GMU Grönt är skönt

GMU dag 36

Kungens lakan var ovanligt sköna imorse så det var lite av en kamp att kliva upp. Tror helgens aktiviteter fortfarande sitter i kroppen. Och då menar jag alltså tävlingen. Inget som inte rediga mängder gröt och ägg kunde bota. Fortsatt oerhört lyxigt att frukost och annan mat bara uppenbarar sig. Tror inte de nyutsprugna gymnasiekidsen till plutonskamrater (som jag tycker oerhört mycket om) förstår hur nice det är att inte behöva handla och laga mat. 

Städning och uppställning i motoroverall. Närkamp på schemat så i med munskydd och pumpa upp testosteronnivåerna. Fortsatt väldigt roligt men väldigt svårt. Även svårt att ta det försiktigt. Åkte på en till smäll på samma axel. Inte bra. Lyckades trots gedigen kraftansträngning inte med konststycket att låta bli att grina. Således genomfördes efterföljande övning (väldigt försiktigt och med en arm) gråtandes. Sa till kamraten att det ju är ett utmärkt tillfälle att öva på att fortsätta slå en tjej som gråter (fienden kan ha kvinnliga soldater som kan behöva bekämpas med närkamp). Kärnfull verksamhet. Sedan beordrades jag iväg till sjukan. 

(Utgår ifrån att ni läser in en glad och skämtsam ton här, och som jag redan sagt så har vi extremt kompetenta befäl.)

Avskyr dock att vara ledsen framför folk men det var inget som gick att göra något åt. Målet GMU utan gråt krossades således dag 35. För dåligt. 😉

Skitsur över att missa det sista på passet gick jag till sjukan och fick tejp osv. Drack varmt, bytte strumpor mentalt och var sedan redo för lunch. Skada höger axel, kan verka, kan gå. 

Resten av dagen tillbringades på skjutbanan. Alltid roligt. Verkan i målet kunde dock varit bättre. Fick gå tillbaka utan packning. Kunde pannbenat  (det går alltid) men svalde (med stor ansträngning) stoltheten och bad befälen ta den i bilen. Satt jävligt långt inne. Men gruppen har påmint mig om att tänka lite bredare än på den innevarande uppgiften ibland 🙂 

Nu blir det kvällsfika. Enda tråkiga är att vi bara fått varm choklad (ögonblink) två gånger. Kärvt värre. 

Väl mött!

You Might Also Like

3 Comments

  • Reply
    Kristina nilsson
    augusti 28, 2017 at 7:41 e m

    Bra grupp du tycks ingå i😍
    Det är ok att be om hjälp.

  • Reply
    Opposita/Sofia
    september 1, 2017 at 2:27 e m

    Bra jobbat, man måste våga säga ifrån när det inte går, striden är längre än en timme 🙂

    • Reply
      Nilsson
      september 1, 2017 at 3:09 e m

      Gör mitt bästa 🙂 Tack!!

Leave a Reply

%d bloggare gillar detta: