Browsing Category

Grönt är skönt

Åsikter Äventyr Friluftsliv Grönt är skönt Nilsson i skogen

Träning, kropp och hets – är jag stark nog för att söka till Försvarsmakten?

Vid minsta tvekan, fysa. I Försvarsmakten är träning vardag och kroppen ett arbetsredskap. Vi förväntas orka, porträtteras som starka och bidrar själva till att upprätthålla den bilden när vi berättar om våra upplevelser för andra utanför ”firman”. Ämnet är komplicerat, det bränns lite att prata om det. Jag vill själv inte uppfattas som vek.

Det verkar som om många människor tror att soldater är någon sorts övermänniskor, att det är omöjligt att nå kraven, att det är bäst jag skattar min fysiska förmåga lågt på enkäten som skickas till alla 17-åringar inför prövning till värnplikt. Åtminstone gör väldigt många tjejer det enligt statistiken som presenterades på NOAK-konferensen förra veckan.

I en tid där begreppet kroppshets är ett välkänt fenomen och självkritiska röster ekar inne i våra huvuden behöver vi prata om fysisk prestationsförmåga, kroppsuppfattning och de krav vi ställer på oss själva och andra.

Hur stark, snabb, smidig, uthållig en soldat måste vara skiljer sig från tjänst till tjänst men i ett nödläge förväntas du göra allt för att rädda livet på både dig själv och dina kamrater. Krigets krav. Inte lite press där inte.

Med det sagt så fungerar utbildningen i försvaret så att du kommer få öva, träna och lära dig det du behöver för att kunna lösa din uppgift. Det innebär rent krasst att det duger gott med grundläggande kondition och styrka för att bli antagen. Träna gärna med Försvarsmaktens gratisapp FMTK innan antagningsprövning och inryck men det finns egentligen ingen anledning till oro. Vill du bli jägare behöver du träna hårdare, absolut, men jag är säker på att du som läser skulle klara en antagningsprövning. Bara att du letat upp denna text visar att du är motiverad. Följ FMTK:s träningsprogram och våga sök.

Det är viktigt att utmana sig själv. För egen del är vinterbad lätt, att prata om hur saker känns inuti däremot är svårt. Foto: Jeanette Seflin.

Min befattning innebär att jag har ett ansvar för andra människor. Individer som är nya i Försvarsmakten. Jag vill skapa en trygg utbildningsmiljö, sätta fokus på stegvis ökad belastning och trycka på att den träning vi genomför ska skapa förutsättningar för att orka grundläggande soldattjänst och därefter bädda för framgång inom respektive befattning. Uppstår skador och överbelastningsproblematik efter övningar/träningspass jag hållit har jag misslyckats.

Att det ska vara kärvt och hårt ”bara för att” tror jag inte på generellt. Absolut skall utmanande strapatser genomföras – jag vill också testa gränser – men jag vill också ifrågasätta varför det är en sån jävla hets hela tiden. Fokus i träningen behöver ligga på att orka grundläggande soldattjänst, förmåga att lösa huvudtjänst och fysisk hållbarhet över tid.

Med det sagt så ifrågasätter jag ständigt om jag själv är tillräckligt bra. Givetvis fins alltid förbättringspotential men jag måste arbeta på att oftare vråla MANÖVER FÖR HELVETE till min inre kritiker. Kan du relatera?

För reflektion, framåt!

Vinterbad. Stärkande för kropp, själv och moral. Foto: Jeanette Seflin. Se fler av hennes bilder på hennes blogg www.jeanetteseflin.com

Åsikter Grönt är skönt Nilsson i skogen

NOAK-konferens 2018 – Den förlegade mansbilden och våld mot kvinnor

Åter innanför grindarna. Till både det och de avslutande äventyren på andra sidan Östersjön kommer jag återkomma. Gårdagen tillbringades på årets NOAK-konferens. NOAK står för Nätverk Officer Anställd Kvinna. Vad kan ge mer spänning i vardagen än att åter träda ut på detta minfält till Internet där åsikter kan få handgranater att hagla.

Hur som haver, det var särskilt givande att lyssna på Katrina Wennstam. Jag lyssnade på hennes sommarprat i somras och hade en idé om att spela upp delar av det för rekryterna för att inspirera till diskussion. Av någon oklar anledning fegade jag ur och la inte fram det förslaget så det var lite komiskt att Försvarsmakten själva bjöd in henne. Känns som om jag funderade i rätt riktning. Sedan sympatiserar jag inte personligen med vissa av hennes politiska åsikter men nu fokuserar vi på sakfrågan jämställdhet. Är för övrigt extremt taggad på att ta tag i den så kallade Strimma C och styra upp den till att ge plats (och vettig struktur) till den här typen av diskussioner.

Föreläsningen igår fokuserade mest på det grova sexuella våldet och inte specifikt i Försvarsmakten utan hur det ser ut i samhället. Och vi är en del av samhället, därför är det relevant att förstå och fördjupa sig.

Wennstam belyste en intressant vinkel som jag sällan tycker hörs i debatten. Rättsväsendets bild av mannen. Mansföraktet som är lika illa som den förlegade kvinnosynen vi kämpar mot. Detta vore värt att diskutera mer med kollegorna (majoriteten är ju trots allt män).

För att konkretisera och citera Wennstam: ”vid en våldtäkt räcker det inte att kvinnan befann sig i hjälplöst tillstånd, det måste också ledas i bevis att männen förstod att det var så. De måste ha haft uppsåt att våldta”. Män antas av rättsväsendet ofta inte ha fattat att tjejen inte vill.

Jag håller med Wennstam i att vi borde sluta diskutera vad tjejer ska eller inte ska göra (vilka underkläder hade du, varför sprang du på joggingspåret i mörkret, varför befann du dig på efterfesten, promenerade du med hörlurar i!?) och istället prata om grabbarna och om hur domstolarna gång på gång utgår från att killar är dumma i huvudet och inte begriper ett nej. För det är så förövarna bemöts. De får förståelse för att de inte fattade ett nej.

Och hade jag varit man hade jag varit förbannad på att rättsväsendet målar ut män som några bestar som inte kan kontrollera sig själva. För det är precis vad som sker när den utsatta i rätten får frågor om varför hon inte slogs trots att hon var medvetslös (och det fanns bilder på övergreppet där man ser detta). Eller varför hon hade smink på sig trots att hon var hemma. Då målas bilden av mannen som inte kan kontrollera sig själv upp. Normala killar beter sig inte så. Det vet alla.

Nedan är också ett citat från Katarina Wennstam:

Kanske måste frågan bollas från rättsväsendet till skolan, och föräldrarna. Vad skickar vi för signaler till unga män? Vilken typ av beteende premieras och hur reagerar skolan när killar beter sig illa mot tjejer?

Hur är det ens möjligt att en grupp killar kan tro att en berusad 15-årig tjej vill ha sex med dem en efter en, köande utanför en stängd dörr?

Det är bara ett rättsväsende som är lika genomsyrat av mansförakt som en förlegad kvinnosyn som kan acceptera ett sådant beteende. Det beteendet har inget med manlighet att göra, och det är dags att vi börjar protestera på allvar mot den mansbilden.

Min poäng är att det vore intressant att förskjuta diskussionen mer mot den mansbild vi har idag. Hur påverkar den hur unga beter sig? Vilket beteende belönas i samhället? Unt so weiter.

Och nej, för att återigen sparka in en vidöppen dörr: alla män begår inte sexualbrott.

Majoriteten av de sexualbrott som anmäls begås dock av män. Därför är det relevant att prata om det här. Tänk vilken kraft att påverka du som vettig, normal, schysst kille har i att förändra den här situationen jämfört med mig? Bara genom att snacka med dina kompisar, söner, kollegor och agera föregångsman. Det är fan inte någon beta-pojke verksamhet.

Flexie utforskar Östersjöns stränder i Lettland.

Grönt är skönt Jobb i Försvarsmakten Nilsson i skogen

Avslutning på Trident Juncture 18

Minnesanteckningarna är slut, det var för tråkigt att sitta och löka i Brekken för att något skulle vara värt att nedtecknas. Enklare vård var det vi kunde ägna oss åt i väntan på att transporteras hem till Ledningsregementet. Vårt kompani var först i Norge och sist att lämna.

När hela kompaniet samlats i Brekken genomfördes en sedvanlig kompaniuppställning med avslutande ord från ledningen. Brigadchefen tackade oss för vår insats och till min stora överraskning ropades jag fram och tilldelades ett så kallat coin. Det är ungefär en utmärkelse/hedersbetygelse när någon gjort ett bra jobb. Förband har sina egna, på utlandstjänst delas de ut och så har högre chefer egna och detta är alltså brigadchefens coin. Strösslas tydligen inte med sådana heller från brigadchefer så det kändes väldigt fint. Naturligtvis är jag dock väl medveten om vad jag måste bli bättre på.

Kompaniet ville ha en fin bakgrund till en bild på oss allihop. Förstår inte varför bandvagnarna ratades som bakgrund…

Åter mot Enköping!

När vi rullat över gränsen och in mot Tänndalen började det suga i magen av längtan till mer häng i M:s familjs fjällstuga. Det är nog det finaste hus jag någonsin varit i. Galet att dom byggt det själva. Så tacksam att jag får hälsa på där och ha det som utgångspunkt för att utforska fjällvärlden. Tidigare har jag ju ”bara” varit mycket kring Hemavan och Ånn samt Grövelsjön.

Jag är också mycket tacksam att jag fick åka på den här övningen. Jag jobbar ju som bekant som instruktör (BFA) för rekryterna så jag blev utlånad till den anställda ledningsplutonen. Redigt och lärorikt har det varit. Har dragit många slutsatser och kommit fram till mycket som jag ska utbilda ”min” sambandsgrupp bestående av rekryter på under våren. Men dessförinnan skall de prövas på min bandvagnsslutövning. Kärvt skare va!

Slut på inlägg om Trident Juncture. Har du frågor, ställ dem i kommentarsfältet! Nu är jag ledig ett par veckor och det kommer bli friluftsliv i fokus här på bloggen.

Grönt är skönt Jobb i Försvarsmakten Nilsson i skogen

Trident Juncture minnesanteckningar 3-4 nov

3 nov: Stridsvagnar, vänta och gruppera igen

Basserykten eller snarare förhoppningar om någon sorts återhämtning där även personal ingår utöver fordon svävade genom luften till ingen nytta denna dag. Bryt, fordonsmarsch, tankning, vänta, vänta, vänta, titta på stridsvagnar, vänta, vänta, tatta mat av P4, vänta. Sedan ville ledningslagschefen ha med mig på brigadchefens ordergivning till bataljonscheferna. Lärorikt att lyssna. Och jag fick order om att säga lite om sambandet.

Mörkret föll. Ut och gruppera i gegget igen. Ett bärgningsmoment uppstod också. Övning i övningen. Fascinerande ändå vad bandvagnen överlever. Känslan ändå när man själv står i skogen och rekar plats och på håll ser det gå lite åt helvete. Inga skador eller så, utan blev som sagt ett övningsmoment. Fina M som ju också är med på övningen fick vagnchefa från stridsfordonet som bärgade upp bandvagnen medan jag fortsatte gruppera med den andra sambandsenheten.

Sambandet upprättades, inget skadat i vagnen. Däremot är jag jäkligt trött på elverk som trilskas och går ned. Felsökte och återupprättade mobsatförbindelsen vid ca 01.30. Jäkligt gediget att ha med G från 12:e som utbildar över tid och är sjukt duktigt på det han gör. .

4 nov: Omgruppering och utskjuten vagn

Söndag är ingen vilodag. Omgruppering! Kriget har vänt och nu är det vår sida som övar fördröjningsstrid. Plutonen delades upp och vagnen med chefen utgick för besök närmre fronten liksom en annan vagn. Det sistnämnda visade sig vara ödesdigert. Den ena vagnen blev utskjuten.

Det var med andra ord en decimerad pluton som med brist på utrustning upprättade på den nya platsen. Eftersom kompaniet redan fanns där kunde vi låna mtrl tillfälligt. Jäkligt bökigt blev det. I efterhand fick vi också veta att om det inte hade varit för pissigt väder hade ett fientligt kompani luftlandsatts vid 03 någon dryg kilometer från oss. Synd egentligen, hade varit ett bra moment.

5 nov: Vart ska vi ta vägen nu!? Hem till 12:e!

Order och kontraorder kring den kommande omgrupperingen följde. I slutändan blev vi kvar ett par timmar på samma plats innan vi förflyttade oss vidare norrut. Denna gång samgrupperade vi med våra kamrater från 12:e/Driftledningen. Jäkligt gediget välkomnande ordnade de med upprättat samband, plats inomhus för staben att sova och arbeta på och tält till oss. Samt fika. Dessutom kunde jag hänga med andra som förstår sig på svart magi och häxkonster till skillnad mot dieselkosackerna.

När kocken ordnar fram fika <3

6 nov: Försök till omgruppering 

Inledde dagen med ett postpass vid 02-03. Det var halva M:s pass, han skulle upp 6 och åka iväg med sin vagn så jag frågade om jag skulle ta halva hans pass. Såg ett stjärnfall där jag stod infartspost med ett p-skott och förhoppning om att inget skulle hända. Det gjorde det inte heller. När jag sedan kröp ut ur tältet igen fanns det varm nyponsoppa att äta. Guld!

Förmiddagen innebar sedan ett dra lärotillfälle för mig, fick bland annat öva på att skapa DLO:er i driftledningens programvara för detta. Ska se om jag inte kan ordna dessa själva sen till våra plutonsövningar på hemmaplan. Därefter fick vi omgrupperingsorder. Eftersom platsen redan var säkrad begav sig bandvagnarna dit själva under min ledning. Någonstans måste det varit brist på kommunikation för på vår tilltänkta grupperingsplats stod ett helt jävla finsk-svenskt kompani och vårdade, på väg att åka hem. Tillbaka till platsen vi redan stod på således. Därifrån ledde ledningslaget det sista av striderna och när mörkret väl fallit fordonsmarschade vi till Brekken. Kriget var över, och åtminstone mot tyskarna, även vunnet.

Jäkligt vackert var det. Till och med tvungen att be Klingan ta en bild. Tack för den! Fiendemarkering på armen för övrigt, den röda tejpen det vill säga.

Grönt är skönt Jobb i Försvarsmakten Nilsson i skogen

Trident Juncture minnesanteckningar fortsättning 31 okt-2 nov

31 okt
Ännu en dag i kungens kläder. Slask och regn stod på vädermenyn. Drift av ledningsplats fortsatte under dagens ljusa timmar. Fokus på att stötta brigadstaben och hjälpa till med felsökning av samband ägnade jag mig åt. Det verkar vara rätt knepigt för manöverbataljonerna att få ordning på sambandet och förstå deras roll i att få det yttäckande upp samband. Inte helt enkelt att knappa rätt, förstå RAP och sådär när samband inte är ens huvudtjänst. Jag har lämnat förslag på diverse lathundar och liknande som skulle kunna distribueras inför sånna här övningar. Tänk vad ballt det vore att få ta fram sånt.

Ledningsregementets fotograf Martin frågade om han fick intervjua mig till deras Instagram och Facebook. Det fick han.
Foto: Martin Larsson/Försvarsmakten

Omgruppering och upprättande i mörker följde under kvällen/natten. Framåt 03 kunde jag kura ihop mig i bakvagnen. För att sedan bli väckt igen innan 6. Inga konstigheter.
1 nov
Dagen gick i ett. Åkte till en av manöverförbandens sambandsenhet för att samverka. Bra att få mer inblick i deras utmaningar. Hittade deras patria på en sluttande fjällväg där det uppenbarligen inte skulle gå att gruppera. Kanske inte helt briljant att vara överambitiös i alla lägen, åtminstone inte om man frågar resten av plutonen.
I efterhand var det väl någonstans här jag verkligen börjar inse att det inte är min gamla grupp jag är ute på rull med och att det hade varit bra att få jobba ihop med den nya plutonen innan övningen. Åtminstone för att kunna synka förväntningar, förhoppningar och farhågor. Vet att jag är på tårna och hetsig över tid. Jagar nya uppgifter som en glad labrador apporterar pinnar. Försöker se till att inte andra drabbas av det men lyckas inte varje gång. Det kanske går över ju längre tid jag jobbar men det är den förmågan som ens gjort det möjligt för mig att bygga och leva på ett eget företag under så många år. Jag vill inte ta en chill-pill och även om inte alla ser/förstår så har jag ett av- och på-läge. Vill bara maxa alla chanser att lära mig nya saker denna övning.
2 nov 
Vem gillar inte revelj 03.45 och därefter fordonsmarsch. Den inlånade gruppen från 12:e fick bandkalle, alltid jobbigt med det hanterades snyggt. Fan vad jag gillar den gruppen för övrigt. Jäkligt bra grabbar. Grupperade sedan i en slaskig skog. Njöt av patrullpostpasset vid 02. Helvete vad viktigt det är för mitt personliga stridsvärde att befinna mig bland folk med rätt mental inställning och positiv attityd. Det gör väldigt stor skillnad.

Oavsett om saker suger så blir allt bättre med jordnötssmör och pansarkex.

Grönt är skönt Jobb i Försvarsmakten Nilsson i skogen

Trident Juncture minnesanteckningar 28-30 okt

28 oktober – Stiltje men bastu

Arla morgon, läs 01, inleddes denna dag med ett eldpostpass. Inga konstigheter utan en fin möjlighet till nedtecknade av dessa rader till eftervärlden. Lagom lätt att berätta vad vi gör och samtidigt vara väldigt ospecifik. Nåja. Stridsvärdet är fortsatt gott och vi väntar bara på att inledningsskedet ska bli klart och övningen ska dra igång på riktigt. Hittils har definitivt stabsplutonen gått hårdast med tanke på antalet omgrupperingar som redan gjorts och hur mycket materiel dem har.

Några timmars ytterligare sömn följdes av en enklare plutonsgruppering utan stab i syfte att fortsätta testa materiel och metod. Inga konstigheter egentligen, klartecken kunde lämnas. Därefter skulle vi tankat men trossplutonen utsattes för övningslarm så vi fick rycka bakåt till kompaniets grupperingsplats istället. Undrar hur många gånger vi kommer ha maskerat och rivit maskeringen innan denna övning är slut.

Kvällen avslutades riktigt lyxigt med dusch och bastu. Jäklar vad gött efter en veckas jobb i sträck även om inte övningen i sig varit jobbig hittils. Kvällsmål i form av havregrynsgröt från koket och så sömn i varmt tält satte guldkant på tillvaron. Det är nästa så man börjar tro att helvetet ska bryta loss inom kort med tanke på hur nice vi hade det idag.

29 oktober – På grupperingsplatsen intet nytt

Dagen före stormen kan vi sammanfatta detta med tror jag. Lugn morgon med frukost i lugn och ro i tältet följdes av fordonsmarsch. Vi utbildades i hur man kör över tillfälliga broar och körde därefter hem igen.

Värmde lunchen på vägen invid värmeaggregatet i bandvagnen, praktiskt. Under eftermiddagen tog genomgång med staben en del tid liksom jakt på diverse sambandshandlingar. Imorgon ska vi gruppera med staben och kriget drar igång på riktigt för vår del.

Således ägnades en del av kvällen åt att jaga rätt på det som behövs inför gruppering. Var skönt att krypa in i tältet och käka efter det.

Middag i tältet.

30 oktober – Ut i terrängen

Vaknade upp till ett droppande tak, lite lagom blöt sovsäck och en skyttebasse dansandes till väl utval rockmusik. Utanför snöade det rejält och vi har nu 6 dygn i fält att se fram emot. Det vill säga 6 dagar utan att se röken av lagad mat och varma tält på stabsplats. Mat, vatten, ammunition och drivmedel fylldes på innan vi åt den sista lagade lunchen.

Barnen tyckte det var roligt när vi dundrade förbi.

Mot oändligheten och vidare. Eller rättare sagt till ett skogsparti tillräckligt nära stabsplats för att det ska kännas lite extra  hemskt för brigadstaben att krypa in i ett blött tolvtält. Sambandet löste sina uppgifter och ordnade tut i luren. Första grupperingen med mobsat i plutonen så inte så konstigt att det var lite bökigt att spika var alla vagnar skulle stå på grupperingsplatsen. Snöblandat regn och ett trilskande elverk satte guldkant på tillvaron. Åtminstone är vi äntligen ute i terränglådan på riktigt.

Grönt är skönt Jobb i Försvarsmakten

Trident Juncture minnesanteckningar fortsättning 25-27 okt

25 okt
Ännu en dag i norsk snålblåst med order om snödräkt av och på omvartannat. Vägarna blir allt halare så till vagnsbesättningens glädje kommenderades bandplattor av. Det tar mycket tid och kraft. Åtminstone ibland är det trevligt med bandvagn.

Själv berordades jag ut på rek av grupperingsplats tillsammans med plutonchefen. Alltid lärorikt. Det tilldelade rekfordonet denna gång blev bandvagnen så jag var tillika förare. Ett antal timmars körning blev det. Bra för upprätthållande av färdighet som förare. Men ärligt talat suger det att köra längre fordonsmarscher på väg med bandvagn. Tar så jävla lång tid. Dock sken solen en del av dagen så det blev solglasögon på, hej fjällsemester eller något.

Köra bandvagn. Och ja, jag håller på knoppen på ratten också men det är nice med variation när man kör i tre timmar.

Kvällen avslutades med tankning och omgruppering av plutonen. Även denna dag försågs vi med lagad mat. Lyx.

26 okt
Gruppering och systemtester upptog förmiddagen, var ju relativt länge sedan för egen del så det var bra. Repetition är kunskapens moder unt so weiter.

Vi säkerställde att sambandet fungerade och lastade sedan samtlig materiel, flyttade vagnen och maskerade igen. Svor över tiden åt frekvenstilldelningen men onödigt att gå in på detaljer här. Opsec och så vidare. Eller bara för att jag misstänker att ni kommer avlida av uttråkning. Eller för att jag inte vill avslöja svartkonstnärernas hemligheter.

Därefter hann jag halvsova drygt 45 minuter på liggunderlaget på golvet i en korridor utanför duschen där vi förlagts för natten. Jävligt skönt. Misstänkte det skulle hända åtminstone något under kvällen och så blev det, vår mobsat-enhet anslöt. Det vill säga ännu en bandvagn med utrustning för satellittransmission. Uppgraderades således till troppchef. Vidare tester följde, skönt att veta att all mtrl fungerar. Skönt att krypa ned i sovsäcken efter det.

27 oktober
Omgruppering! Lasta, bort med maskering och därefter framåt genom det vackra norska vinterlandskapet med mestadels blå himmel och sol ovanför. En gedigen fordonsmarsch följde.

Kompaniet hade i stort sett grupperat klart när vi anlände. Mindre uppgifter så som återhämtning av fordon löstes under eftermiddagen samtidigt som finbesök pågick. Ett par helikoptrar landade och ut klev ingen mindre än Norges statsminister. Då gäller det att se upptagen ut. Den som vet den vet.

Tältresning skedde och därefter förberedelser för morgondagen, bland annat hämta diverse sambandsrelateradehandlingar hos brigadstaben. Någon stackars basse fick enligt en viss kapten till sin stora skräck uppleva hur dasstunnan tippar medan han satt på den. Tydligen hördes ett förtvivlat neeeeeeej samtidigt som den rödlysande pannlampan steg mot himlen i takt med att han föll baklänges. Inga bestående spår dock. Det tackar samtliga för.

Solsken, bandvagn, brillor från Wiley X, och en telefon som spegelvänder bilder. Kragspeglarna sitter rätt, sätt ej kaffet i halsen.

Grönt är skönt Jobb i Försvarsmakten Nilsson i skogen

Trident Juncture minnesanteckningar 24 okt

24 oktober onsdag
Återhämtning genomfördes med kraft under natten. Nu jäklar skall vi upp och spana på fjället tänkte jag. Vi är redo men fick inte framåt utan vääääääänta. Löste lite mindre uppgifter och återgick till rätt åtgärd: återhämta. Det är många dygn kvar på den här övningen.

Slutligen kom ett efterlängtat framåt. Övningen innebär även möjlighet till utbildning över tid, riktigt bra för min del. Efter genomgång med plutonens ordinarie plutonchef gav jag gruppen order och så begav vi oss till fjälls på rekuppdrag. Skönt för vagnen att känna lite snö och lut under banden. En mycket kort fotmarsch ingick också. Vi löste ut uppgiften snabbt och kunde återvända med rekrapport. Roligt att se lite mer av fjällmiljön.

Återhämtning, ordergivning och därefter förberedelser inför morgondagen upptog resten av kvällen med en glad paus för lagad middag. Det gör verkligen mycket för stridsvärdet att få varm, lagad mat. Att sedan få sova en natt till i uppvärmt sjukvårdstält var riktigt mysigt.

Passade även på att läsa om Olof Röhlanders bok Det blir alltid som man tänkt sig. Mental träning är viktigt och det fungerar.

Grönt är skönt Jobb i Försvarsmakten

Trident Juncture 2018

Övningen är visserligen inte slut än (vård och transport kvarstår) och stridsutrustningen är fortfarande på men nu börjar jag lägga upp minnesanteckningarna från mobilen.

22-23 oktober måndag
Avresedagen infann sig slutligen efter gediget övade av att vänta. Och längta. Samtlig materiel packad, ölkorven glömd i kylskåpet och rätt mental inställning intagen. Mot Trident Juncture 18, framåt!

Det tar en god stund att förflytta mängder av personal och materiel men vi höll humöret uppe, glömde ingen vid pisspauserna och sov alternativt skrattade över tid. Inledningsvis hade vi fått order om att banda (det vill säga köra bandvagn/stridsfordon) från Tänndalen och in i Norge. Nu blev det order/kontraorder på det men likväl åkte vi förbi Tänndalen och jäklar vad jag längtar efter att åka tillbaka till stugan med M och fortsätta utforska fjällvärlden här. Sommarveckan i Funäsfjällen var magisk. Dagdrömmeri upphör.

Slutligen fick vi banda och ankom grupperingsplatsen utan problem. Återhämta, ordergivning och planera morgondagens tilldelade spaningsuppgift stod på schemat för kvällen. Extremt trevligt var också att sova i uppvärmda tält. En ny upplevelse. Ingen slåss utan tross. I övrigt hade vi rätt roligt åt de soldater på motståndarsidan som lägger upp var de befinner sig på Snapchatkartan. Hehe.

Grönt är skönt Nilsson i skogen

Måndagslista

Sältan och kärvheten greppar land och rike, blötkonserver äts i bandvagnar och lede fi skall nedkämpas till varje pris.

I brist på annat att göra under denna fordonsmarsch rekvirerade jag enligt stående en så kallad klassisk blogglista, denna gång från andreahedenstedt.se. Hennes svar i kursivt.

Dagens humör:

Glad och lugn. Känner mig liksom harmonisk, tror det beror mycket på att jag kommit in i mina rutiner när det kommer till träning, sömn, mat och jobb. Väldigt skönt!

Trött men inte bitter. Känner mig ändå harmonisk, tror det beror mycket på att vi omgrupperat tillräckligt för att komma in i rätt rutiner, att vi överhuvudtaget får mat och att tillgången på ammunition är god. Fick även sova på en Natosäng i natt och inte i bakvagn på bandvagnen. Väldigt skönt!

Dagens mående:

Frisk och pigg! Känns som att jag gått runt och varit lite halvsjuk så himla länge nu så då känns det extra skönt att vara frisk.

Högt stridsvärde. Känns som att jag gått runt och varit lite halvblöt under kroppsskydd 90 så himla länge nu så då känns det extra skönt att kunna torka personlig mtrl i bandvagnen.

Dagens borde:

Borde verkligen bestämma en dag då jag ska vlogga i veckan. Det händer ju rätt sällan nu för tiden hehe..

Borde verkligen träna hårdare än fienden över tid. Skall ta tag i detta så snart övningen är slut. I övrigt finns inget jag borde. Bara uppgifter och order om att lösa dem.

Dagens frisyr:

Har för första gången på länge fixat håret (lockat). Jag har med flit låtit håret vila ett tag nu, känns så onödigt att hålla på med värme och sånt till vardags då jag vet att mitt hår inte riktigt pallar det. Trivs bra i mitt ”korta” men skulle gärna se att det växte ut 5-7 cm till..

Har för första gången på länge tänkt på att jag har hår på huvudet. Vidare känns det så onödigt att hålla på att fippla med håret till vardags, det är bättre att bara trycka på sig hjälmen och njuta av att det är mörkt så många timmar per dygn. Alla medtagna snoddar är nedkämpade dessutom.

Dagens smink:

Min vardags-make! Foundation, lite brunpuder, mascara, bryn och lätt ögonskugga.

Min vardags-make! Grön foundation och så lite svart på utstickande delar i ansiktet. Just här har det varit kallt så ingen ansiktsfärg.

Dagens klädsel:

Snart på en blogg nära er 😉 Nej men en grön kjol, grå stickad tröja, skinnjacka och mina nya klackskor jag visade er här om dagen.

Gröna, spräckliga byxor, en matchande jacka samt mössa och mina ganska gamla kängor från Haix av modell Tibet som ni förmodligen skiter fullkomligt i eftersom tilldelad mtrl är tillräcklig mtrl. Eller?

Dagens planer:

Fota till bloggen, jobba hemifrån och fixa brynen. Ska bli så skönt, har gått alldeles för lång tid sen sist. Ikväll är det träning som gäller också. Tränade igår men hade väldigt ont i ryggen då så jag hoppas att det känns bättre idag..

Dricka vatten, byta strumpor, gruppera främre ledningsplats. Brigadchefen vill ha tut i luren.

Dagens materiella vill ha:

Allt som har med badrumsinredning att göra haha..

En sambandsenhet i form av ett stridsfordon med självstagande mast. Samt kroppsskydd 12. Jag HATAR stridsväst 2000 och kroppsskydd 90. Vedervärdigt dåligt att vi inte tilldelas bra mtrl. Extremt opraktiskt med väst och detta kroppsskydd i bandvagnen/ på BV-tak och liknande. Avseende detta är jag bitter över tid.

Dagens fundering:

Hur fan kan det vara såååå dyrt att renovera ett badrum som endast är 3 kvm litet?

Varför får jag inte ut kroppsskydd 12 när jag dessutom åker i en plastbandvagn?

Foto: Martin Larsson, Försvarsmakten

Dagens beroende:

Skäringer och Mannheimers podcast!

Jordnötssmör.

Dagens tråkigaste:

Att det är så lång tid kvar till fredag, kommer ha en riktig superdag då. Ska träffa Elsa och Anna på morgonen för en frukost och på kvällen ska jag äta middag med Isabelle och Mathilda. Hur goals??

Att det är så många nipplar under bandvagnen och de står alltid i fel vinkel vid framaxeln. Om ett par dagar rullar vi in till en smörjgrop och slippa krypa i leran under vagnen. Hur goals??

Dagens längtan:

Att jag ska till älskade Köpenhamn igen om ganska exakt en månad. Ska bli så fett! Har redan bokat bord på Sticks’N Sushi igen efter min och Isabelles magiska upplevelse där. Direkt efter vi bokat hotell bokade jag bord där, då förstår ni hypen haha..

Att jag ska få äta mat som inte kommer ur en påse. Har redan bestämt vad jag ska äta. Tänk bara lyxen att få färska grönsaker. Ett glas mjölk. Kanske en frukt till och med. Då förstår ni hypen haha…

Order, drick kaffe. Anmäl klart!