Browsing Category

Frågor & Svar

Åsikter Frågor & Svar Grönt är skönt Jobb i Försvarsmakten Nilsson i skogen

Jämställdhet och värdegrund i Försvarsmakten – Hur är det att vara tjej i försvaret? Del 1

Med uppenbar risk för att röra upp rediga mängder känslor är det återigen dags att kliva ut i minfältet ”kvinnor i Försvarsmakten”. Jag gav möjligheten till dem som följer mig på Instagram (kan med fördel göras här, klick!) möjligheten att skicka frågor om jämställdhet i Försvarsmakten och här nedan följer svaren. Givetvis är det värt att förtydliga att jag endast kan berätta om min egen erfarenhet och mina upplevelser. Och att det känns rejält utlämnande, ha gärna det i åtanke innan ni skickar kommentarer.

Inledningsvis vill jag trycka på en sak. Diskussionen om jämställdhet och värdegrund handlar inte om att det är dåligt för alla tjejer i FM utan om att det är fruktansvärt fel att det ens är dåligt för någon. Hängde du med?

Därefter vill jag poängtera det utmärka begreppet PMV. Prata Med Varandra. Hur fan ska vi annars komma framåt på jobbet, i privata relationer eller någon annanstans? Vi behöver prata om de här frågorna. Jag kommer försöka göra det på ett inkluderande vis.

Slutligen vill jag även säga att min upplevelse i Försvarsmakten har varit fantastisk. Men bara för att jag inte stött på (allvarliga) svårigheter ur ett jämställdhetsperspektiv betyder det inte att jag saknar förmåga att sätta mig in i andras situation och förstå/lyssna på/agera utifrån andras upplevelser. Således tycker jag det är vedervärdigt när uttryck som ”jag är minsann okränkt” vevas runt på sociala medier. Brist på empati är inget att skryta om. Att förneka andra rätten att dela sina upplevelser är för dåligt.

Dåså, till frågorna! Ser fram emot att läsa insiktsfulla, skitsura eller peppande kommentarer på detta inlägg. Jag förstår att inte alla har ett plutonens timme protokoll att ösa ur sig sina frustrationer på och enligt stående kan ni istället (tydligen) använda mina sociala medie-kanaler till det. Seriöst dock, nu kör vi på PMV. (Och så kan vi tacka min PT <3 för utbildning i begreppet).

”Ska vi verkligen ha tjejer och killar i FM? Trodde i min enfald att det var soldater som eftersöktes och producerades.”

Svaret är enkelt. Ja det ska vi. Enligt min uppfattning finns inget egensyfte i att förneka faktumet att det biologiskt finns kvinnor och män (samt ur ett genderperspektiv personer som definierar sig som något annat). Däremot ska vi alla lösa uppgifter i vår yrkesroll som soldat. Noterade du formuleringen där? Vi ska alla lösa uppgifter. Inte ”enskilda ska lösa alla uppgifter”. Grundläggande soldatfärdigheter gäller för alla men därefter – jag är inte GRG-skytt i en köttig pansarskyttegrupp exempelvis. Alla har inte tålamodet som exempelvis samband eller spaning kräver. Och så vidare. Det handlar om individuella förutsättningar, i vissa fall kanske det går att generalisera med kön som utgångspunkt med det är INTE relevant. Rätt person på rätt befattning.

Jag ser således mig själv som soldat men ja, jag är kvinna också. Det ena tar inte ut det andra. I en ideal värld spelar kön inte någon roll. Vi är dock inte där än. Sverige kanske ligger längre fram än andra länder men vi verkar i delar av världen där det ser annorlunda ut.

Försvarsmakten är en myndighet och följer nationell lagstiftning. Jämställdhet mellan män och kvinnor är en grundlagsskyddad rättighet. Lagen förbjuder diskriminering på grund av kön. Vidare skall Försvarsmakten följa den Internationella kvinnokonventionen samt FN:s säkerhetsrådsresolution 1325. ÖB är extremt tydlig i frågan om jämställdhet. Något annat duger inte.

Läs mer i Försvarsmaktens handbok Gender HÄR

”Är det något moment som är för tungt för att man är kvinna?”

Nej. Däremot kan vissa moment vara för tunga för att soldaten är för svag. I Försvarsmakten har jag stött på både män och kvinnor som har svårt med olika moment på grund av kroppsstyrka. Det gäller givetvis mig själv också.

Glad, svettig och med maskeringsfärg och maskering på hjälmen som håller på att trilla av efter marsch och eldöverfall.

”Behandlas du annorlunda för att du är kvinna?”

Nej. Jag har inte märkt av att jag behandlats annorlunda för att jag är kvinna. Min uppfattning är att kollegorna förstår att jag gillar att skämta och skoja lika mycket (och grovt) som dem, att mitt kön inte påverkar min förmåga att lösa uppgifter och så vidare.

Däremot sticker kvinnor ut mer i Försvarsmakten. I en pluton med en eller två tjejer kommer cheferna snabbt lära sig dessas namn. Under rekryttiden tyckte jag det kändes svårt att ”ha en dålig dag på jobbet” eftersom jag upplevde att jag syntes mer. Det går inte att smälta in i massan på samma sätt som tjej. Är man chef sticker man dock ut av den anledningen också och man förväntas självklart att alltid vara föregångsman(person/kvinna/soldat).

Om jag ska vara helt ärlig så känns det ibland som om det finns en viss förväntan om att kvinnor ska ha en högre lägstanivå. Med det sagt så sätter jag väldigt höga krav på mig själv och tampas med känslor av otillräcklighet både på jobbet och privat. I mitt fall kommer dock pressen inifrån och har alltid gjort. Det går alltid att bli bättre! I grunden en bra egenskap.

”Vad är svårast? Blir du tagen på allvar?”

Detta går in i frågan ovan. Det som är svårast har inte med mitt kön att göra utan att vissa uppgifter som jag aldrig löst förut helt enkelt är jävligt svåra. Då får man öva, öva och öva mer tills det går vägen.

Något jag däremot lackar ur rejält på rent ut sagt är att det finns en viss typ av missunnsamhet/jante även bland personalen i försvaret. Det är inte alltid glada familjen där alla klappar varandra på axeln och säger grattis när det går bra för någon. Tyvärr har jag själv fått uppleva den sidan av myntet både i verkligheten och genom sociala medier. Hårda ord, ifrågasättande, rena påhopp och så vidare.

Det verkar sticka duktigt i ögonen på en del att jag har fått den befattning jag har (instruktör) och framförallt graden som följer med (vilket är fallet med BFA-avtal). Det känns trist. Dock tror och hoppas jag innerligt att detta inte grundar sig i något relaterat till att jag råkar vara kvinna utan något jante-aktigt. Det går ju runt lite liknande åsikter om det förkortade officersprogrammet (taktisk officer på 1,5 år för de som redan har högskoleexamen) som jag förhoppningsvis antas till. Men där glömmer många att vi som redan haft en civil karriär kanske kommer med andra erfarenheter som kan vara värdefulla. Jag tror inte så många vet att jag jobbat för Sida i Bangladesh till exempel. Mycket av mina värderingar bottnar i vad jag sett på andra platser än i Försvarsmakten.

Jag besöker ett företag som tillverkar produkter av jute och får utbildning modell visa, instruera, öva, pröva i tillverkningsprocessen.

Som tur är har jag grymma kollegor på kompaniet, en plutonchef som har pekat ut en tydlig riktning (med brant utvecklingskurva uppåt rent kompetensmässigt) och högre chefer med vettiga perspektiv på saker och ting. Är du chef, se dina anställda och ge individer som driver på och är duktiga, utvecklingsmöjligheter. Det gäller såklart inte bara kvinnor, det gäller alla och så vet jag att det fungerar på min pluton åtminstone. Var inte rädd för att tillvara erfarenheter som kollegor tillgodogjort sig på andra platser än i firman.

”Upplever du att det finns en särbehandling där dina manliga kollegor ratas till förmån för kvinnor?”

Även här är svaret nej. Sedan kan jag såklart inte vara något språkrör för män (eller kvinnor!) i Försvarsmakten utan jag kan bara rapportera det jag själv upplevt. Jag har aldrig sett något sådant. Skulle väl möjligen vara vid fältdusch under GMU sittandes på huk naken medan en kamrat häller vatten ur en vattenkanna över en. Då delades vi upp i killar och tjejer för sig. Min uppfattning var att de flesta tyckte det kändes bekvämt på det sättet.

Det framgår tydligt i Försvarsmaktens värdegrund och lagstiftningen jag nämnde ovan att kvotering INTE skall förekomma. Positiv särbehandling förekommer. Innan någon hugger här, läs handbok Gender så att inte diskussionen spårar på grund av okunskap rent begreppsmässigt. Min personliga åsikt är att ändamålet helgar medlet.

Säg hej till min kompis helfiguren.

”Jag ser ganska mycket snack på sociala medie bland försvarsvänner om ”värdegrunden”. Hur mycket diskussion eller friktion finns det inom den dagliga verksamheten?”

Om vi tittar på befäl så fungerar det rent krasst så här. Befälsrätten innebär bland annat skyldighet att följa svensk  svensk lagstiftning rörande icke-diskriminering, jämställdhet och folkrätten, samt att verka för att uppsatta jämställdhetsmål förverkligas. Såldes spelar det ingen som helst roll vad Kapten X-sson eller någon annan tycker. Det finns en tydlig order och en agenda som vi alla i Försvarsmakten är skyldiga att följa. Jag tycker dock det är befriande att även kunna skämta om de här frågorna. Jag vet själv var jag bottnar rent värderingsmässigt och tycker inte det är konstigt alls att skämta lagom icke-PK. Det gäller att känna av stämningar och individer. Och att som individ ta ansvar och säga stopp om något går för långt. Dock jobbar jag inte jätteofta med de anställda soldaterna utan jag arbetar ju i ett befälslag med officerare. Jag kanske kommer hem med helt andra tankar efter Trident Juncture. Jag kommer i vilket fall inte sitta tyst om någon diskussion på jobbet spårar på riktigt.

”Jag personligen tycker att det är väldigt skönt att få umgås ensam med ett gott grabbgäng och inte fundera över andra tjejer, jämställdhet, feminism och så vidare. Bara ha jäkligt kul och lera ner sig, gå långt, vapenvårda och träna sjukt hårt. Jag har en uppfattning och att många söker sig till FM pga det, känner du igen det? Att man i många fall inte ser något problem med att organisationen är mansdominerad. (Så länge man blir behandlad likvärdigt som andra såklart.).

Jag ser poängen men tänker samtidigt att det är sorgligt. Jag vill umgås med ett gott gäng. Inte ett grabbgäng, eller ett tjejgäng. Jag vill att vi kommer till den punkt där vi inte behöver fundera och diskutera kring de här frågorna men vi är inte där än.

”Vad är det viktigaste FM kan göra för att öka jämställdheten?”

På högsta nivå ska ÖB fortsätta peka med hela handen, vara tydlig i denna fråga men också säkerställa att andelen kvinnliga officerare på de högsta nivåerna ökar. Föregångsmannaskapet är viktigt. På lägre nivå ska chefer se individer som vill utvecklas och skapa möjlighet för dessa att göra så. En tydlig och icke-flummig utbildning under GU i jämställdhetsfrågor är viktigt. En sådan bör arbetas fram. Sedan förstår jag inte varför det inte pliktas in fler kvinnor. Precis som att väpnad strid är den yttersta kompetensen som skiljer oss från andra myndigheter kan vi ju också i denna fråga välja att ta i ordentligt och plikta in med målet 50/50 (med rätt individ på rätt befattning) och se vad det resulterar i.

”Vad tror du att FM har för rykte i frågan utifrån och varför?”

Till viss del har vi nog ett betydligt sämre rykte än vi förtjänar. Jag vet knappt någon företagsledare, politiker eller liknande som med samma tydlighet som ÖB styr sin organisation framåt i denna fråga. Vi syns och sticker ut, vi bedriver verksamhet som traditionellt sett kodats som ”manlig” och mycket personalunderlag härstammar fortfarande från manlig värnplikt. Det är lätt att peka på oss och att kritisera oss. I mitt eget fall har jag haft en jättefin upplevelse i FM, i byggbranschen där jag jobbat innan var det mycket värre. Och IT-gubbar på företag där jag konsultat har varit så jävla mycket svårare att bli tagen på allvar av än vad jag ens varit i närheten av att uppleva i Försvarsmakten.

Mängden frågor var så gedigen att det kommer bli minst en del 2 som uppföljning, kanske tre delar! Så passa på att ställ fler frågor i kommentarsfältet samt dela dina åsikter. 

BU Frågor & Svar GMU Grönt är skönt Nilsson i skogen

Vad gör en sambandsgruppchef och en sambandssoldat/ledningssoldat? Utan samband ingen seger!

Vad gör jag, egentligen, i min tjänst som sambandsgruppchef? Den frågan ställde en läsare och som det M90-maskerade orakel jag är ska jag försöka förklara. Kortfattat ser min grupp till att brigadchefen har tut i luren när kriget kommer.

Tidsnummer 301533 inkom ytterligare en liknande fråga till mig (@nilssoniskogen) från en person som ska rycka in som sambands/ledningssoldat på A9 och som enligt uppgift inte riktigt fått grepp om vad tjänsten innebär. Nu skall jag hålla mig till att rapportera det jag vet och inte det jag tror och således ligger fokus här på hur det är att vara sambandsgruppchef på en främre ledningspluton. Med detta sagt så har jag delvis övat och utbildats tillsammans med 12. Sambandsbataljon så någorlunda insikt där har jag bedömt också. Är du radioräv sedan gammalt får du ha överseende med att jag ska försöka formulera mig icke-tekniskt och lättbegripligt i denna text. Tillägg avseende hur det är att jobba med samband på andra regementen tages tacksamt emot i kommentarsfältet!

Vad gör en sambands/ledningssoldat?

Kortfattat så upprättar vi en sambandsenhet som blir del i Mobilt Kärnnät (MKN). MKN är kommunikationsinfrastrukturen i Försvarsmaktens Ledningssystem. Vad betyder då detta i praktiken? Jo, att det finns ett antal fordon (hos oss är det lastbilar och bandvagnar) med en mast på och ett antal radioapparater, radiolänkstationer med mera i.

Vi åker ut i skogen, reser upp masten (lite som att fira midsommar varje gång!), startar igång alla apparater och som genom ett trollslag får vi kontakt med alla andra fordon som åkt ut och gjort samma sak. Sambandssoldaten är den som gör det praktiska arbetet vilket ute i fält omfattar allt från att köra fordon till att veva mast, knappa radio, maskera fordonet, felsöka när systemet strular, dra kabel mellan olika fordon, övervaka systemen dygnet runt och såklart vara beredd att försvara platsen.

Uppgifterna ser olika ut beroende på vilket typ av pluton du tillhör. Vissa jobbar exempelvis med de höga, fasta tornen och klättrar runt 60 meter över marken medan andra jobbar med satellitkommunikation och därmed har annan teknisk utrustning att hantera. Är du placerad hos artilleriet kommer PC-Dart (typ som Facebook Messenger med textmeddelanden över radio eller genom MKN) vara viktigt. Genom detta system talar exempelvis jägarsoldater om var fienden finns och när informationen rasslat genom beslutskedjan får Archer-besättningen reda på när och vart de ska skjuta.

Försvarsmakten har lagt en befattningsbeskrivning här men att nivån på det fysiska är en etta är rent jävla skitsnack. Prova att lyfta ett dieselelverk från ett lastbilsflak följt av att banka ned pålar i stelfrusen mark och avrunda med att tatta kabel nån kilometer i mörker och snö så inser man att det är fysiskt jobbigt med samband. Utbildningen har dock mycket teori och du måste vara lösningsorienterad och ha förmågan att trots brist på sömn och mat kunna lösa tekniska problem. Varje gruppering innebär problemlösning under stress och press. Det går dock inte bara att kötta, en sambandssoldat måste kunna tänka och arbeta strukturerat mitt i fältkaoset.

Inne på regementet innebär tjänsten bland annat att vårda fordon och annan materiel, fysisk träning, vidareutbildning inom olika system (sambandssystem ja men också flera olika vapensystem), mer vård, lite mer vård och så vård på det, utbildning och övning i strid, skjutningar, mer vård, mer fys, fys, fys, och mer fys, lite mer vård och sen fältlastar vi och drar ut i skogen igen.

Vad gör sambandssoldater på 11. Ledningsplatsbataljon?

Min grupp består av mig och fyra soldater. Två av dem bemannar sambandsenheten (en fräsig bandvagn med diverse radioapparater och annat i bakvagnen) tillsammans med mig, och två av dem bemannar en trossbandvagn. Vi är en del av en främre ledningspluton. Vi upprättar ett slags fältkontor (läs: en karta under en pressening) varifrån brigadchefen eller dennes underordnade kan leda striden. Jävligt salt uppgift således. Vi omgrupperar ofta flera gånger per dygn vilket är tungt jobb. Från en främre ledningsplats kan brigadchefen och delar av hans (tyvärr inte hennes ännu) ledningslag kan jobba nära manöverförbanden som verkar längst fram på stridsfältet. En liten och rörlig ledningsplats gör att brigadledningen kan följa bataljonens anfallsrörelser.

En främre ledningsplats är dock betydligt lättare att förflytta än en stabsplats som oftast består av mängder av containers, tält, fordon och kaffemaskiner. Även på stabsplutonen jobbar sambands/ledningssoldater och de gör ungefär samma saker som oss men de omgrupperar inte lika ofta.

I vår pluton finns också ett antal stridsfordon. Dessa är bepansrade taxibilar åt brigadledningen. De utgör också plutonens närskydd samt transporterar även skyttegruppen/grupperna. Innan vi grupperar är det deras ansvar att ta terräng och se till att platsen är säker innan vi rullar in med sambandsenheten. Jag leder grupperingen av vår sambandsenhet. När vi har upprättat vår mast och övertalat systemet om att vakna till liv kan brigadchefen få kontakt med resten av världen.

Genom oss kan chefen alltså jacka in sig i det kommunikationsnät som andra fasta och rörliga sambandsenheter har upprättat över tiden (MKN). På så sätt kan han kommunicera med manöverförbanden och leda striden. Nuförtiden står ju inte chefen på en höjd och tittar ned på ett slagfält och styr trupperna genom att signalera med olika flaggor. Istället får chefen aktuella rapporter via olika ledningssystem och han använder oss för att kunna berätta för underordnade vad dem ska lösa för uppgift och när. Väldigt enkelt förklarat.

Så förutom att se till att masten kommer upp (lättare sagt än gjort) och att sambandssystemet fungerar felfritt över tiden är jag även ansvarig för att mina soldater och våra fordon samt annan materiel har högsta möjliga stridsvärde över tiden. Skulle vi hamna i strid är det också jag som leder gruppen i striden.

För att vi ska kunna lösa allt jag skrivit om ovan behöver vi utbildas och just nu är vi i slutet av vår befattningsutbildning. Mina soldater gör 9 månaders utbildning, jag gör 11 månader men framöver kommer alla göra 11 månader eftersom det är en teoretiskt tung utbildning. Under hösten gick jag en utbildning som hette Instruktör Taktiska Telesystem, då var jag den enda rekryten. Genom den blev jag utbildad till operatör på MKN som är det sambandssystem vi har i vagnen. Parallellt genomförde jag gruppchefsskolan. Som gruppchef har jag alltså båda mina soldaters befattningsutbildning plus gruppchefsskolan att luta mig tillbaka mot när jag ska lösa min uppgift. Jag tror inte att det är så vanligt att få en så här individanpassad och massiv befattningsutbildning men jag är tacksam.

Under våren mängdtränades gruppen i det operativa arbetet med att upprätta, övervaka, bryta och förflytta sambandsenheten. Som tur är har jag en jävligt bra grupp, vi har gjort ett extremt bra jobb tillsammans. Samband får för mycket skit och för lite uppmärksamhet. Det är sambandsenheten som ger en främre ledningspluton existensberättigande och jag tycker det är väldigt synd att Försvarsmakten är för dålig på att lyfta upp sambandsrelaterade tjänster i sin kommunikation och marknadsföring. Kanske är det inte speciellt coolt (om än jävligt jobbigt) att tatta kabel men utan samband, ingen seger!

Samband är en förmåga som behövs på alla förband inklusive specialförbanden. Som duktig sambands/ledningssoldat har du extremt många karriärmöjligheter och har du kompetens inom MKN kommer du ha extremt lätt att få jobb efter muck. Du behöver inte ha teknisk kunskap innan inryck även om det såklart är fördelaktigt att ha någon form av intresse för det. Tänk på att du bara har så roligt som du själv gör det till över tiden!

Ställ gärna frågor så kompletterar jag inlägget!

BU Frågor & Svar GMU Grönt är skönt Guider & Tips

Gör GMU på Ledningsregementet (sök till mitt kompani!)

Den 23 juli startar den elva månader långa grundutbildningen på Ledningsregementet. Då kommer jag vara en av instruktörerna på 11. Ledningsplatsbataljon och mer specifikt på Rasbo Kompani.

Det finns platser kvar, bland annat som stridsfordonsskytt och stridsfordonsförare men givetvis slår jag ett extra slag för samband. Särskilt om man har någon form av intresse för IT.

Skall dock tilläggas att jag inte hade någon erfarenhet av att jobba rent fysiskt med IT-teknik innan inryck så det är absolut inget krav. Däremot är det bra om man gillar problemlösning, är envis och lösningsorienterad. Det är jäkligt roligt att jobba med samband på en främre ledningsplats. Jag tycker denna typ av jobb marknadsförs alldeles för lite av Försvarsmakten. Det är utmanande eftersom hela ledningslaget (inklusive brigadchefen!) är beroende av att just min grupp löser sin uppgift. En ledningsplats utan samband är inte värt ett skit/fyller ingen som helst funktion. Att då säkerställa att allt funkar och upprättas snabbt som fan medan ett antal höga chefer mer eller mindre står och hoppar på tå vid sidan ger en skön form av press.

Vi löser ju ”skarpa” uppgifter hela tiden. Det är inte en blågul som säger att det är godkänt eller för dåligt. Antingen fungerar systemen eller så fungerar dem inte och då blir det inget samband förrän vi felsökt och åtgärdat. Poängen är att man hela tiden jobbar ”på riktigt”.

Sedan får man som sambands/ledningssoldat såklart också en gedigen soldatutbildning inklusive olika vapensystem, ledarskap (för gruppchefer), strid och så vidare.

Med det sagt så vill jag verkligen slå ett slag för att göra lumpen. Har du inte antagningsprövat, boka in dig på en gång och se till att välja Ledningsregementet. Ställ gärna frågor så svarar jag eller tar reda på svaret och återkommer!

Här finns alla inryck (KLICKA och läs mer på Försvarsmaktens hemsida)!

BU Frågor & Svar GMU Grönt är skönt Guider & Tips

Rätt tid, rätt plats, rätt utrustning och rätt mental inställning – Tips till dig som ska antagningspröva eller göra värnplikt

Värnplikten är återinförd och land och rike runt darrar benen på de stackars ungdomar som valts ut att tjänstgöra. Kanske är du en av dem? Kanske funderar du på om grönt är rätt färg för dig? Frukta inte längre, här kommer ett antal moralhöjande svar som jag gett till personerna på byrån som hjälper försvaret göra reklam. Jag hoppas alla är införstådda med att det första testet på antagningsprövningen är att läsa minst fyra inlägg här på bloggen varav ett om mens utan att bli kränkt och dessutom komma undan med humorn i behåll och självdistansen intakt.

Skriv jättegärna fler frågor i kommentarsfältet så ska jag ge genomtänkta svar i ett till blogginlägg 🙂

Hur ofta får jag åka hem?

Det skiljer sig åt mellan olika förband men också mellan olika kompanier. Vi hade ledigt varannan torsdag eftermiddag till söndag kväll under GMU. Därefter en period med varje lördag söndag och sedan ändrades det igen. Du kommer att få åka hem tillräckligt ofta, det är inget att oroa sig för. Och nog ska det bli skönt att slippa flick/pojkrummet eller (som i mitt fall) att behöva ta ansvar för matlagningen själv. En solklar win. #minaskäl

Vad händer om jag får mens i fält?

Rekommenderar att läsa mitt blogginlägg på ämnet, att ta med en dos självdistans/humor ut i fält och att alltid ha tamponger i benfickan. Här finns blogginlägget.

Kommer jag vara ensam tjej?

Förmodligen inte. Det finns vissa förband och befattningar där det är färre tjejer och vissa med fler men i slutändan blir du soldat och det är det enda som räknas. Det må låta hårt men försök att inte fokusera på hur många av dina blivande bästa vänner som kommer vara killar eller tjejer. Tänk istället på att du kommer få kompisar och minnen för livet. Är det trots allt viktigt för dig att inte vara ensam tjej, fråga yrkesinformatörer om vilka befattningar flest tjejer väljer och sök en sådan. Om du är orolig över att vara ensam kille kan du andas ut, det kommer du inte att vara. Du kommer uppleva mer bromance än du trodde var möjligt.

Har du noll koll på skogen rekommenderar jag denna bok. Jag hade plutonskamrater som ej visste skillnaden på olika lövträd. Var inte en sån.

Ska vi ha ett distansförhållande nu?

Ja, eller så gör du slut. Alternativt kan du välja ett regemente nära hem. Efter de tre första månaderna (GMU) kommer det vara betydligt fler tillfällen till kvällspermission (det vill säga att åka hem och tillbaka samma kväll eller morgonen därpå) och ligger ditt förband nära din hemort blir det lätt att åka hem. Nuförtiden finns ju allehanda moderna kommunikationsmedel. Du behöver inte direkt vänta på en MC-ordonnans eller en brevduva för att skicka en kärlekshälsning. Vänta med att lägga till Försvarsmakten som arbetsgivare i din profil på Tinder tills efter MUCK dock…

Är allt jobbigt jämt?

Nej, det är det inte. Om du däremot tänker att allt är jobbigt och fokuserar på det negativa, på hemlängtan eller på att befälen är stränga så kommer det kännas tungt över tiden. Med rätt mental inställning kommer även de jävligaste situationerna är bli hanterbara. Och hur mycket det än suger att hacka tänder på en o-plats så kommer det vara värt det för att kunna skratta med kamraterna åt eländet efteråt. Försök även att behålla lugnet första veckan. Så jobbigt är det inte att stå upp rakt, bädda sängen själv och klä på sig på under femton minuter.

Vad händer om jag har sönder något?

Då berättar du det på en gång för befälen som kommer hjälpa till att reda ut situationen. Så länge du inte förstör med flit eller är extremt oförsiktig så kommer du inte att bli betalningsskyldig personligen. Däremot kommer du med rätta få skämmas om du tappar bort dina saker. Materielen skall vara i handen, i fickan eller i packningen. Aldrig på marken bredvid dig. Ha även fickorna stängda. Annars ramlar materielen ut och skogen in.

Hur ser en vanlig dag ut?

På GMU ringer väckarklockan 06.00. Därefter bäddar man sin säng, klär på sig uniformen, putsar upp lite extra blänk i kängorna och ställer upp för att gemensamt marschera till frukosten 06:30. Frukosten äts i matsal och därefter städas logement och gemensamma utrymmen så som toaletter och korridor. Uppställning vid 07:30 innebär visitation av lokaler, sängbäddning och hur man själv ser ut (hårvård, skägg, kläder). BRAK och mental träning därefter. Har du tur och får ett eget fysmonster till befäl så börjar du svettas rejält redan nu och det kommer du fortsätta med. Således drick strumpor, byt vatten. Eller hur var det nu igen?

Sedan börjar dagens verksamhet. Kanske är det ett fyspass planerat eller en dag på skjutbanan. Teori och praktik blandas. Lunch och middag äts antingen i matsalen eller så kommer befälen ut med isolerad mat i kärl till övningsfältet. Är plutonen ute i fält ser rutinerna annorlunda ut eftersom man då sover i tält, tvättar sig i en plastbalja och bedriver riktig soldatverksamhet med förtjänst över tiden. Kom igen, det blir kul!

Har man täckning på en u-båt?

Förmodligen har du mobilförbud där men vad vet jag? Marinen liksom…

Om du vill dela med dig får du också gärna skicka med varför du valde att söka dig till Försvarsmakten, vad du sedan inför antagningsprövning och inryck var mest fundersam eller nervös för.

Jag valde att söka till Försvarsmakten eftersom det varit en dröm sedan jag var drygt 15 år. Med nära bekanta i specialförbanden väcktes tankarna om en grönklädd karriär tidigt. Nu kommer jag förvisso aldrig bli en salt operatör men jag fick upp ögonen för försvaret. Givetvis lockar personliga utmaningar men framförallt möjligheten att jobba i en grupp och tillsammans lösa svåra uppgifter. Dessutom är det fruktansvärt kul att vara i skogen. Generellt tackar jag ja till allt som verkar roligt.

Ett par år av ungdomsverksamhet därefter gav blodad tand. Säga vad man vill men det var jävligt roligt att vara ungdom inom Försvarsutbildarna. Nu, över 15 år senare, drivs planerna om en grön karriär igenom. Mitt planerade inryck som tjugoåring ställdes in på grund av nedskärningar inom Försvarsmakten men drömmar skall genomföras, således ryckte jag in i somras, 29 år gammal och vis.

På tal om att vara vis, den som har någon erfarenhet av ungdomsverksamhet och sedan rycker in gör klokast i att vara extremt ödmjuk och komma ihåg att det är en jättestor skillnad på ungdomsverksamhet och att göra grundutbildning. Visa vad du går för genom att hjälpa andra och lösa tilldelade uppgifter – inte genom att säga åt andra eller, gud bevare oss, befälen vad som egentligen är rätt. Med det sagt, är du under 18 år – sök till frivilligverksamheten. Det om något är vad som behövs för att skapa rediga ungdomar.

Inför antagningsprövningen (det vill säga mönstringen) var jag mest fundersam över hur resultaten skulle skilja sig från mitt tidigare test. Gjorde dem som sagt första gången som 19-åring. Hade ju varit kärvt att få veta att jag gått bakåt i utveckling. Cykeltestet och psykologen är mina paradgrenar. Det sistnämnda genererade en 9:a både för 10 år sedan och nu. Styrkan däremot… en 3:a. Haha.

Det mer seriösa svaret är att jag gick in med inställningen att ”jag kör nu, ingen idé att träna i flera månader när tjänsten jag vill ha hade låga fysiska krav (höga krav på det teoretiska med arbetsprovet etc dock) – bättre att få ett nej direkt eller komma igenom utan att slösa tid”. Detta då jag redan visste att den typ av träning som krävs för mönstring INTE är den typ av träning som bäst förbereder en för inryck. Sagt och gjort så mönstrade jag och kom in direkt. Därefter kunde jag ta hjälp av FMTK-appen och träna rätt inför själva inrycket. Tjänsten jag sökte och fick var på psyopsförbandet, att jag sedan ville och fick byta tjänst efter GMU är en annan historia (med ett lyckligt slut).

Jag är fel person att fråga om nervositet däremot, jag är sällan nervös. Eller, jag bryr mig inte om jag är det. Jag gör saker ändå. Det var lite läskigt att flytta ensam till Indiens ärligt talat äckliga huvudstad New Delhi som 23-åring men jag gjorde det ändå. Det var lite oroligt i magen att välja att driva eget aktiebolag och att anställa folk istället för att tacka ja de flertal gånger jag erbjöds jobb på olika företag men jag gjorde det ändå. Det är lite ovant att dela med sig av tankar och så här på bloggen men jag gör det ändå för att det kanske kan peppa någon annan att söka sig till Försvarsmakten, hitta kärlek till friluftslivet eller bara i största allmänhet driva igenom något som kanske verkar lite otäckt först. Genomförandekraft! Framåt! Pergite! Skit i vad andra tycker.

Inför inryck är det en enda ramsa du måste komma ihåg och leva efter: rätt tid, rätt plats, rätt utrustning och rätt mental inställning. (Det sista är mitt eget tillägg som jag tycker borde bli standard i det klassiska uttrycket.)

Så länge du följer det så kommer allt bli bra. Du kommer få veta vilken tid du ska vara på en viss plats och vilka saker du ska ta med dig. Från själva inryckningsdagen och vidare, varje dag i Försvarsmakten. Det är alltid okej att fråga en extra gång om uppgifterna ovan om något är otydligt eller har missats.

Sammanfattningsvis: gör det bara! Det kommer bli kul!

BU Frågor & Svar Grönt är skönt Guider & Tips

Träning i Försvarsmakten eller en kärleksförklaring till marschträningen

I ljuset av att samtliga av mina fysiska tillkortakommanden över tiden kommuniceras här fascinerar det mig att några ändå vill ha träningstips från mig. Jag kan absolut delge mina tankar och erfarenheter och särskilt om man inte hetstränat sen innan och undrar hur det ska gå efter inryckningsdagen så finns förmodligen en lärdom eller två att dra. Citerar en av era kommentarer här:

Mer träning! Vad tycker du om mest? Vad känner du att du behöver lägga mycket tid på, på gymmet? Mer dagböcker ser jag fram emot! Gärna framtidsplaner också.

Framtidsplanerna avhandlas i särskild ordning så låt oss åter fokusera på fysisk fostran av vars och ens lekamen.

Marschträning är roligast

Finge jag välja skulle marschträning vara obligatoriskt redan i grundskolan. I skrivande stund är jag vansinnigt slut i kroppen efter dagens köttiga pass. Ingen ville följa med (gymmet lockade) så jag fick gå ensam. Således pekade jag mot övningsfältet och beordrade mig själv att dra på stridsutrustning och en redigt tung stridssäck.

Två fyllda femlitersdunkar utöver 24-timmarspackningen inkl fyllda vätskesystem tycktes lagom. Eftersom jag inte behövde visa hänsyn till några kamrater kunde fullt ös medvetslös implementeras. Låg givetvis högt på priolistan att gå lika lång med snabbare än senaste rundan med Fk Fysmonster. Hetsen! Segern! I ett hav av svett svepte jag fram, flåsandes som en hemvärnsman sökandes efter mazariner på stabsplats.

Ja, understället syns. Är du kränkt? Slet upp telefonen för att fota snabbt och lägga en liten snutt på Instagram stories men i övrigt ingen rast. Fick ned kilometertiden till 9.56 i snitt och snabbaste kilometerm på 9.18. Slog således den gamla tiden. Snöiga vägar och bitvis halt vilket försvårade framryckningen.

För den som vill börja med marschträning vilket jag också rekommenderar starkt inför inryck är det skynda långsamt som gäller. Kan skriva mer utförligt om detta om ni vill men tills dess kan ni använda Försvarsmaktens app FMTK och med hjälp av självdisciplin inte öka snabbare än vad appen säger!

Träning på gymmet

Regementets gym är tillräckligt för en nybörjare och för mig som inte tränade så mycket styrketräning förut har det varit värdefullt att lyssna på podcasten Styrkelabbet. Tunga basövningar är melodin för mina pass på gymmet.

Militärpress är roligast och därefter bänkpress. Arbetar även på att lära mig chins. Gör även lite axelrehab som komplement. Programmet Starting Strength på Styrkelabbet.se är enkelt och rimligt att köra.

Inför mönstring skall du cykla spinningpass med kraft och energi samt köra marklyft plus drag till hakan med skivstång. Oavsett om du tycker (med rätta…) att övningarna på mönstringen är irrelevanta för en soldatkarriär så är det dessa övningar du testas på. Du blir bra på det du gör.

Marschträning är mer inför inryck. Samt att det är vansinnigt roligt.

Ibland är det roligt att vara lite spexig och som gammal gymnast är det lätt att stå på händer så lite axelpress upp och ned är trevligt. Gymmet är dock mest ett nödvändigt ont.

Löpning och kondition

Jogging är roligt, löpträning not so much. Med detta menar jag att jag älskar att springa ute i naturen med fokus på att det ska vara roligt och kännas bra. Är jag pigg ökar jag, vill jag rensa tankarna springer jag långsamt. Att hetsförbättra med massa intervallträning har hittils bara gett mig skador.

Tränade på mitt sätt och klarade Tough Viking 15 km på ca 2 timmar och 10 min (med skadad axel). Går träningen för snabbt upp i nivå blir jag skadad och måste avstå så därav att jag har lite svårt för att träna löpning i grupp.

Jag behöver dock förbättra min kondition samt styrka i ryggen. Givetvis kan allt förbättras men detta är fokus. Vilket talar emot att jag helst kör bänk och militärpress. Nåja. Har åtminstone lyckats komma in i träningen som rutin och jag gillar det.

Det svåra är att få till en vettig planering och kontinuitet här. Beroende på vilken kurs vi går och vilka befäl vi har så får vi ibland massa tid för fys och ibland nästan ingen alls. Det är också svårt att veta om man ska våga trycka i med tex ett hårt ryggpass, morgonen efter kanske befälen bestämmer att vi ska köra just ett ryggpass. Det finns helt enkelt ingen översiktlig plan man kan utgå från i sin egen planering. Åtminstone ingen plan vi fått se. Personligen hade jag fått mer verkan i målet om en instruktör var fysansvarig och om denne hade hjälp var och en enskilt att lägga upp en individanpassad träningsplan som är synkad mot planen i stort. Nåväl. Detta är mina personliga tankar och jag förstår att det är svårt när plutonen går mot olika befattningar och har olika schema osv.

Dagens marsch var hur som helst förnämlig och nu ska jag jobba samt återhämta. Trevlig kväll samtliga!