Browsing Category

Åsikter

Åsikter Äventyr Friluftsliv Grönt är skönt Nilsson i skogen

Träning, kropp och hets – är jag stark nog för att söka till Försvarsmakten?

Vid minsta tvekan, fysa. I Försvarsmakten är träning vardag och kroppen ett arbetsredskap. Vi förväntas orka, porträtteras som starka och bidrar själva till att upprätthålla den bilden när vi berättar om våra upplevelser för andra utanför ”firman”. Ämnet är komplicerat, det bränns lite att prata om det. Jag vill själv inte uppfattas som vek.

Det verkar som om många människor tror att soldater är någon sorts övermänniskor, att det är omöjligt att nå kraven, att det är bäst jag skattar min fysiska förmåga lågt på enkäten som skickas till alla 17-åringar inför prövning till värnplikt. Åtminstone gör väldigt många tjejer det enligt statistiken som presenterades på NOAK-konferensen förra veckan.

I en tid där begreppet kroppshets är ett välkänt fenomen och självkritiska röster ekar inne i våra huvuden behöver vi prata om fysisk prestationsförmåga, kroppsuppfattning och de krav vi ställer på oss själva och andra.

Hur stark, snabb, smidig, uthållig en soldat måste vara skiljer sig från tjänst till tjänst men i ett nödläge förväntas du göra allt för att rädda livet på både dig själv och dina kamrater. Krigets krav. Inte lite press där inte.

Med det sagt så fungerar utbildningen i försvaret så att du kommer få öva, träna och lära dig det du behöver för att kunna lösa din uppgift. Det innebär rent krasst att det duger gott med grundläggande kondition och styrka för att bli antagen. Träna gärna med Försvarsmaktens gratisapp FMTK innan antagningsprövning och inryck men det finns egentligen ingen anledning till oro. Vill du bli jägare behöver du träna hårdare, absolut, men jag är säker på att du som läser skulle klara en antagningsprövning. Bara att du letat upp denna text visar att du är motiverad. Följ FMTK:s träningsprogram och våga sök.

Det är viktigt att utmana sig själv. För egen del är vinterbad lätt, att prata om hur saker känns inuti däremot är svårt. Foto: Jeanette Seflin.

Min befattning innebär att jag har ett ansvar för andra människor. Individer som är nya i Försvarsmakten. Jag vill skapa en trygg utbildningsmiljö, sätta fokus på stegvis ökad belastning och trycka på att den träning vi genomför ska skapa förutsättningar för att orka grundläggande soldattjänst och därefter bädda för framgång inom respektive befattning. Uppstår skador och överbelastningsproblematik efter övningar/träningspass jag hållit har jag misslyckats.

Att det ska vara kärvt och hårt ”bara för att” tror jag inte på generellt. Absolut skall utmanande strapatser genomföras – jag vill också testa gränser – men jag vill också ifrågasätta varför det är en sån jävla hets hela tiden. Fokus i träningen behöver ligga på att orka grundläggande soldattjänst, förmåga att lösa huvudtjänst och fysisk hållbarhet över tid.

Med det sagt så ifrågasätter jag ständigt om jag själv är tillräckligt bra. Givetvis fins alltid förbättringspotential men jag måste arbeta på att oftare vråla MANÖVER FÖR HELVETE till min inre kritiker. Kan du relatera?

För reflektion, framåt!

Vinterbad. Stärkande för kropp, själv och moral. Foto: Jeanette Seflin. Se fler av hennes bilder på hennes blogg www.jeanetteseflin.com

Åsikter Grönt är skönt Nilsson i skogen

NOAK-konferens 2018 – Den förlegade mansbilden och våld mot kvinnor

Åter innanför grindarna. Till både det och de avslutande äventyren på andra sidan Östersjön kommer jag återkomma. Gårdagen tillbringades på årets NOAK-konferens. NOAK står för Nätverk Officer Anställd Kvinna. Vad kan ge mer spänning i vardagen än att åter träda ut på detta minfält till Internet där åsikter kan få handgranater att hagla.

Hur som haver, det var särskilt givande att lyssna på Katrina Wennstam. Jag lyssnade på hennes sommarprat i somras och hade en idé om att spela upp delar av det för rekryterna för att inspirera till diskussion. Av någon oklar anledning fegade jag ur och la inte fram det förslaget så det var lite komiskt att Försvarsmakten själva bjöd in henne. Känns som om jag funderade i rätt riktning. Sedan sympatiserar jag inte personligen med vissa av hennes politiska åsikter men nu fokuserar vi på sakfrågan jämställdhet. Är för övrigt extremt taggad på att ta tag i den så kallade Strimma C och styra upp den till att ge plats (och vettig struktur) till den här typen av diskussioner.

Föreläsningen igår fokuserade mest på det grova sexuella våldet och inte specifikt i Försvarsmakten utan hur det ser ut i samhället. Och vi är en del av samhället, därför är det relevant att förstå och fördjupa sig.

Wennstam belyste en intressant vinkel som jag sällan tycker hörs i debatten. Rättsväsendets bild av mannen. Mansföraktet som är lika illa som den förlegade kvinnosynen vi kämpar mot. Detta vore värt att diskutera mer med kollegorna (majoriteten är ju trots allt män).

För att konkretisera och citera Wennstam: ”vid en våldtäkt räcker det inte att kvinnan befann sig i hjälplöst tillstånd, det måste också ledas i bevis att männen förstod att det var så. De måste ha haft uppsåt att våldta”. Män antas av rättsväsendet ofta inte ha fattat att tjejen inte vill.

Jag håller med Wennstam i att vi borde sluta diskutera vad tjejer ska eller inte ska göra (vilka underkläder hade du, varför sprang du på joggingspåret i mörkret, varför befann du dig på efterfesten, promenerade du med hörlurar i!?) och istället prata om grabbarna och om hur domstolarna gång på gång utgår från att killar är dumma i huvudet och inte begriper ett nej. För det är så förövarna bemöts. De får förståelse för att de inte fattade ett nej.

Och hade jag varit man hade jag varit förbannad på att rättsväsendet målar ut män som några bestar som inte kan kontrollera sig själva. För det är precis vad som sker när den utsatta i rätten får frågor om varför hon inte slogs trots att hon var medvetslös (och det fanns bilder på övergreppet där man ser detta). Eller varför hon hade smink på sig trots att hon var hemma. Då målas bilden av mannen som inte kan kontrollera sig själv upp. Normala killar beter sig inte så. Det vet alla.

Nedan är också ett citat från Katarina Wennstam:

Kanske måste frågan bollas från rättsväsendet till skolan, och föräldrarna. Vad skickar vi för signaler till unga män? Vilken typ av beteende premieras och hur reagerar skolan när killar beter sig illa mot tjejer?

Hur är det ens möjligt att en grupp killar kan tro att en berusad 15-årig tjej vill ha sex med dem en efter en, köande utanför en stängd dörr?

Det är bara ett rättsväsende som är lika genomsyrat av mansförakt som en förlegad kvinnosyn som kan acceptera ett sådant beteende. Det beteendet har inget med manlighet att göra, och det är dags att vi börjar protestera på allvar mot den mansbilden.

Min poäng är att det vore intressant att förskjuta diskussionen mer mot den mansbild vi har idag. Hur påverkar den hur unga beter sig? Vilket beteende belönas i samhället? Unt so weiter.

Och nej, för att återigen sparka in en vidöppen dörr: alla män begår inte sexualbrott.

Majoriteten av de sexualbrott som anmäls begås dock av män. Därför är det relevant att prata om det här. Tänk vilken kraft att påverka du som vettig, normal, schysst kille har i att förändra den här situationen jämfört med mig? Bara genom att snacka med dina kompisar, söner, kollegor och agera föregångsman. Det är fan inte någon beta-pojke verksamhet.

Flexie utforskar Östersjöns stränder i Lettland.

Åsikter Grönt är skönt Jobb i Försvarsmakten Nilsson i skogen

Jämställdhet och värdegrund i Försvarsmakten – Hur är det att vara tjej i försvaret? Del 2

Inledningsvis läser ni del 1 av svaren på era frågor relaterade till jämställdhet här. Gör det. Därefter inta rätt mental inställning. Slutligen, läs detta inlägg med vetskapen om att jag är en enda individ som skriver ur mitt personliga perspektiv och förmedlar mina egna åsikter grundat på mina självupplevda erfarenheter. Alla har rätt till sin berättelse, på den här bloggen delar jag med mig av min. Framåt!

”Vad är det största felet enskilda gör som motverkar en jämställd Försvarsmakt”?

När frågan om jämställdhet inte tas på allvar. Som jag ofta trycker på är det viktigt att få skoja men vi måste alla vara medvetna om, och agera utifrån, värdegrunden. Det är en order. Chefer måste föregå med gott exempel. Egentligen är det inte särskilt svårt. Fokusera på uppgiftens lösande, möjliggör för alla medarbetare (och rekryter) att delta på lika villkor och utgå från den enskilda individens behov. Det är inte svårt egentligen bara man har medvetenheten i bakhuvudet. Sitt inte tyst när något skaver!

Har du något gott exempel som fler borde ta efter?

En av våra fänrikar under GMU (Fk Sjö…) gjorde ett gediget arbete som föregångsman. Hans ledarskap och ödmjuka sätt att vara smittade av sig på plutonen i dessa frågor. Jag tror det gäller att inte vara rädd för att prata om hur vi kan jobba ihop trots olikheter men samtidigt inte hetsa för mycket heller.

Således tror jag mycket på föregångsmannaskap och hur viktigt det är att sin närmsta chef agerar rätt. Då blir det lätt och rätt när underställda agerar i chefens anda. Förhoppningsvis upplever mina rekryter att jag utifrån bästa förmåga försöker vara, tala och agera inkluderande även om jag såklart också skämtar. Ni får fråga dem…

”Får du många som försöker ragga på dig”?

Jag låtet en annan fråga som kom in när jag bad om frågor om jämställdhet utgöra svar på detta. ”Får man mysa med dig i en bivack?” Tröttsamt även om det säkert inte var illa menat från den som ställde frågan. Men nu pratar vi sociala medier, inte på jobbet. Ge fan i att ragga på mig. Jag har pojkvän och oavsett det så är det ge fan som gäller.

”Hur tas det nya förslaget om blandat signalalfabet emot inom försvaret”?/ ”Vad tycker du om nya förslaget på ett jämställt alfabet?

Det är mycket blandade reaktioner. Initialt asgarv. Jag tycker genuint det är synd att en organisation utanför Försvarsmakten tar fram ett förslag utan att (mig veterligen) förankra det. Varför tillfrågas inte kvinnor i Försvarsmakten? Jag tycker fan det är för dåligt att exkludera oss. Förslaget får det att se ut som om FM ligger betydligt mycket längre efter i jämställdhetsfrågan än andra företag, organisationer och myndigheter. Så är det inte. Säg en företagsledare eller liknande som med samma tydlighet (och symbolvärde) som ÖB som driver jämställdhetsfrågan?

Jag förstår att det finns ett symbolvärde i ett inkluderande språk men effekten blir motsatt. Vi är så många som jobbar för förändring inifrån och jag upplever inte att det blir lättare för mig att prata jämställdhet med kollegorna när detta trycks i ansiktet på oss utifrån. Med det sagt så sa jag redan på GMU att det ju känns lite konstigt att det bara är killnamn i alfabetet men för mig som anställd i Försvarsmakten skulle det betyda mycket mer att slippa Kroppsskydd 90 och Stridsväst 2000 (som sitter jävligt dåligt över axlarna) än att vi lägger resurser på detta. Att det inte fanns small-hjälmar på förrådet till mina kamrater på GMU var för dåligt. Att det är brist på graviditetsanpassade kläder/utrustning är för dåligt. Att det finns så få kvinnliga officerare på högre chefsposter är för dåligt. Och så vidare. Det går att jobba på flera fronter samtidigt men för mig har exempelvis faktumet att kompanichefen är kvinna ett större symbolvärde än om jag säger Kalle, Kattis eller Khaled på radio.

”Vad tycker du om att en soldat nästan alltid benämns som en han? Stör det dig?

Jag är medveten om det på samma sätt som att de flesta tänker ”kvinna” om man säger förskollärare. Detta kommer dock förändras ju fler kvinnor vi blir i Försvarsmakten. Det är dock inget jag går och irriterar mig på dagligdags.

”Sover killar och tjejer i samma tält i fält?”

Ja. Givetvis!

”Du som tränar mycket, var du mer fältstark än dina 35 rekryter du truppförde? Eller hade killarna det lättare?

Rent fysmässigt finns det både rekryter och soldater som springer milen mycket snabbare än mig men jag är jävligt fältstark. Ju mer misär, desto roligare blir det. Jag är alltid glad i skogen. Detta tror jag inte har ett dugg med kön att göra utan bara personliga egenskaper och förmåga att inta rätt mental inställning. Du håller i fält om du alltid tänker VAD ÄR RÄTT ÅTGÄRD och sedan genomför den. Så ja, mer fältstark än rekryter som ju är under utbildning – det är inget konstigt med det.

”Är det verkligen så ojämställt som många påstår”

Nej, det är verkligen inte så enligt min uppfattning.

”Hur många tjejer var ni som gjorde GU förra året mot hur många de är i år?

Det är färre tjejer procentuellt sett i år. Det är jävligt synd. Plikta in fler!

”Ingen fråga men åsikt (från en kvinna anställd i FM), blivit 1000 ggr bättre behandlad som tjej i FM jämfört med i andra mansdominerade yrken!”

Jag håller med. Har fått massa äcklig skit från gubbar i byggbranschen men inget sånt i Försvarsmakten.

”Är du nöjd med NOAK? Vad är bäst och vad kan bli bättre”?

Jag har tyvärr inte haft möjlighet att delta på nästan något alls eftersom träffarna alltid krockar med annan verksamhet så jag kan ärligt talat inte uttala mig. Det är positivt att skapa möjlighet för nätverkande. Förhoppningsvis kan jag delta mer framgent. Det är dock allra viktigast att prata om jämställdhet i forum där det både deltar män och kvinnor. Jämställdhet är inte en kvinnofråga.

Har ni fler frågor på ämnet, kommentera!

Åsikter Frågor & Svar Grönt är skönt Jobb i Försvarsmakten Nilsson i skogen

Jämställdhet och värdegrund i Försvarsmakten – Hur är det att vara tjej i försvaret? Del 1

Med uppenbar risk för att röra upp rediga mängder känslor är det återigen dags att kliva ut i minfältet ”kvinnor i Försvarsmakten”. Jag gav möjligheten till dem som följer mig på Instagram (kan med fördel göras här, klick!) möjligheten att skicka frågor om jämställdhet i Försvarsmakten och här nedan följer svaren. Givetvis är det värt att förtydliga att jag endast kan berätta om min egen erfarenhet och mina upplevelser. Och att det känns rejält utlämnande, ha gärna det i åtanke innan ni skickar kommentarer.

Inledningsvis vill jag trycka på en sak. Diskussionen om jämställdhet och värdegrund handlar inte om att det är dåligt för alla tjejer i FM utan om att det är fruktansvärt fel att det ens är dåligt för någon. Hängde du med?

Därefter vill jag poängtera det utmärka begreppet PMV. Prata Med Varandra. Hur fan ska vi annars komma framåt på jobbet, i privata relationer eller någon annanstans? Vi behöver prata om de här frågorna. Jag kommer försöka göra det på ett inkluderande vis.

Slutligen vill jag även säga att min upplevelse i Försvarsmakten har varit fantastisk. Men bara för att jag inte stött på (allvarliga) svårigheter ur ett jämställdhetsperspektiv betyder det inte att jag saknar förmåga att sätta mig in i andras situation och förstå/lyssna på/agera utifrån andras upplevelser. Således tycker jag det är vedervärdigt när uttryck som ”jag är minsann okränkt” vevas runt på sociala medier. Brist på empati är inget att skryta om. Att förneka andra rätten att dela sina upplevelser är för dåligt.

Dåså, till frågorna! Ser fram emot att läsa insiktsfulla, skitsura eller peppande kommentarer på detta inlägg. Jag förstår att inte alla har ett plutonens timme protokoll att ösa ur sig sina frustrationer på och enligt stående kan ni istället (tydligen) använda mina sociala medie-kanaler till det. Seriöst dock, nu kör vi på PMV. (Och så kan vi tacka min PT <3 för utbildning i begreppet).

”Ska vi verkligen ha tjejer och killar i FM? Trodde i min enfald att det var soldater som eftersöktes och producerades.”

Svaret är enkelt. Ja det ska vi. Enligt min uppfattning finns inget egensyfte i att förneka faktumet att det biologiskt finns kvinnor och män (samt ur ett genderperspektiv personer som definierar sig som något annat). Däremot ska vi alla lösa uppgifter i vår yrkesroll som soldat. Noterade du formuleringen där? Vi ska alla lösa uppgifter. Inte ”enskilda ska lösa alla uppgifter”. Grundläggande soldatfärdigheter gäller för alla men därefter – jag är inte GRG-skytt i en köttig pansarskyttegrupp exempelvis. Alla har inte tålamodet som exempelvis samband eller spaning kräver. Och så vidare. Det handlar om individuella förutsättningar, i vissa fall kanske det går att generalisera med kön som utgångspunkt med det är INTE relevant. Rätt person på rätt befattning.

Jag ser således mig själv som soldat men ja, jag är kvinna också. Det ena tar inte ut det andra. I en ideal värld spelar kön inte någon roll. Vi är dock inte där än. Sverige kanske ligger längre fram än andra länder men vi verkar i delar av världen där det ser annorlunda ut.

Försvarsmakten är en myndighet och följer nationell lagstiftning. Jämställdhet mellan män och kvinnor är en grundlagsskyddad rättighet. Lagen förbjuder diskriminering på grund av kön. Vidare skall Försvarsmakten följa den Internationella kvinnokonventionen samt FN:s säkerhetsrådsresolution 1325. ÖB är extremt tydlig i frågan om jämställdhet. Något annat duger inte.

Läs mer i Försvarsmaktens handbok Gender HÄR

”Är det något moment som är för tungt för att man är kvinna?”

Nej. Däremot kan vissa moment vara för tunga för att soldaten är för svag. I Försvarsmakten har jag stött på både män och kvinnor som har svårt med olika moment på grund av kroppsstyrka. Det gäller givetvis mig själv också.

Glad, svettig och med maskeringsfärg och maskering på hjälmen som håller på att trilla av efter marsch och eldöverfall.

”Behandlas du annorlunda för att du är kvinna?”

Nej. Jag har inte märkt av att jag behandlats annorlunda för att jag är kvinna. Min uppfattning är att kollegorna förstår att jag gillar att skämta och skoja lika mycket (och grovt) som dem, att mitt kön inte påverkar min förmåga att lösa uppgifter och så vidare.

Däremot sticker kvinnor ut mer i Försvarsmakten. I en pluton med en eller två tjejer kommer cheferna snabbt lära sig dessas namn. Under rekryttiden tyckte jag det kändes svårt att ”ha en dålig dag på jobbet” eftersom jag upplevde att jag syntes mer. Det går inte att smälta in i massan på samma sätt som tjej. Är man chef sticker man dock ut av den anledningen också och man förväntas självklart att alltid vara föregångsman(person/kvinna/soldat).

Om jag ska vara helt ärlig så känns det ibland som om det finns en viss förväntan om att kvinnor ska ha en högre lägstanivå. Med det sagt så sätter jag väldigt höga krav på mig själv och tampas med känslor av otillräcklighet både på jobbet och privat. I mitt fall kommer dock pressen inifrån och har alltid gjort. Det går alltid att bli bättre! I grunden en bra egenskap.

”Vad är svårast? Blir du tagen på allvar?”

Detta går in i frågan ovan. Det som är svårast har inte med mitt kön att göra utan att vissa uppgifter som jag aldrig löst förut helt enkelt är jävligt svåra. Då får man öva, öva och öva mer tills det går vägen.

Något jag däremot lackar ur rejält på rent ut sagt är att det finns en viss typ av missunnsamhet/jante även bland personalen i försvaret. Det är inte alltid glada familjen där alla klappar varandra på axeln och säger grattis när det går bra för någon. Tyvärr har jag själv fått uppleva den sidan av myntet både i verkligheten och genom sociala medier. Hårda ord, ifrågasättande, rena påhopp och så vidare.

Det verkar sticka duktigt i ögonen på en del att jag har fått den befattning jag har (instruktör) och framförallt graden som följer med (vilket är fallet med BFA-avtal). Det känns trist. Dock tror och hoppas jag innerligt att detta inte grundar sig i något relaterat till att jag råkar vara kvinna utan något jante-aktigt. Det går ju runt lite liknande åsikter om det förkortade officersprogrammet (taktisk officer på 1,5 år för de som redan har högskoleexamen) som jag förhoppningsvis antas till. Men där glömmer många att vi som redan haft en civil karriär kanske kommer med andra erfarenheter som kan vara värdefulla. Jag tror inte så många vet att jag jobbat för Sida i Bangladesh till exempel. Mycket av mina värderingar bottnar i vad jag sett på andra platser än i Försvarsmakten.

Jag besöker ett företag som tillverkar produkter av jute och får utbildning modell visa, instruera, öva, pröva i tillverkningsprocessen.

Som tur är har jag grymma kollegor på kompaniet, en plutonchef som har pekat ut en tydlig riktning (med brant utvecklingskurva uppåt rent kompetensmässigt) och högre chefer med vettiga perspektiv på saker och ting. Är du chef, se dina anställda och ge individer som driver på och är duktiga, utvecklingsmöjligheter. Det gäller såklart inte bara kvinnor, det gäller alla och så vet jag att det fungerar på min pluton åtminstone. Var inte rädd för att tillvara erfarenheter som kollegor tillgodogjort sig på andra platser än i firman.

”Upplever du att det finns en särbehandling där dina manliga kollegor ratas till förmån för kvinnor?”

Även här är svaret nej. Sedan kan jag såklart inte vara något språkrör för män (eller kvinnor!) i Försvarsmakten utan jag kan bara rapportera det jag själv upplevt. Jag har aldrig sett något sådant. Skulle väl möjligen vara vid fältdusch under GMU sittandes på huk naken medan en kamrat häller vatten ur en vattenkanna över en. Då delades vi upp i killar och tjejer för sig. Min uppfattning var att de flesta tyckte det kändes bekvämt på det sättet.

Det framgår tydligt i Försvarsmaktens värdegrund och lagstiftningen jag nämnde ovan att kvotering INTE skall förekomma. Positiv särbehandling förekommer. Innan någon hugger här, läs handbok Gender så att inte diskussionen spårar på grund av okunskap rent begreppsmässigt. Min personliga åsikt är att ändamålet helgar medlet.

Säg hej till min kompis helfiguren.

”Jag ser ganska mycket snack på sociala medie bland försvarsvänner om ”värdegrunden”. Hur mycket diskussion eller friktion finns det inom den dagliga verksamheten?”

Om vi tittar på befäl så fungerar det rent krasst så här. Befälsrätten innebär bland annat skyldighet att följa svensk  svensk lagstiftning rörande icke-diskriminering, jämställdhet och folkrätten, samt att verka för att uppsatta jämställdhetsmål förverkligas. Såldes spelar det ingen som helst roll vad Kapten X-sson eller någon annan tycker. Det finns en tydlig order och en agenda som vi alla i Försvarsmakten är skyldiga att följa. Jag tycker dock det är befriande att även kunna skämta om de här frågorna. Jag vet själv var jag bottnar rent värderingsmässigt och tycker inte det är konstigt alls att skämta lagom icke-PK. Det gäller att känna av stämningar och individer. Och att som individ ta ansvar och säga stopp om något går för långt. Dock jobbar jag inte jätteofta med de anställda soldaterna utan jag arbetar ju i ett befälslag med officerare. Jag kanske kommer hem med helt andra tankar efter Trident Juncture. Jag kommer i vilket fall inte sitta tyst om någon diskussion på jobbet spårar på riktigt.

”Jag personligen tycker att det är väldigt skönt att få umgås ensam med ett gott grabbgäng och inte fundera över andra tjejer, jämställdhet, feminism och så vidare. Bara ha jäkligt kul och lera ner sig, gå långt, vapenvårda och träna sjukt hårt. Jag har en uppfattning och att många söker sig till FM pga det, känner du igen det? Att man i många fall inte ser något problem med att organisationen är mansdominerad. (Så länge man blir behandlad likvärdigt som andra såklart.).

Jag ser poängen men tänker samtidigt att det är sorgligt. Jag vill umgås med ett gott gäng. Inte ett grabbgäng, eller ett tjejgäng. Jag vill att vi kommer till den punkt där vi inte behöver fundera och diskutera kring de här frågorna men vi är inte där än.

”Vad är det viktigaste FM kan göra för att öka jämställdheten?”

På högsta nivå ska ÖB fortsätta peka med hela handen, vara tydlig i denna fråga men också säkerställa att andelen kvinnliga officerare på de högsta nivåerna ökar. Föregångsmannaskapet är viktigt. På lägre nivå ska chefer se individer som vill utvecklas och skapa möjlighet för dessa att göra så. En tydlig och icke-flummig utbildning under GU i jämställdhetsfrågor är viktigt. En sådan bör arbetas fram. Sedan förstår jag inte varför det inte pliktas in fler kvinnor. Precis som att väpnad strid är den yttersta kompetensen som skiljer oss från andra myndigheter kan vi ju också i denna fråga välja att ta i ordentligt och plikta in med målet 50/50 (med rätt individ på rätt befattning) och se vad det resulterar i.

”Vad tror du att FM har för rykte i frågan utifrån och varför?”

Till viss del har vi nog ett betydligt sämre rykte än vi förtjänar. Jag vet knappt någon företagsledare, politiker eller liknande som med samma tydlighet som ÖB styr sin organisation framåt i denna fråga. Vi syns och sticker ut, vi bedriver verksamhet som traditionellt sett kodats som ”manlig” och mycket personalunderlag härstammar fortfarande från manlig värnplikt. Det är lätt att peka på oss och att kritisera oss. I mitt eget fall har jag haft en jättefin upplevelse i FM, i byggbranschen där jag jobbat innan var det mycket värre. Och IT-gubbar på företag där jag konsultat har varit så jävla mycket svårare att bli tagen på allvar av än vad jag ens varit i närheten av att uppleva i Försvarsmakten.

Mängden frågor var så gedigen att det kommer bli minst en del 2 som uppföljning, kanske tre delar! Så passa på att ställ fler frågor i kommentarsfältet samt dela dina åsikter.