GMU Grönt är skönt

GMU dag 35

Mörkret och lugnet sänker sig över regementet… NÄVERELD. 

Orimligt glad och taggad eftersom det var SERE A på schemat. Trots uppstigning vid 4 för att hinna tillbaka till regementet 7. Inkluderade byte i Uppsala. Söndagar är inte en bra pendlingsdag. SJ, det är för dåligt! Frågade mig själv om jag hade ont i tänderna, det hade jag inte. Således bara att bita ihop.

Befälen var inte imponerade av någonting under visitstionen så det blev till att göra om och göra rätt med allt från avlämning till städning och skåpsinrättning. Därefter kunde vi äntligen marschera till skogs. Kroppsskydd lämnades i skåpet och vi bar inte ens vapen. Lätta som fjädrar studsade vi iväg mot den bortre grinden. 

Eftersom jag varit borta hade jag missat gårdagens insamling av näver. Blev väldigt glad när en kamrat då visade att denne plockat en påse till mig också dagen innan så att den hunnit torka. Fnösket kom till nytta för dagens tema var NÄVERELD i tid och otid. Maxtiden för att när som helst kunna tända eld med tändstål och näver är 2 minuter. Tror alla klarade det. Befälen ropade ut efternamn följt av NÄVERELD då och då medan övrig verksamhet fortskred. Det är något speciellt med eld. 

Lunch ur påse. Alla var taggade och insåg sedan hur svårt det var att äta skitstarkt kryddad mat fort. Tacogryta lät som drömmen men toaletterna verkar förtälja en annan historia nu efteråt. 

Fortsatte dagen med att lära oss allt från att bygga bivack till signalering och orientering utifrån naturens tecken. Jag tycker allt sånt är svinkul så det var en perfekt dag. Jag och en till byggde en kunglig bivack som fick betyget ”det här är en målbild”. 

Orelaterat tillägg: uttrycket ”Släpp sargen” är välanvänt från befälens sida och hysteriskt roligt. Kamrat E kunde också redogöra för vad en barrskog består av. Den som vet varför det är roligt och en seger, den vet. Tillägg slut.

Middagen inmundigades i matsalen och under kvällen har förflutit på ett mycket gemytligt sätt. Dags att återhämta och tagga till för imorgon är det närkamp hela förmiddagen. Det är sista passet tror jag. I ljuset av det finns ett tillägg jag hållit tyst om sedan innan. 

Ni minns kanske att jag skrev att vi träffat vår instruktör innan första träningen? Jag beskrev också denna högst bitiga person. Tänkte inte mer på detta. Vad händer då på passet? 

Samtliga är klädda i motoroverall utan namnbricka (skaderisk). Befälet vet inte vad någon heter. Vi står runt mattan och är lagom nervösa. Han pekar på mig och säger Nilssoniskogen hitåt. Mina ögon blev som golfbollar. Försöker bibehålla tjänstemin och värdighet. Misslyckas kapitalt. Blir förvisningsexempel på något grepp/kast-teknik. Han säger inte mer men jag vet att han vet. 

Tror ni plutonen hade kul åt det här sen eller? Särskilt när han fortsätter att kalla mig för Nilssoniskogen över tiden. 

Hela grejen är hysteriskt rolig och lite smått pinsam vilket bara gör allt ännu roligare. Imorgon är det in på mattan igen som gäller. Nu krigar vi vidare! 

You Might Also Like

No Comments

    Leave a Reply

    %d bloggare gillar detta: