GMU Grönt är skönt Nilsson i skogen Träning

GMU dag 34 (permission för Tough Viking lördag)

Med spänst i steget, höga förhoppningar och lite lagom pirr i magen framryckte jag tillsammans med alla Luminox löpare mot Gärdet. Anledningen till att jag var inbjuden var att jag genom mitt företag har klockmärket Luminox som kund. Bland annat fotograferar jag åt dem och arbetar med digital marknadsföring. Således ville dem att jag skulle springa loppet på en av deras biljetter. 

Vi ankom startplatsen och jag hittade resten av mitt lag. Där ingick bland annat Clara och Henrik. Den sistnämnde var jägare på AJB. Samt det mycket trevliga paret Boquist. En före detta SEAL Team Six medlem som flugit in från USA höll uppvärmning och peptalk. 

Strax stod vi i startfållan och drog iväg när en gigantisk lastbil från Bäckström tutade. Jag tog mig raskt förbi de amerikanska fotbollsspelarna och vi satte av över Gärdet. Klätterhinder och däck avklarades rask och snart stod lervadningen framför oss. Så jävla geggigt. För maximal upplevelse stretade jag rakt igenom. En kille maxade sin upplevelse och fastande i lera upp till midjan varpå byxor och underkläder fastnade däri. Jobbigt läge. 

Ned i Icetank by Metro. Helt lerigt vatten. Jag gillar alla vattenhinder så det var inga problem. Sprang vidare med skor som var svintunga av lera och vatten som inte lossnade. Kommer inte ihåg alla hinder men jag och Henrik älgade på. Klarade Dips Walk men svinga mellan rep gick inte vägen. Inte heller klättra upp i rep eller Spinning Wheels så strafflöparrundor där. Dessa suger eftersom dom tar längre tid än hindret. 

Ninja steps var däremot lugnt. Sedan Super Ramp. Missade första gången. På’t igen. Nu gick det tack vare Henrik som stod där uppe. Jävligt tillfredsställande. Sefan löpte vi på. Han lite före, dansandes fram som ingenting. Jag slet bakom med ben som blev allt stummare. Tack vare hans hjälp vid exempelvis irländska bordet samt hans pepp och motivation så höll vi ett rätt bra tempo. Jag sa mer eller mindre ”du är stridsparsetta, pressa mig” varpå han säger ”på med bassehjärnan och framåt bara. Trucka på.”  Väldigt komiskt. 

Men vi truckade på. Tappade tid på Aqua Royale som var ett enda långt kravel genom Djurgårdskanalen. Joggade vidare med ben som inte svarade. Kom till Luminox Atlasstenar. Damer lyfter ”bara” 50 kg men herrar måste ta 80 kg. Detta låg nära målområdet och var mycket publik. Hade dessutom Luminox på tröjan så fick tvinga liv i mig själv och fick upp stenen. Vidare mot Fallskärmsjägarnas hinder. Upp på en container och ett relativt sett högt hopp ned. Personen framför tvekar varpå en baskerklädd officer vrålar ”det blir inte lägre för att du tvekar, HOPPA!”. 

Ut i vattnet igenom och så dyka under maskeringsnät. Sista joggen fram till ett näthinder. Allra sist var 10 000 volt. Arrangören sprutade ned oss med en vattenslang och så in. Smällarna kändes vill jag lova. Äntligen i mål. Grym känsla att få medaljen. Så himla rolig upplevelse och extra härligt efter att ha varit den långsamma och blivit påhejad/påhetsad av en betydligt starkare och snabbare kamrat. 

Sluttiden blev 2.13.05 på den över 15 km långa hinderbanan. Det är jag nöjd med. Lite roligt är att det faktiskt räckte till plats 67 av över 760 kvinnor. 

Och ja, det fanns sträckor när jag låtsades att även Fänrik Fysmonster var med och sprang.

Väldigt tacksam gentemot Luminox och ”stridsparskamraten” Henrik. Nästa år tar jag detta på under två timmar! 

Förhoppningsvis kommer jag få lite bilder om ett par dagar från själva racet. Nu är jag snart tillbaka på regementet igen beredd genomföra SERE A (Överlevnadsutbildning). En av sakerna jag sett mest fram emot. Var tyvärr tvungen att gå upp klockan 4. Var inte jätteroligt att gå genom Centralstationen i uniform då kan jag säga men allt gick bra.

You Might Also Like

No Comments

    Leave a Reply

    %d bloggare gillar detta: