Browsing Category

Friluftsliv

Äventyr Friluftsliv Lettland Nilsson i skogen Resor & Guider Vandring

Kalnansi högmosse i Lettland och tankar om att räcka till

Kom nu då matte! Flexie är lika taggad som jag under denna träskturné. Vårt andra stopp blev Kalnansi högmosse, en ny plats för oss att utforska som visade sig bjuda på såväl inspirerande miljöer för fotografi samt lugn nog att tänka över saker och ting i livet men mer om det längre ned.

Slingan runt den lilla tjärnen eller vad nu ”bog pool” kan tänkas heta på svenska var bara en dryg kilometer.

Inledningsvis njöt vi av tallskogen som snart övergick i den lågväxande typ av skog som kantar högmossar och som är bland de absolut vackraste landskapstyperna jag vet.

Som synes nedan var jag mycket glad över att vara här. Solen växlade med moln och ljuset förändrades ständigt. Tur att Flexie är så tålmodig när matte vill stanna och fota. Kände mig som ett glatt och rufsigt träsktroll (i bästa välmening).

Det är något nästan mytologiskt över dessa platser, särskilt då vi var helt ensamma.

Lugnt, utan stress eller krav på ett visst sorts resultat samt att jag befann mig i denna fantastiska miljö så var roligare än på länge att fotografera.
Flexie är inte riktigt lika imponerad över träspången som jag. Det gäller för henne att ha tungan rätt i mun så att tassarna hamnar på plankorna och inte emellan. Hon har fått agera musa denna resa.

Känslan av att vara närvarande. Det är något sorts inre lugn som infinner sig här ute. Inte det slöa, lata hemmalugnet utan ett sorts tillstånd som känns mer meningsfullt. Energin kommer tillbaka.

Det vansinnigt sköna i att inte ha andra runt sig, att inte stå i relation till någon eller något. Ett simpelt exempel; om jag är ensam reflekterar jag aldrig över hur många centimeter över jorden jag sträcker mig. Så fort jag är i Stockholm så slås jag av att de flesta är ett huvud kortare. Jag är 180 cm för övrigt, mycket praktiskt i alla avseenden.

Det spelar ingen roll, längden stör mig inte alls, men tanken tränger sig in i medvetandet på något sätt och tar per automatik energi. Bara litegrann förvisso men hur många sådana ”jämförande” tankar slås man inte av omedvetet eller medvetetet varje dag?

På något obehagligt vis definierar åtminstone jag ofta mig själv i förhållande till andra. Med det sagt så struntar jag fullkomligt i vad andra tycker om mina val i livet, jag kommer driva igenom det jag vill göra och uppenbarligen knatar jag fram på en stig jag själv trampat upp men likförbannat så hamnar jag där ibland. Den där obehagliga mentala platsen där jag jämför mig med andra och känner mig otillräcklig.

I skogen finns inget sådant. Där går och duger det att bara vara sig själv på enklast vis, och så är det inte mer med det.

Äventyr Friluftsliv Lettland Nilsson i skogen Resor & Guider Vandring

Lagom rädd i skogen? Campa ensam…

När ens utomordentliga förläggningsplats förvandlas till marschmål för allehanda typer natten igenom blir man ju irriterad. Och i ärlighetens namn lite rädd också. Naturligtvis förbannar jag mig själv också för att det första som hugger till är just rädsla när grabbgänget dyker upp i sin bil vid 01 och det bara är jag och Flexie som sover ute i skogen. Det är tryggt dock att hålla handen på hennes rygg och känna vibrationerna från hennes morrande.

Blir irriterad på mig själv som tycker det är obehagligt. Vill ta upp detta eftersom jag ofta får frågan hur jag vågar vara ute så mycket själv. Det är just det. Jag är kanske (hanterbart) rädd ibland, men jag gör det ändå. Vägrar att bli begränsad av detta. Känns lite (mycket) pinsamt att skriva om det här bara men det kan ju omöjligt bara vara jag som tänker så här.  Tyvärr är jag dock smärtsamt medveten om min bristande närkampsförmåga. Hur gärna än Lt Gött Mos vill att jag ska vara kick ass på närkamp så är jag inte det, speciellt inte mot 3-4 män. Det är inte så jävla skoj alltid att resa runt i Indien ensam som tjej i flera månader heller men som sagt, vill jag något så driver jag igenom.

Nu hände inget och de där killarna var på riktigt förmodligen ett skönt gäng kompisar som bara ville hänga lite i skogen. Det kan jag relatera till. Men tyvärr så är det inte direkt så att jag känner ”hej, ska vi hänga” utan snarare ”oh fuck, hoppas dom inte kommer närmre”. Nåja, jag har det svinbra i skogen men jag föredrar mörker och ensamhet. Då finns inget läskigt. Det är andra människor som kan göra situationen obehaglig. Jaja. Nu får du stämpla mig som fegis om du vill.

När morgonen grytt och jag fyllt på med energi i form av gröt begav vi oss åter mot nya äventyr. Kalnansi högmosse var marschmålet och på vägen dit beundrade vi en mycket vacker regnbåge. Kalnansi var väldigt vackert, en liten mosse men med väder som skiftade mellan regn och solsken så var det en fantastisk upplevelse som förtjänar ett eget inlägg. Dela gärna tankar om ensamcamping i en kommentar!

Äventyr Friluftsliv Lettland Nilsson i skogen Resa med hund Resor & Guider Vandring

Tallink till Riga och därefter Kemeri träsk i nationalparken

Imorse vaknade vi på färjan. Enligt stående fungerade det utmärkt att åka Tallink med hund. Vi, det är jag och Flexie, åt frukost och i mitt fall slank en kaffe givetvis ned medan dagens planer och omfall gicks igenom.

Målbilden var, och är, att köra västerut. Diverse träsk och naturområden skall utforskas. På väg mot min tilltänkta destination insåg jag att jag ju kör genom nationalparken Kemeri. Således beordrade jag halt, utforska.

Kemeri träsk besökte jag förra året, strax innan jul. Då snöade det. Nu var det charmigt grått och brunt.

Nog för att Flexie är stridsparstvåa men kameran kan hon inte hantera. Stativ och foto tidsintervall är lösningen för den som är nyfiken. Det är bara jag och Flexie på äventyr nu under campingen med i helgen får jag besök i Riga.

Mitt lilla hjärta. Hon ligger bredvid mig nu. Mysigt att lyssna på hennes sovande andetag. En bil svängde in nyligen där vi står. Då morras det.

Det är svårt att förklara men det är något magiskt med träskmarker. Det är också någon magiskt med ensamheten. Känns skönt efter övningen, gillar verkligen att jobba med kamrater men behöver tanka energi, reflektera och bara få vara för mig själv också. Stämma av så att man är på rätt väg i livet unt so weiter. Känns något inte rätt så ändrar jag på det. Just nu är de yttre faktorerna under kontroll med jobb, köpt lägenhet och blivit antagen till officersprogrammet. Perfekt tillfälle att övergå till att jobba på sin insida. Ett antal dagar i naturen känna helt rätt för detta ändamålet. Samt att det är jäkligt kul. Det ska man ha över tid.

Blev creamy pasta till middag och en kopp rykande varm choklad. Nu ligger jag i sovsäcken med Flexie intill. I natt sover vi i bilen, kändes tryggast med hänsyn till var jag är.

Imorgon beger vi oss mot nästa träsk. God natt!

Äventyr Friluftsliv Gård i Sörmland Mat Nilsson i skogen

Kolbulle över öppen eld

Ledig men redig är måttot för denna semester. I Försvarsmakten kompenseras vi för övningsdygn med extra ledighet. Jäkligt värt. Givetvis spenderar jag och Flexie så mycket tid som möjligt utomhus. Och nej, tre veckor på övning i Norge var inte tillräckligt. Nu hoppas jag att ni ska vilja hänga med på diverse mer eller mindre genomtänkta äventyr i november/december. Utöver en p-skottsvecka är det civilt mörker djup intill 902 som gäller.

Inledningsvis gav vi oss av till de sörmländska skogarna som jag förut bodde i. Fredrik och jag är som väl är vänner så det var gården jag åkte till. Han jobbar ju också för Röda Stjärnan, frilufts/överskott/airsoft-butiken som är vänliga nog att sponsra mig med en civil uniform. Att man bär lagom taktiska friluftskläder när vid ledighet, oavsett om man ska ut i skogen eller inte, är sen gammalt om man är soldat.

Gedigna byxor från Claw Gear. Våga variera från Lundhags. Jacka 101INC, 799 spänn. Och för att sparka in den öppna reklamdörren: klicka till http://www.rodastjarnan.com och ange kod nilssoniskogen så får ni 10 procent rabatt. Gööööööööre!

Slut reklam.

Huvudsyftet med besöket var att hämta Flexie som bodde på gården under två av övningens tre veckor. Stort tack för det! Tack också herr telekrig för den första veckan. Kamrater alltså!

Jag tog med kolbulle-smet i min flaska från Nalgene. Jag höftar alltid ihop receptet men det är bara vatten, salt och mjöl. Hade inget fläsk så körde i ett par ägg. Bra med protein osv.

Fredrik tog ut en gjutjärnspanna han fyndat på loppis. Det blev så jävla bra. Och så sjukt gott med massa lingonsylt.

Fy fan vad jag gillar denna typ av utflykter. Vem följer med nästa gång?

Kolbulle-perfektion. Jag förevisar:

Äventyr Grönt är skönt Jobb i Försvarsmakten Nilsson i skogen Prepping

Överlevnadsutbildning SERE A

Svenska folkets förmåga att hantera sig själva i överlevnadskunskap är bedömt för dålig. Oavsett vad för typ av kris som drabbar samhället är det i högsta grad tvek på att den stora massan kommer lyckas utföra korrekta åtgärder. En fördel med den återinförda värnplikten är att Krigsmaskineriet© åter kan förmedla kunskap till en skogsmässigt mer eller mindre förtappad generation.

Vi börjar från början och förväntar oss inga förkunskaper. Däremot skulle landets skolsystem kanske kunna överväga att åtminstone utbilda på de tre stora. Gran, tall och björk. Nåväl, för egen del innebär detta att jag får utbilda rekryter i SERE A. Detta är grundläggande utbildning inom just överlevnad.

Förra veckan passade jag på att utbilda på stegvis tändning av eld samt förmåga att göra upp eld med tändstål. Något som ser lätt ut när en som övat mycket gör men som till flera rekryters frustration inte var så enkelt. Jag såg även till att de fick prova att koka vatten i en PET-flaska.

Nävereld var prio, sedan använde vi ved. Eftersom vi befann oss bakom skjutskjulet och halva täten sköt var det hörselskydd på som gällde. Givetvis fortsätter utbildningen utanför grindarna inom kort och då lämnas den torra veden hemma.

På tal om grundläggande kunskaper om skogen så kom jag på en lite skoj idé när jag var ute i just skogen. Instagram har numera IGTV där man kan ladda upp längre videos. Således gör jag ca 2 minuter långa filmer om sådant jag tycker alla borde veta om skogen. Helt oredigerat, oklippt och genomgående oborstat. Två filmer hittils, en om stensöta och en om skägglav. Finns här: https://www.instagram.com/tv/Bo3gLpoglRZ/?utm_source=ig_share_sheet&igshid=19wtzrhbwe7av

Äventyr Friluftsliv Grönt är skönt Mat Nilsson i skogen

Listan om godsaker

Det är kärvt att vara bloggare. Livet på en pinne (med pinne i ögat?) och så vidare. Eftersom helgkänslan redan är ett faktum verkar det ju utmärkt med en härlig lista om godsaker, rekvirerad från forni.se. Hennes svar i kursivt.

Det ultimata fredagsmyset:

Vi brukar äta något gott, typ en pasta, tillsammans med ett gott glas rött till. Så det är nog det ultimata fredagsmyset. Vi har aldrig varit godis och Idol-paret utan godiset sparar jag hellre till lördagen. Jag är alltid så trött på fredagar och brukar somna efter middagen.

Vi brukar äta något gott, typ Ola Skinnarmos frystorkade Pasta Carbonara, tillsammans med ett gott glas vatten ur grön plastdunk. Nu när tiden är inne för varm saft så ibland blir det extra festligt. Eftersom det börjar bli kallt och lerigt i skogen skedar hela gruppen för att hålla värmen. Jag är alltid så trött på fredagar och somnar så snart det 4 timmar långa patrullerande dubbelpost-passet är över. Bäst blir fredagsnatten om det inte blir eldöverfall 02.45.

Min bästa godsak:

Choklad – är och har alltid varit. Om jag ska vara specifik: marabou, nutella, chokladfondant, chokladbollar.

Jordnötssmör från 24 Hour Meals dygnsportioner medelst pansarkex. Det torkade köttet går inte heller av för hackor.

Jag fikar helst:

Med en cappuccino och fabriques kardemummabulle. Det är mitt favvofika i hela världen!

Över tid.

”Vill du ha grädde till?”:

Nej, är allergisk (buhu) och brukar sällan beställa saker som kräver grädde till.

Ja. Fet i fred, energi i krig.

Favoritglass:

Tre Vänners veganska chokladglass med nötter, kolasås och havssalt. Den är helt sjukt god. Efter den kommer nutellaglass, citronsorbet och vaniljglass (till äppelpaj…).

Donkens glass med chokladsås efter att ha kört bandvagnen dit.

Favoritströssel:

Äter prick aldrig strössel? Tål ju inte vanlig glass så köper aldrig t.ex. mjukglass ute på sommaren. Men om jag måste välja så väljer jag nog… allt strössel!!! Man får inte vara kräsen!

Ska skriva strössel på PEDARS på Trident Juncture. Äter det jag får.

Bakar helst:

Äppelpaj för det är det enda jag kan baka, haha. Eller nej jag bakar tre saker: Kladdkaka, saffranskaka och paj.

En lax i en kokgrop.

Jag gillar inte:

Skumgummi-godisar och polly. Sen är jag inte så värst förtjust i gräddiga bakelser, cheesecake eller tårtor.

Taco Stew.

Det här är underskattat:

Grissini som man doppar direkt i nutellaburken, mmm jag har alltid grissini hemma så att man kan ta några och doppa i nutella när man kommer hem från jobbet.

Pansarkex.

Det här är överskattat:

Tårta och stora bakverk, typ sånt som serveras på Espresso House. Vi har ett Espresso House i samma hus som vårt kontor och ibland går jag in för att köpa något gott men inser att det inte finns så mycket gott där? Blir avtänd av alla XL-storlekar haha.

Cookies and Cream alternativ Caramel snackbar i dygnsportionen. Ge mig en jävla XL tårta.

Lösgodis jag helst plockar:

Alla chokladsorter med papper, center, nappar, gelégrodor, sura saker, apelsinchoklad och lakritsfudge mm. Har fått höra att jag har sämst lösgodissmak i hela världen!

Allt som är hallon/salt, sura S, sura nappar, sorbisar, hårda karameller som bumlingar, dragsters, hallonshots, salmiakbalkar. Surt, hallon och saltlakrits ska det vara.

Så ofta äter jag godis:

Just godis någon gång i veckan men något gott äter jag varje dag.

Just nu.

Om jag fick välja endast en efterrätt att äta resten av livet:

Gino eller chokladfondant.

Delicato chokladboll.

Chips eller popcorn:

Eh chips alla dagar i veckan.

Popcorn. Jag har rätt, du har fel.

Godaste chipsen:

3 x lök, linschips i valfri smak och vinägerchips.

I fält, vad som helst. Annars pekar jag med hela handen på jordnötsringar istället.

Bästa bakverket:

Jag gillar lite torrare bakverk, typ bullar eller wienerbröd. Gillar inte gräddiga saker och har aldrig gjort, det växer i munnen på mig. Förutom en liten semla för den slinker alltid ner (eftersom den har så mycket bröd, älskar fan bröd).

Äter allt kokgruppen ger mig. Annars pepparkakor eller kladdkaka.

Tre favorit-godsaker just nu:

Äppelpaj, raw snickerskakor & varm croissant med nutella.

Pannkakor. Pannkakor. Pannkakor.

Slut, frågor?

Äventyr Friluftsliv Vandring

Anderssjöarna runt – Guldtur i Funäsfjällen – Fjällvandring

Med dagsturspackningen på ryggen och Flexie förankrad i Baggen-bältet vandrade vi åter upp mot Andersborg.

Denna gång var målet att gå Anderssjöarna runt. En så kallad Guldtur (nr 12) och därmed en vandringsled som både är lättorienterad och enkel att gå.

Enligt informationen om leden som finns här tar turen 9 timmar att gå men jag kan avslöja redan nu att vi enkelt tog den på 6,5 h inklusive en längre lunchpaus. Vi sneddade nedför Småhamrarna i slutet och tog således en snäppet kortare tur men det är verkligen inte något problem att ta turen under en dag.

Till stugorna vid Andersborg är mycket av stigen spångad. Därefter följer man upptrampade stigar längs en kryssmärkt led längs den västra sidan av Skarvarna med Anderssjöarna till vänster. Det var en oerhört fin sträcka dessa fem kilometer fram till Svalåtjärn.

När vi kom fram till Svalåtjärn mulnade det raskt på och snart både blåste och regnade det. Det gjorde inte så mycket, jag tycker det är fascinerande och mysigt med snabba väderomslag på fjället. Sträckan på två kilometer nedanför Skenörsfjället var således blåsigt men det gick snabbt och lätt att gå. När leden sedan delade sig och vi kom in i mer skogig terräng mojnade vinden och fjället visade ytterligare ett ansikte.

På denna magiska fjälläng låg massor av renar och vilade tills vi kom för nära. Kalvarna var fruktansvärt söta!

Flexie var så fokuserad på att nosa efter renarna att hon plaskade ned i ett kärr… Matte var lagom imponerad. Ungefär här kändes det lagom att käka lunch.

Lunchen bestod återigen av blötmat, köttbullar för att vara specifik. Medan vi åt klev några renar ut mitt framför oss.

Efter lunch låg systemkameran kvar i ryggsäcken men även den sista biten av vandringen var trevlig. Här kommer en mobilbild därifrån.

Denna tur bjöd på många olika sorters fjällterräng och jag kan verkligen rekommendera den till både nybörjare och erfarna vandrare. I slutet gick vi i sänkan mellan Hamrafällen och sneddade sedan ned till fjällparkeringen igen men det går också att fortsätta följa sjöarna till Andersborg eller att gå i skogen nedanför fjället. Vi stötte även på två killar som verkade sprang uppe vid Svalåtjärn så bedömt är området också utmärkt för den som gillar att springa trail. Jag längtar redan tillbaka upp på fjället!

Äventyr Friluftsliv Mat Vandring

Funäsdalsberget: brant uppför och hyllning till Försvarsmaktens jordnötssmör

Att måndagar betyder backintervaller har uppenbarligen nötts in hårt i skallen på oss för dagen till ära begav vi oss uppför Funäsdalsberget.

Fjällets högsta punkt ligger 977 möh men Funäsdalen ligger ganska högt (583 möh) så det var inte så många meter upp även om det kändes i benen och lungorna.

Vi följde grusvägen som slingrar sig genom pistområdet uppåt, uppåt och vidare uppåt. Förtjänstfullt. Dessutom fanns det en radiomast på toppen vilket givetvis kändes betryggande för en sambandssoldat.

Vädret var klarare än igår så jackan fick sitta på ryggsäcken över tiden. Givetvis sitter favoritpatchen med texten ”Den förberedde överlever” på dagsturssäcken.

Väl på toppen väntade inte en hurtig major med visselpipa och en underlig böjelse för burpees utan fika. Kex och jordnötssmör. Blir inte bättre än så i fält, civilt eller inte.

Tillägg! I Försvarsmaktens 24-timmars påsar med mat och snacks finns en hel del och diskussionerna om vad som är godast går alltid varm likväl som den intensiva byteshandeln med innehållet i påsarna. Personligen tycker jag det bästa snackset är det frystorkade köttet, därefter kommer jordnötssmör på de grova kexen samt jordnötterna med bbq-smak på delad andraplats. Jag byter en hallon-bar mot jordnötssmör och kex alla dagar i veckan och då är ändå hallon godast utav barerna med frukt/utan protein. Slut tillägg!

Toppen bjöd på ett tjusigt 360 graders sceneri av svenska och norska fjäll. Gedigna mängder skog skådades också. Inga renar dock.

Återhämtade och klara tog vi oss ned till Funäsdalen igen. En mycket trevlig om än kort tur. Funäsdalen är en praktisk utgångspunkt för övrigt. Här finns matbutiker, Systembolaget och så vidare för den som behöver bunkra upp.

Äventyr Friluftsliv Nilsson i skogen Vandring

Hamrafjället: dagstur i Tänndalen nära Funäsdalen

För närvarande är Nilsson på fjället devisen och gårdagen ägnades åt att vandra med utgångspunkt i Tänndalen och marschmålet toppen av Småhamrarna. Att vädret var mulet och regnigt utgjorde inget hinder. Flexie är lika nöjd som mig över att äntligen vara i fjällen.

Spång från fjällparkeringen mot Andersborg. Vi gick uppför fjällvägen men den går fint att köra mot en liten avgift (typ 40 kr tror jag), privat väg.

Inledningsvis knatade vi uppför Fjällvägen till parkeringsplatsen där flera trevliga leder tar sin början. Eftersom detta ska föreställa semester och inte strapatsövning nöjde vi oss således med en kortare dagstur. Stugorna vid Andersborg skulle bli den första anhalten och träspångar samt vältrampade stigar gjorde det enkelt att promenera dit.

Det är något med ledkryss jag verkligen älskar…

Fjällmiljön är enligt stående magisk. Det är något med luften, tystnaden utöver fågelkvittret och färgerna oavsett årstid. Det gråmulna vädret gjorde i princip det hela bara bättre och utan kroppsskydd, vapen och hjälm gick vandringen lätt.

Renarna betade i Hamrafjället, ser du dem på bilden?

Från Andersborg spanande vi upp mot Hamrafjället där den östra toppen Småhamrarna var målet för dagen. Flertalet renar betade i sluttningarna till Flexies stora förtjusning. Tyvärr (enligt henne) satt hon fast förankrad i sele, expanderlina och Baggen-bälte så någon renjakt blev det inte.

Flexie och jag vid Andersborg innan avmarsch uppför Småhamrarna.

I dalarna var det någorlunda varmt. Vi fastnade på bild innan färden fortsatte uppför berget. Anderssjöarna skymtar i bakgrunden, eller åtminstone den lilla sjön innan Anderssjöarna.

Från toppen av Småhamrarna (1081 möh) var utsikten obefintlig men vi hade roligt ändå.

Uppåt, uppåt, uppåt på en lättvandrad fjällsida och så plötsligt stod vi på toppen. Någon utsikt hade vi inte men det visste vi redan från början att så skulle bli fallet. Terrängen skulle dock tas och så blev det.

Blötmat i värmepåse. Fungerar sådär med kallvatten…

Rester från den senaste övningen serverades till lunch på en avsats påväg nedför berget. Värmepåsarna fungerar bra med varmt vatten men med kallvatten tar det en faslig tid och ibland fungerar det inte helt i vilket fall. Kall pasta bolognese blev lunchen men vad gör man inte för att upprätthålla förmågan under längre övningsuppehåll.

Flexie fick ett grisöra på rasten.

Flexie trivdes på fjället även om lukten av renar var mer spännande än mycket annat. I ryggsäcken hade jag ett grisöra som hon fick äta på lunchrasten. Mycket uppskattat.

Lunchpaus med begränsad utsikt.

Utsikt mot Andersborg från rastplatsen. Dimmigt men fint.

Påväg nedför Småhamrarna mot Andersborg.

Efter lunch knatade vi vidare nedför fjället och styrde kosan mot Tänndalen och stugan igen. Ovant detta med dagsturer för mig men det är ett framgångsrecept. Det behöver inte vara kärvt jämt. En föredömligt trevlig dag och jag ser fram emot fler äventyr de kommande dagarna.

Moln över Hamrafjället.

Avslutningsvis Hamrafjället, toppen till höger var alltså den vi var uppe på. Hela turen tog ca 3 timmar och då tog vi det lugnt. Flexie var duktigt trött efter det hela dock och sov som en stock hela eftermiddagen medan vi bastade och fixade middag.

Äventyr Campingbuss Friluftsliv Lettland Nilsson i skogen Resa med hund Resor & Guider

Strandhäng i Lettland på Lauču akmens

Milsvida stränder med len sand, långgrunt och klarblå himmel. Kanske inte riktigt vad som brukar förknippas med Lettland men i själv verket är den lettiska kustremsan mot Östersjön brutalt vacker.

Kylan var dock ett faktum när vi campade på Lauču akmens i april. Dock har vi varit på de lettiska stränderna mängder av gånger tidigare så det gjorde inte så mycket att det inte blev något bad. Vovvarna var väldigt nöjda över att vi hade flera kilometer strand helt för oss själva.

Till skillnad mot Jurmala så välkomnar stranden nedanför campingen Lauču akmens ca 6 mil norr om Riga hundar.

Varför ska man då åka till stranden via en camping? Jo, i Lettland är väldigt mycket av marken ned mot själva stranden privat och därmed får man inte bara åka ned till vattnet. Således tycker vi det är smidigt att betala en liten summa och ställa minibussen på en camping och därmed ha enkel tillgång till stranden.

Att det även finns tillgång till öl och riktigt god mat är ju inte direkt en nackdel. 

Som synes njöt Flexie och Kolja av att vi fick stranden för oss själva.

Badsuget fanns där men det var bara några få plusgrader i luften.

Uppenbarligen har besökare i många år njutit av strandvistelse här.

Flexie sträcker ut benen.

Vi har haft några magiska kvällar på just lettiska stränder. Halva roadtripen på sommaren brukar gå ut på att följa kustremsan och göra strandhugg här och var hela vägen ned till Litauen när vi efter ett obligatoriskt stopp i Klaipeda brukar fara mot Vilnius.

Kolja är alltid positiv och vill gärna leka med drivved. Vi längtar till sommarens resa, då ska vi bada med alla hundarna här!