Browsing Category

Gård i Sörmland

Äventyr BU Friluftsliv Gård i Sörmland Grönt är skönt Nilsson i skogen

Solsken och schäfrar

Lördagsmorgonen tillbringades i skogen, så som det anstår en permissionsfirare av rang. Schäfrarna var minst sagt nöjda över det beslutet och tog vara på vidderna efter bästa förmåga.

Flexie är fortfarande bortrest så det var jag, Kolja och Müsli som tog terräng med fast tass. Solen bröt fram och värmde liksom kaffet i muggen jag tagit med mig. Bilderna från promenaden får fylla resten av inlägget.

Inser att gårdagen inte dokumenterades och det finns väl egentligen inte så mycket av vikt att berätta utöver att det var sista dagen på utbildningsetappen i MKN. Utöver att skriva veckans prov (som gick över förväntan för egen del) fick vi fri fys. Min förare föreslog jogging och givetvis kan gruppchefen inte banga. En skön tur på strax under 6 kilometer följde på oplogade vägar och i ett tempo som gjorde att vi kunde prata under tiden.

Välbehövligt med en springtur som var rolig och inte bara ”skjut mig jag dör”-jobbig. Åkte hem sedan och var fruktansvärt trött. Orkade inte göra annat än att sitta och läsa innan vi tog en bastu, lagade mat och checkade ut för dagen.

Har inte nämnt det men lyckades få fruktansvärt ont i armen under slutet av veckan och skickades iväg på röntgen på torsdagen men det var som tur var inga skelettskador.

Pinsamt nog som det är måste jag säga och jag bävar redan för att behöva erkänna på måndagsfysen att burpees/armhävningar inte är ett alternativ för mig. Kanske inbillat men känner mig alltid rädd för att någon ska tro att jag maskar. Gör pissont faktiskt men svullnaden har åtminstone gått ned.

Vet inte vad jag gjorde men förmodligen var det allt bankande med en tung slägga på stagpålar i frusen mark som vänster arm tillslut protesterade mot vilket jag tyvärr (?) skäms för. Usch. Ryser bara av att tänka på att berätta/erkänna. Skrev inte om det heller uppenbarligen men inser givetvis att skador rent rationellt är sånt som händer och det kommer lösa sig men tänker direkt att nu kommer jag inte kunna få jobb/ nu kommer alla tycka jag är kass och liknande. Känner mig också dålig som under sista dagen fick delegera allt bankande och alla tunga lyft. Bästa gruppen var dock hundra procent stöttande.

I denna stund väntar vi på besök från byn. Rödlöken är picklad och köttet marinerat (inte av mig). Ölen är givetvis kyld. Drick upp, häll upp, ställ upp!

BU Gård i Sörmland Grönt är skönt Nilsson i skogen

Permission och böcker

En stilla lördag har förflutit hemma. Jag kom hem igår efter att ha råkat bli inlåst och bortglömd i ett garage. Larmet gick och vakten kom men det var ingen skada skedd. Skönt med fredag och ledighet oavsett.

Mysig grillmiddag stod på schemat efter en bilfärd med podcast och kaffe. Älskar poddar. Militärt med Gyllenhaal är en för den som också är intresserad av försvar och krig genom tiderna men jag masskonsumerar allt från Framgångspodden till poddar om marknadsföring och skrivande på både svenska och engelska.

Läste även en bok denna vecka, eller nästan två faktiskt. Någon innanför grindarna rekommenderade Störst av allt av Malin Persson Giolito så den har raskt nedkämpats. Underhållande men lämnade inga direkta avtryck. Intressant berättarperspektiv dock så lärorikt ur den synvinkeln. Är även nästan klar med Ondskan men för en gångs skull måste jag säga att filmen var bättre. Det senaste jag läste som var riktigt bra var Lars Wilderäng. Har flera av hans böcker på kö. Och ja, jag läser hysteriskt fort.

Gick en ordentlig runda i skogen med Müsli och Kolja idag. Flexie är på semester hos svärföräldrarna och dör trivs hon så bra med att stå i centrum och slippa de kolsvarta odågorna till unghundar. Jag hoppas din helg är vilsam den med!

BU Gård i Sörmland Grönt är skönt Nilsson i skogen Träning

Kylig jogging

Det är minst sagt förnämligt att vara hemma. Solen har strålat och det har varit kallt som bara den. Således perfekt väder för en löptur om majoren får bestämma. Flexie och jag betade av sju lagom jobbiga kilometer. Sannerligen ett nöje att springa ensam. Jag trivs som fisken i vattnet i Försvarsmakten men jag avskyr fortsatt att springa i grupp. Övrig verksamhet görs bäst tillsammans men att snora och slira runt gör jag bäst själv. Eller med en eller ett par hundar som sällskap.

I övrigt har jag jobbat samt städat lyssnandes på podcasten Vilse bland andra. Imorgon bär det av tillbaka till våningssängen och ett ganska tomt logementet. Hela plutonen åker till en annan del av Sverige utom min grupp. Det är jag faktiskt jävligt irriterad över. Vi går en nödvändig utbildning så jag förstår varför vi stannar på regementet men med jag är väldigt taggad på att få öva med resten av plutonen. Nåja, som väl är så har jag min grupp och är inte själv hela tiden som i höstas. Ironiskt nog var det just vid löpning jag inte fick vara själv i höstas.

Trevlig lördagskväll!

Äventyr Bushcraft Friluftsliv Gård i Sörmland Prepping

Bivacker, kokkaffe och överlevnad – Vilken bivack är bäst?

Kamraterna må tycka det är galenskap men sådan är jag. En mulen fredag tillbringas bäst i skogen med gott sällskap och något gott att dricka. Kokkaffe och Ögonblink-choklad i detta fall. Äventyr finns runt knuten när man redan bor i skogen så färden med volvovalpen var inte lång.

Jag och Fredrik äter i vindskyddet. Med kraft i mitt fall… XD Foto: Henrik/Röda Stjärnan

Övning ger färdighet och Fredriks bror Henrik förevisade en för mig ny typ av bivack/vindskydd som visade sig vara mycket trevlig, särskilt när det snöblandade regnet föll. Den tog en stund att bygga men vackert blev det.

Vindskydd byggt med slanor och tyska knäppetält. Fredrik och Henrik sitter där inne och dricker kaffe. Foto: Wilda Nilsson

Det går tydligen att sätta ihop dessa tältdelar på olika sätt och de används i det tyska försvaret precis som vi i Försvarsmakten använder knäppetält. Bivacker fascinerar mig, det finns så många olika sätt att bygga dem på. Är man ute i skogen civilt finns det oftast gott om tid att experimentera.

En stor sten kan med fördel användas som vägg. Ovan byggde jag med en knäppedel och ett gäng slanor och grenar, mer om det finns i detta blogginlägg. Byggde denna för att det var roligt, hade jag behövt få skydd snabbt hade jag byggt en nödbivack genom att på enklast vis spänna upp knäppedelen med snören mot ett träd. Och ja, jag har en knäppedel privat. Har inte alla det?

Under Aldrig Ge Upp, ”slutövningen” på GMU byggde jag en liknande. Det var slutet av sommaren och vi hade sovsäck så jag unnade mig att bygga en som var såpass hög att jag kunde sitta i den och mysa framför elden medan jag rensade litervis med trattkantareller som jag hade plockat. På bilden avnjuter jag svampsoppa.

Jag och rekryt S konstruerade mästerverket ovan på SERE A. Föredömligt maskerat och lagom liten bivack för 1-2 personer. Kommer order om bivackbygge på en vanlig övning tycker jag dessa skall byggas på enklast och snabbast sätt för att ge så mycket tid som möjligt till återhämtning. Om läget tillåter att man tänder en eld ser jag inte poängen med att maskera bivacken, elden röjer ju ändå. En snabbt uppspänd presenning duger gott och går snabbt att riva. Maxa gruppens sovtimmar.

Ett enkelt vindskydd. Flexie håller mig sällskap som vanligt. Foto: Henrik/ Röda Stjärnan

Är jag ensam, saknar presenning och terrängen är lämplig bygger jag en förstärkt gran alla dagar i veckan. Det är precis vad det låter som, en rejäl gran som man petar in extra granris i utöver att anlägga en bädd.

Ett lavvu-tält kan ge skugga till vovven en sommardag. Jag, Fredrik och Kolja på äventyr. Längtar till sommaren nu!

Något jag saknar däremot är en puppa… Det är mer eller mindre en förstärkt sovsäck i som man rullar ut på marken och kryper in i. Jag använde sådana på en fjällöverlevnadskurs och gillade dem verkligen. Finns valet sover jag dock helst i mitt Hillebergtält. Det har väl en sådär 12 år på nacken men känns som nytt fortfarande. Och där svamlade jag iväg.

Kokkaffe och vikkåsa. Given ingrediens i en lyckad dag. Foto: Wilda Nilsson

Nåväl, bivacker ligger mig nära om hjärtat. Skall en slutsats presenteras så är det att läget, terrängen, vädret och utrustning styr vilken sorts bivack jag bygger. Vilken bivack som är bäst beror således på flera olika faktorer men repetition är som bekant kunskapens moder. Som tur är finns ett antal permissionshelger framöver där kunskaperna kan slipas på ytterligare.

Vilken typ av bivack gillar du?

Äventyr Friluftsliv Gård i Sörmland Nilsson i skogen

I skogen med hundarna 

 Detta inlägg skrev jag igår men eftersom idag ser exakt lika ut så…. 

Mörkret på morgonen gör det svårt att vilja gå upp men försöker vänja mig inför nästa vecka och framåt då det är 05:45 som gäller. Fredrik var tvungen att åka till Stockholm på jobb så jag lämnades ensam med flocken. Som tur är kommer husse tillbaka imorgon, om jag ändå kunde förklara det för Kolja. Husses hund! Vi försökte dock komma på andra tankar genom en riktigt lång tur i skogen. Vi är tillbaka och har druckit kaffe länge, jobbat och hemmafixat. Tänkte bland annat fixa min guide till Tallinns bästa barer, kommer upp på fredag tror jag. Vila ögonen på lite oredigerade skogsbilder tagna med mobilen imorse och ha en fin kväll! 

Och som sagt det där var igår. Även idag spenderades förmiddagen i skogen. Gjorde även en liten livesändning på Instagram från skogen vilket var kul. Hela 127 personer kollade in. Galet egentligen. Varför ska dom kolla på mig liksom. Men jag blev glad och jag tycker ju väldigt mycket om att peppa andra till att både vara i skogen och utbilda sig genom Försvarsmakten. Pratade lite framtidsplaner bland annat. Combat Camera är en av drömmarna men först ska jag bli sambandsgruppchef och förhoppningsvis kunna jobba som det utöver mitt eget företag. Vi får väl se. På måndag drar det hela igång igen. Innan dess vill jag hinna skriva mer om både Tallinn och Vilnius här på bloggen. Baltländerna har en särskild plats i mitt hjärta! På tal om det så startade jag ett eget Instagram-konto bara för öststatskärlek. @wildas_eastern_europe om ni vill följa, det skulle jag uppskatta! 

Äventyr Gård i Sörmland Nilsson i skogen Prepping

Prepping: bättre krisberedskap sen vi flyttade till landet

Krig och total samhällskollaps känns avlägset i Sverige. Stormar och strömavbrott däremot är flera av oss bekanta med. Oavsett vad som får vattnet att sluta rinna ur kranen, elen att avbrytas och sjukhusen att överbelastas så finns mycket den enskilde kan och bör göra för att förbereda sig. En vecka utan stöd från myndigheter förväntas normala hushåll klara av. Tyvärr tror jag väldigt många kommer få det onödigt kärvt nästa gång strömmen går och stannar borta länge.

Klarar du dig om strömmen går?

Klarar du dig själv vid samhällskris eller olyckor?
Personligen tycker jag det är bra att vi börjar prata mer om prepping, överlevnad och krisberedskap. Att gräva sig en kärnvapensäker bunker står inte högst på listan (vi måste köpa grävmaskin först) men att ha flyttat ut på landet innebär per automatik att vi är mer självförsörjande om olyckan är framme. Ja, vi har långt till sjukhus men utöver det finns ett rejält antal fördelar med att bo avsides.

Vattenförsörjning är en trång sektor i städer vid kris. Under hösten fick Enköpingsbor smaka på detta. Tänk om elen varit borta samtidigt, då hade det varit utmanande att koka vattnet innan det dricks – i flera veckor. På vår gård däremot har vi egen brunn. Dessutom har vi skog och två vedspisar att koka både vatten och annat på.

Bönder = bäst på prepping?
Mat är knepigt men med förråden fyllda bör även det lösa sig. Ett mål på sikt är att komma igång med odling. Sedan är ju våra egna höns ett trevligt tillskott. En gammeldags bondgård som inte är beroende av drivmedel eller el måste ju för övrigt vara det bästa ur preppingperspektiv…

Sjukvård tänker jag också på. Ett grundförråd av det mest nödvändiga vill man alltid ha hemma. Givetvis också kunskap kring första hjälpen. Vore inte så dumt att kunna sy igen sår och göra lite mer avancerade saker själv men där finns tyvärr en brist. Undrar om det finns denna typ av första hjälpen-kurser att gå? Har själv gått Wilderness First Aid utöver utbildningen i Försvarsmakten men det går ju inte att jämföra med att vara sjuksyrra.

Prepping på resa och i vardagen
Kommunikation är också en lurig punkt. Någon sorts radio skall införskaffas, det står nog här näst på listan. I övrigt finns det ju utöver krisberedskap i hemmet en poäng med att alltid vara förberedd på resande fot. Nu när vi var i Litauen och Estland hade vi med oss varsin ”smoke hood”. Säkerhetsvakterna på Arlanda var inte så imponerade men chansen att överleva i rökfyllda utrymmen (tex brand i ett plan på landingsbanan eller tåg/bilbrand i en tunnel) ökar markant om man har en sådan och sätter den på sig. En timmes extra ”frisk” luft är ofta vad som krävs för att hinna ut utan att kvävas. Fredrik hittade dessa på en amerikansk webbshop.

Smoke hood, alltid i packningen.

Every day carry kallas smarta kit/utrustningsdetaljer som man alltid har med sig. Om man tänker efter så är ju det man har i sin uniform (i Försvarsmakten) just det. Kniv, eldstål, kompass, mobil, plånbok… och så vidare. Givetvis är det något som jag sedan längre praktiserat även privat. Kan återkomma i frågan om ni är intresserade. Min slutpoäng är egentligen bara att jag tycker det är vettigt att fler pratar om krisberedskap och börjar förbereda sig. Det behöver som sagt inte handla om krig. Två dagar utan el räcker nog för att flertalet hushåll ska få panik. En havererad motor på en vintrig norrlandsväg är tillräckligt för att man ska trilla av pinnen om inte rätt utrustning (och förstärkningsplagg) finns i bilen. Och skulle tunnelbanan rökfyllas så kommer det kännas bra att kunna kliva ut ur kaoset med en rökhuva på sig. Att folk tycker vi är galna (till dess något händer) rör mig inte i ryggen.

Död och förintelse… eller åtminstone en övergiven plats. Kan ju inte skriva denna typ av inlägg utan att bjuda på en sån här bild. Från Estland, sovjetisk kärnvapenbas. Där missiler med Sverige som mål förvarades under Kalla kriget.

Friluftsliv Gård i Sörmland GMU Grönt är skönt Nilsson i skogen

GMU dag 40 (permis i skogen)


Permissionsfredag och därmed en chans att ge sig ut i skogen. Inledde dock dagen med en lång frukost. Samlade ihop man och hundar och gick en ca 5 km promenad. Fortsatte sedan ensam, springandes med fysfänrikens ord om att träna på permisen ringandes i öronen. Rev av 5 km och pressade ned mitt personbästa med nästan två minuter. Nu är rekordet 26.12. Jag tävlar bara mot mig själv. Målet i nuläget är 5 km på 25 min. Ett steg i taget. 
Dusch. Lunch. 

Tog därefter mitt pick och pack och gick ut i skogen bakom huset. Och här sitter jag i skrivande stund. Har fått en SoldF av en vän så ska passa på att plugga lite inför måndagen. Jag och Kolja just nu:

Mycket mysigt att göra detta sittandes på en sten och omgärdad av tre schäfrar. Måste även slå ett slag för vikbara Esbit-kök. Jag har alltid ett i ryggsäcken.

Fredrik kom rullandes i Volvo-valpen för en kopp kaffe. Mycket smidigt trädgårdsfordon det där.

Ikväll ska vi grilla. Vi beställde en köttlåda från en gård här intill och den levererades imorse. Smakfullt!

Så, färdignjutet. Åter till uppgiften.

Gård i Sörmland GMU Grönt är skönt Nilsson i skogen Träning

GMU dag 28

Sitter på tåget på väg tillbaka till regementet. Har extra mycket packning eftersom jag har med mig kläder och så till Tough Viking som går av stapeln på lördag. Genomfört är godkänt är mitt mantra. Vill ha den där medaljen och ska nog köpa en finisher-tröja efteråt också. 

En annan anledning till fullproppad väska är att jag har tagit med mina egna, käraste kängor. Eller, ett av paren då. Ett par Haix Tibet. Mina fotleder och framförallt knän har inte mått så bra i 90-kängan tyvärr. Ska således anhålla om att få använda egna. Mitt andra par är ett par Lowa. Dom är lite större och passar fint på vintern. 

Min och Fredriks gård i dag.

En komisk grej från permissionen förresten. Var på loppis med älskling på en gård i våran lilla, lilla sörmländska socken. Rekryt Nilsson hör jag plötsligt någon ropa. Och där står den kompetenta men skräckinjagande förebilden Kapten K. På en millisekund hann jag tänka ”SKYDD – ned på backen”/ Enskild ställning nu eller?”/ ”Oh shit”.

Skämt åsido, så blev jag rejält överraskad. Här står jag i träningskläder och ser ut som en förvirrad idiot… Han var (såklart) extremt proffsig och trevlig. Tror jag lyckades haspla ur mig att jag trivs sjukt bra och att nej, fältveckan en måndag direkt efter permis var inte jobbigt, det var bästa veckan hittills (100 procent sant, älskar skogen) som svar på frågorna. 

Sprang in i honom igen på en annan gård där det var skördefest. Lyckades då överträffa det första mötet genom att komma åkandes häst och vagn med våra två schäfertikar… Han sa att mina hundar var fina. Herregud. Så mycket för att försöka hålla sig under radarn liksom. 

Avslutade permissionen idag med att springa 10 km. Behövde i alla fall ett längre pass innan loppet på 15 km på lördag. Låtsades att jag sprang i sällskap av Fänrik Fysmonster och Kapten K. Det hjälpte. Förbättrade mitt PB på milen med 7 minuter. 

Man får kräkas, men inte gråta. 

Nu gjorde jag visserligen ingetdera men det kan ju vara bra att ha det i bakhuvudet inför lördagens Tough Viking.

Flexie och jag efter 10 km.

Gård i Sörmland Nilsson i skogen

Får flyttar in på gården

Bete har vi gott om men vi har ingen betesputs. Därför kommer en flock glada får att flytta in i ett par veckor/ månader. Dom tillhör en gård i Kungsör som fick fler lamm än väntat och som på grund av regnbrist har brist på bete. Bääääääää. Nu ska jag ut och bygga staket.