BU Grönt är skönt Nilsson i skogen

Fast i en mental och fysisk kabelhärva

Av den klarblå himlen och solskenet utomhus ser vi inte mycket av. Inne i garaget pågår fortsatt kampen mot härvan av kablar och komponenter. Att det ska vara så förbannat svårt med sambandssystem.

Bit ihop och kötta på fungerar inte. Istället är det stanna upp, tänk, fokusera på detaljer, lita inte på någon och framförallt inte dig själv – trippelkolla allt, ha tålamod och prova igen, och igen, och igen som gäller. Den som stirrat ned i det förunderliga, häxkonstfyllda hålet som sambandssystemet MKN utgörs av kommer aldrig ta tut i luren för givet igen.

När fantasierna om att ligga på en o-plats i minusgrader börjar låta lockande har det gått långt. Hur skönt vore det inte att vara basse och gå långt, bära tungt och hålla käften?

Före lunch var tron på den egna förmågan redigt nedkörd i botten och tankar i stil med ”varför i helvete har jag den här befattningen, det måste ju finnas tusentals som är bättre lämpade” snurrade innanför pannbenet.

Notera skogsverktyget i bandet. Ett multitool för bandvagnar. Den som vet vet.

Drick vatten, byt strumpor, ät mat och tala med kamraterna. Med betoning på det sistnämnda. Sedan var det dags att återvända till garaget och ordern om att nollställa allt vi gjort under veckan. Detta innebar dock att vi äntligen kunde påbörja omflyttningen av alla komponenter från ett kaoshörn i fikarummet till vår bandvagn.

Hoppet steg som en Hercules. Äntligen får jag strukturera upp monteringen av utrustningen inne i själva bandvagnen. Inget mer kaos, stök och kabeländar som sprutar åt alla håll. Överblick. Kontroll. Förutsättningar för framgång!

Samtlig utrustning skall vara installerad och driftsatt ett visst klockslag imorgon. Känner redan BrigC:s stressade andning i nacken. Det är dags att peka med hela handen. Kom igen nu gruppen. Mot oändligheten och vidare!

You Might Also Like

No Comments

    Leave a Reply

    %d bloggare gillar detta: