Browsing Category

Jobb i Försvarsmakten

Grönt är skönt Jobb i Försvarsmakten Nilsson i skogen

Avslutning på Trident Juncture 18

Minnesanteckningarna är slut, det var för tråkigt att sitta och löka i Brekken för att något skulle vara värt att nedtecknas. Enklare vård var det vi kunde ägna oss åt i väntan på att transporteras hem till Ledningsregementet. Vårt kompani var först i Norge och sist att lämna.

När hela kompaniet samlats i Brekken genomfördes en sedvanlig kompaniuppställning med avslutande ord från ledningen. Brigadchefen tackade oss för vår insats och till min stora överraskning ropades jag fram och tilldelades ett så kallat coin. Det är ungefär en utmärkelse/hedersbetygelse när någon gjort ett bra jobb. Förband har sina egna, på utlandstjänst delas de ut och så har högre chefer egna och detta är alltså brigadchefens coin. Strösslas tydligen inte med sådana heller från brigadchefer så det kändes väldigt fint. Naturligtvis är jag dock väl medveten om vad jag måste bli bättre på.

Kompaniet ville ha en fin bakgrund till en bild på oss allihop. Förstår inte varför bandvagnarna ratades som bakgrund…

Åter mot Enköping!

När vi rullat över gränsen och in mot Tänndalen började det suga i magen av längtan till mer häng i M:s familjs fjällstuga. Det är nog det finaste hus jag någonsin varit i. Galet att dom byggt det själva. Så tacksam att jag får hälsa på där och ha det som utgångspunkt för att utforska fjällvärlden. Tidigare har jag ju ”bara” varit mycket kring Hemavan och Ånn samt Grövelsjön.

Jag är också mycket tacksam att jag fick åka på den här övningen. Jag jobbar ju som bekant som instruktör (BFA) för rekryterna så jag blev utlånad till den anställda ledningsplutonen. Redigt och lärorikt har det varit. Har dragit många slutsatser och kommit fram till mycket som jag ska utbilda ”min” sambandsgrupp bestående av rekryter på under våren. Men dessförinnan skall de prövas på min bandvagnsslutövning. Kärvt skare va!

Slut på inlägg om Trident Juncture. Har du frågor, ställ dem i kommentarsfältet! Nu är jag ledig ett par veckor och det kommer bli friluftsliv i fokus här på bloggen.

Grönt är skönt Jobb i Försvarsmakten Nilsson i skogen

Trident Juncture minnesanteckningar 3-4 nov

3 nov: Stridsvagnar, vänta och gruppera igen

Basserykten eller snarare förhoppningar om någon sorts återhämtning där även personal ingår utöver fordon svävade genom luften till ingen nytta denna dag. Bryt, fordonsmarsch, tankning, vänta, vänta, vänta, titta på stridsvagnar, vänta, vänta, tatta mat av P4, vänta. Sedan ville ledningslagschefen ha med mig på brigadchefens ordergivning till bataljonscheferna. Lärorikt att lyssna. Och jag fick order om att säga lite om sambandet.

Mörkret föll. Ut och gruppera i gegget igen. Ett bärgningsmoment uppstod också. Övning i övningen. Fascinerande ändå vad bandvagnen överlever. Känslan ändå när man själv står i skogen och rekar plats och på håll ser det gå lite åt helvete. Inga skador eller så, utan blev som sagt ett övningsmoment. Fina M som ju också är med på övningen fick vagnchefa från stridsfordonet som bärgade upp bandvagnen medan jag fortsatte gruppera med den andra sambandsenheten.

Sambandet upprättades, inget skadat i vagnen. Däremot är jag jäkligt trött på elverk som trilskas och går ned. Felsökte och återupprättade mobsatförbindelsen vid ca 01.30. Jäkligt gediget att ha med G från 12:e som utbildar över tid och är sjukt duktigt på det han gör. .

4 nov: Omgruppering och utskjuten vagn

Söndag är ingen vilodag. Omgruppering! Kriget har vänt och nu är det vår sida som övar fördröjningsstrid. Plutonen delades upp och vagnen med chefen utgick för besök närmre fronten liksom en annan vagn. Det sistnämnda visade sig vara ödesdigert. Den ena vagnen blev utskjuten.

Det var med andra ord en decimerad pluton som med brist på utrustning upprättade på den nya platsen. Eftersom kompaniet redan fanns där kunde vi låna mtrl tillfälligt. Jäkligt bökigt blev det. I efterhand fick vi också veta att om det inte hade varit för pissigt väder hade ett fientligt kompani luftlandsatts vid 03 någon dryg kilometer från oss. Synd egentligen, hade varit ett bra moment.

5 nov: Vart ska vi ta vägen nu!? Hem till 12:e!

Order och kontraorder kring den kommande omgrupperingen följde. I slutändan blev vi kvar ett par timmar på samma plats innan vi förflyttade oss vidare norrut. Denna gång samgrupperade vi med våra kamrater från 12:e/Driftledningen. Jäkligt gediget välkomnande ordnade de med upprättat samband, plats inomhus för staben att sova och arbeta på och tält till oss. Samt fika. Dessutom kunde jag hänga med andra som förstår sig på svart magi och häxkonster till skillnad mot dieselkosackerna.

När kocken ordnar fram fika <3

6 nov: Försök till omgruppering 

Inledde dagen med ett postpass vid 02-03. Det var halva M:s pass, han skulle upp 6 och åka iväg med sin vagn så jag frågade om jag skulle ta halva hans pass. Såg ett stjärnfall där jag stod infartspost med ett p-skott och förhoppning om att inget skulle hända. Det gjorde det inte heller. När jag sedan kröp ut ur tältet igen fanns det varm nyponsoppa att äta. Guld!

Förmiddagen innebar sedan ett dra lärotillfälle för mig, fick bland annat öva på att skapa DLO:er i driftledningens programvara för detta. Ska se om jag inte kan ordna dessa själva sen till våra plutonsövningar på hemmaplan. Därefter fick vi omgrupperingsorder. Eftersom platsen redan var säkrad begav sig bandvagnarna dit själva under min ledning. Någonstans måste det varit brist på kommunikation för på vår tilltänkta grupperingsplats stod ett helt jävla finsk-svenskt kompani och vårdade, på väg att åka hem. Tillbaka till platsen vi redan stod på således. Därifrån ledde ledningslaget det sista av striderna och när mörkret väl fallit fordonsmarschade vi till Brekken. Kriget var över, och åtminstone mot tyskarna, även vunnet.

Jäkligt vackert var det. Till och med tvungen att be Klingan ta en bild. Tack för den! Fiendemarkering på armen för övrigt, den röda tejpen det vill säga.

Grönt är skönt Jobb i Försvarsmakten Nilsson i skogen

Trident Juncture minnesanteckningar fortsättning 31 okt-2 nov

31 okt
Ännu en dag i kungens kläder. Slask och regn stod på vädermenyn. Drift av ledningsplats fortsatte under dagens ljusa timmar. Fokus på att stötta brigadstaben och hjälpa till med felsökning av samband ägnade jag mig åt. Det verkar vara rätt knepigt för manöverbataljonerna att få ordning på sambandet och förstå deras roll i att få det yttäckande upp samband. Inte helt enkelt att knappa rätt, förstå RAP och sådär när samband inte är ens huvudtjänst. Jag har lämnat förslag på diverse lathundar och liknande som skulle kunna distribueras inför sånna här övningar. Tänk vad ballt det vore att få ta fram sånt.

Ledningsregementets fotograf Martin frågade om han fick intervjua mig till deras Instagram och Facebook. Det fick han.
Foto: Martin Larsson/Försvarsmakten

Omgruppering och upprättande i mörker följde under kvällen/natten. Framåt 03 kunde jag kura ihop mig i bakvagnen. För att sedan bli väckt igen innan 6. Inga konstigheter.
1 nov
Dagen gick i ett. Åkte till en av manöverförbandens sambandsenhet för att samverka. Bra att få mer inblick i deras utmaningar. Hittade deras patria på en sluttande fjällväg där det uppenbarligen inte skulle gå att gruppera. Kanske inte helt briljant att vara överambitiös i alla lägen, åtminstone inte om man frågar resten av plutonen.
I efterhand var det väl någonstans här jag verkligen börjar inse att det inte är min gamla grupp jag är ute på rull med och att det hade varit bra att få jobba ihop med den nya plutonen innan övningen. Åtminstone för att kunna synka förväntningar, förhoppningar och farhågor. Vet att jag är på tårna och hetsig över tid. Jagar nya uppgifter som en glad labrador apporterar pinnar. Försöker se till att inte andra drabbas av det men lyckas inte varje gång. Det kanske går över ju längre tid jag jobbar men det är den förmågan som ens gjort det möjligt för mig att bygga och leva på ett eget företag under så många år. Jag vill inte ta en chill-pill och även om inte alla ser/förstår så har jag ett av- och på-läge. Vill bara maxa alla chanser att lära mig nya saker denna övning.
2 nov 
Vem gillar inte revelj 03.45 och därefter fordonsmarsch. Den inlånade gruppen från 12:e fick bandkalle, alltid jobbigt med det hanterades snyggt. Fan vad jag gillar den gruppen för övrigt. Jäkligt bra grabbar. Grupperade sedan i en slaskig skog. Njöt av patrullpostpasset vid 02. Helvete vad viktigt det är för mitt personliga stridsvärde att befinna mig bland folk med rätt mental inställning och positiv attityd. Det gör väldigt stor skillnad.

Oavsett om saker suger så blir allt bättre med jordnötssmör och pansarkex.

Grönt är skönt Jobb i Försvarsmakten Nilsson i skogen

Trident Juncture minnesanteckningar 28-30 okt

28 oktober – Stiltje men bastu

Arla morgon, läs 01, inleddes denna dag med ett eldpostpass. Inga konstigheter utan en fin möjlighet till nedtecknade av dessa rader till eftervärlden. Lagom lätt att berätta vad vi gör och samtidigt vara väldigt ospecifik. Nåja. Stridsvärdet är fortsatt gott och vi väntar bara på att inledningsskedet ska bli klart och övningen ska dra igång på riktigt. Hittils har definitivt stabsplutonen gått hårdast med tanke på antalet omgrupperingar som redan gjorts och hur mycket materiel dem har.

Några timmars ytterligare sömn följdes av en enklare plutonsgruppering utan stab i syfte att fortsätta testa materiel och metod. Inga konstigheter egentligen, klartecken kunde lämnas. Därefter skulle vi tankat men trossplutonen utsattes för övningslarm så vi fick rycka bakåt till kompaniets grupperingsplats istället. Undrar hur många gånger vi kommer ha maskerat och rivit maskeringen innan denna övning är slut.

Kvällen avslutades riktigt lyxigt med dusch och bastu. Jäklar vad gött efter en veckas jobb i sträck även om inte övningen i sig varit jobbig hittils. Kvällsmål i form av havregrynsgröt från koket och så sömn i varmt tält satte guldkant på tillvaron. Det är nästa så man börjar tro att helvetet ska bryta loss inom kort med tanke på hur nice vi hade det idag.

29 oktober – På grupperingsplatsen intet nytt

Dagen före stormen kan vi sammanfatta detta med tror jag. Lugn morgon med frukost i lugn och ro i tältet följdes av fordonsmarsch. Vi utbildades i hur man kör över tillfälliga broar och körde därefter hem igen.

Värmde lunchen på vägen invid värmeaggregatet i bandvagnen, praktiskt. Under eftermiddagen tog genomgång med staben en del tid liksom jakt på diverse sambandshandlingar. Imorgon ska vi gruppera med staben och kriget drar igång på riktigt för vår del.

Således ägnades en del av kvällen åt att jaga rätt på det som behövs inför gruppering. Var skönt att krypa in i tältet och käka efter det.

Middag i tältet.

30 oktober – Ut i terrängen

Vaknade upp till ett droppande tak, lite lagom blöt sovsäck och en skyttebasse dansandes till väl utval rockmusik. Utanför snöade det rejält och vi har nu 6 dygn i fält att se fram emot. Det vill säga 6 dagar utan att se röken av lagad mat och varma tält på stabsplats. Mat, vatten, ammunition och drivmedel fylldes på innan vi åt den sista lagade lunchen.

Barnen tyckte det var roligt när vi dundrade förbi.

Mot oändligheten och vidare. Eller rättare sagt till ett skogsparti tillräckligt nära stabsplats för att det ska kännas lite extra  hemskt för brigadstaben att krypa in i ett blött tolvtält. Sambandet löste sina uppgifter och ordnade tut i luren. Första grupperingen med mobsat i plutonen så inte så konstigt att det var lite bökigt att spika var alla vagnar skulle stå på grupperingsplatsen. Snöblandat regn och ett trilskande elverk satte guldkant på tillvaron. Åtminstone är vi äntligen ute i terränglådan på riktigt.

Grönt är skönt Jobb i Försvarsmakten

Trident Juncture minnesanteckningar fortsättning 25-27 okt

25 okt
Ännu en dag i norsk snålblåst med order om snödräkt av och på omvartannat. Vägarna blir allt halare så till vagnsbesättningens glädje kommenderades bandplattor av. Det tar mycket tid och kraft. Åtminstone ibland är det trevligt med bandvagn.

Själv berordades jag ut på rek av grupperingsplats tillsammans med plutonchefen. Alltid lärorikt. Det tilldelade rekfordonet denna gång blev bandvagnen så jag var tillika förare. Ett antal timmars körning blev det. Bra för upprätthållande av färdighet som förare. Men ärligt talat suger det att köra längre fordonsmarscher på väg med bandvagn. Tar så jävla lång tid. Dock sken solen en del av dagen så det blev solglasögon på, hej fjällsemester eller något.

Köra bandvagn. Och ja, jag håller på knoppen på ratten också men det är nice med variation när man kör i tre timmar.

Kvällen avslutades med tankning och omgruppering av plutonen. Även denna dag försågs vi med lagad mat. Lyx.

26 okt
Gruppering och systemtester upptog förmiddagen, var ju relativt länge sedan för egen del så det var bra. Repetition är kunskapens moder unt so weiter.

Vi säkerställde att sambandet fungerade och lastade sedan samtlig materiel, flyttade vagnen och maskerade igen. Svor över tiden åt frekvenstilldelningen men onödigt att gå in på detaljer här. Opsec och så vidare. Eller bara för att jag misstänker att ni kommer avlida av uttråkning. Eller för att jag inte vill avslöja svartkonstnärernas hemligheter.

Därefter hann jag halvsova drygt 45 minuter på liggunderlaget på golvet i en korridor utanför duschen där vi förlagts för natten. Jävligt skönt. Misstänkte det skulle hända åtminstone något under kvällen och så blev det, vår mobsat-enhet anslöt. Det vill säga ännu en bandvagn med utrustning för satellittransmission. Uppgraderades således till troppchef. Vidare tester följde, skönt att veta att all mtrl fungerar. Skönt att krypa ned i sovsäcken efter det.

27 oktober
Omgruppering! Lasta, bort med maskering och därefter framåt genom det vackra norska vinterlandskapet med mestadels blå himmel och sol ovanför. En gedigen fordonsmarsch följde.

Kompaniet hade i stort sett grupperat klart när vi anlände. Mindre uppgifter så som återhämtning av fordon löstes under eftermiddagen samtidigt som finbesök pågick. Ett par helikoptrar landade och ut klev ingen mindre än Norges statsminister. Då gäller det att se upptagen ut. Den som vet den vet.

Tältresning skedde och därefter förberedelser för morgondagen, bland annat hämta diverse sambandsrelateradehandlingar hos brigadstaben. Någon stackars basse fick enligt en viss kapten till sin stora skräck uppleva hur dasstunnan tippar medan han satt på den. Tydligen hördes ett förtvivlat neeeeeeej samtidigt som den rödlysande pannlampan steg mot himlen i takt med att han föll baklänges. Inga bestående spår dock. Det tackar samtliga för.

Solsken, bandvagn, brillor från Wiley X, och en telefon som spegelvänder bilder. Kragspeglarna sitter rätt, sätt ej kaffet i halsen.

Grönt är skönt Jobb i Försvarsmakten Nilsson i skogen

Trident Juncture minnesanteckningar 24 okt

24 oktober onsdag
Återhämtning genomfördes med kraft under natten. Nu jäklar skall vi upp och spana på fjället tänkte jag. Vi är redo men fick inte framåt utan vääääääänta. Löste lite mindre uppgifter och återgick till rätt åtgärd: återhämta. Det är många dygn kvar på den här övningen.

Slutligen kom ett efterlängtat framåt. Övningen innebär även möjlighet till utbildning över tid, riktigt bra för min del. Efter genomgång med plutonens ordinarie plutonchef gav jag gruppen order och så begav vi oss till fjälls på rekuppdrag. Skönt för vagnen att känna lite snö och lut under banden. En mycket kort fotmarsch ingick också. Vi löste ut uppgiften snabbt och kunde återvända med rekrapport. Roligt att se lite mer av fjällmiljön.

Återhämtning, ordergivning och därefter förberedelser inför morgondagen upptog resten av kvällen med en glad paus för lagad middag. Det gör verkligen mycket för stridsvärdet att få varm, lagad mat. Att sedan få sova en natt till i uppvärmt sjukvårdstält var riktigt mysigt.

Passade även på att läsa om Olof Röhlanders bok Det blir alltid som man tänkt sig. Mental träning är viktigt och det fungerar.

Grönt är skönt Jobb i Försvarsmakten

Trident Juncture 2018

Övningen är visserligen inte slut än (vård och transport kvarstår) och stridsutrustningen är fortfarande på men nu börjar jag lägga upp minnesanteckningarna från mobilen.

22-23 oktober måndag
Avresedagen infann sig slutligen efter gediget övade av att vänta. Och längta. Samtlig materiel packad, ölkorven glömd i kylskåpet och rätt mental inställning intagen. Mot Trident Juncture 18, framåt!

Det tar en god stund att förflytta mängder av personal och materiel men vi höll humöret uppe, glömde ingen vid pisspauserna och sov alternativt skrattade över tid. Inledningsvis hade vi fått order om att banda (det vill säga köra bandvagn/stridsfordon) från Tänndalen och in i Norge. Nu blev det order/kontraorder på det men likväl åkte vi förbi Tänndalen och jäklar vad jag längtar efter att åka tillbaka till stugan med M och fortsätta utforska fjällvärlden här. Sommarveckan i Funäsfjällen var magisk. Dagdrömmeri upphör.

Slutligen fick vi banda och ankom grupperingsplatsen utan problem. Återhämta, ordergivning och planera morgondagens tilldelade spaningsuppgift stod på schemat för kvällen. Extremt trevligt var också att sova i uppvärmda tält. En ny upplevelse. Ingen slåss utan tross. I övrigt hade vi rätt roligt åt de soldater på motståndarsidan som lägger upp var de befinner sig på Snapchatkartan. Hehe.

Grönt är skönt Jobb i Försvarsmakten

Förberedelser för Trident Juncture, två bivacker och ett tält

En svensk tiger givetvis så håller du på att sätta kaffet i halsen kan du andas ut. Här röjs minsann inga hemligheter. Något som inte är en hemlighet är hur jäkla sugen jag är på att komma ut i den norska terrängen.

Nederbörd, lera, kyla, påsmat, ingen toa, ingen dusch och för få tilldelade underkläder men tillräckligt många goda kamrater. Det kan ju inte bli annat än gött mos. Kabel skall tattas, vagnar maskeras och uppgifter lösas över tid. Precis som vanligt på främre ledningsplats.

Rekryterna däremot stannar hemma, i 11-månaderskullens fall kommer de vakta slottet. Det vill säga gå högvakten. Definitivt sevärt. 9-månaderskullen fortsätter sin GMU. Denna vecka har jag i huvudsak utbildat på SERE och kunnat konstatera att alla överlevde sitt första överlevnadsdygn. Bivackutbildningen hade avsedd effekt. Hur mycket ved som måste samlas tror jag flera drog erfarenheter kring och egentligen är ju sånt det bästa med SERE. Utbildning absolut men bäst är ju att pröva själv, tänka till och göra lite bättre nästa gång. Vi får väl hoppas på snö och lite tid över så att vi även kan bygga en snöbivack. Eftersom jag for fram och tillbaka mellan övningsförberedelser och skogen så nöjde jag mig med att tälta istället för att bygga bivack denna gång. Har det alltid väldigt mysigt i mitt Hilleberg Nammatj GT. Har haft det tältet i 12 år nu.

Nu kan jag ju också passa på att utbilda på något som heter tidsinställda inlägg. Ha det i bakhuvudet ett par veckor framöver för nej, jag lägger inte upp geotaggade inlägg live från grupperingsplatsen.

Ha det!

Åsikter Grönt är skönt Jobb i Försvarsmakten Nilsson i skogen

Jämställdhet och värdegrund i Försvarsmakten – Hur är det att vara tjej i försvaret? Del 2

Inledningsvis läser ni del 1 av svaren på era frågor relaterade till jämställdhet här. Gör det. Därefter inta rätt mental inställning. Slutligen, läs detta inlägg med vetskapen om att jag är en enda individ som skriver ur mitt personliga perspektiv och förmedlar mina egna åsikter grundat på mina självupplevda erfarenheter. Alla har rätt till sin berättelse, på den här bloggen delar jag med mig av min. Framåt!

”Vad är det största felet enskilda gör som motverkar en jämställd Försvarsmakt”?

När frågan om jämställdhet inte tas på allvar. Som jag ofta trycker på är det viktigt att få skoja men vi måste alla vara medvetna om, och agera utifrån, värdegrunden. Det är en order. Chefer måste föregå med gott exempel. Egentligen är det inte särskilt svårt. Fokusera på uppgiftens lösande, möjliggör för alla medarbetare (och rekryter) att delta på lika villkor och utgå från den enskilda individens behov. Det är inte svårt egentligen bara man har medvetenheten i bakhuvudet. Sitt inte tyst när något skaver!

Har du något gott exempel som fler borde ta efter?

En av våra fänrikar under GMU (Fk Sjö…) gjorde ett gediget arbete som föregångsman. Hans ledarskap och ödmjuka sätt att vara smittade av sig på plutonen i dessa frågor. Jag tror det gäller att inte vara rädd för att prata om hur vi kan jobba ihop trots olikheter men samtidigt inte hetsa för mycket heller.

Således tror jag mycket på föregångsmannaskap och hur viktigt det är att sin närmsta chef agerar rätt. Då blir det lätt och rätt när underställda agerar i chefens anda. Förhoppningsvis upplever mina rekryter att jag utifrån bästa förmåga försöker vara, tala och agera inkluderande även om jag såklart också skämtar. Ni får fråga dem…

”Får du många som försöker ragga på dig”?

Jag låtet en annan fråga som kom in när jag bad om frågor om jämställdhet utgöra svar på detta. ”Får man mysa med dig i en bivack?” Tröttsamt även om det säkert inte var illa menat från den som ställde frågan. Men nu pratar vi sociala medier, inte på jobbet. Ge fan i att ragga på mig. Jag har pojkvän och oavsett det så är det ge fan som gäller.

”Hur tas det nya förslaget om blandat signalalfabet emot inom försvaret”?/ ”Vad tycker du om nya förslaget på ett jämställt alfabet?

Det är mycket blandade reaktioner. Initialt asgarv. Jag tycker genuint det är synd att en organisation utanför Försvarsmakten tar fram ett förslag utan att (mig veterligen) förankra det. Varför tillfrågas inte kvinnor i Försvarsmakten? Jag tycker fan det är för dåligt att exkludera oss. Förslaget får det att se ut som om FM ligger betydligt mycket längre efter i jämställdhetsfrågan än andra företag, organisationer och myndigheter. Så är det inte. Säg en företagsledare eller liknande som med samma tydlighet (och symbolvärde) som ÖB som driver jämställdhetsfrågan?

Jag förstår att det finns ett symbolvärde i ett inkluderande språk men effekten blir motsatt. Vi är så många som jobbar för förändring inifrån och jag upplever inte att det blir lättare för mig att prata jämställdhet med kollegorna när detta trycks i ansiktet på oss utifrån. Med det sagt så sa jag redan på GMU att det ju känns lite konstigt att det bara är killnamn i alfabetet men för mig som anställd i Försvarsmakten skulle det betyda mycket mer att slippa Kroppsskydd 90 och Stridsväst 2000 (som sitter jävligt dåligt över axlarna) än att vi lägger resurser på detta. Att det inte fanns small-hjälmar på förrådet till mina kamrater på GMU var för dåligt. Att det är brist på graviditetsanpassade kläder/utrustning är för dåligt. Att det finns så få kvinnliga officerare på högre chefsposter är för dåligt. Och så vidare. Det går att jobba på flera fronter samtidigt men för mig har exempelvis faktumet att kompanichefen är kvinna ett större symbolvärde än om jag säger Kalle, Kattis eller Khaled på radio.

”Vad tycker du om att en soldat nästan alltid benämns som en han? Stör det dig?

Jag är medveten om det på samma sätt som att de flesta tänker ”kvinna” om man säger förskollärare. Detta kommer dock förändras ju fler kvinnor vi blir i Försvarsmakten. Det är dock inget jag går och irriterar mig på dagligdags.

”Sover killar och tjejer i samma tält i fält?”

Ja. Givetvis!

”Du som tränar mycket, var du mer fältstark än dina 35 rekryter du truppförde? Eller hade killarna det lättare?

Rent fysmässigt finns det både rekryter och soldater som springer milen mycket snabbare än mig men jag är jävligt fältstark. Ju mer misär, desto roligare blir det. Jag är alltid glad i skogen. Detta tror jag inte har ett dugg med kön att göra utan bara personliga egenskaper och förmåga att inta rätt mental inställning. Du håller i fält om du alltid tänker VAD ÄR RÄTT ÅTGÄRD och sedan genomför den. Så ja, mer fältstark än rekryter som ju är under utbildning – det är inget konstigt med det.

”Är det verkligen så ojämställt som många påstår”

Nej, det är verkligen inte så enligt min uppfattning.

”Hur många tjejer var ni som gjorde GU förra året mot hur många de är i år?

Det är färre tjejer procentuellt sett i år. Det är jävligt synd. Plikta in fler!

”Ingen fråga men åsikt (från en kvinna anställd i FM), blivit 1000 ggr bättre behandlad som tjej i FM jämfört med i andra mansdominerade yrken!”

Jag håller med. Har fått massa äcklig skit från gubbar i byggbranschen men inget sånt i Försvarsmakten.

”Är du nöjd med NOAK? Vad är bäst och vad kan bli bättre”?

Jag har tyvärr inte haft möjlighet att delta på nästan något alls eftersom träffarna alltid krockar med annan verksamhet så jag kan ärligt talat inte uttala mig. Det är positivt att skapa möjlighet för nätverkande. Förhoppningsvis kan jag delta mer framgent. Det är dock allra viktigast att prata om jämställdhet i forum där det både deltar män och kvinnor. Jämställdhet är inte en kvinnofråga.

Har ni fler frågor på ämnet, kommentera!

Äventyr Grönt är skönt Jobb i Försvarsmakten Nilsson i skogen Prepping

Överlevnadsutbildning SERE A

Svenska folkets förmåga att hantera sig själva i överlevnadskunskap är bedömt för dålig. Oavsett vad för typ av kris som drabbar samhället är det i högsta grad tvek på att den stora massan kommer lyckas utföra korrekta åtgärder. En fördel med den återinförda värnplikten är att Krigsmaskineriet© åter kan förmedla kunskap till en skogsmässigt mer eller mindre förtappad generation.

Vi börjar från början och förväntar oss inga förkunskaper. Däremot skulle landets skolsystem kanske kunna överväga att åtminstone utbilda på de tre stora. Gran, tall och björk. Nåväl, för egen del innebär detta att jag får utbilda rekryter i SERE A. Detta är grundläggande utbildning inom just överlevnad.

Förra veckan passade jag på att utbilda på stegvis tändning av eld samt förmåga att göra upp eld med tändstål. Något som ser lätt ut när en som övat mycket gör men som till flera rekryters frustration inte var så enkelt. Jag såg även till att de fick prova att koka vatten i en PET-flaska.

Nävereld var prio, sedan använde vi ved. Eftersom vi befann oss bakom skjutskjulet och halva täten sköt var det hörselskydd på som gällde. Givetvis fortsätter utbildningen utanför grindarna inom kort och då lämnas den torra veden hemma.

På tal om grundläggande kunskaper om skogen så kom jag på en lite skoj idé när jag var ute i just skogen. Instagram har numera IGTV där man kan ladda upp längre videos. Således gör jag ca 2 minuter långa filmer om sådant jag tycker alla borde veta om skogen. Helt oredigerat, oklippt och genomgående oborstat. Två filmer hittils, en om stensöta och en om skägglav. Finns här: https://www.instagram.com/tv/Bo3gLpoglRZ/?utm_source=ig_share_sheet&igshid=19wtzrhbwe7av