BU GMU Grönt är skönt Nilsson i skogen

#givaktochbitihop – Det räcker nu! (Försvarsmakten & Me Too)

Jag är en av 1 730 kvinnor som skrivit på uppropet #givaktochbitihop. Personligen har jag inte utsatts för trakasserier. Däremot står jag i solidaritet upp för och med dem som har det. Gränsen mellan vad som är okej och inte okej är för de flesta av oss tydlig. Uppenbarligen finns dock ett stort antal personer inom Försvarsmakten som behöver stanna upp och fundera på vad fan det är dom håller på med.

Förtryck och tystnadskultur skapas inte av några få rötägg. Det är ett strukturellt problem. Att inte säga ifrån betyder i praktiken att dåligt beteende får legitimitet. Det blir vardag helt enkelt. Gemensam tystnad talar.

Om du som soldat, sjöman, officer, frivillig eller civilanställd inte skriver under på, och lever och verkar utifrån, den gemensamma värdegrunden har du inget i Försvarsmakten att göra. Det har ÖB varit tydlig med i den omedelbara responsen på detta upprop.

Just nu behöver vi stanna upp och lyssna på de hemska berättelser som delas. Utan att ifrågasätta eller skuldbelägga de som utsatts. De som behöver ifrågasättas är förövarna och organisationen inom vilken dessa tillåts verka utan repressalier. Vi behöver också fundera på hur vi kan arbeta framåt. Långt ovanför huvudet på mig som rekryt arbetas det för fullt med helhetsbilden.

Nere på gräsrotsnivå finns dock mycket vi kan fortsätta göra. Sådant som vi redan gör i min pluton. Ett par framgångsformler som jag reflekterat över mycket under min tid i grönkläder och som jag tror lagt en mycket god grund för min GMU-pluton är dessa:

  1. Ett vettigt och blandat befälslag med genuint bra värderingar och föregångsmannamässigt ledarskap/beteende. Vi gör inte som ni säger, vi gör som ni gör. När kompetenta kvinnor och män utbildar och leder trupp över tiden utan att göra skillnad på kön och utan att göra värdegrund till en separat fråga blir resultatet bra.
  2. Blandad grupp med rekryter avseende ålder och kön. Hos oss var det rejält blandat med flera tjejer och ett ålderspann på 18 till 33. Det bäddar för att bra arbetsklimat och ett fint socialt sammanhang.
  3. Manliga befäl som blir förebilder. Speciellt en manlig fänrik hos oss har spelat stor roll som förebild för killarna (och tjejerna) hos oss. Hans kompromisslösa sätt att se på dessa frågor och fullt ut leva som han lär tror jag har lagt en extremt viktig grund hos killarna jag gjorde GMU med. Det är en obekväm sanning, men likväl en sanning: i den absoluta majoriteten av fallen är det män som förtrycker, förnedrar och trakasserar. Det är killarnas beteende och värderingar som måste bli vettiga från start. Min personliga uppfattning är att när män genom vettigt beteende går i framkant och visar rätt väg så kommer pojkarna följa efter.
  4. Öppen dialog oss rekryter emellan. Det må låta stelt och klyschigt men det absolut bästa hos oss tror jag är att vi genuint pratar med varandra om de här frågorna. Ibland undrar jag om jag haft tur med killarna i min pluton men vi har haft så himla många bra och vettiga samtal om de här frågorna. Alltså genuina konversationer, inte ”Strimma C”-framtvingat prat. Jag tror att det här är det absolut viktigaste. Att prata tillsammans, killar och tjejer, och sedan gå ut och lösa uppgifter tillsammans under ledning av befäl med en korrekt moralisk kompass.

sikt tror jag inte heller på separata nätverk för män respektive kvinnor utan det är i mötet mellan oss som verklig förändring sker. Jag blev personligen asförbannad när jag som kvinna (och alla andra kvinnliga rekryter på kompaniet) tvingades lämna truppen under den första fältveckan för att gå på en träff för bara tjejer. Jag vet att det var välmenat från kompaniledningens sida, jag förstår deras perspektiv men det landar så himla fel att göra en sådan separation. Fel tid och plats. Och därefter ordnades inte ett enda motsvarande möte där både killar och tjejer kunde delta. Min huvudtes är: jämställdhet är INTE en kvinnofråga.

Jag vet att jag bidrar bättre till lösningen på detta strukturella problem genom att lösa uppgifter över tiden tillsammans med min pluton (dvs både tjejer och killar) och att alltid vara beredd på att säga ifrån, förklara, ifrågasätta och driva frågorna framåt i gemensamma forum. Allas behov ser dock olika ut och det har jag full respekt för.

Tillägg: Jag är så jävla förbannad och måste göra ett tillägg nu ett par timmar efter publicering av det här inlägget. Läste precis ännu en berättelse från en utsatt kvinna. Hon blev våldtagen under sin grundutbildning av ett av sina närmsta befäl. Det är så sjukt. Bara utifall att någon förtappad själ inte förstår allvaret i det här uppropet eller varför det behövs. 

Om det är något inlägg jag verkligen skulle uppskatta kommentarer på så är det på detta. Vad tycker du? Vad är framgångsfaktorer i jämställdhetsarbetet enligt dig?

Nu räcker det. Det är dags för förändring. 

#givaktochbitihop

Kvinna? Man? Soldat!

You Might Also Like

14 Comments

  • Reply
    Fia
    december 1, 2017 at 9:59 f m

    Jag håller med dig i det du skrivit. Män och kvinnor måste tillsammans dra lasset för att det ska bli jämställt på arbetsplatsen. Alla är ansvariga att säga ifrån och stötta varandra. Jag har personligen varit skonad, men har flera kollegor som råkat ut för idioter. Dessa personer har sparkats ur firman men problemet är att det tagit alldeles för lång tid innan någon reagerat. Vi måste bli bättre på att se vad som pågår omkring oss, och våga fråga!

    • Reply
      Nilsson
      december 1, 2017 at 10:31 f m

      Helt rätt, vi måste alla ta ansvar för att våga fråga!

  • Reply
    Robert
    december 1, 2017 at 4:23 e m

    Väldigt bra skrivet inlägg tycker jag! Jag tycker att det är skrämmande hur mycket som skett utan att jag / andra ”sett” det. Jag tror omöjligen att jag inte sett något som varit olämpligt men jag har bara inte tänkt på det / märkt det för att jag inte varit uppmärksam. Gillar särskilt din kommentar kring att jämställdhet inte enbart är en kvinnofråga, har länge under mina år i FM(2010-framåt) undrat när det ska komma en officiell inbjudan till oss män att delta i diskussionerna som (jag antar förs) vid NOAK sammanträden och liknande, om inte bara för att diskutera jämställdhet utan också för att ge oss en chans att få en inblick i de problem som ni möter i vardagen, saker som vi inte ser som problem för att de inte drabbar oss eller för att det är så normaliserat att vi inte ens tänker på det. Tillsammans skapar vi jämställdhet och likabehandling, inte själva även om en del saker måste göras på personlig nivå!
    Tack för ett bra inlägg

    • Reply
      Nilsson
      december 1, 2017 at 4:27 e m

      Uppskattar din kommentar och håller helt med i dina tankar! Hade jag haft en högre position hade jag omedelbart förverkligat idén!

      • Reply
        Robert
        december 2, 2017 at 2:26 e m

        Tror inte att en högre position är superviktigt även om det kanske hjälper om en snabb förändring ska ske. Bara genom att du lyfter saker här på bloggen / instagram och kanske med dina kollegor så inkluderas alla så småningom. Jobba på gräsrotsnivå så att säga. Har själv en kadettkollega på Karlberg som förklarar och berättar då och då vilka problem som finns, och det hjälper verkligen till att öppna ögonen på mig i alla fall!

        • Reply
          Nilsson
          december 3, 2017 at 6:39 f m

          Nej precis, tänkte mer på att en högre position innebär att man kan dra igång större grejer och påverka ”mellanchefer” och så vidare i högre utsträckning. Hoppas bloggen kan bidra lite grann i alla fall när det kommer till att lyfta frågan men framförallt genom att inspirera tjejer att söka till FM 🙂

      • Reply
        Anna Lundin
        december 7, 2017 at 10:57 f m

        Hej Nilsson och Robert,

        På LedR är alla NOAK-aktiviteter öppna för kvinnor och män. Undantaget är de mer informella lunchträffarna som endast är för kvinnor. Under GMU skedde endast en uppstartsträff, och den var enbart för kvinnor. Detta är enligt styrningar för GMU att det enbart är kvinnor. Denna GMU-träff har ingen koppling till NOAK.

        Ni är båda varmt välkomna till NOAK LedR! Mer information hittar ni på Facebook och Emilia, sök på NOAK LedR.

        Vänligen
        Lt Lundin

        • Reply
          Nilsson
          december 7, 2017 at 3:03 e m

          Hej! Hoppas dom ändrar planeringen kring den träffen till nästa rekrytkull och kanske även ser över dess innehåll. Ska absolut gå på något möte, har hittills inte varit något tillfälle som passat i schemat. //Nilsson

        • Reply
          Robert
          december 11, 2017 at 7:24 e m

          Hej Anna! Tack för informationen, visste inte att det var öppet för alla! Vet du om det är så på fler regementen också?
          Mvh,
          Robert

          • Nilsson
            december 11, 2017 at 8:06 e m

            Lunchmöten är oftast inte öppna men övriga möten brukar vara det. Kolla med NOAK på just ditt regemente 🙂

          • Anna Lundin
            december 12, 2017 at 12:26 e m

            Det är olika på varje regemente, så försök hitta någon representant på ditt förband och fråga! Om inte annat så har de centrala NOAK-konferenserna som hålla en gång per år varit öppna för alla kvinnor samt för män som är intresserade av jämställdhetsarbete i FM. Så kolla upp det nästa år.

  • Reply
    Kattis
    december 3, 2017 at 8:17 f m

    Om bara några grönklädda till tänkte som du skulle mycket förändras.
    Bra tänkt att detta inte är en kvinnofråga.
    Det handlar om respekt för varandra och medmänsklighet.
    Börja med att försöka få till samma ”tjejinfo” som ni fått till alla gräsrötter oavsett kön.
    Kämpa på ! Än finns det hur mycket som helst att göra !

    • Reply
      Nilsson
      december 3, 2017 at 9:01 f m

      Tack för hejaropen Kattis!

  • Reply
    #GivAktOchBitIhop eller om varför Militärkvinnor är viktigt ⋆ Clara Färdiga Gå
    december 3, 2017 at 2:55 e m

    […] mera: Wilda tänker till om […]

Leave a Reply

%d bloggare gillar detta: