Browsing Category

Nilsson i skogen

Äventyr Campingbuss Friluftsliv Lettland Nilsson i skogen Resa med hund Resor & Guider

Strandhäng i Lettland på Lauču akmens

Milsvida stränder med len sand, långgrunt och klarblå himmel. Kanske inte riktigt vad som brukar förknippas med Lettland men i själv verket är den lettiska kustremsan mot Östersjön brutalt vacker.

Kylan var dock ett faktum när vi campade på Lauču akmens i april. Dock har vi varit på de lettiska stränderna mängder av gånger tidigare så det gjorde inte så mycket att det inte blev något bad. Vovvarna var väldigt nöjda över att vi hade flera kilometer strand helt för oss själva.

Till skillnad mot Jurmala så välkomnar stranden nedanför campingen Lauču akmens ca 6 mil norr om Riga hundar.

Varför ska man då åka till stranden via en camping? Jo, i Lettland är väldigt mycket av marken ned mot själva stranden privat och därmed får man inte bara åka ned till vattnet. Således tycker vi det är smidigt att betala en liten summa och ställa minibussen på en camping och därmed ha enkel tillgång till stranden.

Att det även finns tillgång till öl och riktigt god mat är ju inte direkt en nackdel. 

Som synes njöt Flexie och Kolja av att vi fick stranden för oss själva.

Badsuget fanns där men det var bara några få plusgrader i luften.

Uppenbarligen har besökare i många år njutit av strandvistelse här.

Flexie sträcker ut benen.

Vi har haft några magiska kvällar på just lettiska stränder. Halva roadtripen på sommaren brukar gå ut på att följa kustremsan och göra strandhugg här och var hela vägen ned till Litauen när vi efter ett obligatoriskt stopp i Klaipeda brukar fara mot Vilnius.

Kolja är alltid positiv och vill gärna leka med drivved. Vi längtar till sommarens resa, då ska vi bada med alla hundarna här!

Grönt är skönt Intervjuer Nilsson i skogen

Intervju med Marion Sundström – Ingen slåss utan tross!

Kamratskap, tvära kast mellan lastbilsmek och strid och känslan av att göra skillnad. Lär känna Menig 1kl Marion Sundström, förare/drivmedelssoldat på A9 i Boden. Ingen slåss utan tross!

Vilket regemente jobbar du på och vilken roll har du idag?

Jag jobbar på Artilleriregementet A9 i Boden och är placerad på en underhållspluton och sysslar för det mesta med drivmedelstjänst. Vi på underhållspluton är de som medför allt som förbandet kan tänkas behöva ute i fält såsom mat, vatten, drivmedel, förbrukningsmateriel och ammunition. Detta leder till att vi är en ganska tung pluton med många, långa och tunga ekipage.

Vi har även en hjullastargrupp på vår pluton som plogar upp grupperingsområden, eldställningar för pjäserna samt ersättningsplatserna där vi ersätter pjäsernas ammunition och tankar upp dem. Eftersom vi har med materiel som hela bataljonen kan komma att vilja ha ”när som helst” så är våran tjänst väldigt styrd utifrån vad de andra kompanierna gör.

Delar ur den omtalade och guld värda hjullastargruppen.

En dag där pjäserna skjuter hela dagen blir det många tempoväxlingar för att hinna omgruppera vår ammunitions- och drivmedelsgrupp för att kunna fylla upp pjäskompaniet så att de kan fortsätta verka i rätt tid. Medan vi en annan dag kan ha en lite ”lugnare” trossplats dit kompanierna kommer och hämtar vad de behöver, allt från gem till tryckolja eller latrintunnor. I det stora hela är det en riktigt rolig tjänst där man får träffa alla delar av bataljonen och där det krävs lite servicetänk.

Varför jobbar du i Försvarsmakten?

Jag jobbar i Försvarsmakten för att jag älskar hur varierat det är, att en dag ligga under en lastbil och smörja nipplar för att nästa dag ligga ute i en stridsställning och öva strid. Jag gillar även kamratskapen som byggs upp på en pluton och hur nära man blir med sina kollegor. Sedan är det även för att jag vill kunna bidra med något för vårt land när det så krävs och känna att man gör skillnad.

Berätta om vägen till positionen du har idag?

Började som Hemvärnsungdom när jag var kring 16 år för att jag redan då fått upp intresset för försvaret och ville testa på lite hur det kunde se ut. Insåg då att detta ville jag ha mer av samt ”göra på riktigt” vilket fick mig att söka GU i Boden. Gick GU mot Logistiksoldat och är idag alltså förare/drivmedelssoldat på en försörjningsgrupp på underhållspluton.

Vad är det mest utmanande med jobbet?

Det mest utmanade med min befattning måste nog vara tempoväxlingarna som ofta krävs samt att man ibland tvingas arbeta ihop med människor som tänker och resonerar helt annorlunda mot för vad man själv gör.

Tre exempel på situationer när det känns riktigt gött i magen?

  • När man upprättar en ersättningsplats sjukt snärtigt och allt flyter på smidigt på slingan.
  • När man kommer till förläggningen och tältet redan är varmeldat så det bara är att krypa in och lägga sig.
  • När man ser avlösningen komma gående mot ens kur för att byta av en på ens sista postpass på post 5 Drottningholm.

Bästa minnet (eller ett bra du kommer att tänka på) från tiden i grönkläder?

Här finns det så otroligt mycket att säga egentligen, hade kunnat sitta i timmar och prata minnen med kollegorna. Ett av de bästa, eller kanske godaste, måste nog vara från Vintersol -17 då vi var grupperade i underbara och kalla Jokkmokk och det kom den fetaste leveransen semlor som vi fick äta inne i ett varmt tält. Snacka om att ökat stridsvärde.

Några råd på vägen till den som vill engagera sig inom Försvarsmakten?

Kör bara kör. Var inte rädd att prova något nytt och utan gör det bara. Tvekan dödar.

I Försvarsmakten behöver man ibland peka med hela handen. Gör det, på ett av nedanstående alternativ:

Nocco eller kolsyrat vatten?

Nocco

AK4 eller AK5?

Ak5

Värmetröja 90 eller mjukiströja?

Värmetröja 90

4 pommes eller FOK-fänrik?

4 pommes

JAS eller Hercules?

JAS

Kvarg eller proteinpulver?

Proteinpulver

Ksp 58 eller Ksp 90?

Ksp90

Fältuniform eller pansaruniform?

Fältuniform

Hårdrock eller synth?

Hårdrock

Stridsvagn eller Archer?

ARCHER

Bicepscurls eller situps?

Situps

Handgranat eller PSG 90?

Handgranat

Känga 90 eller privat alternativ?

Känga 90

20-tält eller puppa?

20-tält

Bandvagn eller lastbil?

Lastbil

Har du några tillägg?

Inga tillägg!

Nilsson i skogen

Snapshots från Valmiera

Vi har tillbringat tid i Valmiera. Bland annat har vi gått långpromenad till en stålbro från 1912.

Längs vägen dit träffade vi på en katt som inte var imponerad över schäfrarna.

Vi försökte tjuvkika genom fönster men som vanligt hänger spetsgardinerna för.

Ett par förråd behövde underhåll men generellt är Valmiera en välmående och trevlig småstad.

Tillslut kom vi fram till bron, en mycket sevärd bit industrihistoria.

Jag var glad och matchade vädret och stålet med min gråa softshell från Röda Stjärnan.

Vi parkerade på Avoti som är en rimlig camping dit vi ofta åker. Dom har en egen BMX-bana och det är otippat roligt att kolla på cykeltävlingar. Nu var det bara snö och misär dock men Valdeko, en mack/bistro som ligger intill hade öppet och där gick det utmärkt att få redig husmanskost. Återkommer med detaljer kring den andra sevärdheten i stan, bryggeriet Valmiermuiža!

Äventyr Friluftsliv Lettland Nilsson i skogen Resa med hund Resor & Guider Vandring

Träsk, slott och snålblåst

Kylan har bitit sig tag i Lettland men det var inget rediga sovsäckar inte kunde råda bot på. Vi parkerade för natten på parkeringen vid Kemeri högmosse. Gick strålande att sova här.

Mossar kan vara det bästa jag vet. Återkommer med ett dedikerat inlägg med fler bilder. Vädret var kärvt men kängorna höll tätt och hundarna var nöjda med vandringen över mossen.

Allt går inte som planerat och sommardäck plus sliriga småvägar betyder att man fastnar. Den förberedde överlever dock och snökedjorna åkte på.

När vi fått nog styrde vi kosan tillbaka till Riga och till en liten metropolförort som huserar en extremt välsorterad ölbutik som heter Alus Tirgus. Ett snabbt stopp var allt som hanns med.

Väl framme vid anfallsmålet Sigulda var det dags att vara kreativ på en smyckesworkshop. Även detta återkommer jag kring men det var inte lätt men kul.

Därefter besökte vi Sigulda slott. Utsikten därifrån hade förmodligen varit magisk en klar dag. Tror ej bilderna riktigt visar hur pissigt vädret faktiskt är. Plus en grad och snöblandat regn och blåst. Hela. Jävla. Tiden.

Utsikt vid pisspaus längs motorvägen. Relativt orelaterat till kronologin men alltså skogarna här.

Mellan de två slotten ligger en grotta med klotter. Det äldsta från 1600-talet. Sevärt även om den var liten. Bodde grodor i en damm längst in.

Vi besökte även Turaida och upplevde någon form av Skansen efter att atomvintern nästan smält bort. Med det sagt rekommenderar jag ett besök.

Utsikten från tornet var fördelaktig. Gör sig sannolikt ännu bättre när vädergudarna ler men jag antar att dessa har ett sinne för humor och tycker att min semester ska bli en till Aldrig Ge Upp. Challenge accepted!

Skogarna här borta alltså. Ren kärlek!

Äventyr Campingbuss Friluftsliv Lettland Nilsson i skogen Resa med hund Resor & Guider

Snöblandat regn och första natten med vanlife

Vi har lämnat Jurmala bakom oss och bytt kurortens SPA:n och restauranger mot snöblandat regn, beckmörker och kyla i nationalparken Kemeri. Den skall vi utforska imorgon efter att vi sovit den första natten i bussen. Vi har ingen värmare så det blir utomhustemperatur på ca en plusgrad eller kallare men vi har sovsäckar, torra strumpor och gott humör.

Vi har ett litet gaskök inne i bussen till och med så vi slapp laga middag i ösregnet. Hundarna har lagt sig tillrätta och så även jag. Nu ska jag sova och njuta av att inte behöva gå postpass utomhus mitt i natten.

BU GMU Grönt är skönt Guider & Tips Nilsson i skogen Träning

Söndagsfys: springa milen

Inlägget innehåller en annonslänk för Prozis sportnutrition.

När fysmajoren inte är närvarande får man som god soldat själv konstatera att det är utmärkt väder för löpning och bege sig ut. Eftersom det är permission kan jag även tillägga att jag är glad att hon inte följt efter mig hem för att tillse att fysen bedrivs med någorlunda förtjänst.

Müsli blev utsedd till stridsparskamrat och utrustades med ett stycke rosa Hurtta-sele (Fk Fysmonster does not approve, hon hatar min rosa spork också.) samt expanderlina och magbälte från Baggen.

I motljus joggade vi iväg med humöret högt och tempot lite lägre. Eller, lägre och lägre. Efter 10 km kikade jag på Runkeeper och vi hade då lyckats prestera milen på 1 h, 1 min och 33 sekunder. Tillräckligt förtjänstfullt för en mysrunda.

Håller på att prova mig fram bland alla proteinpulver förresten. Att ta med proteinpulver till regementet är ett tips till alla som ska göra värnplikten. Kvällsfikat är oftast bara bröd och efter GMU när det finns mer tid till egen fys på kvällarna är det gött att ha något att äta efteråt. Middagen serveras nämligen 16.30 så efter ett kvällspass behövs något proteinrikt.

Eftersom ni vet hur låg ersättningen är till rekryter (ca 4 500 kr/månad) så vill jag uppmuntra samtliga att fylla på med proteinpulver från Prozis genom denna länk samt att använda min rabattkod WILDA-10. Då får jag nämligen en liten bonus och kan själv köpa proteinpulver och så vidare över tiden. Frågor på det?

I övrigt har helgen bjudit på renovering. Lurade hit en fanjunkare som löste tapetseringen och Fredrik har nu börjat snickra foder. Någon gång kanske det bjuds på ett par inomhusbilder som omväxling.

Hann även med en 1,5 h lång tur imorse med de två andra schäfrarna. Solen hade gjort sitt jobb och smält bort en del snö i skogen till och med.

Under veckan som var hade vi en lite större sambandsövning och fick chansen att gå igenom alla system och tjänster vi som grupp kan leverera. Känns bra inför den kommande ”slutövningen” Brigstri. De kommande ca två månaderna väntar även flera mindre övningar och därav bitvis radiotystnad här på bloggen, så har jag förvarnat.

Trevlig söndagskväll samtliga!

Äventyr BU Friluftsliv Gård i Sörmland Grönt är skönt Nilsson i skogen

Solsken och schäfrar

Lördagsmorgonen tillbringades i skogen, så som det anstår en permissionsfirare av rang. Schäfrarna var minst sagt nöjda över det beslutet och tog vara på vidderna efter bästa förmåga.

Flexie är fortfarande bortrest så det var jag, Kolja och Müsli som tog terräng med fast tass. Solen bröt fram och värmde liksom kaffet i muggen jag tagit med mig. Bilderna från promenaden får fylla resten av inlägget.

Inser att gårdagen inte dokumenterades och det finns väl egentligen inte så mycket av vikt att berätta utöver att det var sista dagen på utbildningsetappen i MKN. Utöver att skriva veckans prov (som gick över förväntan för egen del) fick vi fri fys. Min förare föreslog jogging och givetvis kan gruppchefen inte banga. En skön tur på strax under 6 kilometer följde på oplogade vägar och i ett tempo som gjorde att vi kunde prata under tiden.

Välbehövligt med en springtur som var rolig och inte bara ”skjut mig jag dör”-jobbig. Åkte hem sedan och var fruktansvärt trött. Orkade inte göra annat än att sitta och läsa innan vi tog en bastu, lagade mat och checkade ut för dagen.

Har inte nämnt det men lyckades få fruktansvärt ont i armen under slutet av veckan och skickades iväg på röntgen på torsdagen men det var som tur var inga skelettskador.

Pinsamt nog som det är måste jag säga och jag bävar redan för att behöva erkänna på måndagsfysen att burpees/armhävningar inte är ett alternativ för mig. Kanske inbillat men känner mig alltid rädd för att någon ska tro att jag maskar. Gör pissont faktiskt men svullnaden har åtminstone gått ned.

Vet inte vad jag gjorde men förmodligen var det allt bankande med en tung slägga på stagpålar i frusen mark som vänster arm tillslut protesterade mot vilket jag tyvärr (?) skäms för. Usch. Ryser bara av att tänka på att berätta/erkänna. Skrev inte om det heller uppenbarligen men inser givetvis att skador rent rationellt är sånt som händer och det kommer lösa sig men tänker direkt att nu kommer jag inte kunna få jobb/ nu kommer alla tycka jag är kass och liknande. Känner mig också dålig som under sista dagen fick delegera allt bankande och alla tunga lyft. Bästa gruppen var dock hundra procent stöttande.

I denna stund väntar vi på besök från byn. Rödlöken är picklad och köttet marinerat (inte av mig). Ölen är givetvis kyld. Drick upp, häll upp, ställ upp!

Nilsson i skogen

Internationella kvinnodagen

För mig är en sak extra viktig idag och det är att en som enskild inte behöver ha utsatts för exempelvis trakasserier för att kunna sympatisera med andra som har det.

Därför tycker jag det är problematiskt när kvinnor och män tar avstånd från upprop så som #givaktochbitihop. Det handlar inte om att visa att man är ”okränkt”. Lika lite är det ”offerkofta” att belysa att det fortfarande finns saker som behöver förändras.

Bara för att jag inte personligen utsatts för kränkningar vill jag ändå stå upp för dem som har det och återigen lyfta att alla kan vara med och skapa skillnad på sin nivå. Det tänker jag lite extra på nu när det är internationella kvinnodagen.

I övrigt har upprättande av sambandsenhet varit det som upptagit tankarna. Riktigt roligt har vi haft det ute i snön!

Äventyr BU Friluftsliv Grönt är skönt Nilsson i skogen Prepping

Friluftslivet och bandvagnslivet

Minusgraderna biter fortsatt i kinderna men åtminstone skiner solen. I vår korridor har praoelever flyttat in och en tung doft av tonårs-ångest-stress-svett sprider sig i byggnaden. Det är ju så att man bli nostalgisk till intryckningsdagen. Då var det svårt varmt.

Måndagsfysen har drivits igenom med kraft. Fan vad jag hatar poplinstället. Det är så värdelöst när man svettas som en gris och det är minusgrader. Som att be om lunginflammation. Därmed har jag även fyllt den önskade kvoten om att vara mer kritisk här på bloggen. Om någon har ett grått Försvarsmakten-träningställ till övers så vet ni var jag finns…

Gruppen utbildades på radiolänkbandvagnens materiel under eftermiddagen. Något vi skall fortsätta med så snart kaffet är urdrucken och stridsvärdet därmed höjt. Det låter också som om bergsborr står på schemat och i och med att jag redan har även denna utbildning får jag stötta kamraterna.

Några andra som stöttar är de anställda i motsvarande min grupp. Däremot förnekar dem å det bestämdaste att det var dem som täljt träkuken som hängde i vindrutan när vi fick ut bandvagnen. Praktiskt att ha Aurora och tidvis anställda soldater att skylla på. Jag tyckte det var rätt komiskt men beslutade ändå att ta ned den direkt. Skall avsätta tid till att skapa något annat istället. Är en stridsklitta tillräckligt PK? Förmodligen inte. Glädje upphör.

Som sagt längtar jag även till sommaren och i brist på salta bilder härifrån får ni en bild från i somras. Alltid makrill och rosa spork i packningen. Möpigt nog har jag även försett min ryggsäck med en ficka från stridsväst 12 som ju släpptes på den civila marknaden.

Den består som flera redan vet av mitt EDC-kit. Korven uppe till höger är windshirten jag dillade om på Instagram Stories när jag glömt joggingjacka. Smidigt att hala upp den. Ett esbit-kök från tyska försvaret ingår givetvis liksom lite annat smått och gott. Morakniv Eldris och kaffe exempelvis. Några har önskat mer fokus på friluftsliv och jag är van och villig att lyda order. Peka gärna med hela handen och önska mer specifika inlägg eller ställ frågor om ni önskar.

I övrigt önskar jag er en trevlig kväll. Nu ska vi braka iväg med bandvagnen mot oändligheten (garaget) och vidare (imorgon).

BU Gård i Sörmland Grönt är skönt Nilsson i skogen

Permission och böcker

En stilla lördag har förflutit hemma. Jag kom hem igår efter att ha råkat bli inlåst och bortglömd i ett garage. Larmet gick och vakten kom men det var ingen skada skedd. Skönt med fredag och ledighet oavsett.

Mysig grillmiddag stod på schemat efter en bilfärd med podcast och kaffe. Älskar poddar. Militärt med Gyllenhaal är en för den som också är intresserad av försvar och krig genom tiderna men jag masskonsumerar allt från Framgångspodden till poddar om marknadsföring och skrivande på både svenska och engelska.

Läste även en bok denna vecka, eller nästan två faktiskt. Någon innanför grindarna rekommenderade Störst av allt av Malin Persson Giolito så den har raskt nedkämpats. Underhållande men lämnade inga direkta avtryck. Intressant berättarperspektiv dock så lärorikt ur den synvinkeln. Är även nästan klar med Ondskan men för en gångs skull måste jag säga att filmen var bättre. Det senaste jag läste som var riktigt bra var Lars Wilderäng. Har flera av hans böcker på kö. Och ja, jag läser hysteriskt fort.

Gick en ordentlig runda i skogen med Müsli och Kolja idag. Flexie är på semester hos svärföräldrarna och dör trivs hon så bra med att stå i centrum och slippa de kolsvarta odågorna till unghundar. Jag hoppas din helg är vilsam den med!