Browsing Category

BU

BU Grönt är skönt

Utan samband ingen seger

Svettig som få står jag mitt i logementet och stretchar. Handlade i chefens anda och tvingade mig ut på 7 km löpning. Rejält jävla tungt i benen. Måndagens träningsvärk är kvar. Vädret var dock förnämligt.

Faktum är att hela dagen varit just förnämlig. Vi framryckte med plutonen till ett avsides skogsparti och grupperade (det vill säga fick upp sambandet) på rekordtiden 45 minuter. Detta trots långt till motstationen. Gruppen förtjänar en båge med radiolänkjägare på eller något annat krigs.

Att solen sken hela dagen gjorde inte saken sämre. Det är verkligen roligt att vara ute och öva med hela plutonen. För den som inte vet så ingår min sambands- och trossgrupp (jag plus fyra soldater) samt en flock stridsfordon med besättning i plutonen.

På tal om mina soldater så har Lt Gött Mos åter gjort entré och är vår plutonchef. Detta har resulterat i att min operatör numera officiellt heter Tjockmyran. (Han är jättelång och smal). Allt med kärlek som vanligt. Samma löjtnant sa också att han fick tillämpa en samurajs självdisciplin för att inte kommentera loss på min Instagram. Hehe. Nåja, inget går upp mot när han kallade mig Nilsson i skogen framför alla på GMU under närkampen.

Nog med sentimentala minnen. Död åt Tengil! 😉

BU Grönt är skönt

Terrängkörning och sol i skogen

Under en klarblå himmel framryckte vi genom skogar och längs med fält. Dagen till ära fick jag på grund av personalbortfall vara förare, operatör samt gruppchef. Är ganska redigt trött nu, men glad. Alltid roligt att gruppera! Syns på bilden jag tog i skoputsrummet nyss.

Jag får ju inte fota något roligt här så därav eviga selfiesar. Men kanske roligare än inga bilder alls? Återigen: kameran spegelvänder bilder så nej, kragspeglarna sitter rätt.

Det var åtminstone riktigt kul med utmanande terrängkörning där jag återigen lärde mig ett ställe där gränsen går avseende terrängframkomlighet med radiolänkbandvagn. Komiskt i efterhand men när en instruktör säger att ingen minns en fegis så behöver man ju testa. Backade ut och tog sedan en egen väg istället för att följa efter stridsfordonen. Det var tur för dom körde fast i ett vattenfyllt hål strax därefter och behövde dras upp. Sorgligt nog för dem då var det is som brast och där under fanns samma bajsvatten som jag och kamrat PIM fastnade i under bandvagnsskolan. Skyttet i stridsutrymmet kräktes bokstavligen talat av dagens åktur.

Kämpade som en galning med att få upp sambandet också och felsökte mer eller mindre ihjäl mig innan instruktörerna meddelande att motstationen hade tokat till det. När de väl rett ut det hela på sin sida gick allt utmärkt. Vi fortsätter öva och blir bättre över tiden. Imorgon borde jag dessutom äntligen få öva med hela gruppen samlad. Då jäklar ska chefen få tut i luren snabbt som in åt helvete.

Slut på kort bloggpaus. Nu måste jag jobba vidare…. Självdisciplinen är stark nu måste jag säga. Jobbar varje kväll i ett gediget antal timmar. Mycket tacksam för att två i gruppen anmälde sig frivilligt för att gå ned till garaget och ordna med en ny kabel vi fått ut som ska göra radiopratandet (lyssnandet) i bandvagnen enklare så att jag kunde jobba. Jag har som sagt den bästa gruppen!

BU Grönt är skönt

Strålande väder för intervaller

Regnet föll, marken var blöt och vi rekryter var i varierande grad uppgivna redan innan kompanifysen drog igång. Vädret förkunnades enligt stående som perfekt för löpning. Stridsparsvis. Ni kan ju gissa vem som pekade på mig med hela handen och sa ”du kör med mig”. Givetvis Fänrik Fysmonster.

Två kilometers rask uppvärmning följdes av kräkintervaller med ”paus” bestående av benböj, fällkniven, plankan och annat. När poplinstället var genomvått och lerigt och vi tänkte att det antagligen inte kunde bli värre så blev det just det. Fler intervaller men nu förärades vi burpees i pausen. Nedjogg i rask takt en kilometer. Gick dåligt. Kände mig döende. Får nog börja ordervägra när kaptenen säger att ledighet skall tillbringas ätandes och drickandes.

Oavsett är det riktigt jäkla trevligt att vara tillbaka med kamraterna igen. Vi har till och med hunnit klappa på bandvagnen. Dessutom fick jag utbilda stridsfordonspersonalen på PC- Dart. Det är mer eller mindre det lättaste vi sambandsfolk pysslar med det tog likväl lite tid för dieselkosackerna att greppa det hela. Ökad förståelse för sambandspersonalens roll blev resultatet. Tror ingen av dem tror att vi ”bara pluppar runt lite” längre. Nyttigt för dem. Givetvis får vi också allt mer insikt i hur kämpigt det är med stridsfordon också. Jäkla bra pluton det här alltså när det kommer till att hjälpas åt. Nu får bara kamrat PIM (Plattan i mattan aka min förare) ta och återvända. Bävar inför morgondagen utan henne.

Har för övrigt inventerat mängden vikkåsor i min uniform. Landade på tre stycken. Kaffeskål på er!

Brist på bilder men här är en från förra veckans camping.

BU Grönt är skönt

Påskpermission

Ledigheten är nu ett faktum och jag kan konstatera att veckan varit en framgång utöver att jag nu är sjuk. Det där förbannade jävla poplinstället. Idiotiskt att vara kvar utomhus i snålblåst och minus fyra, dyngsvettig efter intervaller för att varva med med stretch och promenad i en evighet. Själva passet var föredömligt men varför inte avsluta med att jogga hem och stretcha inomhus. Stackars kadetten som höll passet skulle säkert visa upp alla delar men ändå… Han bar inte poplinstället.

Jaja. Tisdagen var den bästa grupperingsdagen hittils. Kapade tiden på upprättandet med hälften och vi fick igång hela systemet väldigt smidigt. Givetvis ska vi fortsätta öva men för att vara tredje grupperingen i terräng med frusen mark tycker jag 1, 5 timme är riktigt bra och då inkluderar det att få ut diverse till stridsfordonen.

Idag har vi varit på bataljonssamling där bland annat ett pass om jämställdhet ingick. Fler konkreta exempel från vår verklighet skulle nog göra svåra begrepp lättare att förstå tror jag… Får återkomma i detta ämne.

Nu är det oavsett påskledigt och vi ska bege oss österut. Till Lettland närmare bestämt. Således friluftslivsfokus här framgent men jag har ett par intervjuer med Försvarsmaktspersonal på lager också. Bland annat en kaffeälskande sergeant och en soldat i Mali har svarat på frågor…

BU Grönt är skönt

Samband upprättat kapten!

Nog för att vi kan bli snabbare men dagens gruppering gick mycket bra. Särskilt med tanke på att jag/vi fick utbilda skyttebassarna på hur man bankar stagpålar och annat över tiden eftersom två ur min grupp beordrats iväg för att agera motstation.

Vi var uppe på full höjd och hade samband när det bestämde majoren återigen öppnade bandvagnsdörren. Den här gången hade jag lyckats med grupperingen och kunde rapportera att allt funkar som det ska utöver att vi inte hade en viss komponent med en viss funktion i nätet och att en viss tjänst vi ska leverera inte funkade på grund av detta. Tjänsten fungerade dock med annan transmission så uppgiften var löst. Skön känsla att inte se ut som en tratt när kompanichefen kommer på besök.

Förmodligen ska vi ut imorgon igen och då jävlar ska vi upprätta fort som satan. På det hela taget en mycket bra dag.

Juste vi hade måndagsfys också och det bestod av hemska intervaller varvat med styrkeövningar. Över 4 km blev det. Tog i med kraft efter bästa förmåga och sprang förbi Fänrik Fysmonster på ett utav varven (och fick typ hjärtattack). När vi sedan stod uppställda i snålblåsten i väntan på marschorder mot duschen vänder Fk Fysmonster sig om:

”Nilsson!!?”

*åh gud….Vad kommer nu. Kanske beröm till och med. Eller skäll!? För vad?*

”Nästa gång springer du i 5.30 gruppen”.

”….. Ja fänrik.”

*Faaaaaaaaaaaaan.*

BU Grönt är skönt

Skytte, samband och springa

Helgen innanför grindarna har varit förtjänstfull. Medan fredagen var ett misslyckande på flera plan så har söndagen bjudit på klarhet. Ett par av sakerna som gick snett då är nu utredda och konstaterade som ”inte mitt fel utan fel på materiel”. På riktigt då, är inte ironisk.

Vi upprättade också hela sambandsenheten inklusive de tjänster som stridsfordonen på en främre ledningsplats nyttjar. Högst tillfredsställande.

Just samband är väldigt tillfredsställande i bemärkelsen att vi alltid övar skarpt. Det är inte som när man övar strid eller spaning och ett befäl mer eller mindre godtyckligt säger om det gick vägen eller inte. Om det är verkan i målet eller ej blir extremt tydligt gällande samband. Antingen har man tut i luren eller så har man det inte. Felsökningen är också ett spännande detektivarbete.

I övrigt har vi hunnit med en kall och lerig halvdag på skjutbanan med roligt övningar. Mycket givande! Igår trodde vi också att en brutalt fyspass skulle genomföras men det blev yrkesinformation istället. Finns uppenbarligen både fördelar och nackdelar med att arbeta som soldat. På ett eller annat sätt blir jag dock kvar och med lite tur kommer detta klarna inom kort.

När inte fyspasset blev av och höger vänster om gavs för fri kväll fanns det inte mycket att göra än att ta tag i träningen själv. Med lite hjälp från en kamrat som pikade lite vänligt ”ska inte du som gruppchef föregå med gott exempel” när jag kände mig lite trött och hellre ville stanna i sängen. Dom vet vad jag går igång på. Steg upp och gick till gymmet och betade av 6 km på löpbandet.

Slut på icke kronologiskt inlägg!

BU Grönt är skönt

Visa, instruera, öva, öva, öva…

Idag har fasen tratten suttit mitt på huvudet och diverse har gått på röven och detta med kraft. Jag har gjort fel, saker jag inte har kunnat påverka har också gått fel, andra har gjort fel. Inte en av de mest förtjänstfulla dagarna i kronans tjänst direkt. Vi är dock bra på att analysera och ge självkritik i gruppen så vi har en rad saker vi lär oss och ska göra annorlunda framöver. Vi har också en kabel som vi inte är säkra på om den fungerar eller inte och så vidare. En gedigen lista ligger redo för fortsatt felsökning. Synd att vi inte ska fortsätta imorgon. Mantrat ”sluta aldrig felsök” ligger så hårt intryckt i huvudet att det är svårt att slappna av nu. Som grädde på moset dök major komp c upp ute i skogen när saker och ting inte alls gick som dom skulle. Så pinsamt. Visste ju vad jag gjort för fel så ville bara sjunka genom jorden över att han fick se det också (hade grupperat för nära en trädkrona). Det var visserligen första gången vi grupperade i terräng på det sättet men ändå. Vedervärdigt. Han skrattade dock mest. Gör om gör rätt.

Gårdagen däremot gick lysande. Vi var snabbast i plutonen på att resa högantenn och nej vi hade inte övat mer än dom andra. Det var en fin dag ute i solen det som avrundades med att öva maskering. Innan dess sa befälet att ”nu ändrar övningen karaktär” och jag trodde direkt att vi skulle ut i flera dagar och så vidare. Grundlurad. Tillbaka till logementet igen.

Jaja. Är jävligt trött nu. Avnjut denna bild från systemövningen istället som jag lånat av regementet. Sjukt synd att jag inte får ta mer bilder :/

A
Foto Martin Larsson/ Försvarsmakten

BU Grönt är skönt

Plutonsövningskedet

Nu övar vi för första gången som pluton. Tillfredsställande att vara på rull tillsammans minst sagt. Eftersom solen sken, granarna var gröna och bandvagnen spann som en katt fanns ingen anledning att hänga läpp trots att vi inte grupperade masten idag. Istället var det andra scenarion som övades. Något av en mjukstart för oss i sambandsenheten som fick nöja oss med en kort stund i rampljuset förklarandes för orcherna vad en tunn koaxialkabel är och varför den ska dragavlastas i en högantenn.

Stridsfordonen skulle också ta terräng där kadetter grupperat. Huvudsyftet var nog att bjuda dem på lite pansarskräck. Vi gick i skyddsställning (Läs: gömde oss bakom en gran) så länge.

Roligt dock att äntligen vara ute med hela plutonen. Det är ganska mäktigt att se alla fordon rulla genom terrängen. Eftersom vi är mekaniserade fanns det goda skäl till att välja marschträning när den vänligt med bestämda uppmaningen om fys på kvällen delades ut. Gruppchefen pekade mot garaget och truppen hämtade packningen och framryckte ut på övningsfältet. Jag vara då både chefen och truppen. Fördelaktigt då det innebär fri fart (läs hetstempo).

Med Ögonblink innanför västen drar jag nu till reträtt. Väl mött samtliga!

BU Frågor & Svar GMU Grönt är skönt Guider & Tips

Rätt tid, rätt plats, rätt utrustning och rätt mental inställning – Tips till dig som ska antagningspröva eller göra värnplikt

Värnplikten är återinförd och land och rike runt darrar benen på de stackars ungdomar som valts ut att tjänstgöra. Kanske är du en av dem? Kanske funderar du på om grönt är rätt färg för dig? Frukta inte längre, här kommer ett antal moralhöjande svar som jag gett till personerna på byrån som hjälper försvaret göra reklam. Jag hoppas alla är införstådda med att det första testet på antagningsprövningen är att läsa minst fyra inlägg här på bloggen varav ett om mens utan att bli kränkt och dessutom komma undan med humorn i behåll och självdistansen intakt.

Skriv jättegärna fler frågor i kommentarsfältet så ska jag ge genomtänkta svar i ett till blogginlägg 🙂

Hur ofta får jag åka hem?

Det skiljer sig åt mellan olika förband men också mellan olika kompanier. Vi hade ledigt varannan torsdag eftermiddag till söndag kväll under GMU. Därefter en period med varje lördag söndag och sedan ändrades det igen. Du kommer att få åka hem tillräckligt ofta, det är inget att oroa sig för. Och nog ska det bli skönt att slippa flick/pojkrummet eller (som i mitt fall) att behöva ta ansvar för matlagningen själv. En solklar win. #minaskäl

Vad händer om jag får mens i fält?

Rekommenderar att läsa mitt blogginlägg på ämnet, att ta med en dos självdistans/humor ut i fält och att alltid ha tamponger i benfickan. Här finns blogginlägget.

Kommer jag vara ensam tjej?

Förmodligen inte. Det finns vissa förband och befattningar där det är färre tjejer och vissa med fler men i slutändan blir du soldat och det är det enda som räknas. Det må låta hårt men försök att inte fokusera på hur många av dina blivande bästa vänner som kommer vara killar eller tjejer. Tänk istället på att du kommer få kompisar och minnen för livet. Är det trots allt viktigt för dig att inte vara ensam tjej, fråga yrkesinformatörer om vilka befattningar flest tjejer väljer och sök en sådan. Om du är orolig över att vara ensam kille kan du andas ut, det kommer du inte att vara. Du kommer uppleva mer bromance än du trodde var möjligt.

Har du noll koll på skogen rekommenderar jag denna bok. Jag hade plutonskamrater som ej visste skillnaden på olika lövträd. Var inte en sån.

Ska vi ha ett distansförhållande nu?

Ja, eller så gör du slut. Alternativt kan du välja ett regemente nära hem. Efter de tre första månaderna (GMU) kommer det vara betydligt fler tillfällen till kvällspermission (det vill säga att åka hem och tillbaka samma kväll eller morgonen därpå) och ligger ditt förband nära din hemort blir det lätt att åka hem. Nuförtiden finns ju allehanda moderna kommunikationsmedel. Du behöver inte direkt vänta på en MC-ordonnans eller en brevduva för att skicka en kärlekshälsning. Vänta med att lägga till Försvarsmakten som arbetsgivare i din profil på Tinder tills efter MUCK dock…

Är allt jobbigt jämt?

Nej, det är det inte. Om du däremot tänker att allt är jobbigt och fokuserar på det negativa, på hemlängtan eller på att befälen är stränga så kommer det kännas tungt över tiden. Med rätt mental inställning kommer även de jävligaste situationerna är bli hanterbara. Och hur mycket det än suger att hacka tänder på en o-plats så kommer det vara värt det för att kunna skratta med kamraterna åt eländet efteråt. Försök även att behålla lugnet första veckan. Så jobbigt är det inte att stå upp rakt, bädda sängen själv och klä på sig på under femton minuter.

Vad händer om jag har sönder något?

Då berättar du det på en gång för befälen som kommer hjälpa till att reda ut situationen. Så länge du inte förstör med flit eller är extremt oförsiktig så kommer du inte att bli betalningsskyldig personligen. Däremot kommer du med rätta få skämmas om du tappar bort dina saker. Materielen skall vara i handen, i fickan eller i packningen. Aldrig på marken bredvid dig. Ha även fickorna stängda. Annars ramlar materielen ut och skogen in.

Hur ser en vanlig dag ut?

På GMU ringer väckarklockan 06.00. Därefter bäddar man sin säng, klär på sig uniformen, putsar upp lite extra blänk i kängorna och ställer upp för att gemensamt marschera till frukosten 06:30. Frukosten äts i matsal och därefter städas logement och gemensamma utrymmen så som toaletter och korridor. Uppställning vid 07:30 innebär visitation av lokaler, sängbäddning och hur man själv ser ut (hårvård, skägg, kläder). BRAK och mental träning därefter. Har du tur och får ett eget fysmonster till befäl så börjar du svettas rejält redan nu och det kommer du fortsätta med. Således drick strumpor, byt vatten. Eller hur var det nu igen?

Sedan börjar dagens verksamhet. Kanske är det ett fyspass planerat eller en dag på skjutbanan. Teori och praktik blandas. Lunch och middag äts antingen i matsalen eller så kommer befälen ut med isolerad mat i kärl till övningsfältet. Är plutonen ute i fält ser rutinerna annorlunda ut eftersom man då sover i tält, tvättar sig i en plastbalja och bedriver riktig soldatverksamhet med förtjänst över tiden. Kom igen, det blir kul!

Har man täckning på en u-båt?

Förmodligen har du mobilförbud där men vad vet jag? Marinen liksom…

Om du vill dela med dig får du också gärna skicka med varför du valde att söka dig till Försvarsmakten, vad du sedan inför antagningsprövning och inryck var mest fundersam eller nervös för.

Jag valde att söka till Försvarsmakten eftersom det varit en dröm sedan jag var drygt 15 år. Med nära bekanta i specialförbanden väcktes tankarna om en grönklädd karriär tidigt. Nu kommer jag förvisso aldrig bli en salt operatör men jag fick upp ögonen för försvaret. Givetvis lockar personliga utmaningar men framförallt möjligheten att jobba i en grupp och tillsammans lösa svåra uppgifter. Dessutom är det fruktansvärt kul att vara i skogen. Generellt tackar jag ja till allt som verkar roligt.

Ett par år av ungdomsverksamhet därefter gav blodad tand. Säga vad man vill men det var jävligt roligt att vara ungdom inom Försvarsutbildarna. Nu, över 15 år senare, drivs planerna om en grön karriär igenom. Mitt planerade inryck som tjugoåring ställdes in på grund av nedskärningar inom Försvarsmakten men drömmar skall genomföras, således ryckte jag in i somras, 29 år gammal och vis.

På tal om att vara vis, den som har någon erfarenhet av ungdomsverksamhet och sedan rycker in gör klokast i att vara extremt ödmjuk och komma ihåg att det är en jättestor skillnad på ungdomsverksamhet och att göra grundutbildning. Visa vad du går för genom att hjälpa andra och lösa tilldelade uppgifter – inte genom att säga åt andra eller, gud bevare oss, befälen vad som egentligen är rätt. Med det sagt, är du under 18 år – sök till frivilligverksamheten. Det om något är vad som behövs för att skapa rediga ungdomar.

Inför antagningsprövningen (det vill säga mönstringen) var jag mest fundersam över hur resultaten skulle skilja sig från mitt tidigare test. Gjorde dem som sagt första gången som 19-åring. Hade ju varit kärvt att få veta att jag gått bakåt i utveckling. Cykeltestet och psykologen är mina paradgrenar. Det sistnämnda genererade en 9:a både för 10 år sedan och nu. Styrkan däremot… en 3:a. Haha.

Det mer seriösa svaret är att jag gick in med inställningen att ”jag kör nu, ingen idé att träna i flera månader när tjänsten jag vill ha hade låga fysiska krav (höga krav på det teoretiska med arbetsprovet etc dock) – bättre att få ett nej direkt eller komma igenom utan att slösa tid”. Detta då jag redan visste att den typ av träning som krävs för mönstring INTE är den typ av träning som bäst förbereder en för inryck. Sagt och gjort så mönstrade jag och kom in direkt. Därefter kunde jag ta hjälp av FMTK-appen och träna rätt inför själva inrycket. Tjänsten jag sökte och fick var på psyopsförbandet, att jag sedan ville och fick byta tjänst efter GMU är en annan historia (med ett lyckligt slut).

Jag är fel person att fråga om nervositet däremot, jag är sällan nervös. Eller, jag bryr mig inte om jag är det. Jag gör saker ändå. Det var lite läskigt att flytta ensam till Indiens ärligt talat äckliga huvudstad New Delhi som 23-åring men jag gjorde det ändå. Det var lite oroligt i magen att välja att driva eget aktiebolag och att anställa folk istället för att tacka ja de flertal gånger jag erbjöds jobb på olika företag men jag gjorde det ändå. Det är lite ovant att dela med sig av tankar och så här på bloggen men jag gör det ändå för att det kanske kan peppa någon annan att söka sig till Försvarsmakten, hitta kärlek till friluftslivet eller bara i största allmänhet driva igenom något som kanske verkar lite otäckt först. Genomförandekraft! Framåt! Pergite! Skit i vad andra tycker.

Inför inryck är det en enda ramsa du måste komma ihåg och leva efter: rätt tid, rätt plats, rätt utrustning och rätt mental inställning. (Det sista är mitt eget tillägg som jag tycker borde bli standard i det klassiska uttrycket.)

Så länge du följer det så kommer allt bli bra. Du kommer få veta vilken tid du ska vara på en viss plats och vilka saker du ska ta med dig. Från själva inryckningsdagen och vidare, varje dag i Försvarsmakten. Det är alltid okej att fråga en extra gång om uppgifterna ovan om något är otydligt eller har missats.

Sammanfattningsvis: gör det bara! Det kommer bli kul!

BU GMU Grönt är skönt Guider & Tips Nilsson i skogen Träning

Söndagsfys: springa milen

Inlägget innehåller en annonslänk för Prozis sportnutrition.

När fysmajoren inte är närvarande får man som god soldat själv konstatera att det är utmärkt väder för löpning och bege sig ut. Eftersom det är permission kan jag även tillägga att jag är glad att hon inte följt efter mig hem för att tillse att fysen bedrivs med någorlunda förtjänst.

Müsli blev utsedd till stridsparskamrat och utrustades med ett stycke rosa Hurtta-sele (Fk Fysmonster does not approve, hon hatar min rosa spork också.) samt expanderlina och magbälte från Baggen.

I motljus joggade vi iväg med humöret högt och tempot lite lägre. Eller, lägre och lägre. Efter 10 km kikade jag på Runkeeper och vi hade då lyckats prestera milen på 1 h, 1 min och 33 sekunder. Tillräckligt förtjänstfullt för en mysrunda.

Håller på att prova mig fram bland alla proteinpulver förresten. Att ta med proteinpulver till regementet är ett tips till alla som ska göra värnplikten. Kvällsfikat är oftast bara bröd och efter GMU när det finns mer tid till egen fys på kvällarna är det gött att ha något att äta efteråt. Middagen serveras nämligen 16.30 så efter ett kvällspass behövs något proteinrikt.

Eftersom ni vet hur låg ersättningen är till rekryter (ca 4 500 kr/månad) så vill jag uppmuntra samtliga att fylla på med proteinpulver från Prozis genom denna länk samt att använda min rabattkod WILDA-10. Då får jag nämligen en liten bonus och kan själv köpa proteinpulver och så vidare över tiden. Frågor på det?

I övrigt har helgen bjudit på renovering. Lurade hit en fanjunkare som löste tapetseringen och Fredrik har nu börjat snickra foder. Någon gång kanske det bjuds på ett par inomhusbilder som omväxling.

Hann även med en 1,5 h lång tur imorse med de två andra schäfrarna. Solen hade gjort sitt jobb och smält bort en del snö i skogen till och med.

Under veckan som var hade vi en lite större sambandsövning och fick chansen att gå igenom alla system och tjänster vi som grupp kan leverera. Känns bra inför den kommande ”slutövningen” Brigstri. De kommande ca två månaderna väntar även flera mindre övningar och därav bitvis radiotystnad här på bloggen, så har jag förvarnat.

Trevlig söndagskväll samtliga!