en kam, handdecinfektion med mera. En grön buff och handskar utgör förstärkningsplagg. Ficklampa och multitool som kommit till mycket nytta vid bandvagnsmek. Tuggummi och kaffe för stridsvärdets skull och så en pannlampa som senast användes på torsdagskvällens marschträning.

I bröstfickorna var det ganska tomt i fredags. Pennor, block, USB, hörlurar, öronproppar och så mobilen då. Brukar ofta även ha snöre i fickorna.

Det var alles. Vad trycker du ned i dina fickor?

BU Grönt är skönt

Transport av farligt gods och marschträning

En gedigen heldag i teorisalens avbröts endast för pannkakslunch. Och då insåg jag det soliga faktumet att pannkaksglädjen börjat avta. Vad ska jag nu leva för!? Teoriboken vägde tungt och PowerPoint-döden blev ett faktum.

Glädjande nog hade vi marschträning att se fram emot liksom att jag fått in svar från nästa intervjuperson till min serie här på bloggen.

Åter till marschträningen. Efter middagen packade vi stridsäcken med ett gediget gäng glada kilon och stridsutrustningen togs på. Totalt vägde jag nu 110,5 kg. Väger 75 kg i naturligt skick så 35,5 kg släpade jag runt på. Lite lagom tungt sådär en torsdagskväll. Var en mycket förnämlig tur med lagom hetsigt tempo. Gick ensam med fysfänriken och ser det som en mycket fin komplimang när hon säger ”du går ju så jävla fort Nilsson, träffar sällan sådana som går snabbare än mig”. Ska tänka på den när jag hamnar sist på nästa löptur hehe. Oavsett så var det toppen. Bästa på dagen!

Nu ska jag plugga teori och äta kvarg. Trevlig kväll!

BU Grönt är skönt

Köra bandvagn med bildförstärkare och terrängkörning

Helvete vad det lutar hinner jag tänka innan framvagnen med min förare bakom ratten tar sig ned för avsatsen i skogen lagom långt från regementet. Det är rek av väg genom terräng som pågår och vägen vi valt fungerade. Tur det, hade varit svårt att mörka ett misslyckande. Skämt åsido så gjorde vi ett gediget jobb idag med att lära oss reka och köra genom terräng där vägar saknas. Lärorikt och rent ut sagt jävligt roligt. Det var dagen i stort det. Gårdagen spenderades på vägar men först utbildades vi i bildförstärkare. Jag hade det redan sedan gruppchefsskolan men repetition är kunskapens moder och vem bangar på hinderbana/hela havet stormar inomhus en förmiddag? Efter lunch serverades vi ett teoripass i mörkerkörning som avslutades med ett teoriprov. Alla rätt, check. Såldes kunde vi ta sikte mot oändligheten och vidare. Eller i vilket fall kunde vi sikta ut i mörkret. Vi körde en slinga (på väg) med avskärmad belysning, därefter släckt belysning och slutligen med bildförstärkare. Det sistnämnda gick fint, särskilt när man kollade med båda ögonen. När man blundade med det ena (för att simulera kolmörker, nu var det snö så det var inte helt mörkt) så var det en väldigt udda känsla i och med att djupseendet försvinner liksom periferiseendet. Nu får vi inte köra fortare än 30 km/h men det gav tillräcklig fartkänsla vill jag lova. Ni som provat bildförstärkare till fots kan nog tänka er hur det blir att köra fordon med den samma. Riktigt roligt var det också. På det hela taget har veckan varit förnämlig hittils. Dessvärre avrundas den med två dagars teori men det behöver vi inte misströsta för. Ett extra marschträningspass har lagts in imorgon kväll. Ser dock ändå fram emot helgen. Saknar Fredrik, vovvarna och gården! Den som är intresserad av tallar och snö kan nu avnjuta ett smärre bildregn. I övrigt, klart slut!

BU Grönt är skönt

Fys, befordran och backning

Trots brist på både solsken och kvittrande fåglar lyckades plutonen med konststycket att lämna våningsängarna med de rutiga lakanen. Havregrynsgröt och kaffe jagade bort tröttheten och övriga morgonrutiner gjordes raskt undan. Kompanifys enligt stående därefter.

Tyvärr är jag fortfarande paj i höften och tänker nu övertyga mitt goda själv om rimligheten i att inte öka belastningen för snabbt. Stod därför på crosstrainern i 45 minuter och hetssvettades. Tyvärr redigt ont nu men hoppas det släpper. Kändes skönt att dra igång veckan i vilket fall.

Kompaniuppställningen som följde bjöd på en trevlig händelse: befordran. Gruppcheferna blev vicekorpraler så nu kan jag titulera mig medlem i vinkelmaffian. Har till och med lyckats sy kragspeglarna. Sömnad är inte min starka sida men med rätt motivation så gick även denna uppgift att lösa.

Eftermiddagen tillbringades på övningsfältet och vi övade backning med den mytomspunne Kapten Skogsverktyg. Förnämlig eftermiddag måste jag säga! Med mat i magen och teori om mörkerkörning läst tänker jag nu önska alla en trevlig kväll.

BU Grönt är skönt

Marschträning och motorer

Bandvagnsutbildningen fortskrider och djupdykningen ned i motorutrymmet fortsätter. Idag stod bromsarna på schemat och det var det mest lättbegripliga hittils. Bromsbelägg, bromsok och bromsskivor. Vem trodde att jag skulle ha koll på sådant?

Utöver det nöter vi vidare på backning med släp. Igårkväll marschtränade vi igen. Över en mil blev det på leriga vägar med månen som lampa. Mycket roligt. Bästa sortens träning måste jag säga. Denna gång ökade vi belastningen genom att ha stridsutrustning på oss utöver stridspackning. Med allt på vägde jag in på stabila 103,5 kg när vi kom tillbaka.

Har även hunnit med BRAK med tillhörande ramsor. Befälet säger ordet och vi repeterar. Torsdag – torsdag, morgonfys – morgonfys, ohja – ohja, mera fys – mera fys! Alla veckans dagar gås igenom och armhävningar görs under tiden. Söndag är vilodag och det betyder att stå i plankan.

Nu är det i vilket fall helg och permission. Känns himla fint det!

Trevlig helg!

BU Grönt är skönt

Fortsatt bandvagnsutbildning

Fettnipplar präglade förmiddagen i garaget. När allt var insmort och ytterligare teknikaliteter genomgångna bandade vi iväg till matsalen för lunch. Släpen är påkopplade så ekipagen är duktigt långa numera.

Efter maten tog dagens roliga vid när vi satte av ut i spenaten. Över stock och sten, ned och upp i gropar. Bandvagnen levererade fortsatt utmärkt framkomlighet trots det stora släpet.

Hjärnan fick också jobba när vi backade och slutligen serpentiner med släpet. Gick betydligt bättre än förväntat och ser fram emot att slipa på skillsen ytterligare.

Nu är middagen äten och jag ska styra upp lite grejer med företaget. I övrigt, vad tyckte ni om intervjun jag la upp? Vill ni läsa fler?

BU Grönt är skönt

Backa med släp

Redan när vi hittade en kvast och en orange kon på bandvagnstaket borde vi förstått vad dagen skulle komma att bjuda på. Föremålen var ditplacerade av en instruktör med ont uppsåt men vi gick inte i fällan. När vi senare under dagen bytte bandvagnar och hittade matburkar i värmefläkten trodde vi nästan herr instruktör slagit till igen men icke. Troligen en glömsk basse som lämnat dem där. Vi bekantade oss oavsett med släpet och övade på att backa. Detta var knepigare än väntat men kommer säkerligen lossna inom kort.

En tur på gymmet betades också av. Nu är det serier och kvarg som står på schemat.

Adjö med er!

Grönt är skönt Intervjuer

Intervju med sergeant Blommefors, LedR

Tempoväxling, tunga lyft och trevliga kamrater är tre saker som definierar hennes vardag. Lär känna Lovisa Blommefors, gruppchef på Ledningsregementets ledningsplatsbataljon. Detta är den första delen av min intervjuserie med anställda inom Försvarsmakten.

Vilket regemente jobbar du på och vilken roll har du idag?

Jag jobbar idag på Ledningsregementet som gruppchef i en stabsplatsgrupp på 11 Ledningsplatsbataljon. Jag har ansvar för fem individer utöver mig själv och en hel del materiel bl.a. ett antal lastbilar.

Som gruppchef har Sgt Blommefors ansvar för såväl personal som rediga mängder materiel.

Varför jobbar du i Försvarsmakten?

Den frågan har jag så förbannat många svar på men några av dem är att jag älskar utmaningarna, sammanhållningen och kamratskapen som man bara hittar i försvaret. Men även känslan av att man gör något för sitt land. Jag har även svårt att tro att jag skulle fått den personliga utvecklingen någon annanstans.

Berätta om vägen till positionen du har idag?

Redan när jag var 14 år gammal visste jag att jag ville göra militärtjänst. Började min militära bana på Livgardet där jag gick min grundutbildning som skyttesoldat. Ryckte in i januari 2014. Efter muck tog jag anställning på Livbataljon, Livskvadron. Även känd som Beridna Högvakten. Jobbade där i ett drygt år men kände att det inte riktigt var något för mig.

Sökte istället en tjänst på Ledningsregementet eftersom jag kände att jag behövde miljöombyte och fick tjänsten som ledningssoldat på Stabspluton. Det är ett av de bästa besluten jag tagit! Trivdes så fruktansvärt bra i plutonen och fick äntligen visa vad jag gick för! Fick mycket ansvar nästan från dag ett och därifrån blev det bara bättre.

Har bytt befattning tre gånger inom pluton. Började som packansvarig och ställföreträdande gruppchef i kompanistabsgrupp, därefter gick jag en gruppchefsutbildning och blev ställföreträdare i den grupp jag jobbar med idag. Kort därefter blev jag till slut gruppchef över den fantastiska skaran som jag jobbar med nu. Två år efter jag anställdes på pluton blev jag, efter mycket slit, befordrad sergeant och idag känner jag att jag bär det med stolthet!

#vinkelmaffiasomfan 😉

Vad är det mest utmanande med jobbet?

Det tuffa med tjänsten i sig är att det är väldigt mycket tempoväxling och tunga lyft. Att gå från ett viloläge till att, så snabbt vi kan, upprätta en hel ledningsplats till brigadstaben kräver mycket fokus och disciplin. Vi har mycket tung materiel och måste lösa väldigt många uppgifter på kort tid…

Min personliga utmaning är (fortfarande) att bita sig i tungan ibland. Att inte alltid säga vad man själv tycker är fel eller när beslut tas som man inte alltid håller med om. Men det är något man ständigt lär sig ju längre tiden går. Vilka strider man ska ta och vilka man bara ska låta vara.

Ge tre exempel på situationer när det känns riktigt gött i magen?

  • När alla lastbilar startar på första försöket!
  • När jag och mina soldater skrattar så vi knappt kan andas trots att det är misär och bajsmackor kommer på löpande band.
  • När man rullar hem i sin lastbil med go musik efter en riktigt lyckad övning.

Bästa minnet (eller ett bra du kommer att tänka på) från tiden i grönkläder?

Det finns så himla mycket! Men ett minne som sticker ut är ett tillfälle under Aurora 17. Alla i gruppen är trötta, slitna efter åtta dygn och ingen luktar som en bukett rosor. Vi sitter i ett tält och spelar kort med ett par amerikaner då en av mina soldater bestämmer sig för att ta av sig sitt kroppsskydd. Alla som har haft kroppsskydd 90 vet… man luktar inte gott efter ett par dygn. Alla i gruppen bara skriker ”NEJ, NEJ, NEJ! FÖR FAN!” Ändå tar han av sig kroppsskyddet med ett riktigt gubbstön och det luktar fan men inte nog med det. Under kroppskyddet har han en nätbrynja. Där sitter han, kliar sig på magen och ser oförskämt nöjd ut. Den synen kommer jag aldrig glömma så länge jag lever.

Amerikanarna tittar på mig, skräckslagna, som om de inte vet om de ska skratta eller fly fältet. Till slut brister alla ut i skratt så vi kiknar, jag nästan faller av stolen och spelar tappert vidare på ronden ”vänd tia” i odören som nu lagts i tältet.

Nämn ett eller ett par roliga citat/saker befäl sagt till din pluton genom åren?

Det måste varit under ASSÖ 17 när en löjtnant i befälslaget kom till min grupp och sa att vi behövde flytta pissgroparna. Som för övrig kanske inte var väldigt strategiskt placerade men måste man gå så måste man gå. Med lite höja ögonbryn frågade jag ”Varför?”. Löjtnanten svarade då att det hade klagats på att det var ”för mycket snopp i luften”.

Några råd på vägen till den som vill engagera sig inom Försvarsmakten?

Gör det! Även om du känner dig osäker så kör! Vad finns det att förlora? Det finns så mycket man kan göra. Alla är inte jägare eller skyttebassar. Tänk dig allt som finns i samhället – mekaniker, lastbilschaufförer, it-tekniker, till och med kockar. Allt det finns i försvaret fast med en liten twist.

Jag har aldrig hört någon säga att de ångrar att de gjort militärtjänst. Även om det bara är grundutbildning så kommer det vara en erfarenhet för livet, något du aldrig kommer glömma och du får lära känna dig själv på ett sådant sätt som du inte kan göra någon annanstans. Läs på, var förberedd, ge järnet och det kommer gå bra!

I Försvarsmakten behöver man ibland peka med hela handen. Gör det, på ett av nedanstående alternativ.

Nocco eller kolsyrat vatten

Nocco när man behöver få saker gjort!

AK4 eller AK5

AK5

Värmetröja 90 eller mjukiströja

Värmetröja 90

4 pommes eller FOK-fänrik?

4 pommes

JAS eller Hercules

Hercules

Kvarg eller proteinpulver

Kvarg

Ksp 58 eller Ksp 90

Ksp 58!!

Fältuniform eller pansaruniform

Fältuniform

Hårdrock eller synth

Hårdrock alla dagar i veckan!

Stridsvagn eller Archer

Stridsvagn

Bicepscurls eller situps

Bicepscurls

Handgranat eller PSG 90

Handgranat

Känga 90 eller privat alternativ

Privat alternativ

20-tält eller puppa

20-tält

Bandvagn eller lastbil

Lastbil for the win!

Har du några tillägg?

Vid minsta tvekan – FYSA! Slut tillägg.

Och så ett tillägg från mig, Nilsson. Missa inte att följa henne på Instagram: @femtina