Browsing Category

Prepping

Äventyr Grönt är skönt Jobb i Försvarsmakten Nilsson i skogen Prepping

Överlevnadsutbildning SERE A

Svenska folkets förmåga att hantera sig själva i överlevnadskunskap är bedömt för dålig. Oavsett vad för typ av kris som drabbar samhället är det i högsta grad tvek på att den stora massan kommer lyckas utföra korrekta åtgärder. En fördel med den återinförda värnplikten är att Krigsmaskineriet© åter kan förmedla kunskap till en skogsmässigt mer eller mindre förtappad generation.

Vi börjar från början och förväntar oss inga förkunskaper. Däremot skulle landets skolsystem kanske kunna överväga att åtminstone utbilda på de tre stora. Gran, tall och björk. Nåväl, för egen del innebär detta att jag får utbilda rekryter i SERE A. Detta är grundläggande utbildning inom just överlevnad.

Förra veckan passade jag på att utbilda på stegvis tändning av eld samt förmåga att göra upp eld med tändstål. Något som ser lätt ut när en som övat mycket gör men som till flera rekryters frustration inte var så enkelt. Jag såg även till att de fick prova att koka vatten i en PET-flaska.

Nävereld var prio, sedan använde vi ved. Eftersom vi befann oss bakom skjutskjulet och halva täten sköt var det hörselskydd på som gällde. Givetvis fortsätter utbildningen utanför grindarna inom kort och då lämnas den torra veden hemma.

På tal om grundläggande kunskaper om skogen så kom jag på en lite skoj idé när jag var ute i just skogen. Instagram har numera IGTV där man kan ladda upp längre videos. Således gör jag ca 2 minuter långa filmer om sådant jag tycker alla borde veta om skogen. Helt oredigerat, oklippt och genomgående oborstat. Två filmer hittils, en om stensöta och en om skägglav. Finns här: https://www.instagram.com/tv/Bo3gLpoglRZ/?utm_source=ig_share_sheet&igshid=19wtzrhbwe7av

Äventyr BU Friluftsliv Grönt är skönt Nilsson i skogen Prepping

Friluftslivet och bandvagnslivet

Minusgraderna biter fortsatt i kinderna men åtminstone skiner solen. I vår korridor har praoelever flyttat in och en tung doft av tonårs-ångest-stress-svett sprider sig i byggnaden. Det är ju så att man bli nostalgisk till intryckningsdagen. Då var det svårt varmt.

Måndagsfysen har drivits igenom med kraft. Fan vad jag hatar poplinstället. Det är så värdelöst när man svettas som en gris och det är minusgrader. Som att be om lunginflammation. Därmed har jag även fyllt den önskade kvoten om att vara mer kritisk här på bloggen. Om någon har ett grått Försvarsmakten-träningställ till övers så vet ni var jag finns…

Gruppen utbildades på radiolänkbandvagnens materiel under eftermiddagen. Något vi skall fortsätta med så snart kaffet är urdrucken och stridsvärdet därmed höjt. Det låter också som om bergsborr står på schemat och i och med att jag redan har även denna utbildning får jag stötta kamraterna.

Några andra som stöttar är de anställda i motsvarande min grupp. Däremot förnekar dem å det bestämdaste att det var dem som täljt träkuken som hängde i vindrutan när vi fick ut bandvagnen. Praktiskt att ha Aurora och tidvis anställda soldater att skylla på. Jag tyckte det var rätt komiskt men beslutade ändå att ta ned den direkt. Skall avsätta tid till att skapa något annat istället. Är en stridsklitta tillräckligt PK? Förmodligen inte. Glädje upphör.

Som sagt längtar jag även till sommaren och i brist på salta bilder härifrån får ni en bild från i somras. Alltid makrill och rosa spork i packningen. Möpigt nog har jag även försett min ryggsäck med en ficka från stridsväst 12 som ju släpptes på den civila marknaden.

Den består som flera redan vet av mitt EDC-kit. Korven uppe till höger är windshirten jag dillade om på Instagram Stories när jag glömt joggingjacka. Smidigt att hala upp den. Ett esbit-kök från tyska försvaret ingår givetvis liksom lite annat smått och gott. Morakniv Eldris och kaffe exempelvis. Några har önskat mer fokus på friluftsliv och jag är van och villig att lyda order. Peka gärna med hela handen och önska mer specifika inlägg eller ställ frågor om ni önskar.

I övrigt önskar jag er en trevlig kväll. Nu ska vi braka iväg med bandvagnen mot oändligheten (garaget) och vidare (imorgon).

Äventyr Bushcraft Friluftsliv Gård i Sörmland Prepping

Bivacker, kokkaffe och överlevnad – Vilken bivack är bäst?

Kamraterna må tycka det är galenskap men sådan är jag. En mulen fredag tillbringas bäst i skogen med gott sällskap och något gott att dricka. Kokkaffe och Ögonblink-choklad i detta fall. Äventyr finns runt knuten när man redan bor i skogen så färden med volvovalpen var inte lång.

Jag och Fredrik äter i vindskyddet. Med kraft i mitt fall… XD Foto: Henrik/Röda Stjärnan

Övning ger färdighet och Fredriks bror Henrik förevisade en för mig ny typ av bivack/vindskydd som visade sig vara mycket trevlig, särskilt när det snöblandade regnet föll. Den tog en stund att bygga men vackert blev det.

Vindskydd byggt med slanor och tyska knäppetält. Fredrik och Henrik sitter där inne och dricker kaffe. Foto: Wilda Nilsson

Det går tydligen att sätta ihop dessa tältdelar på olika sätt och de används i det tyska försvaret precis som vi i Försvarsmakten använder knäppetält. Bivacker fascinerar mig, det finns så många olika sätt att bygga dem på. Är man ute i skogen civilt finns det oftast gott om tid att experimentera.

En stor sten kan med fördel användas som vägg. Ovan byggde jag med en knäppedel och ett gäng slanor och grenar, mer om det finns i detta blogginlägg. Byggde denna för att det var roligt, hade jag behövt få skydd snabbt hade jag byggt en nödbivack genom att på enklast vis spänna upp knäppedelen med snören mot ett träd. Och ja, jag har en knäppedel privat. Har inte alla det?

Under Aldrig Ge Upp, ”slutövningen” på GMU byggde jag en liknande. Det var slutet av sommaren och vi hade sovsäck så jag unnade mig att bygga en som var såpass hög att jag kunde sitta i den och mysa framför elden medan jag rensade litervis med trattkantareller som jag hade plockat. På bilden avnjuter jag svampsoppa.

Jag och rekryt S konstruerade mästerverket ovan på SERE A. Föredömligt maskerat och lagom liten bivack för 1-2 personer. Kommer order om bivackbygge på en vanlig övning tycker jag dessa skall byggas på enklast och snabbast sätt för att ge så mycket tid som möjligt till återhämtning. Om läget tillåter att man tänder en eld ser jag inte poängen med att maskera bivacken, elden röjer ju ändå. En snabbt uppspänd presenning duger gott och går snabbt att riva. Maxa gruppens sovtimmar.

Ett enkelt vindskydd. Flexie håller mig sällskap som vanligt. Foto: Henrik/ Röda Stjärnan

Är jag ensam, saknar presenning och terrängen är lämplig bygger jag en förstärkt gran alla dagar i veckan. Det är precis vad det låter som, en rejäl gran som man petar in extra granris i utöver att anlägga en bädd.

Ett lavvu-tält kan ge skugga till vovven en sommardag. Jag, Fredrik och Kolja på äventyr. Längtar till sommaren nu!

Något jag saknar däremot är en puppa… Det är mer eller mindre en förstärkt sovsäck i som man rullar ut på marken och kryper in i. Jag använde sådana på en fjällöverlevnadskurs och gillade dem verkligen. Finns valet sover jag dock helst i mitt Hillebergtält. Det har väl en sådär 12 år på nacken men känns som nytt fortfarande. Och där svamlade jag iväg.

Kokkaffe och vikkåsa. Given ingrediens i en lyckad dag. Foto: Wilda Nilsson

Nåväl, bivacker ligger mig nära om hjärtat. Skall en slutsats presenteras så är det att läget, terrängen, vädret och utrustning styr vilken sorts bivack jag bygger. Vilken bivack som är bäst beror således på flera olika faktorer men repetition är som bekant kunskapens moder. Som tur är finns ett antal permissionshelger framöver där kunskaperna kan slipas på ytterligare.

Vilken typ av bivack gillar du?

Äventyr Gård i Sörmland Nilsson i skogen Prepping

Prepping: bättre krisberedskap sen vi flyttade till landet

Krig och total samhällskollaps känns avlägset i Sverige. Stormar och strömavbrott däremot är flera av oss bekanta med. Oavsett vad som får vattnet att sluta rinna ur kranen, elen att avbrytas och sjukhusen att överbelastas så finns mycket den enskilde kan och bör göra för att förbereda sig. En vecka utan stöd från myndigheter förväntas normala hushåll klara av. Tyvärr tror jag väldigt många kommer få det onödigt kärvt nästa gång strömmen går och stannar borta länge.

Klarar du dig om strömmen går?

Klarar du dig själv vid samhällskris eller olyckor?
Personligen tycker jag det är bra att vi börjar prata mer om prepping, överlevnad och krisberedskap. Att gräva sig en kärnvapensäker bunker står inte högst på listan (vi måste köpa grävmaskin först) men att ha flyttat ut på landet innebär per automatik att vi är mer självförsörjande om olyckan är framme. Ja, vi har långt till sjukhus men utöver det finns ett rejält antal fördelar med att bo avsides.

Vattenförsörjning är en trång sektor i städer vid kris. Under hösten fick Enköpingsbor smaka på detta. Tänk om elen varit borta samtidigt, då hade det varit utmanande att koka vattnet innan det dricks – i flera veckor. På vår gård däremot har vi egen brunn. Dessutom har vi skog och två vedspisar att koka både vatten och annat på.

Bönder = bäst på prepping?
Mat är knepigt men med förråden fyllda bör även det lösa sig. Ett mål på sikt är att komma igång med odling. Sedan är ju våra egna höns ett trevligt tillskott. En gammeldags bondgård som inte är beroende av drivmedel eller el måste ju för övrigt vara det bästa ur preppingperspektiv…

Sjukvård tänker jag också på. Ett grundförråd av det mest nödvändiga vill man alltid ha hemma. Givetvis också kunskap kring första hjälpen. Vore inte så dumt att kunna sy igen sår och göra lite mer avancerade saker själv men där finns tyvärr en brist. Undrar om det finns denna typ av första hjälpen-kurser att gå? Har själv gått Wilderness First Aid utöver utbildningen i Försvarsmakten men det går ju inte att jämföra med att vara sjuksyrra.

Prepping på resa och i vardagen
Kommunikation är också en lurig punkt. Någon sorts radio skall införskaffas, det står nog här näst på listan. I övrigt finns det ju utöver krisberedskap i hemmet en poäng med att alltid vara förberedd på resande fot. Nu när vi var i Litauen och Estland hade vi med oss varsin ”smoke hood”. Säkerhetsvakterna på Arlanda var inte så imponerade men chansen att överleva i rökfyllda utrymmen (tex brand i ett plan på landingsbanan eller tåg/bilbrand i en tunnel) ökar markant om man har en sådan och sätter den på sig. En timmes extra ”frisk” luft är ofta vad som krävs för att hinna ut utan att kvävas. Fredrik hittade dessa på en amerikansk webbshop.

Smoke hood, alltid i packningen.

Every day carry kallas smarta kit/utrustningsdetaljer som man alltid har med sig. Om man tänker efter så är ju det man har i sin uniform (i Försvarsmakten) just det. Kniv, eldstål, kompass, mobil, plånbok… och så vidare. Givetvis är det något som jag sedan längre praktiserat även privat. Kan återkomma i frågan om ni är intresserade. Min slutpoäng är egentligen bara att jag tycker det är vettigt att fler pratar om krisberedskap och börjar förbereda sig. Det behöver som sagt inte handla om krig. Två dagar utan el räcker nog för att flertalet hushåll ska få panik. En havererad motor på en vintrig norrlandsväg är tillräckligt för att man ska trilla av pinnen om inte rätt utrustning (och förstärkningsplagg) finns i bilen. Och skulle tunnelbanan rökfyllas så kommer det kännas bra att kunna kliva ut ur kaoset med en rökhuva på sig. Att folk tycker vi är galna (till dess något händer) rör mig inte i ryggen.

Död och förintelse… eller åtminstone en övergiven plats. Kan ju inte skriva denna typ av inlägg utan att bjuda på en sån här bild. Från Estland, sovjetisk kärnvapenbas. Där missiler med Sverige som mål förvarades under Kalla kriget.

Äventyr Estland Nilsson i skogen Övergivna platser Prepping Resor & Guider

Övergiven raketbas i Estland (Bilder)

Eftermiddag råder, tyst det är i huset… kvar i de baltiska tallskogarna står rester ftån den sovjetiska ockupationen och kalla krigstidens aggressioner. Vi befinner oss åter på andra sidan Östersjön. För över trettionde gången har vi tagit Tallink-färjan till öst. Ett par bilder från dagens besök på bortglömd raketbas öster om Tallinn bjuder jag på idag. Fler berättelser och bilder kommer innan året är slut. Med detta inlägg inviger jag även en ny kategori här på bloggen som heter Övergivna platser. Mer tid än vad som kan anses rimligt har tillbringats bland bunkrar och ödehus. Här kommer en försmak.

Äventyr Bushcraft Friluftsliv GMU Grönt är skönt Nilsson i skogen Prepping

Bygga bivack med schäfer (GMU dag 69-70, permission)

I samarbete med Bonnier Fakta 

GMU:s sista permission är till ända och i skrivande stund sitter jag åter på kasern efter en lyckad helg. Föga förvånande tillbringade jag så mycket tid som möjligt utomhus. Arbetet på gården,  som vi lagom skämtsamt kallar Kolschosen vilket rimmar med gårdens riktiga namn, fortskred med hast. Utöver det fanns utrymme för kvalitetstid med tikarna i skogen. Följ med på oss på en tur med bivackbygge. 

Efter att ha vandrat i en cirkel (ja, med flit) befann vi oss åter på egen mark. Fördelaktigt att göra så när man vill hugga in på det naturen bjuder. Schäfertikarna och tillika mor och dotter, Flexie och Müsli, delade på glädjen över att vara ute.

Ett rejält stenblock bedömdes lämpligt att använda som utgångspunkt för bivacken. Utöver att erbjuda en färdig vägg så blir stenväggen också en reflektor vid eldstaden. En reflektor ”speglar in” värmestrålningen från elden.

För mycket verktyg är onödigt. Morakniv 2000 duger gott men jag unnade mig även att hugga in på (hehe) min nya yxa från Wetterlings. Ett stycke knäppedel (försvars-presenning) låg givetvis i ryggsäcken. Tilläggas bör att detta är min privata utrustning som jag haft sedan långt innan inryck. Eftersom mina Haix Tibet stod i skåpet på kasern åkte trotjänarna från Lowa på fötterna istället.

Först upprättade jag en struktur för bivacken. På bilden är inte knäppedelen helt spänd men det syns hur jag tänkt att den ska sitta.

Inuti stagade jag upp med en gren för att få lite extra takhöjd. En bivack ska naturligtvis byggas så liten som möjligt för att spara på värme men det gäller att inte göra den alltför låg. En rejäl bädd under liggunderlaget skall nämligen få plats. Samt en hel flock schäfrar.

Detta kan vara århundradets sämsta bild men jag ville visa det inledande skedet av hur jag byggde min bädd. Tillägg: jag ville inte använda något granris alls eftersom vi på denna plats inte har några granar jag ville kapa grenar från. Slanor kan böjas ned i marken för att skapa ett luftutrymme som isolerar från markkylan. Denna metod kan göras i kombination med/endast av granris.

Müsli inspekterade arbetet löpande. Hon är inte lika van vid att hänga på en plats ute i skogen som Flexie är. Hon undrade därför varför vi inte promenerade – vad är poängen med att sitta still liksom?

Bivacken från sidan. Betänk att det sitter en knäppedel under, att bivacken med sin träfärg väl smälter in mot omgivningen samt att jag inte hade tillgång till granris. Naturligtvis går det utmärkt att förstärka bivacken ytterligare framgent.

Förmodligen har ni redan hört nyheten via min Instagram men ett förtydligande är på sin plats. Jag är ambassadör för boken Vildmark av Lars Fält och Ray Mears som nyss gavs ut av Bonnier Fakta. Detta är en perfekt inspirations- och kunskapskälla för den som vill ut på äventyr i naturen. En mycket trevlig present att ge bort på fars-/morsdag, i julklapp eller nästa gång du är bortbjudenBoken hittar du här för 195 kr. Använd koden vildmark i kassan så dras rabatten av, ordinarie pris är 215 kr. Fler behöver lära sig att göra eld med tändstål, bygga bivack och klara sig i skogen såväl sommar som vinter tycker jag!

Flexie älskar att vara med ute i skogen. Som synes så boade hon omedelbart in sig i bivacken. Medan jag lagade lunch, kokade te och sedan kaffe mös hon lugnt där inne. Müsli föredrog att ligga utanför.

I bivacken fick vi plats båda två. Väldigt mysigt att ligga ihopkurad med sin fyrbenta bästa vän i en bivack. Nu återstår att se om det blir lika mysigt att kura ihop sig med kamraterna i gruppen. GMU går in i det avslutande projektet Aldrig Ge Upp. Förväntningen är en svinjobbig övning där plutonen tillsammans löser uppgift efter uppgift med ett aldrig sinande gott humör. Vi tror vi kommer vara ute i 7 dygn och vi tror övningen startar på onsdag. Om det stämmer lär vi bli varse inom kort.

Friluftsliv GMU Grönt är skönt Nilsson i skogen Prepping

GMU dag 54 – permission 

Charlie is listening. Eller åtminstone befälen. Tydligen har den här bloggen fått vingar (eller larvband kanske jag ska säga) så det är inte längre bara Fänrik Fysmonster och Löjtnant Gött Mos som opsec:at sig hit. Fanjunkare TASS lämnade till och med en kommentar med sitt tilldelade smeknamn. Måste ge en stor tumme upp till alla befäl på regementet som galant balanserar rollerna ”skräckinjagande chef”, ”pedagog” och ”stenhård PT” och ”föräldersubstitut” med bibehållen glimt i ögat. Och såklart en tumme upp till alla som läser och förstår humorn här inne och att det jag skriver kommer från hjärtat med kärlek till kollegor, kamrater och de lagom läskiga befälen. Nåväl, pergite. 

Inledde morgonen med en joggingtur. Som om jag hade vågat annat med tanke på att plutonchefen fick alla att redovisa den planerade träningen för helgen innan höger vänster om. 5 km blev det men inte någon rekordtid. Lite sliten från fys (kan min jävla telefon sluta försöka autocorrecta fys till gud…) och fältvecka. Flexie följde glatt med.

Därefter följde ytterligare kärnfull verksamhet i form av skogsutflykt och svampplockning. Snap:ade ett par plutonskamrater över tiden för att tillse att kunskapen förmedlas till nästa generation. Taggsvamp, fingersvamp, trattkantarell. Fördelen med permission är att mulleverksamhet går före militär verksamhet.

Jag förevisar: 

Taggsvamp. Lätt att lära sig namnet på. 

Fingersvamp finns i flera olika sorter. Dessa äldre exemplar är beska och fick stå kvar. 

Trattisarna plockade jag. Den meningen kunde också sagts av någon som slagit ned ett gäng rekryter. Trattisar. Hehe.

Beskådade även ett par exemplar karljohanssvamp samt den illmariga men ack så vackra flugsvampen. 

Sitter nu på tåg på väg till Stockholm för ett säljmöte. Har ju ett aktiebolag med anställda som också ska få lite kärlek. 

Beredskapen är god. När som helst, var som helst, NÄVERELD på under 15 sekunder.

Väl mött och god helg!