BU Grönt är skönt

Civila mörkret eller ljuset utanför grindarna samt förarbevis bandvagn

Måndagen inleddes ovanligt nog inte innanför grindarna. Istället var jag på möte hos byggföretaget NCC som länge varit kund till mitt företag. Det var första gången på flera månader som jag var på en vanlig, civil arbetsplats. Kontrasterna var slående förutom rigorös inpasseringskontroll.

Från att stå (nästan) längst ned i hackordningen till att leverera i sin civila konsultroll. Udda känsla. Framför allt var det en udda känsla att komma tillbaka innanför grindarna igen. Den gick dock över så snart uniformen och sedermera motoroverallen var påtagen.

Var dock riktigt jäkla roligt att vara ute och jobba igen. Kommer bli något av en balansakt att få schemat att gå ihop de kommande månaderna men som bekant jobbar man bäst under press. Tålamodet för vääääääänta kommer dock inte finnas där när jag vet att kunder samtidigt väntar på leverans. Nåja. Det ordnar sig. Saknar det civila jobbet och företagandet just nu helt enkelt. Hoppas på en tillräckligt tillmötesgående organisation framöver. Uppenbarligen är detta med livet utanför en annan typ av utmaning när man är 30 jämfört med om jag hade haft samma livssituation som jag hade när jag var 19.

Måndagen avslutades uppe i garaget efter en gedigen vårdinsats. Tillfredsställande att lyckas meka och lösa grejer på egen hand. Efter middagen blev det gym och sedan jobb.

Dagen, det vill säga tisdag, ägnades åt uppkörning. Backa med släp, säkerhetskontroll samt terrängkörning betades av och nu är förarbeviset i hamn. Vård och mek och vääääääänta fyllde resten av dagen. Avrundar med en bild från en bra väntan när vi satte oss på bandvagnstaket i solen och drack varm choklad. Värt!

You Might Also Like

No Comments

    Leave a Reply

    %d bloggare gillar detta: