Grönt är skönt Jobb i Försvarsmakten Nilsson i skogen

Trident Juncture minnesanteckningar 3-4 nov

3 nov: Stridsvagnar, vänta och gruppera igen

Basserykten eller snarare förhoppningar om någon sorts återhämtning där även personal ingår utöver fordon svävade genom luften till ingen nytta denna dag. Bryt, fordonsmarsch, tankning, vänta, vänta, vänta, titta på stridsvagnar, vänta, vänta, tatta mat av P4, vänta. Sedan ville ledningslagschefen ha med mig på brigadchefens ordergivning till bataljonscheferna. Lärorikt att lyssna. Och jag fick order om att säga lite om sambandet.

Mörkret föll. Ut och gruppera i gegget igen. Ett bärgningsmoment uppstod också. Övning i övningen. Fascinerande ändå vad bandvagnen överlever. Känslan ändå när man själv står i skogen och rekar plats och på håll ser det gå lite åt helvete. Inga skador eller så, utan blev som sagt ett övningsmoment. Fina M som ju också är med på övningen fick vagnchefa från stridsfordonet som bärgade upp bandvagnen medan jag fortsatte gruppera med den andra sambandsenheten.

Sambandet upprättades, inget skadat i vagnen. Däremot är jag jäkligt trött på elverk som trilskas och går ned. Felsökte och återupprättade mobsatförbindelsen vid ca 01.30. Jäkligt gediget att ha med G från 12:e som utbildar över tid och är sjukt duktigt på det han gör. .

4 nov: Omgruppering och utskjuten vagn

Söndag är ingen vilodag. Omgruppering! Kriget har vänt och nu är det vår sida som övar fördröjningsstrid. Plutonen delades upp och vagnen med chefen utgick för besök närmre fronten liksom en annan vagn. Det sistnämnda visade sig vara ödesdigert. Den ena vagnen blev utskjuten.

Det var med andra ord en decimerad pluton som med brist på utrustning upprättade på den nya platsen. Eftersom kompaniet redan fanns där kunde vi låna mtrl tillfälligt. Jäkligt bökigt blev det. I efterhand fick vi också veta att om det inte hade varit för pissigt väder hade ett fientligt kompani luftlandsatts vid 03 någon dryg kilometer från oss. Synd egentligen, hade varit ett bra moment.

5 nov: Vart ska vi ta vägen nu!? Hem till 12:e!

Order och kontraorder kring den kommande omgrupperingen följde. I slutändan blev vi kvar ett par timmar på samma plats innan vi förflyttade oss vidare norrut. Denna gång samgrupperade vi med våra kamrater från 12:e/Driftledningen. Jäkligt gediget välkomnande ordnade de med upprättat samband, plats inomhus för staben att sova och arbeta på och tält till oss. Samt fika. Dessutom kunde jag hänga med andra som förstår sig på svart magi och häxkonster till skillnad mot dieselkosackerna.

När kocken ordnar fram fika <3

6 nov: Försök till omgruppering 

Inledde dagen med ett postpass vid 02-03. Det var halva M:s pass, han skulle upp 6 och åka iväg med sin vagn så jag frågade om jag skulle ta halva hans pass. Såg ett stjärnfall där jag stod infartspost med ett p-skott och förhoppning om att inget skulle hända. Det gjorde det inte heller. När jag sedan kröp ut ur tältet igen fanns det varm nyponsoppa att äta. Guld!

Förmiddagen innebar sedan ett dra lärotillfälle för mig, fick bland annat öva på att skapa DLO:er i driftledningens programvara för detta. Ska se om jag inte kan ordna dessa själva sen till våra plutonsövningar på hemmaplan. Därefter fick vi omgrupperingsorder. Eftersom platsen redan var säkrad begav sig bandvagnarna dit själva under min ledning. Någonstans måste det varit brist på kommunikation för på vår tilltänkta grupperingsplats stod ett helt jävla finsk-svenskt kompani och vårdade, på väg att åka hem. Tillbaka till platsen vi redan stod på således. Därifrån ledde ledningslaget det sista av striderna och när mörkret väl fallit fordonsmarschade vi till Brekken. Kriget var över, och åtminstone mot tyskarna, även vunnet.

Jäkligt vackert var det. Till och med tvungen att be Klingan ta en bild. Tack för den! Fiendemarkering på armen för övrigt, den röda tejpen det vill säga.

You Might Also Like

1 Comment

  • Reply
    Jim
    november 20, 2018 at 5:10 e m

    Hahahaha dieselkosacker var ngt nytt 🤣! Vad är det för några?

Leave a Reply

%d bloggare gillar detta: