Nilsson i skogen

GMU dag 51 tisdag fält

Med en påse frukost i magen kröp vi även denna ljuvliga morgon piggt och glatt ut ur tältet. Eller, jag kände åtminstone så. Tillsåg att jag hann få i mig en kopp kaffe också till frukosten. 

Samma rutin igen med avmarsch och färdiga för strid. Sedan tog verkligt kärnfull verksamhet vid. Samma moment som igår men med adderade krav. Eld och rörelse. Rakt fram är över… eld mellan… . Vi kröp upp och ned för en vall tills armarna var täckta av blåmärken. Och då kröp vi i fyra timmar till. Skjut, byt eldställning, skjut. Målange då för i helvete! 

Känslan när varje enskild gruppmedlem gjorde sitt bästa och hela gruppens resultat godkändes var grym. För mig personligen gick det allt bättre för varje genomförande och det gick mycket bättre än igår. Det är lättare att trycka det lilla extra och höja aggressivitetsnivån när jag vet vad jag ska göra och hur. Tog således i allt jag hade och fick ihop det extra bra på det sista genomförandet. Befälen gav fin feedback och det bästa: jag fick en ny liftkortshållare till kontrolldonet. Min gick sönder vecka 2 så har haft den i ett långt snöre sedan dess. Kändes som att få en medalj. Köttade på som fan, jobbigt med kul som fan! 

Senare på kvällen var det dags för mörkerstrid. En grupp agerade lyspatrull, den andra sköt. Svårt och spännande att lösa samma uppgift i mörker/skenet från närlys. Detta vill jag öva mer på. Som lyspatrull fick jag skjuta närlys. Lärorikt och roligt att få ha testat! 

Marscherade sedan åter till förläggningen. Tvagning och kvällsfika. Sovsäcken var inbjudande som vanligt och jag sov snart som en stock. Arla morgon gick jag på mitt eldpostpass. Hann vårda kängor, göra klart kamraternas frukost och hälla upp en kopp kaffe. Pang, pang, pang! Fpheeewwwssss (ljudet från en larmmina). Väckte kamraterna och ett befäl vrålade besätt eldställningarna genom tältöppningen. Som eldpost hjälpte jag alla ut genom att hålla upp tältöppningen inifrån. Kvarstannade därefter för att försöka kväva elden och släcka lampan. Hör då ”momentet avbryts”. Har dock en känsla av att jag kommer få vara med vid andra tillfällen. 

Förläggningen revs och jag och kamrat L samlade in larmminorna. Tre stycken hade utlösts under striden på morgonen. Samtlig materiel lastades i containern. Vi framryckte därefter till platsen där bussen skulle hämta oss. Tillbaka innanför grindarna stod vård och vård och vård på schemat. 

Fältdygnen är fortsatt det absolut roligaste. Njuter av varje stund. Även när det är grisigt och tungt. Den här tiden kommer inte tillbaka och jag är så väldigt glad att jag gör GU:n. 

Vet ej om jag skrivit det men skulle egentligen gjort 15 månader i Boden när jag var 20 men min tjänst las ned. Jag pluggade och tog examen på universitet, bodde utomlands, blev sambo, köpte lägenhet i Stockholm, byggde upp ett företag, sålde lägenheten, köpte gård och flyttade till landsbygden istället. Men nu är det alltså äntligen min chans att genomföra grundutbildning i Försvarsmakten vilket jag drömt om sen jag var typ 15. Och ja, jag driver igenom saker. 

Är således mycket tacksam och uppskattar den här möjligheten extremt mycket. 

Bäst av allt är fältdygnen. Mest tid i skogen vinner!

Efterhandspublicerat inlägget på rätt datum.

You Might Also Like

2 Comments

  • Reply
    Em
    september 16, 2017 at 9:16 e m

    Så härligt för dig att du äntligen kunde genomföra din dröm 😊

    • Reply
      Nilsson
      september 16, 2017 at 9:38 e m

      😊😊😊

Leave a Reply

%d bloggare gillar detta: