BU Grönt är skönt

Svettig fys och breddutbildning stridsfordon

En fantastisk dag i armén skulle man kunna sammanfatta denna måndag med. Solen sken obarmhärtigt från en himmel lika blå som poplinstället vi ställde upp i för morgonens kompanifys. Vedervärdiga intervaller och obehagligt många burpees beordrades och fy fan vad jobbigt det var. Till slut var det som att andas genom ett sugrör. Extremt obehagligt. Tog i för kung och fosterland i förhoppning att inom kort kunna springa i en snabbare grupp på långdistanspassen.

Men på tal om träning såg jag en annan soldat i Försvarsmakten lägga upp en bild från gymmet med en bildtext om känslan av otillräcklighet/inte vara stark nog/ jämföra sig med andra och så vidare. Kan relatera till detta i bemärkelsen att jag har väldigt svårt för att känna att jag är ”sämst”. Jobbigt att sätta ord på det men jag tänker att det kanske finns andra som vill rycka in men som oroar sig för fyskrav och sådär. Givetvis förstår jag rent intellektuellt att folk inte står och glor på mig och tänker att ”fan vad dålig hon är” men det känns ibland så. För mig är svårt att inte jämföra sig med andra trots att jag jämfört med mig själv blivit mycket bättre. Och rent objektivt är jag inte dålig heller även om jag är långt från elit. Tänk milen på under timmen, kan springa 15 km, Tough Viking 15 km på 2 h 10 min, maxar situps och armhävningar på multitestet. Jag tar i så att jag blir helt jävla förstörd men det känns ändå inte tillräckligt.

När jag själv nu ska bli instruktör tar jag med mig detta. Att verkligen se efter om folk gör sitt yttersta utifrån sin egen nivå och behålla fokus på långsiktighet. Får jobba själv på att tänka att prestationen är good enough så länge jag gjort mitt yttersta men det kan vara svårt när det hetsas.

Samtidigt vet jag att jag är extremt fältstark. Det är inte alls säkert att den som är fysiskt stark är den som kommer lösa uppgift bäst i fält. Egentligen är den enda slutsatsen att det enda man kan göra är sitt bästa i alla lägen och så länge jag ser kamrater och framgent mina rekryter göra just det så kommer jag alltid ge en klapp på axeln. Och ha i bakhuvudet att jag vet hur det känns att (möjligen inbillat) känna sig dålig framför andra.

Så, känslor upphör. Efter dusch begav vi oss till skjutbanan och där gick det riktigt bra! Sköt ett par serier liggande och fick äntligen hjälp med att ställa siktet de sista snäppen. Därefter knästående där jag satte mina serier direkt. Knästående är bästa skjutställningen tycker jag. Mycket trevligt!

Eftermiddagen tillbringades i garaget där vi fick utbildning på stridsfordon till min stora glädje. Nödutrymmning ingick och lära sig att starta. Imorgon ska jag äntligen få köra stridsfordon efter vansinnigt många om och men (befattning som las ned, denna vända när jag flyttades från stridsfordonsförare till sambandsgruppchef vilket var helt rätt sett i efterhand). Jäkligt skoj i alla fall!

Sitter just nu och halvkollar på gänget som spelar volleyboll. Förfäras över att ingen har sett Torsk på Tallinn. Dit bär det av i helgen på MUCK-kryssning nämligen!

You Might Also Like

2 Comments

  • Reply
    Viktor
    maj 28, 2018 at 6:35 e m

    Det där med att hitta rätt fokus och målbild kan vara svårt, i en verksamhet där du hela tiden jämförs (och kan jämföra dig själv) med flera andra i samma situation. Det tog ganska lång tid innan jag själv hittade rätt. Nu vet jag sen länge hur jag triggar mig själv mot nya mål, som jag vet tar mig i rätt riktning. Den inställning du beskriver att du tar med dig som instruktör kommer hjälpa dina underställda att snabbare hitta rätt. Hjälp dom att bli varse sina styrkor och stötta dom att hitta målbilder i det de måste förbättra.

    Utöver det och till dina positiva beskrivningar av stridsfordon, så förstår jag dig. Visst är de härliga?😉

    Till sist. Jag har hittills bara hört talas om två personer i FM som gillar knästående. Den ena är du och den andra någon som kommenterade ett tidigare blogg-inlägg!

    Kör hårt!

    • Reply
      Nilsson
      maj 29, 2018 at 10:57 f m

      Jo trigga mig själv är inga som helst problem hehe. Snarare att tagga ned liksom 😂. Riktigt roligt att köra stridsfordon nu dock!

Leave a Reply

%d bloggare gillar detta: