Browsing Category

Nilsson i skogen

BU Grönt är skönt Nilsson i skogen Övergivna platser

Sambandsgruppen skrider till verket

Sambandsgruppen arbetar äntligen samlat och vår första uppgift är att installera om vårt system som plockats ut ur bandvagnen. Servrar, switchar, routrar och allehanda kablar sprutar åt alla håll i kölvattnet av vår framfart. När jag blundar ser jag #conf t framför mig och bara tanken på att någon ska råka erase flash ger mig magsår. Skämt åsido så fortlöper arbetet förvånande smärtfritt. Är man med i bästa gruppen så är man.

Tankarna promenerar dock även åt andra håll. Eftersom halva plutonen har permission intog jag ett hörn på logementet och har byggt en högst provisoriskt kontor bredvid Rekryt E:s tillfälligt övergivna säng. Tack och lov för mobil hotspot och fri surf. Fördelaktigt såklart att bolaget går att driva var ifrån som helst. Beprövade geografiska platser är bland annat: New Delhi, Indien. Bangkok, Thailand. Vilnius, Litauen. Vill även lägga in en rekommendation: ta (skapa) chansen att bo utomlands någon gång i ditt liv. Gammal och vis som jag är skulle jag säga att detta är något av ett måste. Likväl som att göra lumpen.

På tal om resor är påskresan bokad. Vi åker givetvis österut. Till Lettland denna gång! Hundarna följer med och vi ska resa med ”campingbilen”. Varma kläder och redig utrustning kommer behövas för varmt kommer det icke vara. Övergivna platser skall letas upp, mikrobryggd öl må inmundigas. Eventuellt ska jag även fysa lite. Okej då Fk Fysmonster, jag lovar att utföra någon form av fysisk fostran av mitt goda själv.

Motiveras nu till liknande semestrar som de jag och Fredrik föredrar av detta moralstärkande bildspel från en raketbas i Estland. Vem fan vill ligga på en strand?

Grönt är skönt Intervjuer Nilsson i skogen

Intervju med Emeli Olsson, yrkesinformatör på Skaraborgs Regemente P4

Hon jobbar med att få fler att välja Försvarsmakten och har stenkoll på allt blivande rekryter kan tänkas undra. Lär känna Emeli Olsson, yrkesinformatör på Skaraborgs Regemente, P4.

Vardagen skiftar för en yrkesinformatör. Bilder från @emeliolssonn på Instagram.

Namn: Emeli Olsson

Regemente: Skaraborgs Regemente P4

Befattning och grad: Yrkesinformatör. Menig 1 Klass

Vilka uppgifter löser du i Försvarsmakten? 

Min uppgift är att rekrytera och informera om Försvarsmakten! Till vardags åker jag runt till olika gymnasium och håller i föreläsningar om hur det är att jobba i FM och hur man söker och så vidare. Vi brukar även vara med på en del event och mässor.

Berätta om vägen till rollen du har nu?

Jag gjorde min GMU på P4 2015 och efter det jobbade jag som transportsoldat i ca 1år och sen sökte jag befattningen yrkesinformatör som jag nu har varit i över ett år.

Vilka är den vanligaste frågan du får från civila och vad är svaret?

Vanligaste frågan är: Hur ser en vanlig dag på jobbet ut?

Den frågan får jag dagligen haha… Jag brukar svara att ingen dag är den andra lik. Vad man gör om dagarna beror mycket på vilken befattning man har. Allt från vård till fys, en heldag i klassrummet till en heldag på skjutbanan.

Bästa minnet (eller ett bra du kommer att tänka på) från tiden i grönkläder?

Oj svårt att bara komma på ett! Livet som yrkesinformatör är väldigt roligt och givande. Vi brukar besöka andra förband för att lära oss mer om deras verksamhet. Ett av mina bästa minnen var när vi fick besöka Ubåtsflottiljen i Karlskrona och bl a se deras dyktank där dom utbildar Röjdykarna, vi fick även gå ombord på en ubåt och en korvett. Ett annat roligt minne var när vi besökte Flygflottiljen F7, där fick vi en heldag med stridspiloterna och även testa deras flygsimulator!

Vad har du alltid i uniformsfickorna?

Försvarets hudsalva, första förband, tamponger, kalender och fältmössan.

Hur ska man träna inför mönstring?

Ett bra tips är att gå in på försvarets Youtubekanal och se exakt hur en mönstring går till. Jag brukar rekommendera att cykla som konditionsträning och och marklyft som styrketräning. Viktigt att inte träna sönder sig bara!

Om man vill göra karriär inom Försvarsmakten, vad är ditt bästa tips?

Lär dig bli en duktig soldat innan du väljer att utbilda dig till officer.

Vilka egenskaper utmärker en god soldat i dina ögon?

En som har pannben och alltid tänker laget före jaget.

Berätta om en situation eller en uppgift när det var riktigt utmanade och jobbigt?

Jag har varit med om baskerprov och jobbiga slutprov osv men ett annan jobbig situation i försvaret var dom första veckorna under grundutbildningen. Man känner ingen, man vet inte vad man har gett sig in på. Allt är skrik och panik första veckorna, men då är det viktigt att komma ihåg att ni alla sitter i samma båt. Det blir bättre, just hang in there!

I Försvarsmakten behöver man ibland peka med hela handen. Gör det, på ett av nedanstående alternativ.

Tejpa fötterna eller aldrig tejpa?

Tejpa fötterna.

Egna kängor eller Känga 90?

Egna kängor.

Frystorkat eller iso-mat?

Iso-mat.

Exercis eller BRAK?

BRAK.

Bulle eller proteinpulver?

Proteinpulver.

Strid eller spaning?

Spaning.

Hjulgående fordon eller bandgående fordon?

Bandgående fordon.

Puppa eller 20 tält?

20 tält.

Högvakt eller o-plats?

Högvakt.

Gym eller hinderbana?

Gym.

GRG eller Ksp 58?

Ksp58.

Emilia eller Instagram? 

Instagram.

Nocco eller kaffe?

Kaffe.

Fältuniform eller 90 Lätt?

90 Lätt.

Bära ksp-band eller bära radio 180?

Bära radio 180.

Ska du rycka in eller mönstra och undrar något, kommentera en fråga så kan jag och Emeli hjälpas åt att svara!

Nilsson i skogen

Läsarundersökning om bloggen (bäst feedback får Militärquizet!)

Jag skulle bli jätteglad om ni ville fylla i min superkorta läsarundersökning om bloggen. Jag vill helt enkelt veta vad jag ska börja med, sluta med och fortsätta med. Den som ger mest användbar feedback får ett ex av min egenutvecklade produkt Militärquizet som belöning. Håll inte tillbaka utan gå loss med dina åsikter! Tack på förhand 🙂

Fyll i enkäten här nedan eller följ denna länk för att svara på frågorna.

Skapa en egen enkät för användarfeedback

BU Grönt är skönt Nilsson i skogen

Terrängkörning med bandvagn

Morgonens bestyr lades snabbt till handlingarna och efter åtgärder före körning samt teorigenomgång rullade vi ut genom grindarna. Himlen var blå och luften kylig. Inledningsvis gick jag framför de tre bandvagnarna och orienterade samt rekade väg. Allt flöt på fint. Vi bytte roller och jag blev förare. Inga konstigheter där heller. Efter en lagom lång terrängkörning utspisade vi lunch. Sedan började det riktigt roliga.

Vi kartrekade och satte av själva, jag och Kamrat K. Vi vek av från terrängspåret och tog oss fram i Narnia. Solstrålarna strilade ned mellan grenar och granar av diverse storlekar gav bokstavligen talat vika för vår framfart. Vi orienterade runt en höjd och tog oss över stockar och stenar.

Allt fortlöpte perfekt och vi kom i god tid till återsamlingsplatsen. Eftersom solen sken och vi inte hade något fientligt läge drack vi varm choklad och njöt av detta på taket. Stridsvärdeshöjande!

Under den sista biten terrängen gick vi dock bet. Vi tänkte prova en väg som jämfört med det vi tidigare klarat såg lätt ut. Så var det inte. Plötsligt knakade isen till och vi fann oss lutandes ned i ett stinkande dike med is, kladd och ångest.

Det är svårt att beskriva hur mycket bajs detta vatten luktade. Och hur ledsna vi blev när vi märkte att dörrlisten inte höll tätt. I övrigt mycket komiskt och lärorikt. Vi blev tillslut bogserade upp bakåt av en annan bandvagn, svärandes över brist på diffspärrar och vinschar. 😂

Därefter körde vi till återsamlingsplatsen och avnjöt en minst sagt välsmakande portion iso-mat. Körning i terräng i mörker var kvällens sista moment i skogen. Därefter spolade vi stinkande lera från vagnen och parkerade sedan i garaget. En riktig toppdag detta!

Estland Nilsson i skogen Resor & Guider Tallinn

Gamla stan, raketbas och god mat i Tallinn

Doften av brända mandlar sprider sig i gränderna nära Alexander Nevsky katedralen. Med kyrkan i ryggen ser vi hur solen stiger över bastionens murverk. Än så länge är gatorna så gott som folktomma. Tallinn har knappt hunnit vakna.

Tallinn

Tallinn, tidig morgon.

Utan någon specifik plan strosar vi längs gränderna med en kopp kaffe i handen. Det är december men ingen snö ligger på marken.

Alexander Nevsky Cathedral, Tallinn

Morgonljus på Alexander Nevsky katedralen i Tallinn

Personligen gillar jag mindre städer. Att kunna promenera runt och ta pauser för att läsa en bok eller jobba lite på ett café. Helt enkelt uppleva staden som om man bodde där och inte hade en massa sevärdheter att bocka av och tider att passa.

Slow travel tror jag det moderna ordet är för detta sätt att resa. I ett av husen vi ser från utkikspunkten (nedanför) tittade vi till och med på lägenhet i för ett par år sedan. Tror även det säger en hel del om hur mycket jag tycker om att stanna länge på samma plats för att verkligen utforska den på djupet.

Som resenärer är vi ändå inte som alla andra. När solen väl kämpat sig upp och gatorna börjat fyllas med folk tar vi bilen mot Türisalu brant. Från kalkstensklippan (som påminner om Högklint på Gotland) spanar vi ut över Östersjöns grå vågor och Vääna-Jõesuu strand. Tydligen kan man repellera här på sommaren. Det vore allt något. Målet för utfärden är dock raketbasen ytterligare en bit bort.

Fullständigt övergiven, flera kilometer stor ligger den sovjetiska raketbasen bortglömd i tallskogen. Väggarna är på väg att rasa in i flera byggnader och takbjälkarna har redan fallit ned i några av de stora husen.

Vi går försiktigt runt, undersöker, fotograferar och äter medhavd picknick innan vi åter styr kosan mot Tallinn. Nyfikna hittar fler raketbasbilder här.

Väl tillbaka i Tallinn gäller det att bestämma sig. Vår lista över favoritbarer är minst sagt lång. Vi värmer upp på enklast sätt med en Leffe och varm soppa på Hell Hunt. En man vid baren verkar ha skrivkramp.

Middagen äter vi på vår favoritrestaurang Chakra. Indiskt, extremt gott och stabil prestation år efter år gör att vi alltid kommer tillbaka. Eftersom vi inte hade hundarna med oss denna gång passade vi även på att besöka favoriten Depeche Mode Bar innan vi lämnade Tallinns gamla stad för vidare äventyr i Kalamaja. Alla barer som vi gillar i Tallinn finns som sagt redan i min guide, och ja, ni kan sannolikt räkna ut att vi var lagom trötta när denna kväll i Tallinn var slut. Det är verkligen något med den här staden som jag gillar och som gör att vi ständigt återvänder, oavsett tid på året. Undrar om jag kan övertyga min pluton om att en Tallink-kryssning hit är rätt val för MUCK-fest i juni… Oavsett så kommer jag och Fredrik fortsätta att åka dit, minst ett par gånger per år precis som vi gjort de senaste åtta åren.

BU Grönt är skönt Nilsson i skogen

Om Tomten var sambandsgruppchef (en grönklädd tolkning av Viktor Rydbergs dikt)

Midvinternattens köld är hård,
piporna gnistra och glimma.
Soldater jobba som på ackord,
hårt under midnattstimma.
Blågul vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på masknät och gran,
snön lyser vit på bandvagnstaken.
Hela gruppen är vaken.

Förläggning reses i skogens bryn,
dold från fiendens öga,
Grupperad långt ute i slyn,
skyttet hjälper dem föga.
Tittar mot skogen, där gran och fur
drar kring vagnen sin dunkla mur,
grubblar, fast ej det lär båta,
antennriktning fortsatt en gåta.

För sin hand genom skägg och hår,
tar sig en åkarbrasa —
»Terrängen på platsen är riktigt svår,
vill inte att masten ska rasa » —
Fästen borras i berget fast,
det tar tid att veva 25 meter mast.
Gruppen är tvungen att ila,
förare ska få tillräcklig vila.

Går till bandvagn och sambandshytt,
skriver en ny postlista —
Troppens moral är som förbytt
Utan trossen kommer det brista;
Glömsk av sömnbrist, hunger och törst
stridsvärdet måste höjas först.
Kaffekåsan han lutar över
radiolänken piper, manöver; —

Från motstationens avlägsna ort,
ett anrop tillslut kan höras.
Deras gruppering gick inte alls fort;
samtal kan äntligen föras.
Operatör lämnas som sambandspost,
utanför vagnen är träden täckta av frost.
Förare till vila kan gå,
i skogen vakar nu bara två.

Grönklädd utanför bandvagnsdörr,
med hjälm och AK5 Cesar.
Tittar så många nätter förr,
mot inrättade kabelmesar.
Spanar mot skogen där gran och fur,
Bildar mot fi en skyddande mur.
Går att ordna och pyssla,
går att sköta sin syssla.

Går postslinga mellan gran och lärk,
stannar ofta och lyssnar.
Styr stegen bort mot gruppens elverk,
tillser att det ej tystnar.
För handen längs med mastens stag,
önskar sömn innan natt blir till dag.
Stagpålar sitter stenhårt fast,
måhända finns det tid för en rast.

I bakvagn post ett anrop får,
nyckelbytet skall göras.
Uppgift är i sig inte svår,
men utan den kan BrigC ej höras.
Genom en springa i mörkerbelägg
lyser månen på operatörens skägg,
strimman på skägget blänker,
Soldaten grubblar och tänker.

Går bort till vagn för att byta av post,
routrar och servrar är gröna.
Värmer vatten för att äta frukost;
svart magi är inte en skröna.
Vinklar antenn ett par grader väst,
säkerställer samband med ett par test.
RAP:en börjar att låta,
MKN förblir en svår gåta.

Operatör mot framvagn stegen styr,
där sover föraren tungt,
Ännu långt kvar till morgonen gryr;
kamraten han väcker lugnt.
Föraren lyssnar och, halvt i dröm,
konstaterar att ryggen är ganska öm,
Operatören föraren känner,
de äro goda vänner.

Tyst är skogen och nejden all,
livet där ute är fruset.
Ett oväntat sambandsbortfall,
från radion hörs bara bruset.
Ping funkar inte, samband i fara;
varthän kan felkällan vara.
Svartkonst och blippediplopp,
hörbarheten åter i topp.

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Efter bryt väntar timmar är vård,
revelj sker i gryningens timma.
Blågul vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på masknät och gran,
snön lyser vit på bandvagnstaken.
Endast posten är vaken.

Äventyr Friluftsliv Gård i Sörmland Nilsson i skogen

I skogen med hundarna 

 Detta inlägg skrev jag igår men eftersom idag ser exakt lika ut så…. 

Mörkret på morgonen gör det svårt att vilja gå upp men försöker vänja mig inför nästa vecka och framåt då det är 05:45 som gäller. Fredrik var tvungen att åka till Stockholm på jobb så jag lämnades ensam med flocken. Som tur är kommer husse tillbaka imorgon, om jag ändå kunde förklara det för Kolja. Husses hund! Vi försökte dock komma på andra tankar genom en riktigt lång tur i skogen. Vi är tillbaka och har druckit kaffe länge, jobbat och hemmafixat. Tänkte bland annat fixa min guide till Tallinns bästa barer, kommer upp på fredag tror jag. Vila ögonen på lite oredigerade skogsbilder tagna med mobilen imorse och ha en fin kväll! 

Och som sagt det där var igår. Även idag spenderades förmiddagen i skogen. Gjorde även en liten livesändning på Instagram från skogen vilket var kul. Hela 127 personer kollade in. Galet egentligen. Varför ska dom kolla på mig liksom. Men jag blev glad och jag tycker ju väldigt mycket om att peppa andra till att både vara i skogen och utbilda sig genom Försvarsmakten. Pratade lite framtidsplaner bland annat. Combat Camera är en av drömmarna men först ska jag bli sambandsgruppchef och förhoppningsvis kunna jobba som det utöver mitt eget företag. Vi får väl se. På måndag drar det hela igång igen. Innan dess vill jag hinna skriva mer om både Tallinn och Vilnius här på bloggen. Baltländerna har en särskild plats i mitt hjärta! På tal om det så startade jag ett eget Instagram-konto bara för öststatskärlek. @wildas_eastern_europe om ni vill följa, det skulle jag uppskatta! 

Äventyr Gård i Sörmland Nilsson i skogen Prepping

Prepping: bättre krisberedskap sen vi flyttade till landet

Krig och total samhällskollaps känns avlägset i Sverige. Stormar och strömavbrott däremot är flera av oss bekanta med. Oavsett vad som får vattnet att sluta rinna ur kranen, elen att avbrytas och sjukhusen att överbelastas så finns mycket den enskilde kan och bör göra för att förbereda sig. En vecka utan stöd från myndigheter förväntas normala hushåll klara av. Tyvärr tror jag väldigt många kommer få det onödigt kärvt nästa gång strömmen går och stannar borta länge.

Klarar du dig om strömmen går?

Klarar du dig själv vid samhällskris eller olyckor?
Personligen tycker jag det är bra att vi börjar prata mer om prepping, överlevnad och krisberedskap. Att gräva sig en kärnvapensäker bunker står inte högst på listan (vi måste köpa grävmaskin först) men att ha flyttat ut på landet innebär per automatik att vi är mer självförsörjande om olyckan är framme. Ja, vi har långt till sjukhus men utöver det finns ett rejält antal fördelar med att bo avsides.

Vattenförsörjning är en trång sektor i städer vid kris. Under hösten fick Enköpingsbor smaka på detta. Tänk om elen varit borta samtidigt, då hade det varit utmanande att koka vattnet innan det dricks – i flera veckor. På vår gård däremot har vi egen brunn. Dessutom har vi skog och två vedspisar att koka både vatten och annat på.

Bönder = bäst på prepping?
Mat är knepigt men med förråden fyllda bör även det lösa sig. Ett mål på sikt är att komma igång med odling. Sedan är ju våra egna höns ett trevligt tillskott. En gammeldags bondgård som inte är beroende av drivmedel eller el måste ju för övrigt vara det bästa ur preppingperspektiv…

Sjukvård tänker jag också på. Ett grundförråd av det mest nödvändiga vill man alltid ha hemma. Givetvis också kunskap kring första hjälpen. Vore inte så dumt att kunna sy igen sår och göra lite mer avancerade saker själv men där finns tyvärr en brist. Undrar om det finns denna typ av första hjälpen-kurser att gå? Har själv gått Wilderness First Aid utöver utbildningen i Försvarsmakten men det går ju inte att jämföra med att vara sjuksyrra.

Prepping på resa och i vardagen
Kommunikation är också en lurig punkt. Någon sorts radio skall införskaffas, det står nog här näst på listan. I övrigt finns det ju utöver krisberedskap i hemmet en poäng med att alltid vara förberedd på resande fot. Nu när vi var i Litauen och Estland hade vi med oss varsin ”smoke hood”. Säkerhetsvakterna på Arlanda var inte så imponerade men chansen att överleva i rökfyllda utrymmen (tex brand i ett plan på landingsbanan eller tåg/bilbrand i en tunnel) ökar markant om man har en sådan och sätter den på sig. En timmes extra ”frisk” luft är ofta vad som krävs för att hinna ut utan att kvävas. Fredrik hittade dessa på en amerikansk webbshop.

Smoke hood, alltid i packningen.

Every day carry kallas smarta kit/utrustningsdetaljer som man alltid har med sig. Om man tänker efter så är ju det man har i sin uniform (i Försvarsmakten) just det. Kniv, eldstål, kompass, mobil, plånbok… och så vidare. Givetvis är det något som jag sedan längre praktiserat även privat. Kan återkomma i frågan om ni är intresserade. Min slutpoäng är egentligen bara att jag tycker det är vettigt att fler pratar om krisberedskap och börjar förbereda sig. Det behöver som sagt inte handla om krig. Två dagar utan el räcker nog för att flertalet hushåll ska få panik. En havererad motor på en vintrig norrlandsväg är tillräckligt för att man ska trilla av pinnen om inte rätt utrustning (och förstärkningsplagg) finns i bilen. Och skulle tunnelbanan rökfyllas så kommer det kännas bra att kunna kliva ut ur kaoset med en rökhuva på sig. Att folk tycker vi är galna (till dess något händer) rör mig inte i ryggen.

Död och förintelse… eller åtminstone en övergiven plats. Kan ju inte skriva denna typ av inlägg utan att bjuda på en sån här bild. Från Estland, sovjetisk kärnvapenbas. Där missiler med Sverige som mål förvarades under Kalla kriget.

Äventyr Estland Friluftsliv Nilsson i skogen Resa med hund Resor & Guider

Hellerkantri Huskypark: hundspann i Estland

Strax utanför estniska Rapla bor familjen. Som landsbygdsentreprenörer har de byggt upp en verksamhet på släktgården som i huvudsak går ut på odling. Deras främsta passion är dock draghundsport och vintertid öppnar de upp gården för besök och utfärder med hundspann.

Mariin Kaljula, dotter i familjen.

Vi reste från Tallinn för att hälsa på hundarna och träffa familjen på gården. Trots att vi besök Estland väldigt många gånger finns det alltid mer att upptäcka och uppleva. Dottern Mariin visade oss runt på gården. Här bor just nu 43 Siberian Huskys och Alaskan Malamutes. De bor utomhus året runt men har såklart små hus att gå in i.

Huskyn Nilsson hälsar på Fredrik.

Mariin var väldigt tydlig med att deras huskys hör till brukslinjerna inom rasen och att jobba är det de allra helst vill. En av vovvarna hette Nilsson, och han syns på bilden ovanför. Väldigt komiskt att se hans hus med namnskylten på. Nästan så att jag flyttade in.

Hundarna turas om att springa i de stora rastgårdarna men så fort vi kom ville alla hundarna hälsa.

När Mariin inte visar besökare runt på gården tävlar hon i draghundsport på kortare distanser, både på snö och barmark. Hon har bland annat tävlat i VM. Att ha en duktig och modig hund längst fram är viktigt.De starkaste hundarna drar närmast släden. Hur många hundar som drar släden beror på vilken gren man tävlar i men det är upp till varje hundförare att bestämma, vissa låter upp till 18 hundar dra och då gäller det att ha disciplin på dem.

RobieRobie, en väldigt mysig Husky.

Unghunden på bilden ovan, som gärna ville pussa på Fredrik, är för ung för att börja dra släden. Ett år ska dom vara innan man börjar träna med belastning tycker Mariin. Detta för att leder och så vidare ska hunnit utvecklas klart.

Pigg och glad husky i unghundsinhägnaden.

Hundspann går såklart bara att göra när det är nog med snö på marken. Det var det tyvärr inte när vi var där så istället blev det cani cross. Vi fick i vilket fall ta oss en titt på slädarna. Hoppas verkligen få möjlighet att komma tillbaka när det snöat riktigt ordentligt.

Olika typer av slädar. Den närmst kameran är en tävlingssläde.

Hundarna var hur som helst väldigt nöjda med att få komma ut och dra runt oss på en skogstur. Hellerkantri gör också längre (ca 4 km) vandringar runt ett träsk i närheten, det skulle jag gärna prova på. Det kan ju inte undgått något som läst bloggen att jag är väldigt förtjust i estniska träsk. Vi gick ju runt Viru träsk med våra egna hundar i somras exempelvis.

En mycket glad husky under vår tur i skogen.

I närheten av gården har familjen satt upp ett tält där vi passade på att värma oss efteråt. Fredrik och jag bestämde att vi borde ha ett eget tipitält på gården hemma.

Mariin och en av hundarna i tältet efter promenaden.

När vi sagt hej då till vovvarna bjöds vi in i stugvärmen för hembakad tårta och varm bärdryck. Familjen berättade också om Nordens längsta hundspannstävling Finnmarksløpet som är över ett hundra mil lång. Ett fint avslut på besöket hus Hellerkantri. Det är inspirerande att träffa andra entreprenörer som bor och försörjer sig på landsbygden tycker jag. Undrar om det skulle gå att ha någon sorts verksamhet på vår egen gård någon gång i livet…

Fika avslutade besöket.

Vi avslutar med några bilder till, kärvänliga huskys går det inte att få för mycket av tycker jag. 

Fredrik och en mysig hund i tältet.

Mamman i familjen myser med en av hundarna i tipin.

Jag blev inbjuden av Prangli Travel och Tallink som en pressresa till att besöka Hellerkantri Huskyfarm. Åsikterna och bilderna är som alltid mina egna. 

Litauen Nilsson i skogen Resor & Guider Vilnius

Födelsedagsweekend i Vilnius 

Julafton och juldagen blev mer eller mindre en mellanlandning. I skrivande stund är vi åter i Baltikum. Vilnius denna gång. Min bästa stad i världen. Idag fyller jag 30 år och ja, detta får ju klassas som en kalasresa. Innan vi framrycker mot ett SPA tänkte jag visa vad vi gjort än så länge. Vilnius genom mobilkameran det vill säga.

Jag hyrde lägenhet genom AirBnB och denna visade sig ha fin utsikt och ligger i ett lugnt och mysigt kvarter (långt ned på Sv Stephono Gatve).

Solen har varit framme och staden visar sig ur sitt tjusigaste perspektiv. Tyvärr tappade Air Baltic bort vår väska under mellanlandningen i Riga.

En promenad genom gamla stan tog oss till klassikern René. Belgisk öl och musslor. Tog finare bilder med systemkameran men de får hamna i Vilniusguiden jag tänkt skriva (har ju bott här 8 månader så här rätt bra koll).

Därefter framryckte vi genom gamla stan (som faktiskt är centrum där lokalbefolkningen hänger och inte en turistfälla) till ölbaren Alus Biblioteka där vi har ett stammisstämpelkort. 

Här finns mängder av öl och utbudet på tapp byts ut hela tiden.

Förnämlig inrättning detta. Namnet betyder ju ölbibliotek och det säger det mesta. Gueuze finns till och med vilket glädjer oss som gillar surpölar till öl.

Dagen efter var solen framme och vi promenerade genom stan och följde floden. Längs med floden Neris är Vilnius väldigt fint och jag har spenderat många timmar här på promenad och jogging med och utan vovve. 
Efter lunch på Vapiano (dom har Baltas på tapp!) gick vi till ockupationsmuseet och fick därefter tillbaka vår väska innan vi hann prova ett par krogar till. Återkommer om allt detta.