BU Grönt är skönt Nilsson i skogen

Om Tomten var sambandsgruppchef (en grönklädd tolkning av Viktor Rydbergs dikt)

Midvinternattens köld är hård,
piporna gnistra och glimma.
Soldater jobba som på ackord,
hårt under midnattstimma.
Blågul vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på masknät och gran,
snön lyser vit på bandvagnstaken.
Hela gruppen är vaken.

Förläggning reses i skogens bryn,
dold från fiendens öga,
Grupperad långt ute i slyn,
skyttet hjälper dem föga.
Tittar mot skogen, där gran och fur
drar kring vagnen sin dunkla mur,
grubblar, fast ej det lär båta,
antennriktning fortsatt en gåta.

För sin hand genom skägg och hår,
tar sig en åkarbrasa —
»Terrängen på platsen är riktigt svår,
vill inte att masten ska rasa » —
Fästen borras i berget fast,
det tar tid att veva 25 meter mast.
Gruppen är tvungen att ila,
förare ska få tillräcklig vila.

Går till bandvagn och sambandshytt,
skriver en ny postlista —
Troppens moral är som förbytt
Utan trossen kommer det brista;
Glömsk av sömnbrist, hunger och törst
stridsvärdet måste höjas först.
Kaffekåsan han lutar över
radiolänken piper, manöver; —

Från motstationens avlägsna ort,
ett anrop tillslut kan höras.
Deras gruppering gick inte alls fort;
samtal kan äntligen föras.
Operatör lämnas som sambandspost,
utanför vagnen är träden täckta av frost.
Förare till vila kan gå,
i skogen vakar nu bara två.

Grönklädd utanför bandvagnsdörr,
med hjälm och AK5 Cesar.
Tittar så många nätter förr,
mot inrättade kabelmesar.
Spanar mot skogen där gran och fur,
Bildar mot fi en skyddande mur.
Går att ordna och pyssla,
går att sköta sin syssla.

Går postslinga mellan gran och lärk,
stannar ofta och lyssnar.
Styr stegen bort mot gruppens elverk,
tillser att det ej tystnar.
För handen längs med mastens stag,
önskar sömn innan natt blir till dag.
Stagpålar sitter stenhårt fast,
måhända finns det tid för en rast.

I bakvagn post ett anrop får,
nyckelbytet skall göras.
Uppgift är i sig inte svår,
men utan den kan BrigC ej höras.
Genom en springa i mörkerbelägg
lyser månen på operatörens skägg,
strimman på skägget blänker,
Soldaten grubblar och tänker.

Går bort till vagn för att byta av post,
routrar och servrar är gröna.
Värmer vatten för att äta frukost;
svart magi är inte en skröna.
Vinklar antenn ett par grader väst,
säkerställer samband med ett par test.
RAP:en börjar att låta,
MKN förblir en svår gåta.

Operatör mot framvagn stegen styr,
där sover föraren tungt,
Ännu långt kvar till morgonen gryr;
kamraten han väcker lugnt.
Föraren lyssnar och, halvt i dröm,
konstaterar att ryggen är ganska öm,
Operatören föraren känner,
de äro goda vänner.

Tyst är skogen och nejden all,
livet där ute är fruset.
Ett oväntat sambandsbortfall,
från radion hörs bara bruset.
Ping funkar inte, samband i fara;
varthän kan felkällan vara.
Svartkonst och blippediplopp,
hörbarheten åter i topp.

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Efter bryt väntar timmar är vård,
revelj sker i gryningens timma.
Blågul vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på masknät och gran,
snön lyser vit på bandvagnstaken.
Endast posten är vaken.

You Might Also Like

No Comments

    Leave a Reply

    %d bloggare gillar detta: