Nilsson i skogen

Flytt till ett snöigt Sundbyberg

Det är måndag men ingen jäkla kompanifys står på schemat. Ledigheten är ett faktum och regementet sa vi storstilat god jul till med en urspårad lillejulsfest i fredags. Det som händer på mässen stannar som bekant där men hyr dom in en tatuerare följer resultatet med därifrån… Mycket komiskt.

Istället för fys sitter jag i lägenheten jag köpt i Sundbyberg och som jag flyttade in i igår. Än så länge det det ut som ett slagfält här. Känns även i ryggen av allt kånkande av lådor.

Vilken slingrig väg ändå. Den började på andra sidan ån i Mariehäll för att nästan 31 år senare visa sig sluta (hehe) en dryg kilometer därifrån. Vilka jävla omvägar att leta sig via Burma med mera tillbaka hit till Sundbyberg.

Fast nej, det räknas såklart inte som omvägar utan det är resultatet av att jag gjort precis det jag velat göra över tiden.

Nu återstår det att se vad grannarna tycker om lägereldar på bakgården och liknande tilltag. Förmodligen kommer jag bli episkt jävla bra på att hitta äventyret trots att jag bor mer centralt än på länge.

Får se om jag lyckas leta mig vidare ut på landet på sikt men för nu behöver jag nog stanna på en och samma plats ett tag. Och det känns ärligt talat läskigare än om jag fått en enkelresa till Mongoliet med avresedatum imorgon. De senaste tio-tolv åren har jag flyttat mer eller mindre permanent minst en gång per år.

Tur nu det finns så många bra människor som gör mig sugen på att stanna.

You Might Also Like

No Comments

    Leave a Reply

    %d bloggare gillar detta: