Browsing Category

Jobb i Försvarsmakten

Grönt är skönt Jobb i Försvarsmakten Nilsson i skogen

Stagpålar, inventering och fys

Veckan inleddes redigt med ett lagom ångestfyllt fyspass. Vem vill inte jogga i kängor och köra ett cirkelfyspass under ledning av en måndags-morgon-älskande major i decimeterdjup snö kvart i åtta? Förtjänstfullt hur som helst. Därefter följdes utbildning i säker el (ge fan i att slicka på kablar!) och sedan höll jag ett teoripass om teleskopmastens förträfflighet och hur en främre ledningsplats jobbar.

Förmodligen det bästa passet rekryterna varit med om. Åtminstone i jämförelse med vad de verkade tycka om att banka stagpålar i stelfrusen mark vilket onsdagen ägnades åt…. Däremellan hann vi med en dag datakom och sedan gick torsdagen åt till vård och inventering. Om det är något jag avskyr så är det känslan av att inte ha koll och kontroll på materielen. Bitvis har veckan varit trög. Flertalet motståndsnästen gör sitt bästa för att försvåra lösandet av uppgift.

Gruppcheferna fick sin befordran till vicekorpraler igår och påmindes om att det medför ett ansvar för gruppen och för lösandet av uppgift. Förhoppningsvis tar de detta på största allvar.

Helgen har nu ankommit och mycket utav den avser jag tillbringa utomhus.

Stag

Åsikter Grönt är skönt Jobb i Försvarsmakten Nilsson i skogen

Lyckan, kärleken och meningen med livet…

… utgörs inte av en smattrande Ksp 58. Nu ska jag inte förvilla med märkliga existensiella metaforer utan fortsätta på den inslagna banan om att vara rak och tydlig. Feedback från ett par läsare har varit att jag endast ger en positiv bild av Försvarsmakten.

Det vet jag inte. Jag ger er min bild men eftersom jag i görligaste mån försöker angripa livet med rätt mental inställning är det mycket som är roligt och positivt. Något som dock gnagt i bakhuvudet på mig ända sedan jag klev innanför grindarna för första gången är farhågan att försvaret som organisation skulle vara trögt och tungrott, som myndigheter ofta (alltid?) är.

Utöver det är lönen kass.

Det är inte heller roligt att jobba på annan ort utan övningsdygn flera veckor i sträck (paus på helgen).

Båda ovanstående känner nog se flesta igen sig i som verkligheten men jag vill inte bara klaga, jag vill driva ett omstruktureringsprojekt där samverkan över förbandsgränser gör att inte instruktörer från tex alla förband i Mälardalen behöver hålla en egen MKN-/sambandsutbildning utan man nyttjar stordriftsfördelen av att samutbilda. För att dra en av tusen idéer kortfattat. Sånt här är inte min uppgift men jag kan inte låta bli att fundera på massor av sånt här. För det är sån jag är. Men det är inte riktigt bra.

Dessvärre (?) är jag en person som alltid ser förbättringspotential och möjligheter. Jag vill utveckla, påverka, förändra, systematisera, styra upp, kontrollera och skapa resultat. I första hand utveckla system som gör det möjligt att med mindre insats/ansträngning lyckas lika bra nästa gång samma uppgifter ska lösas.

Jag ser helheter, flöden, hur något litet här borta påverkar något annat där borta. Framför allt vägrar jag sitta lugnt i någon jävla båt.

Ovanstående är utmärkta egenskaper som egenföretagare. Ingen behöver någonsin säga åt mig att jobba. Med fokus och disciplin kommer jag få saker att ske, uppgifter kommer bli lösta.

Däremot ogillar jag att sitta fast, att inte kunna påverka, att inte ha koll/tillgång till information, att bara ha ett avgränsat område att fokusera på, att inte kunna förändra, att det trots gedigen planering blir kaos utanför min kontroll. Att ta saker på uppstuds, att snabbt lösa uppkomna grejer är i sig inga problem. Men sker det vill jag systematisera så att det inte upprepas men det går inte när min påverkansmöjlighet är begränsad och jag har nog inte tålamod att vänta i 20 år tills jag har en befattning där det går att göra skillnad. Generellt är tålamod inte det jag är bäst på.

I perioder blir det helt enkelt extra tydligt att jag inte riktigt passar in i försvaret.

Grönt är skönt Jobb i Försvarsmakten

Inomhusverksamhet hemma och på jobbet

Filttofflorna är på, kaffemaskinen går varm och nörderiet vet inga gränser. Rekryterna trevar sig så sakteliga in i den värld av svartkonst och magi som sambandsskrået bjuder på. Ett par ettor och nollor i taget, än dröjer det innan chefen kan få tut i luren.

Själv ser jag mest fram emot nästa skede, när vi börjar drilla gruppering och upprättande av hela enheten. Och till plutonsskedet givetvis. Dessförinnan ska dock sambandsgruppen drillas ordentligt. Det gäller ju att, utöver läsandet av den egna uppgiften, vara beredd att understödja dieselkosackerna.

Även hemmavid är det mestadels inomhusverksamhet. Lägenheten jag köpt är riktigt mysig, nu är det gardiner, en tavelvägg och så vidare som ordnas. Har köpt mattor, plågats på såväl Mio som Ikea och trålat genom hela jävla blocket för att få ihop det men det börjar falla på plats. Målbilden är givetvis att få en ”åhhhhh”-känsla varje gång jag kommer hem.

Fler tavlor ska införskaffas och i huvudsak ser jag framför mig att det är mina egna fotografier. Och så Lars Lerins tolkning av New Delhi som poster. Tänk att ha en äkta tavla av honom…. Dröm. Men satdyrt.

Dessvärre gick det åt helvete med fysplanerna redan denna vecka. Två löppass och ett styrkepass på gymmet innan rekrytfebern/huvudvärk tog mig. Förbannat. Återstår att se vad som kan genomföras imorgon avseende fysisk aktivitet.

Brandväggsblippediblopp står i övrigt på schemat.

Klart slut!

Grönt är skönt Jobb i Försvarsmakten Nilsson i skogen

Slutövning bandvagn

Det var en grupp kränkta rekryter som lämnade värmen, ljuset och myset på motorutbildningen för en helg fylld av kyla, mörker, ångest och krig utanför grindarna. De anställda soldaterna hade gjort sitt bästa för att dra ned truppens moral och motivation inför kompaniets, mig veterligen, första bandvagnsslutövning. Skrämseltaktik och propaganda, fungerade tydligen.

Arbetet med att förvandla tross- och sambandssoldater till salta krigsoperatörer tar jag dock på allvar och det verkar ju orättvist om det bara är stridsfordonstäten som ska få genom gå frusna strapatser. Således tog jag initiativet och planerade och genomförde denna övning. Rekryterna var hemskt tacksamma. Eller?

Nedkämpa fientliga sabotörer var huvuduppgiften för den bandvagnsburna skyttegruppen. Det jobbiga för rekryterna visade sig vara att en obevakad bandvagn, den kan sabotörer ta sig fram till. Första kvällen blev de av med den tilldelade maten och vagnen saboterades. Gissa om några blev ledsna när de äntligen orienterat sig tillbaka till vagnen genom den mörka skogen efter en… bitvis bristfällig insats vid sammanstöt med fienden.

De tekniska felen på bandvagnen identifierade och åtgärdade de dock raskt. Mer kyla, mörker, patrull och ångest väntade under natten. I gryningstimman tog sig b-sidan ända fram till bandvagnen med en bomb. Jobbigt läge. Strid följde och sedan terrängkörning därifrån.

Mer stridsspaning, mer strid, mer terrängkörning och en trosspåle med am och kex. Jobbigt läge. Mer terrängkörning och sedan äntligen lite mat vid en trosspåle. Och påskjutning igen. Och mer terrängkörning. Och mer mörker, ångest, kyla och observationsplats hela långa natten. Gediget med målspel dock så långt från så trist som det borde vara.

Episk slutstrid på morgonen där rekryterna äntligen väckt aggressiviteten till liv och moralen hade på något magiskt vis vänt. Insikt om att det verkar vettigt att öva hade landat. Vården gick undan eftersom rekryterna trodde vi skulle ut och bärga upp 12:e ur ett surhål, hehe. En gedigen helg på jobbet helt enkelt och riktigt roligt att vara övningsledare för första gången.

Grönt är skönt Jobb i Försvarsmakten Nilsson i skogen

Avslutning på Trident Juncture 18

Minnesanteckningarna är slut, det var för tråkigt att sitta och löka i Brekken för att något skulle vara värt att nedtecknas. Enklare vård var det vi kunde ägna oss åt i väntan på att transporteras hem till Ledningsregementet. Vårt kompani var först i Norge och sist att lämna.

När hela kompaniet samlats i Brekken genomfördes en sedvanlig kompaniuppställning med avslutande ord från ledningen. Brigadchefen tackade oss för vår insats och till min stora överraskning ropades jag fram och tilldelades ett så kallat coin. Det är ungefär en utmärkelse/hedersbetygelse när någon gjort ett bra jobb. Förband har sina egna, på utlandstjänst delas de ut och så har högre chefer egna och detta är alltså brigadchefens coin. Strösslas tydligen inte med sådana heller från brigadchefer så det kändes väldigt fint. Naturligtvis är jag dock väl medveten om vad jag måste bli bättre på.

Kompaniet ville ha en fin bakgrund till en bild på oss allihop. Förstår inte varför bandvagnarna ratades som bakgrund…

Åter mot Enköping!

När vi rullat över gränsen och in mot Tänndalen började det suga i magen av längtan till mer häng i M:s familjs fjällstuga. Det är nog det finaste hus jag någonsin varit i. Galet att dom byggt det själva. Så tacksam att jag får hälsa på där och ha det som utgångspunkt för att utforska fjällvärlden. Tidigare har jag ju ”bara” varit mycket kring Hemavan och Ånn samt Grövelsjön.

Jag är också mycket tacksam att jag fick åka på den här övningen. Jag jobbar ju som bekant som instruktör (BFA) för rekryterna så jag blev utlånad till den anställda ledningsplutonen. Redigt och lärorikt har det varit. Har dragit många slutsatser och kommit fram till mycket som jag ska utbilda ”min” sambandsgrupp bestående av rekryter på under våren. Men dessförinnan skall de prövas på min bandvagnsslutövning. Kärvt skare va!

Slut på inlägg om Trident Juncture. Har du frågor, ställ dem i kommentarsfältet! Nu är jag ledig ett par veckor och det kommer bli friluftsliv i fokus här på bloggen.

Grönt är skönt Jobb i Försvarsmakten Nilsson i skogen

Trident Juncture minnesanteckningar 3-4 nov

3 nov: Stridsvagnar, vänta och gruppera igen

Basserykten eller snarare förhoppningar om någon sorts återhämtning där även personal ingår utöver fordon svävade genom luften till ingen nytta denna dag. Bryt, fordonsmarsch, tankning, vänta, vänta, vänta, titta på stridsvagnar, vänta, vänta, tatta mat av P4, vänta. Sedan ville ledningslagschefen ha med mig på brigadchefens ordergivning till bataljonscheferna. Lärorikt att lyssna. Och jag fick order om att säga lite om sambandet.

Mörkret föll. Ut och gruppera i gegget igen. Ett bärgningsmoment uppstod också. Övning i övningen. Fascinerande ändå vad bandvagnen överlever. Känslan ändå när man själv står i skogen och rekar plats och på håll ser det gå lite åt helvete. Inga skador eller så, utan blev som sagt ett övningsmoment. Fina M som ju också är med på övningen fick vagnchefa från stridsfordonet som bärgade upp bandvagnen medan jag fortsatte gruppera med den andra sambandsenheten.

Sambandet upprättades, inget skadat i vagnen. Däremot är jag jäkligt trött på elverk som trilskas och går ned. Felsökte och återupprättade mobsatförbindelsen vid ca 01.30. Jäkligt gediget att ha med G från 12:e som utbildar över tid och är sjukt duktigt på det han gör. .

4 nov: Omgruppering och utskjuten vagn

Söndag är ingen vilodag. Omgruppering! Kriget har vänt och nu är det vår sida som övar fördröjningsstrid. Plutonen delades upp och vagnen med chefen utgick för besök närmre fronten liksom en annan vagn. Det sistnämnda visade sig vara ödesdigert. Den ena vagnen blev utskjuten.

Det var med andra ord en decimerad pluton som med brist på utrustning upprättade på den nya platsen. Eftersom kompaniet redan fanns där kunde vi låna mtrl tillfälligt. Jäkligt bökigt blev det. I efterhand fick vi också veta att om det inte hade varit för pissigt väder hade ett fientligt kompani luftlandsatts vid 03 någon dryg kilometer från oss. Synd egentligen, hade varit ett bra moment.

5 nov: Vart ska vi ta vägen nu!? Hem till 12:e!

Order och kontraorder kring den kommande omgrupperingen följde. I slutändan blev vi kvar ett par timmar på samma plats innan vi förflyttade oss vidare norrut. Denna gång samgrupperade vi med våra kamrater från 12:e/Driftledningen. Jäkligt gediget välkomnande ordnade de med upprättat samband, plats inomhus för staben att sova och arbeta på och tält till oss. Samt fika. Dessutom kunde jag hänga med andra som förstår sig på svart magi och häxkonster till skillnad mot dieselkosackerna.

När kocken ordnar fram fika <3

6 nov: Försök till omgruppering 

Inledde dagen med ett postpass vid 02-03. Det var halva M:s pass, han skulle upp 6 och åka iväg med sin vagn så jag frågade om jag skulle ta halva hans pass. Såg ett stjärnfall där jag stod infartspost med ett p-skott och förhoppning om att inget skulle hända. Det gjorde det inte heller. När jag sedan kröp ut ur tältet igen fanns det varm nyponsoppa att äta. Guld!

Förmiddagen innebar sedan ett dra lärotillfälle för mig, fick bland annat öva på att skapa DLO:er i driftledningens programvara för detta. Ska se om jag inte kan ordna dessa själva sen till våra plutonsövningar på hemmaplan. Därefter fick vi omgrupperingsorder. Eftersom platsen redan var säkrad begav sig bandvagnarna dit själva under min ledning. Någonstans måste det varit brist på kommunikation för på vår tilltänkta grupperingsplats stod ett helt jävla finsk-svenskt kompani och vårdade, på väg att åka hem. Tillbaka till platsen vi redan stod på således. Därifrån ledde ledningslaget det sista av striderna och när mörkret väl fallit fordonsmarschade vi till Brekken. Kriget var över, och åtminstone mot tyskarna, även vunnet.

Jäkligt vackert var det. Till och med tvungen att be Klingan ta en bild. Tack för den! Fiendemarkering på armen för övrigt, den röda tejpen det vill säga.

Grönt är skönt Jobb i Försvarsmakten Nilsson i skogen

Trident Juncture minnesanteckningar fortsättning 31 okt-2 nov

31 okt
Ännu en dag i kungens kläder. Slask och regn stod på vädermenyn. Drift av ledningsplats fortsatte under dagens ljusa timmar. Fokus på att stötta brigadstaben och hjälpa till med felsökning av samband ägnade jag mig åt. Det verkar vara rätt knepigt för manöverbataljonerna att få ordning på sambandet och förstå deras roll i att få det yttäckande upp samband. Inte helt enkelt att knappa rätt, förstå RAP och sådär när samband inte är ens huvudtjänst. Jag har lämnat förslag på diverse lathundar och liknande som skulle kunna distribueras inför sånna här övningar. Tänk vad ballt det vore att få ta fram sånt.

Ledningsregementets fotograf Martin frågade om han fick intervjua mig till deras Instagram och Facebook. Det fick han.
Foto: Martin Larsson/Försvarsmakten

Omgruppering och upprättande i mörker följde under kvällen/natten. Framåt 03 kunde jag kura ihop mig i bakvagnen. För att sedan bli väckt igen innan 6. Inga konstigheter.
1 nov
Dagen gick i ett. Åkte till en av manöverförbandens sambandsenhet för att samverka. Bra att få mer inblick i deras utmaningar. Hittade deras patria på en sluttande fjällväg där det uppenbarligen inte skulle gå att gruppera. Kanske inte helt briljant att vara överambitiös i alla lägen, åtminstone inte om man frågar resten av plutonen.
I efterhand var det väl någonstans här jag verkligen börjar inse att det inte är min gamla grupp jag är ute på rull med och att det hade varit bra att få jobba ihop med den nya plutonen innan övningen. Åtminstone för att kunna synka förväntningar, förhoppningar och farhågor. Vet att jag är på tårna och hetsig över tid. Jagar nya uppgifter som en glad labrador apporterar pinnar. Försöker se till att inte andra drabbas av det men lyckas inte varje gång. Det kanske går över ju längre tid jag jobbar men det är den förmågan som ens gjort det möjligt för mig att bygga och leva på ett eget företag under så många år. Jag vill inte ta en chill-pill och även om inte alla ser/förstår så har jag ett av- och på-läge. Vill bara maxa alla chanser att lära mig nya saker denna övning.
2 nov 
Vem gillar inte revelj 03.45 och därefter fordonsmarsch. Den inlånade gruppen från 12:e fick bandkalle, alltid jobbigt med det hanterades snyggt. Fan vad jag gillar den gruppen för övrigt. Jäkligt bra grabbar. Grupperade sedan i en slaskig skog. Njöt av patrullpostpasset vid 02. Helvete vad viktigt det är för mitt personliga stridsvärde att befinna mig bland folk med rätt mental inställning och positiv attityd. Det gör väldigt stor skillnad.

Oavsett om saker suger så blir allt bättre med jordnötssmör och pansarkex.

Grönt är skönt Jobb i Försvarsmakten Nilsson i skogen

Trident Juncture minnesanteckningar 28-30 okt

28 oktober – Stiltje men bastu

Arla morgon, läs 01, inleddes denna dag med ett eldpostpass. Inga konstigheter utan en fin möjlighet till nedtecknade av dessa rader till eftervärlden. Lagom lätt att berätta vad vi gör och samtidigt vara väldigt ospecifik. Nåja. Stridsvärdet är fortsatt gott och vi väntar bara på att inledningsskedet ska bli klart och övningen ska dra igång på riktigt. Hittils har definitivt stabsplutonen gått hårdast med tanke på antalet omgrupperingar som redan gjorts och hur mycket materiel dem har.

Några timmars ytterligare sömn följdes av en enklare plutonsgruppering utan stab i syfte att fortsätta testa materiel och metod. Inga konstigheter egentligen, klartecken kunde lämnas. Därefter skulle vi tankat men trossplutonen utsattes för övningslarm så vi fick rycka bakåt till kompaniets grupperingsplats istället. Undrar hur många gånger vi kommer ha maskerat och rivit maskeringen innan denna övning är slut.

Kvällen avslutades riktigt lyxigt med dusch och bastu. Jäklar vad gött efter en veckas jobb i sträck även om inte övningen i sig varit jobbig hittils. Kvällsmål i form av havregrynsgröt från koket och så sömn i varmt tält satte guldkant på tillvaron. Det är nästa så man börjar tro att helvetet ska bryta loss inom kort med tanke på hur nice vi hade det idag.

29 oktober – På grupperingsplatsen intet nytt

Dagen före stormen kan vi sammanfatta detta med tror jag. Lugn morgon med frukost i lugn och ro i tältet följdes av fordonsmarsch. Vi utbildades i hur man kör över tillfälliga broar och körde därefter hem igen.

Värmde lunchen på vägen invid värmeaggregatet i bandvagnen, praktiskt. Under eftermiddagen tog genomgång med staben en del tid liksom jakt på diverse sambandshandlingar. Imorgon ska vi gruppera med staben och kriget drar igång på riktigt för vår del.

Således ägnades en del av kvällen åt att jaga rätt på det som behövs inför gruppering. Var skönt att krypa in i tältet och käka efter det.

Middag i tältet.

30 oktober – Ut i terrängen

Vaknade upp till ett droppande tak, lite lagom blöt sovsäck och en skyttebasse dansandes till väl utval rockmusik. Utanför snöade det rejält och vi har nu 6 dygn i fält att se fram emot. Det vill säga 6 dagar utan att se röken av lagad mat och varma tält på stabsplats. Mat, vatten, ammunition och drivmedel fylldes på innan vi åt den sista lagade lunchen.

Barnen tyckte det var roligt när vi dundrade förbi.

Mot oändligheten och vidare. Eller rättare sagt till ett skogsparti tillräckligt nära stabsplats för att det ska kännas lite extra  hemskt för brigadstaben att krypa in i ett blött tolvtält. Sambandet löste sina uppgifter och ordnade tut i luren. Första grupperingen med mobsat i plutonen så inte så konstigt att det var lite bökigt att spika var alla vagnar skulle stå på grupperingsplatsen. Snöblandat regn och ett trilskande elverk satte guldkant på tillvaron. Åtminstone är vi äntligen ute i terränglådan på riktigt.

Grönt är skönt Jobb i Försvarsmakten

Trident Juncture minnesanteckningar fortsättning 25-27 okt

25 okt
Ännu en dag i norsk snålblåst med order om snödräkt av och på omvartannat. Vägarna blir allt halare så till vagnsbesättningens glädje kommenderades bandplattor av. Det tar mycket tid och kraft. Åtminstone ibland är det trevligt med bandvagn.

Själv berordades jag ut på rek av grupperingsplats tillsammans med plutonchefen. Alltid lärorikt. Det tilldelade rekfordonet denna gång blev bandvagnen så jag var tillika förare. Ett antal timmars körning blev det. Bra för upprätthållande av färdighet som förare. Men ärligt talat suger det att köra längre fordonsmarscher på väg med bandvagn. Tar så jävla lång tid. Dock sken solen en del av dagen så det blev solglasögon på, hej fjällsemester eller något.

Köra bandvagn. Och ja, jag håller på knoppen på ratten också men det är nice med variation när man kör i tre timmar.

Kvällen avslutades med tankning och omgruppering av plutonen. Även denna dag försågs vi med lagad mat. Lyx.

26 okt
Gruppering och systemtester upptog förmiddagen, var ju relativt länge sedan för egen del så det var bra. Repetition är kunskapens moder unt so weiter.

Vi säkerställde att sambandet fungerade och lastade sedan samtlig materiel, flyttade vagnen och maskerade igen. Svor över tiden åt frekvenstilldelningen men onödigt att gå in på detaljer här. Opsec och så vidare. Eller bara för att jag misstänker att ni kommer avlida av uttråkning. Eller för att jag inte vill avslöja svartkonstnärernas hemligheter.

Därefter hann jag halvsova drygt 45 minuter på liggunderlaget på golvet i en korridor utanför duschen där vi förlagts för natten. Jävligt skönt. Misstänkte det skulle hända åtminstone något under kvällen och så blev det, vår mobsat-enhet anslöt. Det vill säga ännu en bandvagn med utrustning för satellittransmission. Uppgraderades således till troppchef. Vidare tester följde, skönt att veta att all mtrl fungerar. Skönt att krypa ned i sovsäcken efter det.

27 oktober
Omgruppering! Lasta, bort med maskering och därefter framåt genom det vackra norska vinterlandskapet med mestadels blå himmel och sol ovanför. En gedigen fordonsmarsch följde.

Kompaniet hade i stort sett grupperat klart när vi anlände. Mindre uppgifter så som återhämtning av fordon löstes under eftermiddagen samtidigt som finbesök pågick. Ett par helikoptrar landade och ut klev ingen mindre än Norges statsminister. Då gäller det att se upptagen ut. Den som vet den vet.

Tältresning skedde och därefter förberedelser för morgondagen, bland annat hämta diverse sambandsrelateradehandlingar hos brigadstaben. Någon stackars basse fick enligt en viss kapten till sin stora skräck uppleva hur dasstunnan tippar medan han satt på den. Tydligen hördes ett förtvivlat neeeeeeej samtidigt som den rödlysande pannlampan steg mot himlen i takt med att han föll baklänges. Inga bestående spår dock. Det tackar samtliga för.

Solsken, bandvagn, brillor från Wiley X, och en telefon som spegelvänder bilder. Kragspeglarna sitter rätt, sätt ej kaffet i halsen.

Grönt är skönt Jobb i Försvarsmakten Nilsson i skogen

Trident Juncture minnesanteckningar 24 okt

24 oktober onsdag
Återhämtning genomfördes med kraft under natten. Nu jäklar skall vi upp och spana på fjället tänkte jag. Vi är redo men fick inte framåt utan vääääääänta. Löste lite mindre uppgifter och återgick till rätt åtgärd: återhämta. Det är många dygn kvar på den här övningen.

Slutligen kom ett efterlängtat framåt. Övningen innebär även möjlighet till utbildning över tid, riktigt bra för min del. Efter genomgång med plutonens ordinarie plutonchef gav jag gruppen order och så begav vi oss till fjälls på rekuppdrag. Skönt för vagnen att känna lite snö och lut under banden. En mycket kort fotmarsch ingick också. Vi löste ut uppgiften snabbt och kunde återvända med rekrapport. Roligt att se lite mer av fjällmiljön.

Återhämtning, ordergivning och därefter förberedelser inför morgondagen upptog resten av kvällen med en glad paus för lagad middag. Det gör verkligen mycket för stridsvärdet att få varm, lagad mat. Att sedan få sova en natt till i uppvärmt sjukvårdstält var riktigt mysigt.

Passade även på att läsa om Olof Röhlanders bok Det blir alltid som man tänkt sig. Mental träning är viktigt och det fungerar.