Lettland Nilsson i skogen Resor & Guider Riga

Lettisk weekend för välmåendet

Nattlig dekadens i Riga. Spabehandling dagen efter i Rigabuktens klassiska kurort Jurmala. Till hälften hälsoresa, till andra hälften mat- och dryckesfrossa. Sovjetrelikerna sparkas under mattan när Lettlands huvudstad skyndar in i framtiden.

På väg bort från Rigas medeltida stadskärna stannar vi till på ett kafé, eller kafejnīca som det heter på lettiska, för en kopp kaffe med ett par ordentliga stänk Riga Black Balzam. Det svarta balsamet är en alkoholstark örtlikör som botar allt från förkylning och huvudvärk, till brustna hjärtan och allmän leda. En lettisk nationalmedicin.

Visst kan en styrketår behövas ibland. Ur Moskvaförstaden reser sig Stalinskrapan (Akademijas laukums 1) som ständig påminnelse om svunna tider. I folkmun kallas byggnaden Stalins bröllopstårta. Det nedsättande smeknamnet anspelar på den arkitekturtyp som var populär i Sovjetunionen i under 1900-talets början. Från toppen betraktar vi Riga ur storebrorsperspektiv. Nedanför finns den ryska loppmarknaden Latgalite (Firsa Sadovņikova iela 9). Böcker, stövlar, resväskor, muttrar, verktyg, metallstycken, fiskespön och allehanda andra prylar trängs på proppfulla bord, i bodar och staplade på marken. Här prutas det friskt men har man ingen svarv hemma som behöver reservdelar finns inte mycket att hämta utöver själva upplevelsen. Största fyndfaktorn är gammal kommunistmemorabilia.

Sovjetiska Riga finns också närvarande i nostalgiform på den udda baren Gauja (Stabu 32) vars inredning påminner om en lägenhet på 1960-70-talet. Spela brädspel, drick det lettiska ölet Brenguļu på tapp och planera ett kort men nödvändigt besök på ockupationsmuseet (Raiņa bulvāris 7) för att ta del av den icke lustfyllda delen av lettisk historia.

Mikrobryggerier i det bohemiska Riga

Idag finnsen ny generation som ler mot väst och har höga anspråk på livet. De vet att de har chansen att skapa något nytt. Konsumtionen växer. Stora shoppingcenter som Origo och Stockmann, byggda över centralstationen, har blivit knutpunkter i staden. Riga banar väg in i en marknadsekonomisk verklighet.

Arkitektoniskt sett är Riga rikt. Staden har en mängd jugendhus. Vackrast är husen som ligger tätt längs gatan Elizabetes iela och i närliggande kvarter. De flesta byggnaderna uppfördes kring 1900-talets början och ritades främst av inhemska arkitekter. En av de mest kända arkitekterna var Mikhail Eisenstein. Jugendstil, eller Art Noveau på franska, handlar om total kreativ frihet. Tanken bakom husens dekorativa fasader var att även det vardagliga skulle vara vackert.

Spårvagnslinje elva transporterar oss bort från uppstyrt stiliga Riga till det bohemiska kvarteret Miera ielas Republika. Rangliga trähus står tätt på rad längs gatan känd som Street of Peace. Här frodas Rigas alternativa scen. Udda caféer, second handaffärer, klubbar, individuella butiker och konstgallerier tar över i gamla bostadshus och industrilokaler.

Industribyggnaden Valdemara Arcade inrymde för hundra år sedan det näst största bryggeriet i Lettland. Det finns inte längre kvar. Ölkärleken finns däremot bevarad i modern tappning. En anspråkslös uteservering och trappa visar vägen in till Valmiermuižas Beer Shop (Aristida Briāna iela 9) . Hit lockas ung som gammal av smakrikt filtrerat och ofiltrerat icke-pastöriserat mörkt och ljust öl på tapp och i flaskor för avhämtning. Ölet bryggs i Valmiermuiža, en by i utkanten av samhället Valmiera nordost om Riga. Utöver förstklassig öl vankas tilltugg som korv och skinka. Här finns också en välfylld presentbutik som är väl värd ett besök.

Själva bryggeriet Valmiermuiža är väl värt den två timmar långa resan från Riga.

I lokalen intill serverar Fontaine Deli Snacks hamburgare som sköljs ned med öl eller kvass, en söt dryck som till smaken påminner om svagdricka. Kvass bryggs på mörkt bröd som får jäsa och är en vanlig dryck i Baltikum och Ryssland. Ett stenkast härifrån ligger klubben Piens med uteservering på två terrasser framför och bakom huset. Inredningen andas vintage och namnet till trots (piens betyder mjölk) festas det på ett långt från mellanmjölksaktigt vis här på helgnätterna. Icke att förglömma är bryggeriet Labietis som både brygger och serverar öl från en lokal i samma hus som Valmiermuižas Beer Shop fast på baksidan. Hit är går det beprövat utmärkt att ta med hunden.

Balsam för själen

Dagen därpå lockar lugnet. En halvtimmes tågresa bort från kullerstensgator, förbi fabriksgrå förstäder mot det öppna landskapet och kusten. Strax breder Rigabuktens stränder ut sig framför fötterna på trötta besökare i behov av rekreation och spabehandlingar. Redan1812, efter rysk-franska kriget, sökte sig sårade ryska officerare till Jurmala för att vila upp sig hos lokala fiskare.

I själva verket består Jurmala av ett femtontal småorter som mer eller mindre vuxit samman. Vid 1800-talets slut roade och vilade sig Rigas överklass, rysk adel och europeisk societet på Jurmalas sanatorier. I markerna runt byn hade en välgörande lera upptäckts och vattnet var rikt på nyttiga mineraler. Badhusbassänger fylldes med mineralvatten och badgästerna tvagade bort ångest och leda. Under kommunisttiden belönades högt uppsatta inom partiapparaten med badresor till kurorten.

Sekelskiftsvillor i trä utgör Jurmalas stadskuliss. Bärnstensletare vandrar längs strandkanten. Luften är krispig och klar. På hösten är strandlivet avslaget men inne på hotellens spaavdelningar flockas besökare. Vi lämnar stranden och kliver in på Hotel Jurmalas spa. Fyrtiominuter spenderas i den artificiella saltgruvan. Vi andas saltdamm som sägs rensa lungorna. När regnet faller utanför glider vi ned i varsitt kar ljummen gyttja. För hälsans skull.

Zeppelinarhangarerna vid Centralstationen inhyser Rigas största marknad.

Morgonen efter tar vi tåget tillbaka till Riga. Bakom Centralstationen står gamla Zeppelinarhangarer som inrymmer Central Market, stadens marknad för allt från syntetiska åttiotalsinspirerade kläder till kött, fisk, ost och svartbröd dit tanter i hucklen beger sig för att pruta på potatis. Strax följer vi turistguiden Herta Jansone som visar oss vägen längs smala gränder i den världsarvslistade, äldsta stadsdelen Vecriga. Stenfasaderna avslöjar hundratals år av skiftande byggnadsteknik och estetik. Ett vitt, ett grönt och ett gult hus i Maza Pils-gränden, kända som Tre Bröder, representerar tre olika stadier ur Rigas arkitektoniska epoker.

Några timmar senare är vi framme vid Bergs Bazaar, en enklav mellan Marijas iela och Elizabetes iela. I början av 1800-talet konstruerades den av fastighetspionjären Kristap Bergs men husen föll i träda under Sovjettiden för att sedermera restaureras. Trendigt, snyggt och lagom lyxigt är ord som definierar kvarteret idag. Restaurangen och vinbaren Garage är inget undantag. I det öppna köket skapas tapas mitt iden kreativt inredda lokalen. Bilstolar med säkerhetsbältena kvar står vid några av borden. Herta beställer en osttallrik och rödbetssoppa med getost. Innan vi skiljs åt fotograferar jag Herta vid bordet.

– Du kan väl skicka mig bilden? Jag har en mejladress nu, undrar Herta Jansone. Hon och fortsätter:

– Det kan bli min födelsedagspresent. Egentligen vill jag ha en rosa Jaguar men vissa saker får gärna fortsätta att vara drömmar, säger hon med ett leende.

You Might Also Like

No Comments

    Leave a Reply

    %d bloggare gillar detta: