Browsing Category

Resa med hund

Äventyr Friluftsliv Lettland Nilsson i skogen Resa med hund Resor & Guider Vandring

Dunika (Tīrspurvs)träsk i Lettland

I naturreservatet Dunika återfinns den 7000 år gamla högmossen Tīrspurvs. Över träskmarken går en 6 km lång träspång raka vägen till andra sidan. Således en lång promenad om man går hela.

Tystnaden är magisk, landskapet överväldigande och ensamheten påtaglig. Och så den friska luften.

Flexie gör sig fint i miljön färgmässigt.

Att jag älskar tallar är knappast en nyhet. På mossen är de små och knotiga. Ett tips är att lägga barr i en termosmugg med hett vatten. Vänta en halvtimme och drick, de eteriska oljorna i barren bidrar till att dra igång blodcirkulationen ordentligt.

Bästa vännerna på äventyr. Flexie är duktig när matte vill fota.

Det är något med kargheten som inspirerar. Tänk att kunna måla som Lars Lerin, då skulle jag inte göra annat än att måla mossar.

Tveklöst återvänder jag hit. Gärna flera gånger på olika årstider.

Mattes älskling.

Det är omöjligt att gå vilse.

En rastplats. Makrill och sportknäcke är standard i ryggsäcken.

Återvänder mot bilen. Och hit kommer jag återvända igen som sagt. Helst så snart som möjligt.

Äventyr Friluftsliv Lettland Nilsson i skogen Resa med hund Resor & Guider

Vinterbad, sanddyner och camping i Užava, Lettland

November är en magisk jävla månad. Underskattad, förväntas inte leverera men är i själva verket ett utmärkt tillfälle att göra precis vad tusan man vill. Som att vinterbada exempelvis.

Inga krav, inga måsten. Perfekt tillfälle att ge sig ut i naturen med andra ord. Givetvis räcker en helg om det nu är så att plikten kallar vardagligdags.

Flexie och jag hade sett tillräckligt med träsk för ett par dagar. Vi längtade efter stränder och vidderna Östersjön så tjänstvilligt bjuder på. Isande vindar piskade längs Užavas strand när vi anlände. En mormor som på cykel hade tagit sig ned för att njuta av stillheten var den enda personen i sikte. Hon begav sig snart hemåt.

Temperaturen låg kring nollan. Kylslaget således. Flerskiktsprincipen tillämpades över tid (kläder i flera lager med något vindbeständigt längst ut) och av någon outgrundlig anledning var det bara jag och Flexie som slog upp ett tält på den för ändamålet avdelade ytan i nationalparken.

Det framgår nog inte riktigt av bilderna att det var skitkallt. Det var det. Men, göras det som göras skall. Jag hade en vision redan hemma om att genomföra ett vinterbad. Det blev två.

Med kameran på stativ och autofoto-på-tid inställt skuttade jag ut bland böljorna. Bara för att kunna konstatera att jag badat utanför kamerans räckvidd i bredd.

Fort fort fort, fel fel fel, fan fan fan. Således, gör om gör rätt. Bara till att kliva i en gång till.

Läglig, om än iskall vind. Ungefär lika glamouröst som mitt liv i största allmänhet.

Hur som helst, redigt av den är kroppen att genomföra alla äventyr jag utsätter den för. Så som att stå framför kamera i nollgradig temperatur efter att ha badat i Östersjön i november, att marscha långt med tung packning och att inmundiga rejäla mängder kvalitetsöl från mitt älskade Baltikum. Vilken jävla ynnest det är ändå, att få vara frisk och ha möjlighet att driva igenom det man drömmer om i stort och smått. Se så, ut och bada med er nu för fan!

Äventyr Friluftsliv Lettland Nilsson i skogen Resa med hund Resor & Guider Vandring

Tallink till Riga och därefter Kemeri träsk i nationalparken

Imorse vaknade vi på färjan. Enligt stående fungerade det utmärkt att åka Tallink med hund. Vi, det är jag och Flexie, åt frukost och i mitt fall slank en kaffe givetvis ned medan dagens planer och omfall gicks igenom.

Målbilden var, och är, att köra västerut. Diverse träsk och naturområden skall utforskas. På väg mot min tilltänkta destination insåg jag att jag ju kör genom nationalparken Kemeri. Således beordrade jag halt, utforska.

Kemeri träsk besökte jag förra året, strax innan jul. Då snöade det. Nu var det charmigt grått och brunt.

Nog för att Flexie är stridsparstvåa men kameran kan hon inte hantera. Stativ och foto tidsintervall är lösningen för den som är nyfiken. Det är bara jag och Flexie på äventyr nu under campingen med i helgen får jag besök i Riga.

Mitt lilla hjärta. Hon ligger bredvid mig nu. Mysigt att lyssna på hennes sovande andetag. En bil svängde in nyligen där vi står. Då morras det.

Det är svårt att förklara men det är något magiskt med träskmarker. Det är också någon magiskt med ensamheten. Känns skönt efter övningen, gillar verkligen att jobba med kamrater men behöver tanka energi, reflektera och bara få vara för mig själv också. Stämma av så att man är på rätt väg i livet unt so weiter. Känns något inte rätt så ändrar jag på det. Just nu är de yttre faktorerna under kontroll med jobb, köpt lägenhet och blivit antagen till officersprogrammet. Perfekt tillfälle att övergå till att jobba på sin insida. Ett antal dagar i naturen känna helt rätt för detta ändamålet. Samt att det är jäkligt kul. Det ska man ha över tid.

Blev creamy pasta till middag och en kopp rykande varm choklad. Nu ligger jag i sovsäcken med Flexie intill. I natt sover vi i bilen, kändes tryggast med hänsyn till var jag är.

Imorgon beger vi oss mot nästa träsk. God natt!

Äventyr Campingbuss Friluftsliv Lettland Nilsson i skogen Resa med hund Resor & Guider

Strandhäng i Lettland på Lauču akmens

Milsvida stränder med len sand, långgrunt och klarblå himmel. Kanske inte riktigt vad som brukar förknippas med Lettland men i själv verket är den lettiska kustremsan mot Östersjön brutalt vacker.

Kylan var dock ett faktum när vi campade på Lauču akmens i april. Dock har vi varit på de lettiska stränderna mängder av gånger tidigare så det gjorde inte så mycket att det inte blev något bad. Vovvarna var väldigt nöjda över att vi hade flera kilometer strand helt för oss själva.

Till skillnad mot Jurmala så välkomnar stranden nedanför campingen Lauču akmens ca 6 mil norr om Riga hundar.

Varför ska man då åka till stranden via en camping? Jo, i Lettland är väldigt mycket av marken ned mot själva stranden privat och därmed får man inte bara åka ned till vattnet. Således tycker vi det är smidigt att betala en liten summa och ställa minibussen på en camping och därmed ha enkel tillgång till stranden.

Att det även finns tillgång till öl och riktigt god mat är ju inte direkt en nackdel. 

Som synes njöt Flexie och Kolja av att vi fick stranden för oss själva.

Badsuget fanns där men det var bara några få plusgrader i luften.

Uppenbarligen har besökare i många år njutit av strandvistelse här.

Flexie sträcker ut benen.

Vi har haft några magiska kvällar på just lettiska stränder. Halva roadtripen på sommaren brukar gå ut på att följa kustremsan och göra strandhugg här och var hela vägen ned till Litauen när vi efter ett obligatoriskt stopp i Klaipeda brukar fara mot Vilnius.

Kolja är alltid positiv och vill gärna leka med drivved. Vi längtar till sommarens resa, då ska vi bada med alla hundarna här!

Campingbuss Lettland Resa med hund Resor & Guider

Valmiermuiža – öl, hästar och hundar i Lettland

I torsdags mötte vi upp Ieva för att få en tur på bryggeriet Valmiermuižā. Vi har varit här flera gånger tidigare och just detta bryggeri är nog min absoluta favoritdestination när det gäller öl.

Lettisk krutgumma på 81 år!

Inledningsvis promenerade vi ned till stallet som bryggeriet samarbetar med. Här träffade vi på en dam på 81 år som tar ridlektioner varje vecka. Redigt värre måste jag säga och definitivt en målbild för när jag själv blir gammal. Därefter gick vi tillbaka genom herrgårdsparken som bryggeriet är döpt efter. På klassiskt sovjetiskt manér har man byggt skitfula lägenhetskomplex mitt i den fina parken. Nåja.

Glada grabbar jobbade i bryggeriet. Det är alltid spännande att se insidan av ett bryggeri men det allra bästa är ju att provsmaka och jämföra olika sorters öl.

Här tillverkas destillerad öl. Är dock inte bara alkoholhaltiga drycker som produceras i bryggeriet utan även olika typer av kvass och kolsyrade fruktdrycker.

Alkoholsvag Friss som liknar Radler tillverkas också. Det vill säga öl och läsk blandat. Men nu till det väsentliga.

Valmiermuižā har en veteöl som är riktigt trevlig. Den liknar väl mest Franziskaner till smak och färg. Utöver denna är min favoritöl från bryggeriet den ofiltrerade lagern. Det sorgliga är att ofiltrerad öl har väldigt kort hållbarhet så den buteljeras inte utan finns bara på tapp i Lettland.

Som tur var så finns den ofiltrerade ölen i deras restaurang. Utegården på sommaren är svårslagen men skitvädret sade sitt och vi satt inomhus. Vällagad, billig mat gjord på lokala råvaror finns på menyn som hittils sett olika ut varje gång vi varit på besök.

Rödbetor med getost till förrätt för mig medan Fredrik tog en baltisk klassiker, nämligen friterat bröd. Det är riktigt gott! Vi lärde oss också att skummet gärna får bli kvar på glaset när man dricker. Ett kvalitetstecken och ja, jag förevisar ovan.

Som de nördar vi är blev vi alldeles till oss när vi fick veta att de två flaskorna Kokmuižā vi beställde var de två första som någonsin sålts. En helt ny typ av witbier som definitivt föll mig i smaken.

Nu tar vi en tillbakablick till i somras.

I somras besökte vi uteserveringen. Denna vända var lite kärvare vädermässigt men vi lär ju återvända i sommar igen.

Då var jag ännu fräknigare och räknade ned dagarna till inryck.

Nu längtar jag till sommaren men först ska ett par övningar betas av, åker tillbaka till regementet imorgon! Och kanske får jag i veckan veta vad framtiden i grönkläder som anställd inledningsvis kommer innebära…

Äventyr Friluftsliv Lettland Nilsson i skogen Resa med hund Resor & Guider Vandring

Träsk, slott och snålblåst

Kylan har bitit sig tag i Lettland men det var inget rediga sovsäckar inte kunde råda bot på. Vi parkerade för natten på parkeringen vid Kemeri högmosse. Gick strålande att sova här.

Mossar kan vara det bästa jag vet. Återkommer med ett dedikerat inlägg med fler bilder. Vädret var kärvt men kängorna höll tätt och hundarna var nöjda med vandringen över mossen.

Allt går inte som planerat och sommardäck plus sliriga småvägar betyder att man fastnar. Den förberedde överlever dock och snökedjorna åkte på.

När vi fått nog styrde vi kosan tillbaka till Riga och till en liten metropolförort som huserar en extremt välsorterad ölbutik som heter Alus Tirgus. Ett snabbt stopp var allt som hanns med.

Väl framme vid anfallsmålet Sigulda var det dags att vara kreativ på en smyckesworkshop. Även detta återkommer jag kring men det var inte lätt men kul.

Därefter besökte vi Sigulda slott. Utsikten därifrån hade förmodligen varit magisk en klar dag. Tror ej bilderna riktigt visar hur pissigt vädret faktiskt är. Plus en grad och snöblandat regn och blåst. Hela. Jävla. Tiden.

Utsikt vid pisspaus längs motorvägen. Relativt orelaterat till kronologin men alltså skogarna här.

Mellan de två slotten ligger en grotta med klotter. Det äldsta från 1600-talet. Sevärt även om den var liten. Bodde grodor i en damm längst in.

Vi besökte även Turaida och upplevde någon form av Skansen efter att atomvintern nästan smält bort. Med det sagt rekommenderar jag ett besök.

Utsikten från tornet var fördelaktig. Gör sig sannolikt ännu bättre när vädergudarna ler men jag antar att dessa har ett sinne för humor och tycker att min semester ska bli en till Aldrig Ge Upp. Challenge accepted!

Skogarna här borta alltså. Ren kärlek!

Äventyr Campingbuss Friluftsliv Lettland Nilsson i skogen Resa med hund Resor & Guider

Snöblandat regn och första natten med vanlife

Vi har lämnat Jurmala bakom oss och bytt kurortens SPA:n och restauranger mot snöblandat regn, beckmörker och kyla i nationalparken Kemeri. Den skall vi utforska imorgon efter att vi sovit den första natten i bussen. Vi har ingen värmare så det blir utomhustemperatur på ca en plusgrad eller kallare men vi har sovsäckar, torra strumpor och gott humör.

Vi har ett litet gaskök inne i bussen till och med så vi slapp laga middag i ösregnet. Hundarna har lagt sig tillrätta och så även jag. Nu ska jag sova och njuta av att inte behöva gå postpass utomhus mitt i natten.

Lettland Resa med hund Resor & Guider

MaMa – En hundvänlig restaurang i Jurmala

Vi är alltid på jakt efter hundvänliga ställen när vi är ute och reser och till vår glädje har Lettland blivit betydligt mer hundvänligt på senare år. I Jumala, den klassiska kurorten en dryg halvtimme från Riga, hittade vi MaMa, ett hotell som välkomnar hundar och katter både till restaurangen och till att bo i något av de sju rummen.

Flexie och Kolja utanför MaMa i Jurmala.

Kolja och Flexie blev extra imponerade när de fick höra att hundar hade en egen meny.

Kolja funderar på vad han ska beställa.

Flexie låter sig väl smaka.

Kycklinggrytan slank snabbt ned och Kolja åt ris och köttfärs. Tydligen är det lite vanligare med mindre hundar men alla storlekar är välkomna.

Det ser ju ganska komiskt ut när våra hundar breder ut sig.

Blodkorv.

Det fanns en meny för människor också. Fredrik slog till på blodkorv medan jag åt lax.

Utsikt från takterassen på MaMa.

Från takterassen spanande vi ut över ett grått Jurmala. Den här staden lever upp när sommaren kommer. Eftersom detta är en hälsostad passade vi på att testa en SPA-behandling också, dock bara får de tvåbenta medlemmarna i familjen.

Promenader längs vattnet är förnämligt.

Hotel Jurmala SPA hette stället och jag valde en massage med någon sorts bärnstenssand medan Fredriks massage involverade varma vetekuddar. Riktigt skönt efter en slitig vinter i Försvarsmakten respektive på gården.

Jurmalas vidsträckta stränder välkomnar tyvärr inte vovvar.

Vi besökte stranden men dit är inte hundar välkomna, därav att vi brukar hålla oss till lite mer avsides stränder. Jurmalas strand är 26 kilometer lång. Rätt galet. Jurmala ligger nära Kemeri National Park och efter SPA-besöket gav vi oss ut i skogen för camping och sedermera vandring runt Kemeri högmosse. Ska visa bilder därifrån. Magiskt vackert med träsk tycker jag.

Äventyr Estland Friluftsliv Nilsson i skogen Resa med hund Resor & Guider

Hellerkantri Huskypark: hundspann i Estland

Strax utanför estniska Rapla bor familjen. Som landsbygdsentreprenörer har de byggt upp en verksamhet på släktgården som i huvudsak går ut på odling. Deras främsta passion är dock draghundsport och vintertid öppnar de upp gården för besök och utfärder med hundspann.

Mariin Kaljula, dotter i familjen.

Vi reste från Tallinn för att hälsa på hundarna och träffa familjen på gården. Trots att vi besök Estland väldigt många gånger finns det alltid mer att upptäcka och uppleva. Dottern Mariin visade oss runt på gården. Här bor just nu 43 Siberian Huskys och Alaskan Malamutes. De bor utomhus året runt men har såklart små hus att gå in i.

Huskyn Nilsson hälsar på Fredrik.

Mariin var väldigt tydlig med att deras huskys hör till brukslinjerna inom rasen och att jobba är det de allra helst vill. En av vovvarna hette Nilsson, och han syns på bilden ovanför. Väldigt komiskt att se hans hus med namnskylten på. Nästan så att jag flyttade in.

Hundarna turas om att springa i de stora rastgårdarna men så fort vi kom ville alla hundarna hälsa.

När Mariin inte visar besökare runt på gården tävlar hon i draghundsport på kortare distanser, både på snö och barmark. Hon har bland annat tävlat i VM. Att ha en duktig och modig hund längst fram är viktigt.De starkaste hundarna drar närmast släden. Hur många hundar som drar släden beror på vilken gren man tävlar i men det är upp till varje hundförare att bestämma, vissa låter upp till 18 hundar dra och då gäller det att ha disciplin på dem.

RobieRobie, en väldigt mysig Husky.

Unghunden på bilden ovan, som gärna ville pussa på Fredrik, är för ung för att börja dra släden. Ett år ska dom vara innan man börjar träna med belastning tycker Mariin. Detta för att leder och så vidare ska hunnit utvecklas klart.

Pigg och glad husky i unghundsinhägnaden.

Hundspann går såklart bara att göra när det är nog med snö på marken. Det var det tyvärr inte när vi var där så istället blev det cani cross. Vi fick i vilket fall ta oss en titt på slädarna. Hoppas verkligen få möjlighet att komma tillbaka när det snöat riktigt ordentligt.

Olika typer av slädar. Den närmst kameran är en tävlingssläde.

Hundarna var hur som helst väldigt nöjda med att få komma ut och dra runt oss på en skogstur. Hellerkantri gör också längre (ca 4 km) vandringar runt ett träsk i närheten, det skulle jag gärna prova på. Det kan ju inte undgått något som läst bloggen att jag är väldigt förtjust i estniska träsk. Vi gick ju runt Viru träsk med våra egna hundar i somras exempelvis.

En mycket glad husky under vår tur i skogen.

I närheten av gården har familjen satt upp ett tält där vi passade på att värma oss efteråt. Fredrik och jag bestämde att vi borde ha ett eget tipitält på gården hemma.

Mariin och en av hundarna i tältet efter promenaden.

När vi sagt hej då till vovvarna bjöds vi in i stugvärmen för hembakad tårta och varm bärdryck. Familjen berättade också om Nordens längsta hundspannstävling Finnmarksløpet som är över ett hundra mil lång. Ett fint avslut på besöket hus Hellerkantri. Det är inspirerande att träffa andra entreprenörer som bor och försörjer sig på landsbygden tycker jag. Undrar om det skulle gå att ha någon sorts verksamhet på vår egen gård någon gång i livet…

Fika avslutade besöket.

Vi avslutar med några bilder till, kärvänliga huskys går det inte att få för mycket av tycker jag. 

Fredrik och en mysig hund i tältet.

Mamman i familjen myser med en av hundarna i tipin.

Jag blev inbjuden av Prangli Travel och Tallink som en pressresa till att besöka Hellerkantri Huskyfarm. Åsikterna och bilderna är som alltid mina egna. 

Campingbuss Estland Friluftsliv Nilsson i skogen Resa med hund Resor & Guider

Resa med hund: Tallinn på fyra tassar

Östersjöpärlan Tallinn välkomnar både två- och fyrbenta. Med sin sagolika innerstad, trendiga trähuskvarter, omvälvande historia och närhet till naturen är den estniska huvudstaden ett utmärkt resmål för dig med hund.

En grupp rysktalande turister skrattar, pekar och tar bilder när vi rastar hundarna på Tallink-färjans däck. Vi är på väg till Estland med våra tre schäfrar. På bildäck står vår Volkswagen LT35, en transportbuss vi på egen hand byggt om till campingbil.

Müsli på Tallinkfärjans däck under färden till Estland.

På andra sidan Östersjön väntar en liten, hundvänlig huvudstad. I den stora parken Kadriorg tar vi en lunchpromenad så snart vi kört av båten. Runt parken ligger stora villor med prunkande trädgårdar. Just här känns stadens sovjetiska arv avlägset. I förorterna Mustamäe och Lasnamäe är det annorlunda. Under efterkrigstiden (ca 1960-1970) växte höghusförorterna fram i stark kontrast mot den världsarvslistade innerstaden. Vid denna tidpunkt var Estland en sovjetisk republik men flertalet länder har vid olika tillfällen ockuperat landet, Sverige inkluderat. Mellan 1561 och 1721 var landet en svensk Östersjöprovins tills freden i Nystad när landet blev en del av Ryssland.

Efter det estniska frihetskriget, som slutade i januari 1920, blev landet självständigt men friheten togs snart ifrån dem. Den 21 juli 1940 ombildades Estland till en sovjetrepublik som sedan ockuperades av Tyskland mellan 1941 och 1944. Då föll landet åter i storebrors händer. Självständighet deklarerades återigen den 20 augusti 1991 men ryska styrkor fanns kvar i landet ända till sommaren 1994. Utav den sovjetiska ockupationen finns spår fortfarande kvar, bland annat i form av övergivna kärnvapenbaser. Du kan läsa om ett av mina besök dit här.

Den övergivna raketbasen Kadila i Estland.

Hundvänligt i Tallinn

Vi går längs strandpromenaden tillbaka mot innerstadens äldsta delar. Här känns Tallinn som en mysig sagostad med kullersten, smala gränder och pastellfärgade hus. Flera restauranger välkomnar hundar. Favoriten är indiska Chakra. Hit återvänder vi varje gång vi är i Tallinn för att äta kryddiga grytor. Vovvarna får vatten serverat utan uppmaning om det.

Ett par kvarter bort på gatan Lai ligger den minimala baren Koth. Bakom bardisken står en äldre, vithårig man. Han är alltid lika välkomnande gentemot hundar, trots att våra tre schäfrar tar upp en rejäl bit av golvet i den lilla lokalen. Vid bordet intill sitter en kvinna som berättar om sin vita herdehund. En annan dam kommer fram och säger att hon är från Tallinn men bor på Mallorca. Hon har också hund. Med hund blir det många tillfällen till att prata med lokalbor.

Trendkänsliga Kalamaja

En kort promenad från gamla stan, på andra sidan det nybyggda området kring centralstationen Balti Jam ligger Kalamaja. En trähusstadsdel som numera inrymmer ett antal trevliga och trendiga barer, caféer och butiker. Boheem är en av dem. Pannkakor, sallader, pasta och liknande serveras och vovvarna får gärna komma in. Ägarinnan hyr dessutom ut sin lägenhet runt hörnet via AirBnB även till hundägare.

Inte långt bort ligger Telliskivi. Ett kvarter som förr bestod av industrier inklämda mellan bangårdar men som nu fyllts av serveringar, klubbar och butiker. På Kadev Tallrik tar vi plats på uteserveringen. Vi är inte de enda hundägarna som njuter av kvällssolen. På serveringen mittemot sitter en glad beagel med sin matte. Förbi springer en stor fågelhund i sele. Husse åker skateboard bakom. I Tallinn är det oftast självklart att vovven får följa med, förutom på de turistiga ställena inne i gamla stan.

Uteserveringarna i Telliskivi är väl värda ett besök.

Puudel är en annan bar i samma kvarter. Betonggolvet svalkar skönt när det är varmt ute. Bartendern serverar vatten till hundarna, fotar och lägger upp bilden på barens Instagram. Det är skönt att känna sig välkommen även som fyrbent.

Nationalpark och camping

Nästa dag bestämmer vi oss för att sträcka på benen. Mindre än två timmar från huvudstaden ligger nationalparken Laheema och Viru träsk. Gles tallskog, tätt blåbärsris och vältrampade stigar väntar. Runt, och över, själva träsket har gångbroar och träspångar lagts ut. I mitten finns ett fågeltorn med vacker utsikt över det unika naturområdet. På flera ställen i nationalparken finns anlagda campingplaser där det är gratis att slå upp sitt tält. Ett som i vårt fall, parkera husbilen.

Läs mer om utflykten till Viru Träsk här.

FAKTA

Res till Tallinn med båt

Tallinks färjor avgår från Värtahamnen. Boka en djurhytt samt köp hundbiljett för 150 kr styck utöver din egen biljett. Djurhytten har plastgolv, i övrigt är de likadana som vanliga B-hytter. På däck finns en sandlåda där hundarna kan göra ifrån sig. Den är dock liten, våra gick direkt på däck i stället. Självklart är hundarna kopplade och man plockar upp efter dem. Vi rekommenderar att du tar med bil för att kunna åka till nationalparken med hunden på ett smidigt sätt.

Boende i Tallinn

Vissa hotell tillåter hund men långt från alla. Använd en digital bokningstjänst för att söka efter hotell som accepterar hundar. Vi rekommenderar att hyra lägenhet genom AirBnB. Där är det möjligt att filtrera efter boenden där hundar är tillåtna.

 

Vaccinera vovven

Glöm inte att kontrollera vaccinationerna i god tid innan avresa. Tänk på att hunden måste ha rabiesvaccination, vaccinationsintyg och ett giltigt pass med på resan. Kontrollera gärna med ditt försäkringsbolag vad som gäller om hunden skadar sig eller blir sjuk utomlands.

 

Mat och annat smart

Ta med tillräckligt med mat för hela resan. Det är inte säkert att maten din hund är van vid finns på resmålet. Packa också vattenskål, halsband och koppel. Åker du kollektivt i Tallinn finns ibland kravet att hunden ska ha munkorg.

Ät och drick med vovven i Tallinn

Kadev Tallrik, Puudel och F-Hoone med flera barer och restauranger som tillåter hundar hittar du i Telliskivi. Läs mer om kvarteret: telliskivi.eu/en/loomelinnak

Puudel välkomnar vovvar.

Koht hittar du i gamla stan på Lai 8. Hundar är välkomna till denna pyttelilla bar med ett enormt ölutbud.

Boheem är caféet nära centralstationen på Kopli 18. Perfekt för brunch. Hundar får följa med in men det finns också en liten uteservering.

En kopp kaffe på Boheem. Olika konstnärer visar sina verk på caféets väggar.

Chakra heter den indiska restaurangen vi alltid återvänder till. Hittas på B

. http://www.chakra.ee/