BU Grönt är skönt Nilsson i skogen

Gruppbefälsutbildning slutövning dag 2 (BU dag 34, 18 nov)

Inte tillräckligt utvilade men vid gott mod vaknade vi på lördagsmorgonen. Det goda humöret varade drygt en kvart innan en morgonkärv men för oss mycket kär förste sergeant pekade med hela handen i riktning mot hinderbanan. Fan fan fan hann vi tänka. Väl på plats visade det sig att vi inte skulle springa. Istället skulle vi hålla en tung, blöt trästock ovanför huvudet i 40 minuter. 

Är det så här livet ska va? Tydligen. Vi kraftsamlade, turades om och höll ut. Gruppen klarade det! Belöningen blev ett halvt kex var och order om att pipa om vapnen. Skarpskjutning på schemat. Nere på skjutbanan föll regnet och skyttet i liggande skjutställning gick åt helvete inledningsvis. Efter goda instruktioner blev det bättre och knästående gick bäst. När klockan var runt lunchtid (och vi därmed inte hade fått mat på över 24 timmar) beordrades vi gå upp till regementet igen. 

Uppställda på linje utanför vår byggnad fick vi äta. En halv påse kall blötmat var. Efter att befälet kastat 3 påsar på gruppen  fick vi fem minuter på oss att äta upp allt. Vi åt på max 3 minuter. Ca 200 kalorier var. Ingen vila utan ombyte till poplinställ. Sedan joggade 4 av oss (som inte hade ont i knäna) till simhallen. 

Samtliga skulle sedan hoppa ned i vattnet från femman och därefter gjorde vi en timmes vattenfys. Trampa vatten med armar över ytan, simma runt runt, dyk till botten igen och igen samt kullerbyttor fram och tillbaka. Runt bassängkanten stod spyhinkar uppradade. Samtliga överlevde om än med liten marginal. 

På med svettiga kläder igen och jogg tillbaka. Ombyte till uniform, håret dyngsurt och så ut i skogen igen. Radion kändes extra tung och vi var jävligt hungriga och trötta. Vi marscherade ett antal kilometer genom mörkret och jag minns inte ens om vi hade något moment på vägen eller inte. Slutligen kom vi i varje fall fram till en plats där en nödbivack skulle upprättas. 

Här steg givetvis peppen. Bygga bivack är alltid roligt. Särskilt då vi fick två presenningar tilldelade. På enklast vis satte vi upp en mycket funktionsduglig sådan med tanken om att maximera antalet sovtimmar. Befälen verkade tänka annorlunda och ville trötta ut oss. Bivacken godkändes ej. Riv och gör om på en ny, sämre plats för långt från eldstaden. Imponerad över hur gruppen höll ihop när befälen försämrade förutsättningarna. Utgår från att dem gjorde detta med flit för att vi skulle bli trötta. Vi hade dock tur och fick sovsäckar. En triss i taget sov medan den andra patrullerade och satt eldpost. Jag och E trevande oss fram flera slingor runt förläggningen utan att upptäcka ett skit. Stirrade på jägartv:n (elden) en god stund innan vi blev avlösta och slutligen kunde krypa ned i sovsäckarna. 

You Might Also Like

No Comments

    Leave a Reply

    %d bloggare gillar detta: