Browsing Category

Lettland

Äventyr Campingbuss Friluftsliv Lettland Nilsson i skogen Resa med hund Resor & Guider

Strandhäng i Lettland på Lauču akmens

Milsvida stränder med len sand, långgrunt och klarblå himmel. Kanske inte riktigt vad som brukar förknippas med Lettland men i själv verket är den lettiska kustremsan mot Östersjön brutalt vacker.

Kylan var dock ett faktum när vi campade på Lauču akmens i april. Dock har vi varit på de lettiska stränderna mängder av gånger tidigare så det gjorde inte så mycket att det inte blev något bad. Vovvarna var väldigt nöjda över att vi hade flera kilometer strand helt för oss själva.

Till skillnad mot Jurmala så välkomnar stranden nedanför campingen Lauču akmens ca 6 mil norr om Riga hundar.

Varför ska man då åka till stranden via en camping? Jo, i Lettland är väldigt mycket av marken ned mot själva stranden privat och därmed får man inte bara åka ned till vattnet. Således tycker vi det är smidigt att betala en liten summa och ställa minibussen på en camping och därmed ha enkel tillgång till stranden.

Att det även finns tillgång till öl och riktigt god mat är ju inte direkt en nackdel. 

Som synes njöt Flexie och Kolja av att vi fick stranden för oss själva.

Badsuget fanns där men det var bara några få plusgrader i luften.

Uppenbarligen har besökare i många år njutit av strandvistelse här.

Flexie sträcker ut benen.

Vi har haft några magiska kvällar på just lettiska stränder. Halva roadtripen på sommaren brukar gå ut på att följa kustremsan och göra strandhugg här och var hela vägen ned till Litauen när vi efter ett obligatoriskt stopp i Klaipeda brukar fara mot Vilnius.

Kolja är alltid positiv och vill gärna leka med drivved. Vi längtar till sommarens resa, då ska vi bada med alla hundarna här!

Campingbuss Lettland Resa med hund Resor & Guider

Valmiermuiža – öl, hästar och hundar i Lettland

I torsdags mötte vi upp Ieva för att få en tur på bryggeriet Valmiermuižā. Vi har varit här flera gånger tidigare och just detta bryggeri är nog min absoluta favoritdestination när det gäller öl.

Lettisk krutgumma på 81 år!

Inledningsvis promenerade vi ned till stallet som bryggeriet samarbetar med. Här träffade vi på en dam på 81 år som tar ridlektioner varje vecka. Redigt värre måste jag säga och definitivt en målbild för när jag själv blir gammal. Därefter gick vi tillbaka genom herrgårdsparken som bryggeriet är döpt efter. På klassiskt sovjetiskt manér har man byggt skitfula lägenhetskomplex mitt i den fina parken. Nåja.

Glada grabbar jobbade i bryggeriet. Det är alltid spännande att se insidan av ett bryggeri men det allra bästa är ju att provsmaka och jämföra olika sorters öl.

Här tillverkas destillerad öl. Är dock inte bara alkoholhaltiga drycker som produceras i bryggeriet utan även olika typer av kvass och kolsyrade fruktdrycker.

Alkoholsvag Friss som liknar Radler tillverkas också. Det vill säga öl och läsk blandat. Men nu till det väsentliga.

Valmiermuižā har en veteöl som är riktigt trevlig. Den liknar väl mest Franziskaner till smak och färg. Utöver denna är min favoritöl från bryggeriet den ofiltrerade lagern. Det sorgliga är att ofiltrerad öl har väldigt kort hållbarhet så den buteljeras inte utan finns bara på tapp i Lettland.

Som tur var så finns den ofiltrerade ölen i deras restaurang. Utegården på sommaren är svårslagen men skitvädret sade sitt och vi satt inomhus. Vällagad, billig mat gjord på lokala råvaror finns på menyn som hittils sett olika ut varje gång vi varit på besök.

Rödbetor med getost till förrätt för mig medan Fredrik tog en baltisk klassiker, nämligen friterat bröd. Det är riktigt gott! Vi lärde oss också att skummet gärna får bli kvar på glaset när man dricker. Ett kvalitetstecken och ja, jag förevisar ovan.

Som de nördar vi är blev vi alldeles till oss när vi fick veta att de två flaskorna Kokmuižā vi beställde var de två första som någonsin sålts. En helt ny typ av witbier som definitivt föll mig i smaken.

Nu tar vi en tillbakablick till i somras.

I somras besökte vi uteserveringen. Denna vända var lite kärvare vädermässigt men vi lär ju återvända i sommar igen.

Då var jag ännu fräknigare och räknade ned dagarna till inryck.

Nu längtar jag till sommaren men först ska ett par övningar betas av, åker tillbaka till regementet imorgon! Och kanske får jag i veckan veta vad framtiden i grönkläder som anställd inledningsvis kommer innebära…

Äventyr Friluftsliv Lettland Nilsson i skogen Resa med hund Resor & Guider Vandring

Träsk, slott och snålblåst

Kylan har bitit sig tag i Lettland men det var inget rediga sovsäckar inte kunde råda bot på. Vi parkerade för natten på parkeringen vid Kemeri högmosse. Gick strålande att sova här.

Mossar kan vara det bästa jag vet. Återkommer med ett dedikerat inlägg med fler bilder. Vädret var kärvt men kängorna höll tätt och hundarna var nöjda med vandringen över mossen.

Allt går inte som planerat och sommardäck plus sliriga småvägar betyder att man fastnar. Den förberedde överlever dock och snökedjorna åkte på.

När vi fått nog styrde vi kosan tillbaka till Riga och till en liten metropolförort som huserar en extremt välsorterad ölbutik som heter Alus Tirgus. Ett snabbt stopp var allt som hanns med.

Väl framme vid anfallsmålet Sigulda var det dags att vara kreativ på en smyckesworkshop. Även detta återkommer jag kring men det var inte lätt men kul.

Därefter besökte vi Sigulda slott. Utsikten därifrån hade förmodligen varit magisk en klar dag. Tror ej bilderna riktigt visar hur pissigt vädret faktiskt är. Plus en grad och snöblandat regn och blåst. Hela. Jävla. Tiden.

Utsikt vid pisspaus längs motorvägen. Relativt orelaterat till kronologin men alltså skogarna här.

Mellan de två slotten ligger en grotta med klotter. Det äldsta från 1600-talet. Sevärt även om den var liten. Bodde grodor i en damm längst in.

Vi besökte även Turaida och upplevde någon form av Skansen efter att atomvintern nästan smält bort. Med det sagt rekommenderar jag ett besök.

Utsikten från tornet var fördelaktig. Gör sig sannolikt ännu bättre när vädergudarna ler men jag antar att dessa har ett sinne för humor och tycker att min semester ska bli en till Aldrig Ge Upp. Challenge accepted!

Skogarna här borta alltså. Ren kärlek!

Äventyr Campingbuss Friluftsliv Lettland Nilsson i skogen Resa med hund Resor & Guider

Snöblandat regn och första natten med vanlife

Vi har lämnat Jurmala bakom oss och bytt kurortens SPA:n och restauranger mot snöblandat regn, beckmörker och kyla i nationalparken Kemeri. Den skall vi utforska imorgon efter att vi sovit den första natten i bussen. Vi har ingen värmare så det blir utomhustemperatur på ca en plusgrad eller kallare men vi har sovsäckar, torra strumpor och gott humör.

Vi har ett litet gaskök inne i bussen till och med så vi slapp laga middag i ösregnet. Hundarna har lagt sig tillrätta och så även jag. Nu ska jag sova och njuta av att inte behöva gå postpass utomhus mitt i natten.

Lettland Resa med hund Resor & Guider

MaMa – En hundvänlig restaurang i Jurmala

Vi är alltid på jakt efter hundvänliga ställen när vi är ute och reser och till vår glädje har Lettland blivit betydligt mer hundvänligt på senare år. I Jumala, den klassiska kurorten en dryg halvtimme från Riga, hittade vi MaMa, ett hotell som välkomnar hundar och katter både till restaurangen och till att bo i något av de sju rummen.

Flexie och Kolja utanför MaMa i Jurmala.

Kolja och Flexie blev extra imponerade när de fick höra att hundar hade en egen meny.

Kolja funderar på vad han ska beställa.

Flexie låter sig väl smaka.

Kycklinggrytan slank snabbt ned och Kolja åt ris och köttfärs. Tydligen är det lite vanligare med mindre hundar men alla storlekar är välkomna.

Det ser ju ganska komiskt ut när våra hundar breder ut sig.

Blodkorv.

Det fanns en meny för människor också. Fredrik slog till på blodkorv medan jag åt lax.

Utsikt från takterassen på MaMa.

Från takterassen spanande vi ut över ett grått Jurmala. Den här staden lever upp när sommaren kommer. Eftersom detta är en hälsostad passade vi på att testa en SPA-behandling också, dock bara får de tvåbenta medlemmarna i familjen.

Promenader längs vattnet är förnämligt.

Hotel Jurmala SPA hette stället och jag valde en massage med någon sorts bärnstenssand medan Fredriks massage involverade varma vetekuddar. Riktigt skönt efter en slitig vinter i Försvarsmakten respektive på gården.

Jurmalas vidsträckta stränder välkomnar tyvärr inte vovvar.

Vi besökte stranden men dit är inte hundar välkomna, därav att vi brukar hålla oss till lite mer avsides stränder. Jurmalas strand är 26 kilometer lång. Rätt galet. Jurmala ligger nära Kemeri National Park och efter SPA-besöket gav vi oss ut i skogen för camping och sedermera vandring runt Kemeri högmosse. Ska visa bilder därifrån. Magiskt vackert med träsk tycker jag.

Campingbuss Lettland Resor & Guider Riga

Snapshots från Riga

Det grå diset håller i sig men det utgjorde inget hinder för en morgonpromenad. I den här delen av Riga finns bland annat udda trähus att titta på.

Vandrarhemmet är ett sådant. Two Wheels heter det och vi betalade 65 euro för ett rum där hundarna också fick vara. Nu längtar vi dock ut i skogen igen.

Kolja, jag och Flexie begav oss hur som helst ut på morgonpromenad.

Vi fascinerandes över grannhusets torn. Eller, jag gjorde. Hundarna hade fokus på marken. Uppenbarligen många hundar som strosar här i kvarteret. Riga har för övrigt blivit betydligt mer hundvänligt de senaste åren.

Rejäla mängder ved. Den lettiska vintern är kärv. Igår avslutade vi kvällen på Vest och även där bar vovvarna välkomna. Ska visa bilder därifrån senare.

Ett hus som underhållits betydligt mer än se flesta. Det är synd att så många fina hus förfaller.

Växthus och lägenhetskomplex. Igår kväll tog vi en taxi tillbaka hit. Precis som i Vilnius är det appen Taxify som är smidigast att boka genom. Jag ringde upp chauffören och sa att vi hade två lagom stora hundar med oss. När han anlände sa han ”these are not medium sized dogs”. Det hjälpte inte att Fredrik bar Kolja i famnen. Vi fick dock åka med så allt blev bra. Men trångt värre i baksätet, hehe.

Nu ska vi strax rulla mot Jurmala. Ser fram emot snålblåst och strandhäng.

Campingbuss Lettland Resor & Guider Riga

Weekend i Riga eller konsten att ta terräng i öst medelst kraft

Höljt i dimma, dis och depression, från däcket på Isabelle ser vi Rigas industrier breda ut sig längs Daugavas utlopp. Floden rinner från Valdajhöjderna i Ryssland och mynnar ut här, i Rigabukten. Floden är tillika infartsväg till den lettiska huvudstaden och det är dit vi styr kosan.

Industriell målbildsförevisning.

Den mekaniserade spaningsgruppen består av mig, Fredrik, Flexie och Kolja samt vår ombyggda minibuss. Båtresan med Tallink fungerade för övrigt beprövat mycket bra med hundarna. Däremot rekommenderar jag att välja en avgång med färjan Romantika snarare än Isabelle om du som jag föredrar ett par öl, god mat och lugn och ro. Den sistnämnda må dock fungera mycket väl för MUCK-kryssningar eller andra kalasinriktade båtresor. Och ja, jag är expert på Östersjöns passagerarfartyg.

Däcket på Isabelle med Daugavas industrier i bakgrunden.

Med fast mark åter under fötter och tassar begav vi oss till vårt vandrarhem för natten. Two Wheels heter det och vovvar är välkomna. Vi har tidigare sovit i bussen (vår ombyggda Volkswagen Lt 35) även i Riga men nu lyxar vi till det med att bo inomhus en natt. Resten av resan blir camping. Mest tid i skogen vinner och så vidare.

Under dagen arbetar vi intensivt med att besvara spaningsfrågan ”Vilken är Rigas bästa ölbar”. Jag har fullt förtroende avseende gruppens förmåga att lösa uppgift.

Fast spaning mot lettiska marinens fartyg.

Inledningsvis framryckte vi till fots ett par kilometer över broarna och genom Riga. Gedigen utsikt från bron över Daugava. Grått och jävligt, precis som det ska vara.

Marschmålet var området kring Miera Iela. Här ute finns såväl en chokladfabrik (Laima) samt ett rejält antal väldigt trevliga barer.

Kolja och Flexie tar terräng.

Därefter intogs en sen lunch på Fontaine Delisnacks. Rekommenderas för såväl två- som fyrbenta.

Redigare burgare på Fontaine Delisnacks som för övrigt också finns i Liepaja. En lettisk stad väl värd att besöka.

Vägg i vägg återfinns Valmiermuižas bar och butik. Om ett par dagar besöker vi deras bryggeri i Valmiera men ölet är så gott att vi inte orkar vänta.

Valdemara Pasaza inrymmer barer, restauranger, ett bryggeri, nattklubben Piens (Mjölk) med mera. Gå hit, det är en order.

I skrivande stund består o-platsen av just denna bar (Valmiermuiža) och slutligen avser vi framrycka i riktning mot Taka. En ölbar vi inte varit på tidigare men som sannolikt kan bli en ny favorit.

Valmiermuiža är mitt absoluta favoritbryggeri. Den ofiltrerade lagern är bäst men tyvärr var tappen trasig just idag så fick bli en filtrerad till mig och en Balles Alus Porter till Fredrik.

Jag frågade om väldresserade hundar var välkomna till Taka och fick svaret att besökare som beter sig vettigt, oavsett om dom har två eller fyra ben, är välkomna.

Lettland Nilsson i skogen Resor & Guider Riga

Lettisk weekend för välmåendet

Nattlig dekadens i Riga. Spabehandling dagen efter i Rigabuktens klassiska kurort Jurmala. Till hälften hälsoresa, till andra hälften mat- och dryckesfrossa. Sovjetrelikerna sparkas under mattan när Lettlands huvudstad skyndar in i framtiden.

På väg bort från Rigas medeltida stadskärna stannar vi till på ett kafé, eller kafejnīca som det heter på lettiska, för en kopp kaffe med ett par ordentliga stänk Riga Black Balzam. Det svarta balsamet är en alkoholstark örtlikör som botar allt från förkylning och huvudvärk, till brustna hjärtan och allmän leda. En lettisk nationalmedicin.

Visst kan en styrketår behövas ibland. Ur Moskvaförstaden reser sig Stalinskrapan (Akademijas laukums 1) som ständig påminnelse om svunna tider. I folkmun kallas byggnaden Stalins bröllopstårta. Det nedsättande smeknamnet anspelar på den arkitekturtyp som var populär i Sovjetunionen i under 1900-talets början. Från toppen betraktar vi Riga ur storebrorsperspektiv. Nedanför finns den ryska loppmarknaden Latgalite (Firsa Sadovņikova iela 9). Böcker, stövlar, resväskor, muttrar, verktyg, metallstycken, fiskespön och allehanda andra prylar trängs på proppfulla bord, i bodar och staplade på marken. Här prutas det friskt men har man ingen svarv hemma som behöver reservdelar finns inte mycket att hämta utöver själva upplevelsen. Största fyndfaktorn är gammal kommunistmemorabilia.

Sovjetiska Riga finns också närvarande i nostalgiform på den udda baren Gauja (Stabu 32) vars inredning påminner om en lägenhet på 1960-70-talet. Spela brädspel, drick det lettiska ölet Brenguļu på tapp och planera ett kort men nödvändigt besök på ockupationsmuseet (Raiņa bulvāris 7) för att ta del av den icke lustfyllda delen av lettisk historia.

Mikrobryggerier i det bohemiska Riga

Idag finnsen ny generation som ler mot väst och har höga anspråk på livet. De vet att de har chansen att skapa något nytt. Konsumtionen växer. Stora shoppingcenter som Origo och Stockmann, byggda över centralstationen, har blivit knutpunkter i staden. Riga banar väg in i en marknadsekonomisk verklighet.

Arkitektoniskt sett är Riga rikt. Staden har en mängd jugendhus. Vackrast är husen som ligger tätt längs gatan Elizabetes iela och i närliggande kvarter. De flesta byggnaderna uppfördes kring 1900-talets början och ritades främst av inhemska arkitekter. En av de mest kända arkitekterna var Mikhail Eisenstein. Jugendstil, eller Art Noveau på franska, handlar om total kreativ frihet. Tanken bakom husens dekorativa fasader var att även det vardagliga skulle vara vackert.

Spårvagnslinje elva transporterar oss bort från uppstyrt stiliga Riga till det bohemiska kvarteret Miera ielas Republika. Rangliga trähus står tätt på rad längs gatan känd som Street of Peace. Här frodas Rigas alternativa scen. Udda caféer, second handaffärer, klubbar, individuella butiker och konstgallerier tar över i gamla bostadshus och industrilokaler.

Industribyggnaden Valdemara Arcade inrymde för hundra år sedan det näst största bryggeriet i Lettland. Det finns inte längre kvar. Ölkärleken finns däremot bevarad i modern tappning. En anspråkslös uteservering och trappa visar vägen in till Valmiermuižas Beer Shop (Aristida Briāna iela 9) . Hit lockas ung som gammal av smakrikt filtrerat och ofiltrerat icke-pastöriserat mörkt och ljust öl på tapp och i flaskor för avhämtning. Ölet bryggs i Valmiermuiža, en by i utkanten av samhället Valmiera nordost om Riga. Utöver förstklassig öl vankas tilltugg som korv och skinka. Här finns också en välfylld presentbutik som är väl värd ett besök.

Själva bryggeriet Valmiermuiža är väl värt den två timmar långa resan från Riga.

I lokalen intill serverar Fontaine Deli Snacks hamburgare som sköljs ned med öl eller kvass, en söt dryck som till smaken påminner om svagdricka. Kvass bryggs på mörkt bröd som får jäsa och är en vanlig dryck i Baltikum och Ryssland. Ett stenkast härifrån ligger klubben Piens med uteservering på två terrasser framför och bakom huset. Inredningen andas vintage och namnet till trots (piens betyder mjölk) festas det på ett långt från mellanmjölksaktigt vis här på helgnätterna. Icke att förglömma är bryggeriet Labietis som både brygger och serverar öl från en lokal i samma hus som Valmiermuižas Beer Shop fast på baksidan. Hit är går det beprövat utmärkt att ta med hunden.

Balsam för själen

Dagen därpå lockar lugnet. En halvtimmes tågresa bort från kullerstensgator, förbi fabriksgrå förstäder mot det öppna landskapet och kusten. Strax breder Rigabuktens stränder ut sig framför fötterna på trötta besökare i behov av rekreation och spabehandlingar. Redan1812, efter rysk-franska kriget, sökte sig sårade ryska officerare till Jurmala för att vila upp sig hos lokala fiskare.

I själva verket består Jurmala av ett femtontal småorter som mer eller mindre vuxit samman. Vid 1800-talets slut roade och vilade sig Rigas överklass, rysk adel och europeisk societet på Jurmalas sanatorier. I markerna runt byn hade en välgörande lera upptäckts och vattnet var rikt på nyttiga mineraler. Badhusbassänger fylldes med mineralvatten och badgästerna tvagade bort ångest och leda. Under kommunisttiden belönades högt uppsatta inom partiapparaten med badresor till kurorten.

Sekelskiftsvillor i trä utgör Jurmalas stadskuliss. Bärnstensletare vandrar längs strandkanten. Luften är krispig och klar. På hösten är strandlivet avslaget men inne på hotellens spaavdelningar flockas besökare. Vi lämnar stranden och kliver in på Hotel Jurmalas spa. Fyrtiominuter spenderas i den artificiella saltgruvan. Vi andas saltdamm som sägs rensa lungorna. När regnet faller utanför glider vi ned i varsitt kar ljummen gyttja. För hälsans skull.

Zeppelinarhangarerna vid Centralstationen inhyser Rigas största marknad.

Morgonen efter tar vi tåget tillbaka till Riga. Bakom Centralstationen står gamla Zeppelinarhangarer som inrymmer Central Market, stadens marknad för allt från syntetiska åttiotalsinspirerade kläder till kött, fisk, ost och svartbröd dit tanter i hucklen beger sig för att pruta på potatis. Strax följer vi turistguiden Herta Jansone som visar oss vägen längs smala gränder i den världsarvslistade, äldsta stadsdelen Vecriga. Stenfasaderna avslöjar hundratals år av skiftande byggnadsteknik och estetik. Ett vitt, ett grönt och ett gult hus i Maza Pils-gränden, kända som Tre Bröder, representerar tre olika stadier ur Rigas arkitektoniska epoker.

Några timmar senare är vi framme vid Bergs Bazaar, en enklav mellan Marijas iela och Elizabetes iela. I början av 1800-talet konstruerades den av fastighetspionjären Kristap Bergs men husen föll i träda under Sovjettiden för att sedermera restaureras. Trendigt, snyggt och lagom lyxigt är ord som definierar kvarteret idag. Restaurangen och vinbaren Garage är inget undantag. I det öppna köket skapas tapas mitt iden kreativt inredda lokalen. Bilstolar med säkerhetsbältena kvar står vid några av borden. Herta beställer en osttallrik och rödbetssoppa med getost. Innan vi skiljs åt fotograferar jag Herta vid bordet.

– Du kan väl skicka mig bilden? Jag har en mejladress nu, undrar Herta Jansone. Hon och fortsätter:

– Det kan bli min födelsedagspresent. Egentligen vill jag ha en rosa Jaguar men vissa saker får gärna fortsätta att vara drömmar, säger hon med ett leende.