Browsing Category

Nilsson i skogen

Grönt är skönt Jobb i Försvarsmakten Nilsson i skogen

Inryckning: vad ska man packa och tänka på inför värnplikt

Förmodligen pirrar det i magen på hundratals blivande rekryter just nu. Imorgon kliver ni in genom grindarna och förhoppningsvis är ni en bättre version av er själva när ni kliver ut igen nästa sommar. Jag har fått lite frågor på sistone från blivande kollegor och dessutom en väldigt fin kommentar imorse och därför tänkte jag passa på att bidra med ett par tips och en packlista till dig som ska rycka in i Försvarsmakten.

Vad jag själv packade till inryck finns att läsa här (KLICK!). Står fast vid att det var bra grejer. Mer än så är onödigt för de första två veckorna. Därefter kan man känna vad som fattas. Fingerborgen var guld, det är kärvt att sy kragspeglar. Öronproppar var en liv(sömn)räddare eftersom det alltid var någon som snarkade. Tamponger var också smart, bökigt att behöva sticka iväg och köpa, skönare att ha dem i skåpet direkt. Våtservetter var guld redan på första fältveckan för att få bort maskeringsfärg.

Försök att behålla lugnet. Du behöver inte tänka på något annat än att vara på rätt plats, i rätt tid med rätt utrustning och rätt attityd. Gör sedan ditt bästa så kommer det räcka. Hjälp varandra, ibland är det du som har extra energi, ibland behöver du en knuff i ryggen. Och var inte den där som segar på morgonen och gör gruppen sen till frukosten. Upp och hoppa, på med uniformen, sträck sängen och iväg. Så svårt är det inte.

Kommentarer som denna får mig att vilja fortsätta skriva här på bloggen. Ska du rycka in och undrar något är det bara att skriva en kommentar.

Hej! Jag är nu 22 år och har testat två olika utbildningar, var otroligt skoltrött och omotiverad för båda så det blev bara att hoppa av. Nu innan det blir att söka nytt jobb när sommarjobbet tar slut så började jag och familjen prata om Försvarsmakten. Den har nog legat i mina tankar ett bra tag, men det har gått i stil med “det är ju bara de där coola, vältränade, passionerade och kunniga människorna som gör det, inte jag”. Men ändå så nästan hips, vips, så har jag nu anmält mig för prövning den 7 Augusti och jaa… Är sjukt nervös och tränar cykling och marklyft som bara den!
Ville bara säga tack för alla dina blogginlägg om dina dagar i GMU! Hjälpte mig med nervositet och lite mer verkligheten av det hela.
Så tack! Och om du har några tips utöver de som du redan skrivit om innan prövning och själva GMU:n så är det bara att skriva!
Tack igen!!

Inför antagningsprövningen är just cykling mycket bra att träna på. Man blir som bekant bra på det man gör och av någon outgrundlig anledning genomförs konditionstestet på mönstringen på cykel. Kanske är det dags att väcka cykelskytteplutonerna till liv igen… hur som helst. Cykla, gärna intervaller och egna versioner på maxtest inför provdagen. Gör marklyft men också drag till hakan med skivstång och clean pulls som är ungefär ett marklyft men som avslutas med att även axlarna dras upp. Styrkelabbet har bra träningsprogram och när du är grundtränad, se till att göra få reps med tunga vikter eftersom det mer liknar isokai-draget. Begåvningstestet (på dator) går inte att träna på säger TRM men jag tror det hjälper att göra olika ”öva inför högskoleprovet”-övningar och typ träna till Mensa-tester. Hos psykologen gäller det bara att vara lugn och sig själv. Givetvis ser du till att sova ut ordentligt dagarna innan och ladda med bra mat och lagom mycket träning.

Nilsson i skogen

Semester upphör, fys och officersprogrammet

Den senaste månaden har rullat förbi i rask takt. Förutom fjällvandring har det mest varit jobb. För mycket av det sistnämnda egentligen, jag skulle nog stannat upp och funderat på vad fan jag håller på med lite tidigare och gett mig själv en riktig semester. Nåja. Det är lätt att vara efterklok.

Är mycket taggad på att åter ikläda mitt goda själv uniform och återvända till regementet. En veckas förberedelser, fys och övningsplanering väntar och sedan rycker mina rekryter in. Kan ju direkt hälsa välkomna till dem av er som hittat hit och även säga att, ja, jag har hittat er också på diverse sociala medier.

Är inte taggad på att köpa ny bil däremot. Den nuvarande beslöt sig för att lägga av på motorvägen. Tack som fan till den grönklädda kollegan som omedelbart kom till undsättning. Folket i Försvarsmakten. Kamratskapet. Fan vad jag är glad att vara en del av detta. I grönkläder har jag verkligen hittat hem.

Slutligen kan jag rapportera att jag gått vidare i ansökningsprocessen till officersprogrammet. Den korta versionen för oss som redan har en akademisk examen. Och nej. Dans är fortfarande inte mitt huvudämne. Nästa steg är en heldag med tester på TRM och det verkar vara samma tester som vid mönstring. Blir intressant. Känner att det är en stor sannolikhet att det går åt helvete eftersom jag inte är bra på isokai. Vore synd att inte kunna bli sambandsofficer på grund av det, är ganska så övertygad om att det testet inte avgör vare sig hur bra man klarar utbildningen eller hur bra jobb man kommer göra i fält. Hittils har jag inte upptäckt några tydliga kopplingar mellan att göra bra ifrån sig på sådana tester och på att lösa uppgift bra i fält. Nåja. Givetvis ska jag göra mitt bästa och rapporterar här oavsett om det går vägen eller åt helvete.

Klart slut.

Grönt är skönt Nilsson i skogen

Hur länge står man ut i det civila mörkret?

Även inredning av lägenheten visade sig bli ett grupparbete. Två IKEA-möbler stod omonterade på grund av brist på ja, tid, lust, någon att peka på och ge order till. Igår löste det sig när ett par kamrater som ännu inte fått tillträde till sina lägenheter kom över för att laga matlådor. Jag passade på att öva delegering och nu är balkongen klar. Tack för det. Har lovat öl i utbyte så transaktionen var rimlig. Givetvis hade jag kunnat bygga själv men jag nöjde mig med att skruva upp rullgardiner och sedan lutade jag mig bekvämt tillbaka.

Det civila mörkret, som rent krasst egentligen bara består av semester och nollade arbetsdagar, börjar jag dock redan tröttna på. Fascinerande det där, för ett gäng år sedan när jag startade företaget var målet att kunna jobba för ett antal kunder som betalar bra. Nu kan jag med god marginal försörja mig på mitt eget bolag men det är ju jakten som är det roliga. Tänkte skriva att jag tackar min lyckliga stjärna för att jag nu får göra båda (egenföretagare och soldat) men i själva verket ger jag mig själv en redig jävla klapp på axeln för att jag jobbat skiten ur mig och skapat detta åt mig själv.

Jag ser alltid möjligheter. Och dessutom är jag en opportunist av rang. När kaptenen erbjöd tjänsten som instruktör tackade jag ja. Jag har dessutom blivit uppmuntrad att söka officersprogrammet vilket jag har gjort. Det finns en kort program på ett år för dem som redan har en akademisk examen vilket jag har. Och nej, det är inte dans som är huvudämnet. Nu återstår det att se om jag kommer in, eller åtminstone får komma på intervju.

Men som jag brukar säga. Glädje ska tas ut tre gånger. I förväg, när något går vägen, och som tillbakablick. Skiter det sig, ja, då har man i alla fall varit glad en gång.

Nostalgisk som jag är (och i ljuset av att fira/njuta i efterhand) bestämde jag mig därför för att läsa igenom blogginläggen från GMU till nu. Tänker att det kommer bjuda på många skratt. Det kommer därefter bli väldigt roligt att stå på andra sidan korridoren när mina rekryter rycker in.

Kanske kommer jag också på att jag glömt att berätta något komiskt, eller att jag kanske har något mer tips att komma med. Är även beredd att stoppa huvudet under skämskudden men det är ingen bandvagn på isen: alla är trattar i början.

Äventyr Friluftsliv Nilsson i skogen Vandring

Hamrafjället: dagstur i Tänndalen nära Funäsdalen

För närvarande är Nilsson på fjället devisen och gårdagen ägnades åt att vandra med utgångspunkt i Tänndalen och marschmålet toppen av Småhamrarna. Att vädret var mulet och regnigt utgjorde inget hinder. Flexie är lika nöjd som mig över att äntligen vara i fjällen.

Spång från fjällparkeringen mot Andersborg. Vi gick uppför fjällvägen men den går fint att köra mot en liten avgift (typ 40 kr tror jag), privat väg.

Inledningsvis knatade vi uppför Fjällvägen till parkeringsplatsen där flera trevliga leder tar sin början. Eftersom detta ska föreställa semester och inte strapatsövning nöjde vi oss således med en kortare dagstur. Stugorna vid Andersborg skulle bli den första anhalten och träspångar samt vältrampade stigar gjorde det enkelt att promenera dit.

Det är något med ledkryss jag verkligen älskar…

Fjällmiljön är enligt stående magisk. Det är något med luften, tystnaden utöver fågelkvittret och färgerna oavsett årstid. Det gråmulna vädret gjorde i princip det hela bara bättre och utan kroppsskydd, vapen och hjälm gick vandringen lätt.

Renarna betade i Hamrafjället, ser du dem på bilden?

Från Andersborg spanande vi upp mot Hamrafjället där den östra toppen Småhamrarna var målet för dagen. Flertalet renar betade i sluttningarna till Flexies stora förtjusning. Tyvärr (enligt henne) satt hon fast förankrad i sele, expanderlina och Baggen-bälte så någon renjakt blev det inte.

Flexie och jag vid Andersborg innan avmarsch uppför Småhamrarna.

I dalarna var det någorlunda varmt. Vi fastnade på bild innan färden fortsatte uppför berget. Anderssjöarna skymtar i bakgrunden, eller åtminstone den lilla sjön innan Anderssjöarna.

Från toppen av Småhamrarna (1081 möh) var utsikten obefintlig men vi hade roligt ändå.

Uppåt, uppåt, uppåt på en lättvandrad fjällsida och så plötsligt stod vi på toppen. Någon utsikt hade vi inte men det visste vi redan från början att så skulle bli fallet. Terrängen skulle dock tas och så blev det.

Blötmat i värmepåse. Fungerar sådär med kallvatten…

Rester från den senaste övningen serverades till lunch på en avsats påväg nedför berget. Värmepåsarna fungerar bra med varmt vatten men med kallvatten tar det en faslig tid och ibland fungerar det inte helt i vilket fall. Kall pasta bolognese blev lunchen men vad gör man inte för att upprätthålla förmågan under längre övningsuppehåll.

Flexie fick ett grisöra på rasten.

Flexie trivdes på fjället även om lukten av renar var mer spännande än mycket annat. I ryggsäcken hade jag ett grisöra som hon fick äta på lunchrasten. Mycket uppskattat.

Lunchpaus med begränsad utsikt.

Utsikt mot Andersborg från rastplatsen. Dimmigt men fint.

Påväg nedför Småhamrarna mot Andersborg.

Efter lunch knatade vi vidare nedför fjället och styrde kosan mot Tänndalen och stugan igen. Ovant detta med dagsturer för mig men det är ett framgångsrecept. Det behöver inte vara kärvt jämt. En föredömligt trevlig dag och jag ser fram emot fler äventyr de kommande dagarna.

Moln över Hamrafjället.

Avslutningsvis Hamrafjället, toppen till höger var alltså den vi var uppe på. Hela turen tog ca 3 timmar och då tog vi det lugnt. Flexie var duktigt trött efter det hela dock och sov som en stock hela eftermiddagen medan vi bastade och fixade middag.

BU Frågor & Svar GMU Grönt är skönt Nilsson i skogen

Vad gör en sambandsgruppchef och en sambandssoldat/ledningssoldat? Utan samband ingen seger!

Vad gör jag, egentligen, i min tjänst som sambandsgruppchef? Den frågan ställde en läsare och som det M90-maskerade orakel jag är ska jag försöka förklara. Kortfattat ser min grupp till att brigadchefen har tut i luren när kriget kommer.

Tidsnummer 301533 inkom ytterligare en liknande fråga till mig (@nilssoniskogen) från en person som ska rycka in som sambands/ledningssoldat på A9 och som enligt uppgift inte riktigt fått grepp om vad tjänsten innebär. Nu skall jag hålla mig till att rapportera det jag vet och inte det jag tror och således ligger fokus här på hur det är att vara sambandsgruppchef på en främre ledningspluton. Med detta sagt så har jag delvis övat och utbildats tillsammans med 12. Sambandsbataljon så någorlunda insikt där har jag bedömt också. Är du radioräv sedan gammalt får du ha överseende med att jag ska försöka formulera mig icke-tekniskt och lättbegripligt i denna text. Tillägg avseende hur det är att jobba med samband på andra regementen tages tacksamt emot i kommentarsfältet!

Vad gör en sambands/ledningssoldat?

Kortfattat så upprättar vi en sambandsenhet som blir del i Mobilt Kärnnät (MKN). MKN är kommunikationsinfrastrukturen i Försvarsmaktens Ledningssystem. Vad betyder då detta i praktiken? Jo, att det finns ett antal fordon (hos oss är det lastbilar och bandvagnar) med en mast på och ett antal radioapparater, radiolänkstationer med mera i.

Vi åker ut i skogen, reser upp masten (lite som att fira midsommar varje gång!), startar igång alla apparater och som genom ett trollslag får vi kontakt med alla andra fordon som åkt ut och gjort samma sak. Sambandssoldaten är den som gör det praktiska arbetet vilket ute i fält omfattar allt från att köra fordon till att veva mast, knappa radio, maskera fordonet, felsöka när systemet strular, dra kabel mellan olika fordon, övervaka systemen dygnet runt och såklart vara beredd att försvara platsen.

Uppgifterna ser olika ut beroende på vilket typ av pluton du tillhör. Vissa jobbar exempelvis med de höga, fasta tornen och klättrar runt 60 meter över marken medan andra jobbar med satellitkommunikation och därmed har annan teknisk utrustning att hantera. Är du placerad hos artilleriet kommer PC-Dart (typ som Facebook Messenger med textmeddelanden över radio eller genom MKN) vara viktigt. Genom detta system talar exempelvis jägarsoldater om var fienden finns och när informationen rasslat genom beslutskedjan får Archer-besättningen reda på när och vart de ska skjuta.

Försvarsmakten har lagt en befattningsbeskrivning här men att nivån på det fysiska är en etta är rent jävla skitsnack. Prova att lyfta ett dieselelverk från ett lastbilsflak följt av att banka ned pålar i stelfrusen mark och avrunda med att tatta kabel nån kilometer i mörker och snö så inser man att det är fysiskt jobbigt med samband. Utbildningen har dock mycket teori och du måste vara lösningsorienterad och ha förmågan att trots brist på sömn och mat kunna lösa tekniska problem. Varje gruppering innebär problemlösning under stress och press. Det går dock inte bara att kötta, en sambandssoldat måste kunna tänka och arbeta strukturerat mitt i fältkaoset.

Inne på regementet innebär tjänsten bland annat att vårda fordon och annan materiel, fysisk träning, vidareutbildning inom olika system (sambandssystem ja men också flera olika vapensystem), mer vård, lite mer vård och så vård på det, utbildning och övning i strid, skjutningar, mer vård, mer fys, fys, fys, och mer fys, lite mer vård och sen fältlastar vi och drar ut i skogen igen.

Vad gör sambandssoldater på 11. Ledningsplatsbataljon?

Min grupp består av mig och fyra soldater. Två av dem bemannar sambandsenheten (en fräsig bandvagn med diverse radioapparater och annat i bakvagnen) tillsammans med mig, och två av dem bemannar en trossbandvagn. Vi är en del av en främre ledningspluton. Vi upprättar ett slags fältkontor (läs: en karta under en pressening) varifrån brigadchefen eller dennes underordnade kan leda striden. Jävligt salt uppgift således. Vi omgrupperar ofta flera gånger per dygn vilket är tungt jobb. Från en främre ledningsplats kan brigadchefen och delar av hans (tyvärr inte hennes ännu) ledningslag kan jobba nära manöverförbanden som verkar längst fram på stridsfältet. En liten och rörlig ledningsplats gör att brigadledningen kan följa bataljonens anfallsrörelser.

En främre ledningsplats är dock betydligt lättare att förflytta än en stabsplats som oftast består av mängder av containers, tält, fordon och kaffemaskiner. Även på stabsplutonen jobbar sambands/ledningssoldater och de gör ungefär samma saker som oss men de omgrupperar inte lika ofta.

I vår pluton finns också ett antal stridsfordon. Dessa är bepansrade taxibilar åt brigadledningen. De utgör också plutonens närskydd samt transporterar även skyttegruppen/grupperna. Innan vi grupperar är det deras ansvar att ta terräng och se till att platsen är säker innan vi rullar in med sambandsenheten. Jag leder grupperingen av vår sambandsenhet. När vi har upprättat vår mast och övertalat systemet om att vakna till liv kan brigadchefen få kontakt med resten av världen.

Genom oss kan chefen alltså jacka in sig i det kommunikationsnät som andra fasta och rörliga sambandsenheter har upprättat över tiden (MKN). På så sätt kan han kommunicera med manöverförbanden och leda striden. Nuförtiden står ju inte chefen på en höjd och tittar ned på ett slagfält och styr trupperna genom att signalera med olika flaggor. Istället får chefen aktuella rapporter via olika ledningssystem och han använder oss för att kunna berätta för underordnade vad dem ska lösa för uppgift och när. Väldigt enkelt förklarat.

Så förutom att se till att masten kommer upp (lättare sagt än gjort) och att sambandssystemet fungerar felfritt över tiden är jag även ansvarig för att mina soldater och våra fordon samt annan materiel har högsta möjliga stridsvärde över tiden. Skulle vi hamna i strid är det också jag som leder gruppen i striden.

För att vi ska kunna lösa allt jag skrivit om ovan behöver vi utbildas och just nu är vi i slutet av vår befattningsutbildning. Mina soldater gör 9 månaders utbildning, jag gör 11 månader men framöver kommer alla göra 11 månader eftersom det är en teoretiskt tung utbildning. Under hösten gick jag en utbildning som hette Instruktör Taktiska Telesystem, då var jag den enda rekryten. Genom den blev jag utbildad till operatör på MKN som är det sambandssystem vi har i vagnen. Parallellt genomförde jag gruppchefsskolan. Som gruppchef har jag alltså båda mina soldaters befattningsutbildning plus gruppchefsskolan att luta mig tillbaka mot när jag ska lösa min uppgift. Jag tror inte att det är så vanligt att få en så här individanpassad och massiv befattningsutbildning men jag är tacksam.

Under våren mängdtränades gruppen i det operativa arbetet med att upprätta, övervaka, bryta och förflytta sambandsenheten. Som tur är har jag en jävligt bra grupp, vi har gjort ett extremt bra jobb tillsammans. Samband får för mycket skit och för lite uppmärksamhet. Det är sambandsenheten som ger en främre ledningspluton existensberättigande och jag tycker det är väldigt synd att Försvarsmakten är för dålig på att lyfta upp sambandsrelaterade tjänster i sin kommunikation och marknadsföring. Kanske är det inte speciellt coolt (om än jävligt jobbigt) att tatta kabel men utan samband, ingen seger!

Samband är en förmåga som behövs på alla förband inklusive specialförbanden. Som duktig sambands/ledningssoldat har du extremt många karriärmöjligheter och har du kompetens inom MKN kommer du ha extremt lätt att få jobb efter muck. Du behöver inte ha teknisk kunskap innan inryck även om det såklart är fördelaktigt att ha någon form av intresse för det. Tänk på att du bara har så roligt som du själv gör det till över tiden!

Ställ gärna frågor så kompletterar jag inlägget!

BU Grönt är skönt Nilsson i skogen

Ta terräng med handgranatsförfarande

Skyttelinje, FRAMÅT! Vi övar inte enbart bakåt, bakåt, BAKÅÅÅÅÅT på Ledningsregementet utan delar av skjutperioden tillägnades tagande av terräng till fots samt med handgranatsförfarande. Vi övade fortsatt med skarp ammunition och bytte äng mot skogsterräng. Den huvudsakliga metoden som drillades var skyttelinje framåt och det var utmanande att behålla formationen. Fiender (olika pappfigurer) hissades upp bland buskarna och blyregnet föll tungt över motståndaren.

Vid en vall mot ängen kommenderade vi gruppchefer handgranatsförfarande med chockhandgranater som smäller utav bara helvete. Förtjänstfulla insatser av samtliga. Repetition av som sagt kunskapens moder och vid skarpa situationer är det just de indrillade rörelserna och handlingarna man har att falla tillbaka på. Under dagen jobbade gruppen på med kraft och jävlar vad svettigt det blev. Riktigt jäkla kul hur som helst!

Dagen efter anslöt sig Myrstacken (läs min grupp, samband/tross) samt skyttegruppen till stridsfordonstäten för att drilla urdragande främre ledningsplats. Mina två bandvagnar tilldelades varsin Ksp 58 och ett gediget antal GRG-projektiler. Jävlar vad det krigades sen vill jag lova.

Gruset sprutade när vi omgrupperade till en vall varifrån bandvagnarnas Ksp 58-skyttar fick gå loss. Och nej, jag vet att bandvagnen är av plast, syftet var att skyttarna äntligen skulle få skjuta. Tjockmyran tog uppgiften på allvar och brände hundratals skott på ett genomförande och bytte pipa snabbt som attan i mitten. Även Grismyran sköt som fan. Med tanke på hur vi stod (stilla) beordrade jag Eldmyran att sparka upp förardörren och hjälpa till med bekämpningen av fienden.

Mot nästa grupperingsplats! Lugnet blev kortvarigt, skyttar på ängen! Det fanns inget annat att göra än att med förtjänst utföra strid från lätta fordon från min chefsplats. Framgång. Inte en realistisk övning just detta förfarande men det var inte det som var syftet så ni behöver inte bli upprörda i kommentarsfältet. Njut istället av denna bild från tidigare i veckan. Jag är skytten i knästående i mitten under ett av genomförandena när jag var gruppchef. Observera att det var metod som drillades, därav att vi sitter mitt på en äng.

Trevlig söndagkväll. Kompanifys imorgon bitti i ett fantastiskt väder för löpning (detta gäller oavsett vilket väder det blir, men det vet ni sen gammalt).

Grönt är skönt Intervjuer Nilsson i skogen

Intervju med Kalle: Utan spaning ingen aning

Från en snöhög i Boden eller en sanddyn i Mali, spanarens blick är alltid fast. Träffa Kalle, gruppchefen från I19 som just nu leder sju spaningssoldater på mission i Mali.

Namn: Kalle

Regemente: I19

Befattningoch grad: 1. Sgt, spaningsgruppchef

Instagram:  @spaning_nord_i19 (Gemensamt konto för 3. Brigadspaningskompaniet och spaningsplutonen vid 191. bataljon.)

Du är i Mali just nu, vad löser du för uppgifter där?

Jag är chef för sju spaningssoldater. Vi löser allt från rörlig/fast spaning till samverkan, allt syftandes till att ge högre chef inom FN beslutsunderlag inför kommande uppgifter/operationer.

Hur ser en dag ut på mission? Eftersom vi förstår att varje dag är olik de andra så får du berätta om ett par olika:

Dagarna kan grovt delas in i tre kategorier;
1. En dag på campen: Vårda, träna, äta, sola, breddutbilda på något av gruppens vapensystem/ materiel, gå på ordergivningar/ genomgångar.
2. Patrull i närheten av egen camp: Spaningsgrupperna löser stående inhämtningsuppgifter i operationsområdet.
3. Operationer: Kompaniet (eller delar av kompaniet) löser inhämtningsuppgifter under längre tid och på längre avstånd.

”Spaningsgrupper gör sig redo att utgå för rörlig spaning.” Bild lånad från @spaning_nord_i19 på Instagram

Berätta om vägen till rollen du har nu och vad du gör på jobbet i Sverige?

Jag gjorde värnplikten 2008, genomförde därefter SOU på MSS 2009/2010. Därefter arbetade jag på en pluton där jag hade alla befattningar från ställföreträdande gruppchef till ställföreträdande plutonchef.
Hemma i Sverige arbetar jag i huvudsak som instruktör.

Vad har du alltid i uniformsfickorna?

Första förband, kompass, tändstickor, gps (garmin foretrex 401), handskar, anteckningsmtrl, pannlampa, kniv, snusdosa.

Gains är viktigt, hur tycker du en soldat ska träna?

Varierat och hårt.

”Spanare i Timbuktu.” Bild lånad från @spaning_nord_i19 på Instagram

Som nyinryckt värnpliktig, vad ska rekryten ha i bakhuvudet förutom att dricka vatten och byta strumpor över tiden?

Dina befäl har gått igenom precis samma saker som du går igenom. Gör ditt bästa, ta hand om dina kamrater. Enkelt.

Om du fick lägga en beställning hos FMV med obegränsad budget, vad köper du?

Nya hjälmar!

Har vi bättre utrustning än Burkina Faso?

Haha, ja.

”Spaningsplutonen I19 är bataljonchefens ögon och öron.
Vilja, Uthållighet, Precision.” Bild lånad från @spaning_nord_i19 på Instagram

I Försvarsmakten behöver man ibland peka med hela handen. Gör det, på ett av nedanstående alternativ.

M90 eller M90 öken?

Båda

Galt eller Terrängbil 11?

Galt

Strid eller spaning?

Spaning

Ak5 eller Ksp 90?

Ak5

Bulle eller proteinpulver?

Bulle

Göra lumpen eller plugga tekniskt basår?

Båda

Puppa eller 20 tält?

Puppa

T-shirt eller Fältskjorta 90?

T-shirt

Nocco eller kaffe?

Nocco

Bära ksp-band eller bära radio 180?

Ksp-band

Stålgrå eller ankelsocka?

Ankelsocka

Discogym eller orientering i skogen?

Discogym

Sand eller snö?

Snö

Högvakt eller o-plats?

O-plats

Gym eller hinderbana?

Gym

Emilia eller Instagram?

Instagram

Vasaloppet på Vita Blixten eller springa samma sträcka på sommaren som ultramara?

Springa.

Har du några tillägg?

Nej.

Följ Kalle och hans kamrater på Instagram genom detta konto: @spaning_nord_i19

BU Grönt är skönt Nilsson i skogen

Måla bandvagn, orientering och permission

Kungen har vinkat hej då för helgen och vi har lämnat regementet. Det är inte många permissionshelger kvar till muck nu. Just nu går tiden både snabbt och oerhört långsamt. Inte för att jag längtar ut, jag kommer ju kvarstanna i Försvarsmakten.

Vårdveckan är till ända och jag har fortfarande färg från bandvagnsmålningen kvar på händerna. Vagnen blev riktigt tjusig när vi var klara i alla fall. Underskattade dock grovt hur jäkla lång tid det tar att måla M90-kamouflage på en bandvagn. Återstår att se om vi måste måla en vända till under REMI eller om detta duger. Passade även på att måla bandvagnens namn lite lagom diskret på förardörren (alla befäl låtsas som om ni inte läste det).

I övrigt har vi även orienterat. Det är jäkligt roligt. Var en svår bana (enligt Warduck som elitorienterat) men jag tog mig runt och hittade alla kontroller på egen hand utan att springa efter någon. Tror jag ska gå med i den lokala orienteringsklubben och fortsätta öva. Är svårare att orientera och springa än att gå tycker jag.

Slut på tråkigt inlägg, nu tar jag fredag!

BU Grönt är skönt Nilsson i skogen

BrigStri 18 ur sambandsgruppchefens perspektiv

Vare sig stålregn eller blött regn präglade övningen BrigStri 18. Istället sken solen konstant utom den förmiddagen då vi övade vältrigg inomhus. Kärvt värre.

Vältrigg är för den oinsatte ett stridsfordonsliknande åbäke som bjuder uppsutten personal på en tur likt i en tombola. Precis som bilen man tumlas runt i vid halkkörning innan körkortet skulle tas således. Hängandes fastspänd upp och ned med full stridsutrustning blev det utmanande att kravla fram till förarplats och ut genom den luckan. Tur jag inte har anlag för klaustrofobi. Riktigt roligt var det även om det såklart vid en skarp situation hade varit långt från kul att sitta fast i ett stridsfordon, potentiellt med vatten inforsandes och fientlig eld i luften.

Utöver detta gavs plutonen möjlighet att öva gruppering ytterligare ett antal gånger. Repetition är kunskapens moder och nu fick vi även tillfälle att anpassa det vi övat utifrån brigadstabens önskemål. Brigadchefen och ledningslaget är ju dem vi ger service till kan man man säga i bemärkelsen transport och kommunikation.

Särskilt för oss i sambandsenheten var det lärorikt att jobba nära staben och vi löste vår uppgift på ett riktigt bra sätt måste jag säga. Naturligtvis kan man alltid öva mer och helst oftare med brigadstaben men utifrån förutsättningarna levererade plutonen och vi fick mycket beröm.

Som slutövning var det inte en så bra övning eftersom vi inte omgrupperade lika ofta som vi borde göra. Det var ju inte en övning tänkt till oss vilket jag förstår men vi fick ingen ”shit detta är vår slutövning”-känsla. Vi tog dock initiativ och hjälpte till och felsökte även utanför vår enhet vilket skapade värde.

Nu är vi som sagt på Ledningsregementet igen och det är vårdvecka på schemat. Bandvagnen ska få kärlek och vi ska fysa. Solen skiner och det är galet varmt. Det känns att det inte är långt kvar nu! Känns redan trist att tänka på att lämna kamraterna. Som tur är ska i alla fall några jobba kvar precis som jag.

Nilsson i skogen

BrigStri 18 avslutat

Plutonen har avslutat den sista sambandsrelaterade, större övningen. Vi har vårdat kropp och själ men framför allt fordon och materiel. Från kompanichefen har vi fått ytterligare bevingade ord att lägga till listan över gröna visdomar.

Iakta, inse, ingripa. Det stämmer väl överens med hur jag tycker uppgifter skall lösas och det passar även fint ihop med mitt mantra rätt mental inställning.

Brister den positiva attityden och ledsenhet kommer ikapp gör jag som Kapten K sa: acceptera läget, ladda om mentalt och ta stöd av kamraterna. Ladda om mentalt görs bäst i skogen, gärna med joggingskor på. Och även om mycket är tufft just nu på det privata planet så fick jag till en win. Kontrakt på lägenhet i Enköping skrivs under på fredag. Foto till tjänstekort är taget och jag har till och med fått ett skrivbord på befälsrummet ordnat till mig. Känns fint att vara välkomnad.

Jag skall återkomma till övningen senare förresten. Nu orkar jag bara skriva kort om dagen. Den gick i Fänrik Fysmonsters anda, det vill säga inledningsvis fys, därefter fys och slutligen mer fys.

Illustrerar med en bild tagen efter gårdagens löpning.

Fotboll stod först på schemat. Såg inte fram emot det. Hatar bollsport. Hatar fotboll. Tyckte marschträning hade varit bättre. Föga överraskande blev jag vald sist vid laguppdelningen. Överraskade dock mig själv samt plutonen med att inte vara totalt värdelös. Var till och med roligt. Det trodde jag aldrig jag skulle tycka. Jobbigt detta med att allt är så kul. Svårt att behålla tjänstemin då.

Nästa fyspass var närkamp med allas vår ladugårdsdörr Lt Gött Mos. Skrattar när jag läser min första beskrivning av honom här på bloggen. Värt att skriva i sökrutan och läsa. Knädarr och ångest byttes mot en något mer munter syn på livet när jag inse att jag kanske skulle slippa avlida under passet. Jag gjorde så gott jag kunde och det kändes fint att det var ett snällt pass. Behöver bygga lite självförtroende när det kommer till närkamp. Skynda långsamt osv.

Har insett att det är Tough Viking i helgen. Är inte anmäld men är riktigt sugen…. Vi får väl se.