Browsing Category

Äventyr

Äventyr Campingbuss Friluftsliv Lettland Nilsson i skogen Resa med hund Resor & Guider

Strandhäng i Lettland på Lauču akmens

Milsvida stränder med len sand, långgrunt och klarblå himmel. Kanske inte riktigt vad som brukar förknippas med Lettland men i själv verket är den lettiska kustremsan mot Östersjön brutalt vacker.

Kylan var dock ett faktum när vi campade på Lauču akmens i april. Dock har vi varit på de lettiska stränderna mängder av gånger tidigare så det gjorde inte så mycket att det inte blev något bad. Vovvarna var väldigt nöjda över att vi hade flera kilometer strand helt för oss själva.

Till skillnad mot Jurmala så välkomnar stranden nedanför campingen Lauču akmens ca 6 mil norr om Riga hundar.

Varför ska man då åka till stranden via en camping? Jo, i Lettland är väldigt mycket av marken ned mot själva stranden privat och därmed får man inte bara åka ned till vattnet. Således tycker vi det är smidigt att betala en liten summa och ställa minibussen på en camping och därmed ha enkel tillgång till stranden.

Att det även finns tillgång till öl och riktigt god mat är ju inte direkt en nackdel. 

Som synes njöt Flexie och Kolja av att vi fick stranden för oss själva.

Badsuget fanns där men det var bara några få plusgrader i luften.

Uppenbarligen har besökare i många år njutit av strandvistelse här.

Flexie sträcker ut benen.

Vi har haft några magiska kvällar på just lettiska stränder. Halva roadtripen på sommaren brukar gå ut på att följa kustremsan och göra strandhugg här och var hela vägen ned till Litauen när vi efter ett obligatoriskt stopp i Klaipeda brukar fara mot Vilnius.

Kolja är alltid positiv och vill gärna leka med drivved. Vi längtar till sommarens resa, då ska vi bada med alla hundarna här!

Äventyr Friluftsliv Lettland Nilsson i skogen Resa med hund Resor & Guider Vandring

Träsk, slott och snålblåst

Kylan har bitit sig tag i Lettland men det var inget rediga sovsäckar inte kunde råda bot på. Vi parkerade för natten på parkeringen vid Kemeri högmosse. Gick strålande att sova här.

Mossar kan vara det bästa jag vet. Återkommer med ett dedikerat inlägg med fler bilder. Vädret var kärvt men kängorna höll tätt och hundarna var nöjda med vandringen över mossen.

Allt går inte som planerat och sommardäck plus sliriga småvägar betyder att man fastnar. Den förberedde överlever dock och snökedjorna åkte på.

När vi fått nog styrde vi kosan tillbaka till Riga och till en liten metropolförort som huserar en extremt välsorterad ölbutik som heter Alus Tirgus. Ett snabbt stopp var allt som hanns med.

Väl framme vid anfallsmålet Sigulda var det dags att vara kreativ på en smyckesworkshop. Även detta återkommer jag kring men det var inte lätt men kul.

Därefter besökte vi Sigulda slott. Utsikten därifrån hade förmodligen varit magisk en klar dag. Tror ej bilderna riktigt visar hur pissigt vädret faktiskt är. Plus en grad och snöblandat regn och blåst. Hela. Jävla. Tiden.

Utsikt vid pisspaus längs motorvägen. Relativt orelaterat till kronologin men alltså skogarna här.

Mellan de två slotten ligger en grotta med klotter. Det äldsta från 1600-talet. Sevärt även om den var liten. Bodde grodor i en damm längst in.

Vi besökte även Turaida och upplevde någon form av Skansen efter att atomvintern nästan smält bort. Med det sagt rekommenderar jag ett besök.

Utsikten från tornet var fördelaktig. Gör sig sannolikt ännu bättre när vädergudarna ler men jag antar att dessa har ett sinne för humor och tycker att min semester ska bli en till Aldrig Ge Upp. Challenge accepted!

Skogarna här borta alltså. Ren kärlek!

Äventyr Campingbuss Friluftsliv Lettland Nilsson i skogen Resa med hund Resor & Guider

Snöblandat regn och första natten med vanlife

Vi har lämnat Jurmala bakom oss och bytt kurortens SPA:n och restauranger mot snöblandat regn, beckmörker och kyla i nationalparken Kemeri. Den skall vi utforska imorgon efter att vi sovit den första natten i bussen. Vi har ingen värmare så det blir utomhustemperatur på ca en plusgrad eller kallare men vi har sovsäckar, torra strumpor och gott humör.

Vi har ett litet gaskök inne i bussen till och med så vi slapp laga middag i ösregnet. Hundarna har lagt sig tillrätta och så även jag. Nu ska jag sova och njuta av att inte behöva gå postpass utomhus mitt i natten.

Äventyr BU Friluftsliv Gård i Sörmland Grönt är skönt Nilsson i skogen

Solsken och schäfrar

Lördagsmorgonen tillbringades i skogen, så som det anstår en permissionsfirare av rang. Schäfrarna var minst sagt nöjda över det beslutet och tog vara på vidderna efter bästa förmåga.

Flexie är fortfarande bortrest så det var jag, Kolja och Müsli som tog terräng med fast tass. Solen bröt fram och värmde liksom kaffet i muggen jag tagit med mig. Bilderna från promenaden får fylla resten av inlägget.

Inser att gårdagen inte dokumenterades och det finns väl egentligen inte så mycket av vikt att berätta utöver att det var sista dagen på utbildningsetappen i MKN. Utöver att skriva veckans prov (som gick över förväntan för egen del) fick vi fri fys. Min förare föreslog jogging och givetvis kan gruppchefen inte banga. En skön tur på strax under 6 kilometer följde på oplogade vägar och i ett tempo som gjorde att vi kunde prata under tiden.

Välbehövligt med en springtur som var rolig och inte bara ”skjut mig jag dör”-jobbig. Åkte hem sedan och var fruktansvärt trött. Orkade inte göra annat än att sitta och läsa innan vi tog en bastu, lagade mat och checkade ut för dagen.

Har inte nämnt det men lyckades få fruktansvärt ont i armen under slutet av veckan och skickades iväg på röntgen på torsdagen men det var som tur var inga skelettskador.

Pinsamt nog som det är måste jag säga och jag bävar redan för att behöva erkänna på måndagsfysen att burpees/armhävningar inte är ett alternativ för mig. Kanske inbillat men känner mig alltid rädd för att någon ska tro att jag maskar. Gör pissont faktiskt men svullnaden har åtminstone gått ned.

Vet inte vad jag gjorde men förmodligen var det allt bankande med en tung slägga på stagpålar i frusen mark som vänster arm tillslut protesterade mot vilket jag tyvärr (?) skäms för. Usch. Ryser bara av att tänka på att berätta/erkänna. Skrev inte om det heller uppenbarligen men inser givetvis att skador rent rationellt är sånt som händer och det kommer lösa sig men tänker direkt att nu kommer jag inte kunna få jobb/ nu kommer alla tycka jag är kass och liknande. Känner mig också dålig som under sista dagen fick delegera allt bankande och alla tunga lyft. Bästa gruppen var dock hundra procent stöttande.

I denna stund väntar vi på besök från byn. Rödlöken är picklad och köttet marinerat (inte av mig). Ölen är givetvis kyld. Drick upp, häll upp, ställ upp!

Äventyr BU Friluftsliv Grönt är skönt Nilsson i skogen Prepping

Friluftslivet och bandvagnslivet

Minusgraderna biter fortsatt i kinderna men åtminstone skiner solen. I vår korridor har praoelever flyttat in och en tung doft av tonårs-ångest-stress-svett sprider sig i byggnaden. Det är ju så att man bli nostalgisk till intryckningsdagen. Då var det svårt varmt.

Måndagsfysen har drivits igenom med kraft. Fan vad jag hatar poplinstället. Det är så värdelöst när man svettas som en gris och det är minusgrader. Som att be om lunginflammation. Därmed har jag även fyllt den önskade kvoten om att vara mer kritisk här på bloggen. Om någon har ett grått Försvarsmakten-träningställ till övers så vet ni var jag finns…

Gruppen utbildades på radiolänkbandvagnens materiel under eftermiddagen. Något vi skall fortsätta med så snart kaffet är urdrucken och stridsvärdet därmed höjt. Det låter också som om bergsborr står på schemat och i och med att jag redan har även denna utbildning får jag stötta kamraterna.

Några andra som stöttar är de anställda i motsvarande min grupp. Däremot förnekar dem å det bestämdaste att det var dem som täljt träkuken som hängde i vindrutan när vi fick ut bandvagnen. Praktiskt att ha Aurora och tidvis anställda soldater att skylla på. Jag tyckte det var rätt komiskt men beslutade ändå att ta ned den direkt. Skall avsätta tid till att skapa något annat istället. Är en stridsklitta tillräckligt PK? Förmodligen inte. Glädje upphör.

Som sagt längtar jag även till sommaren och i brist på salta bilder härifrån får ni en bild från i somras. Alltid makrill och rosa spork i packningen. Möpigt nog har jag även försett min ryggsäck med en ficka från stridsväst 12 som ju släpptes på den civila marknaden.

Den består som flera redan vet av mitt EDC-kit. Korven uppe till höger är windshirten jag dillade om på Instagram Stories när jag glömt joggingjacka. Smidigt att hala upp den. Ett esbit-kök från tyska försvaret ingår givetvis liksom lite annat smått och gott. Morakniv Eldris och kaffe exempelvis. Några har önskat mer fokus på friluftsliv och jag är van och villig att lyda order. Peka gärna med hela handen och önska mer specifika inlägg eller ställ frågor om ni önskar.

I övrigt önskar jag er en trevlig kväll. Nu ska vi braka iväg med bandvagnen mot oändligheten (garaget) och vidare (imorgon).

Äventyr Estland Resor & Guider Tallinn

11 barer i Tallinn för dig som älskar öl (och en med gott vin!)

Med sin medeltida, pastellfärgade stadskärna och trendiga trähusförorter är Tallinn en uppfriskande uppstickare som weekenddestination. Ducka för inkastarna på rådhustorgets restauranger, missa inte förorterna Kalamaja och Kopli samt besök barerna jag rekommenderar här nedan så har du en synnerligen prisvärd weekend att se fram emot. Oavsett om du reser med din partner eller med kompisgänget. Själv är jag barnsligt förtjust i Tallinn, att jag och Fredrik återvänt hit ett tjugotal gånger säger en hel del.

Mikrobryggerierna frodas i Estland och ölentusiasterna blir allt fler. Likaså antalet barer som är väl värda ett besök. Åker man kryssning med Tallink blir det ett par timmar i land. Det räcker kanske som en första visit eftersom staden är så liten men själva stannar vi alltid minst en natt, gärna fler. Ölen kostar vanligtvis 3-5 euro men det beror såklart på vilka delikatesser och alkoholhalter du går loss på. Markant billigare än hemma dock! Så här kommer de, barerna i Tallinn du måste besöka. Jag har märkt ut allihop på Google maps, spara dem i mobilen så hittar du lätt dit.

Pudel Baar & Telliskivi

Visserligen betyder ordet pudel flaska på estniska men med tanke på att hundar är varmt välkomna passar även en svensk tolkning av namnet. Inte mindre än tre stora schäfrar hade vi med oss dit i somras. Då är uteserveringen öppen och betonggolvet inomhus svalkande för trötta tassar. På kvällstid fylls lokalen snabbt av trendiga lokalbor (tänk coola men avslappnade berlinare) . Ölutbudet är gediget liksom serveringspersonalens kunskap. En ost/korv-bricka går loss på ca 6 euro, ölen kostar drygt hälften. Pudel är en del av det kreativa kvarteret Telliskivi.

Här finns även bra restauranger (F-Hoone och Lendav Talrik exempelvis) och en ”som Designtorget fast bättre”-butik (Homeart). Således smart att strosa hitåt redan vid tretiden på eftermiddagen. För den som vill stanna tills tre på natten så ordnas det ibland klubbar högst upp i de i övrigt övergivna betong/stenhusen som omger Telliskivi. Annars är det bara att ta med sin Mac och sätta sig på Reval Café. En start up-hub huserar också i kvarteret. Good vibes således!

Pudel Baar, Telliskivi 60a

Butiker i Telliskivi: http://telliskivi.eu/en/stores/

Mat och dryck: http://telliskivi.eu/en/cafes-bars-and-restaurants

Tops

Lagom avlägset för att skrämma bort de ”turistiga turisterna” ligger Tops. En bohemisk bar som lockar bofasta, särskilt på karaokekvällarna. Inte ett lika stort ölutbud som på Pudel men den trivsamma atmosfären gör att man känner sig hemma. Definitiv retrokänsla på inredningen och ett blandat klientel. Senast blev vi utmanade av en random Tallinn-bo på armbrytning, oklart varför men så var vi rätt dimmiga vid det laget också. Extra plus för trähuskvarteret baren ligger i. Helt klart värt promenaden dit. Inte trendigt, inte trashigt – bara riktigt bra. Beter du dig själv drygt så kanske du får onda ögat och öststats-service av personalen men då har du förmodligen förtjänat det också. Snacks finns men inte mat. Ibland ordnas olika sorters kulturevenemang.

Tops, Soo 15 Tallinn

Hemsida: http://www.kohviktops.ee/kohviktops/kohviktops.html

Põrgu

Nere i en källare i utkanten av Tallinns gamla stadskärna ligger Põrgu, en välkänd ölbar som även erbjuder god klassisk mat. Av någon anledning är vi inte här lika ofta som på de andra ställena men det beror nog mer på tidsbrist och vana än något annat. I skrivande stund blev jag verkligen sugen på att återvända hit. Rustikt på ett bra sätt och mycket lokal öl på menyn.

Põrgu, Rüütli 4

Koht

Koht är kanske stadens minsta bar och den ligger ganska väl dold innanför ett valv. Ordet betyder i princip ”ställe” vilket skapat förvirring även för ester som försökt hitta dit och frågat folk efter vägen. Till Koht är hundar välkomna och personal som inte jobbar ser vi ofta hänga med vänner i lokalen. Ett gott tecken. Samt ett tecken på hur många gånger vi varit där… Välfylld kyl och kunnig bartender bakom disken är givet här. Dessvärre ingen öl på fat men flaskorna är spännande nog och kompenserar mer än väl. På dagtid är deras ölbutik öppen och denna rekommenderas varmt. På sommaren finns en minimal uteservering, på vinter brinner en eld i den öppna spisen. Mysigt, hemtrevligt och en bar vi alltid går till när vi är i Tallinn.

Koht Tallinn

Koht, en av de mysigaste barerna i Tallinn

Koht, Lai 8

Wine bar and shop TIKS

Egentligen en vinbutik och restaurang i kombination men med Alice i Underlandet-inspirerad konst på väggarna och extremt trevlig personal har även ölälskaren något att hämta här även om utbudet är väldigt litet. Vi har varit här på eftermiddagen och då var vovve välkommen, på kvällstid har vi inte provat med hund. Då är det dock ofta fullbokat och av någon anledning tänker jag på festmåltidsscenen i filmen Chocholate när jag såg flocken vänner och familj som satt och åt och njöt av gott vin vid det ”långa” bordet i rummet där baren ligger. Middag här nästa gång vi är i Tallinn är planen! (Blir ofta att vi äter på Chakra, vår favoritindier som är vansinnigt bra så länge man inte tar räkorna.)

Öl, vin och mat på fina TIKS. På bilden endast bardisken, värt en tur för att se resten.

TIKS, Kopli 14

Depeche Mode Baar

Namnet säger exakt vad den här baren går ut på. Det är en hyllning och kärleksförklaring till ett av världens bästa band (i alla fall på 80-talet, och ja, jag är synthare). En precis lagom baltkärv bartender, dryck utan krusiduller, generösa öppettider, centralt läge och endast Depeche Mode i högtalarna lockar oss tillbaka år efter år. Ta nu och lyssna på People are people och boka en resa till andra sidan Östersjön pronto.

Depeche Mode bar, öl på enklast vis och jävligt bra musik.

Depeche Mode Baar, Nunne 4

Hell Hunt

Klassisk pubmiljö fast med Josef Frank-tapet på väggarna. Här sitter folk och jobbar, ett par turister värmer sig, ett grabbgäng skrålar och en antal par låter sig väl smaka av det stora ölutbudet. Servitrisernas korta kjolar som verkar ingå i arbetsuniformen skulle jag personligen kunna leva utan men själva krogen är värd att gå på. Vi trodde länge det var en turistfälla men icke, snarare ett perfekt vattenhål på eftermiddagen när man tröttnat på att trava runt på kullerstensgator. Kvällstid är musiken lite för rockig för min smak men ja… Det kommer knappast som en överraskning från en synth-tjej.

Hell Hunt i Tallinn

Hell Hunt i Tallinn

Hell Hunt, Pikk 39

Õlleteek

Den branta trappan ned i källaren är värd att klättra. Här väntar oftast ett bra ölutbud och trevlig personal. Vi har varit här ett tiotal gånger men nu innan jul var det lite tomt i kylen udda nog. Undrar om något är i görningen… Eftersom baren ligger så centralt är det dock värt att promenera förbi och kika in. Speciellt om man gillar att lyssna på metal/rock.

Speakeasy by Põhjala

En hipstrig liten pop-up bar signerat mikrobryggeriet Põhjala. Trängs bland södermalmstrendiga ester och prova det senaste detta grymt duktiga bryggeri har att erbjuda.

Speakeasy by Põhjala, Kopli 4

Kanske världens sämsta bild. Föreställer oavsett Speakeasy by Põhjala


Speakeasy by Põhjala, Kopli 4

Vana Villemi

Vana Villemi ligger nära busstationen och är helt okej om du ändå är i kvarteren efter att exempelvis ha besökt marknaden på Keskturg som ligger två kvarteret bakom baren men annars är läget lite för avsides för att vara värt det. Nybyggt men med önskan om att få fram en klassisk, belgisk känsla. Redig och prisvärd pubmat, välbesökt kvarterskrog och lagom kyld Leffe på fat erbjuds. Deras egen öl som heter samma som puben var inte mycket att ha dock.

Leffe Blond på tapp hos Vana Villemi i Tallins utkant.

Leffe Blond på tapp hos Vana Villemi i Tallins utkant.

Vana Villemi, Tartu maantee 50, Tallinn, Estonia

Uba ja Humal

Inte en bar per se även om det går att dricka på plats. Egentligen en ölbutik med ett vansinnigt bra utbud. Ett absolut måste för den som vill köpa med sig godsaker hem. Ligger dessutom 100 meter från ett av mina favoritkaféer Klaus och Tallinna Kalaturg där det ordnas fiskmarknad på sommaren.

Bra utbud på Uba Ja Humal, passionsfruktölen Näkk (bryggeriet Kolk) är extremt god.

Uba ja Humal, Võrgu 3

Att åka till Estland 

För oss som oftast har hundarna med oss så är Tallink det givna valet. Bil och hundar, inga konstigheter. Skrev förresten ett blogginlägg om att åka färja med hund som du hittar här. Hotellpaket med Tallink brukar vara riktigt prisvärt. Vi tar ju också färjan varje sommar när vi åker för att bila i Baltikum. Sex sådana långresor (ca 3 veckor styck) har vi gjort hittills. Annars flyger bland annat Air Baltic till Estland. Kan också tilläggas att det nuförtiden finns riktigt trevlig öl att avnjuta ombord också.

Estnisk hantverksöl serveras även på Tallink. Ölrevolutionen är här!

Skål då på er!

Äventyr Bushcraft Friluftsliv Gård i Sörmland Prepping

Bivacker, kokkaffe och överlevnad – Vilken bivack är bäst?

Kamraterna må tycka det är galenskap men sådan är jag. En mulen fredag tillbringas bäst i skogen med gott sällskap och något gott att dricka. Kokkaffe och Ögonblink-choklad i detta fall. Äventyr finns runt knuten när man redan bor i skogen så färden med volvovalpen var inte lång.

Jag och Fredrik äter i vindskyddet. Med kraft i mitt fall… XD Foto: Henrik/Röda Stjärnan

Övning ger färdighet och Fredriks bror Henrik förevisade en för mig ny typ av bivack/vindskydd som visade sig vara mycket trevlig, särskilt när det snöblandade regnet föll. Den tog en stund att bygga men vackert blev det.

Vindskydd byggt med slanor och tyska knäppetält. Fredrik och Henrik sitter där inne och dricker kaffe. Foto: Wilda Nilsson

Det går tydligen att sätta ihop dessa tältdelar på olika sätt och de används i det tyska försvaret precis som vi i Försvarsmakten använder knäppetält. Bivacker fascinerar mig, det finns så många olika sätt att bygga dem på. Är man ute i skogen civilt finns det oftast gott om tid att experimentera.

En stor sten kan med fördel användas som vägg. Ovan byggde jag med en knäppedel och ett gäng slanor och grenar, mer om det finns i detta blogginlägg. Byggde denna för att det var roligt, hade jag behövt få skydd snabbt hade jag byggt en nödbivack genom att på enklast vis spänna upp knäppedelen med snören mot ett träd. Och ja, jag har en knäppedel privat. Har inte alla det?

Under Aldrig Ge Upp, ”slutövningen” på GMU byggde jag en liknande. Det var slutet av sommaren och vi hade sovsäck så jag unnade mig att bygga en som var såpass hög att jag kunde sitta i den och mysa framför elden medan jag rensade litervis med trattkantareller som jag hade plockat. På bilden avnjuter jag svampsoppa.

Jag och rekryt S konstruerade mästerverket ovan på SERE A. Föredömligt maskerat och lagom liten bivack för 1-2 personer. Kommer order om bivackbygge på en vanlig övning tycker jag dessa skall byggas på enklast och snabbast sätt för att ge så mycket tid som möjligt till återhämtning. Om läget tillåter att man tänder en eld ser jag inte poängen med att maskera bivacken, elden röjer ju ändå. En snabbt uppspänd presenning duger gott och går snabbt att riva. Maxa gruppens sovtimmar.

Ett enkelt vindskydd. Flexie håller mig sällskap som vanligt. Foto: Henrik/ Röda Stjärnan

Är jag ensam, saknar presenning och terrängen är lämplig bygger jag en förstärkt gran alla dagar i veckan. Det är precis vad det låter som, en rejäl gran som man petar in extra granris i utöver att anlägga en bädd.

Ett lavvu-tält kan ge skugga till vovven en sommardag. Jag, Fredrik och Kolja på äventyr. Längtar till sommaren nu!

Något jag saknar däremot är en puppa… Det är mer eller mindre en förstärkt sovsäck i som man rullar ut på marken och kryper in i. Jag använde sådana på en fjällöverlevnadskurs och gillade dem verkligen. Finns valet sover jag dock helst i mitt Hillebergtält. Det har väl en sådär 12 år på nacken men känns som nytt fortfarande. Och där svamlade jag iväg.

Kokkaffe och vikkåsa. Given ingrediens i en lyckad dag. Foto: Wilda Nilsson

Nåväl, bivacker ligger mig nära om hjärtat. Skall en slutsats presenteras så är det att läget, terrängen, vädret och utrustning styr vilken sorts bivack jag bygger. Vilken bivack som är bäst beror således på flera olika faktorer men repetition är som bekant kunskapens moder. Som tur är finns ett antal permissionshelger framöver där kunskaperna kan slipas på ytterligare.

Vilken typ av bivack gillar du?

Äventyr Friluftsliv Gård i Sörmland Nilsson i skogen

I skogen med hundarna 

 Detta inlägg skrev jag igår men eftersom idag ser exakt lika ut så…. 

Mörkret på morgonen gör det svårt att vilja gå upp men försöker vänja mig inför nästa vecka och framåt då det är 05:45 som gäller. Fredrik var tvungen att åka till Stockholm på jobb så jag lämnades ensam med flocken. Som tur är kommer husse tillbaka imorgon, om jag ändå kunde förklara det för Kolja. Husses hund! Vi försökte dock komma på andra tankar genom en riktigt lång tur i skogen. Vi är tillbaka och har druckit kaffe länge, jobbat och hemmafixat. Tänkte bland annat fixa min guide till Tallinns bästa barer, kommer upp på fredag tror jag. Vila ögonen på lite oredigerade skogsbilder tagna med mobilen imorse och ha en fin kväll! 

Och som sagt det där var igår. Även idag spenderades förmiddagen i skogen. Gjorde även en liten livesändning på Instagram från skogen vilket var kul. Hela 127 personer kollade in. Galet egentligen. Varför ska dom kolla på mig liksom. Men jag blev glad och jag tycker ju väldigt mycket om att peppa andra till att både vara i skogen och utbilda sig genom Försvarsmakten. Pratade lite framtidsplaner bland annat. Combat Camera är en av drömmarna men först ska jag bli sambandsgruppchef och förhoppningsvis kunna jobba som det utöver mitt eget företag. Vi får väl se. På måndag drar det hela igång igen. Innan dess vill jag hinna skriva mer om både Tallinn och Vilnius här på bloggen. Baltländerna har en särskild plats i mitt hjärta! På tal om det så startade jag ett eget Instagram-konto bara för öststatskärlek. @wildas_eastern_europe om ni vill följa, det skulle jag uppskatta! 

Äventyr Gård i Sörmland Nilsson i skogen Prepping

Prepping: bättre krisberedskap sen vi flyttade till landet

Krig och total samhällskollaps känns avlägset i Sverige. Stormar och strömavbrott däremot är flera av oss bekanta med. Oavsett vad som får vattnet att sluta rinna ur kranen, elen att avbrytas och sjukhusen att överbelastas så finns mycket den enskilde kan och bör göra för att förbereda sig. En vecka utan stöd från myndigheter förväntas normala hushåll klara av. Tyvärr tror jag väldigt många kommer få det onödigt kärvt nästa gång strömmen går och stannar borta länge.

Klarar du dig om strömmen går?

Klarar du dig själv vid samhällskris eller olyckor?
Personligen tycker jag det är bra att vi börjar prata mer om prepping, överlevnad och krisberedskap. Att gräva sig en kärnvapensäker bunker står inte högst på listan (vi måste köpa grävmaskin först) men att ha flyttat ut på landet innebär per automatik att vi är mer självförsörjande om olyckan är framme. Ja, vi har långt till sjukhus men utöver det finns ett rejält antal fördelar med att bo avsides.

Vattenförsörjning är en trång sektor i städer vid kris. Under hösten fick Enköpingsbor smaka på detta. Tänk om elen varit borta samtidigt, då hade det varit utmanande att koka vattnet innan det dricks – i flera veckor. På vår gård däremot har vi egen brunn. Dessutom har vi skog och två vedspisar att koka både vatten och annat på.

Bönder = bäst på prepping?
Mat är knepigt men med förråden fyllda bör även det lösa sig. Ett mål på sikt är att komma igång med odling. Sedan är ju våra egna höns ett trevligt tillskott. En gammeldags bondgård som inte är beroende av drivmedel eller el måste ju för övrigt vara det bästa ur preppingperspektiv…

Sjukvård tänker jag också på. Ett grundförråd av det mest nödvändiga vill man alltid ha hemma. Givetvis också kunskap kring första hjälpen. Vore inte så dumt att kunna sy igen sår och göra lite mer avancerade saker själv men där finns tyvärr en brist. Undrar om det finns denna typ av första hjälpen-kurser att gå? Har själv gått Wilderness First Aid utöver utbildningen i Försvarsmakten men det går ju inte att jämföra med att vara sjuksyrra.

Prepping på resa och i vardagen
Kommunikation är också en lurig punkt. Någon sorts radio skall införskaffas, det står nog här näst på listan. I övrigt finns det ju utöver krisberedskap i hemmet en poäng med att alltid vara förberedd på resande fot. Nu när vi var i Litauen och Estland hade vi med oss varsin ”smoke hood”. Säkerhetsvakterna på Arlanda var inte så imponerade men chansen att överleva i rökfyllda utrymmen (tex brand i ett plan på landingsbanan eller tåg/bilbrand i en tunnel) ökar markant om man har en sådan och sätter den på sig. En timmes extra ”frisk” luft är ofta vad som krävs för att hinna ut utan att kvävas. Fredrik hittade dessa på en amerikansk webbshop.

Smoke hood, alltid i packningen.

Every day carry kallas smarta kit/utrustningsdetaljer som man alltid har med sig. Om man tänker efter så är ju det man har i sin uniform (i Försvarsmakten) just det. Kniv, eldstål, kompass, mobil, plånbok… och så vidare. Givetvis är det något som jag sedan längre praktiserat även privat. Kan återkomma i frågan om ni är intresserade. Min slutpoäng är egentligen bara att jag tycker det är vettigt att fler pratar om krisberedskap och börjar förbereda sig. Det behöver som sagt inte handla om krig. Två dagar utan el räcker nog för att flertalet hushåll ska få panik. En havererad motor på en vintrig norrlandsväg är tillräckligt för att man ska trilla av pinnen om inte rätt utrustning (och förstärkningsplagg) finns i bilen. Och skulle tunnelbanan rökfyllas så kommer det kännas bra att kunna kliva ut ur kaoset med en rökhuva på sig. Att folk tycker vi är galna (till dess något händer) rör mig inte i ryggen.

Död och förintelse… eller åtminstone en övergiven plats. Kan ju inte skriva denna typ av inlägg utan att bjuda på en sån här bild. Från Estland, sovjetisk kärnvapenbas. Där missiler med Sverige som mål förvarades under Kalla kriget.

Äventyr Estland Friluftsliv Nilsson i skogen Resa med hund Resor & Guider

Hellerkantri Huskypark: hundspann i Estland

Strax utanför estniska Rapla bor familjen. Som landsbygdsentreprenörer har de byggt upp en verksamhet på släktgården som i huvudsak går ut på odling. Deras främsta passion är dock draghundsport och vintertid öppnar de upp gården för besök och utfärder med hundspann.

Mariin Kaljula, dotter i familjen.

Vi reste från Tallinn för att hälsa på hundarna och träffa familjen på gården. Trots att vi besök Estland väldigt många gånger finns det alltid mer att upptäcka och uppleva. Dottern Mariin visade oss runt på gården. Här bor just nu 43 Siberian Huskys och Alaskan Malamutes. De bor utomhus året runt men har såklart små hus att gå in i.

Huskyn Nilsson hälsar på Fredrik.

Mariin var väldigt tydlig med att deras huskys hör till brukslinjerna inom rasen och att jobba är det de allra helst vill. En av vovvarna hette Nilsson, och han syns på bilden ovanför. Väldigt komiskt att se hans hus med namnskylten på. Nästan så att jag flyttade in.

Hundarna turas om att springa i de stora rastgårdarna men så fort vi kom ville alla hundarna hälsa.

När Mariin inte visar besökare runt på gården tävlar hon i draghundsport på kortare distanser, både på snö och barmark. Hon har bland annat tävlat i VM. Att ha en duktig och modig hund längst fram är viktigt.De starkaste hundarna drar närmast släden. Hur många hundar som drar släden beror på vilken gren man tävlar i men det är upp till varje hundförare att bestämma, vissa låter upp till 18 hundar dra och då gäller det att ha disciplin på dem.

RobieRobie, en väldigt mysig Husky.

Unghunden på bilden ovan, som gärna ville pussa på Fredrik, är för ung för att börja dra släden. Ett år ska dom vara innan man börjar träna med belastning tycker Mariin. Detta för att leder och så vidare ska hunnit utvecklas klart.

Pigg och glad husky i unghundsinhägnaden.

Hundspann går såklart bara att göra när det är nog med snö på marken. Det var det tyvärr inte när vi var där så istället blev det cani cross. Vi fick i vilket fall ta oss en titt på slädarna. Hoppas verkligen få möjlighet att komma tillbaka när det snöat riktigt ordentligt.

Olika typer av slädar. Den närmst kameran är en tävlingssläde.

Hundarna var hur som helst väldigt nöjda med att få komma ut och dra runt oss på en skogstur. Hellerkantri gör också längre (ca 4 km) vandringar runt ett träsk i närheten, det skulle jag gärna prova på. Det kan ju inte undgått något som läst bloggen att jag är väldigt förtjust i estniska träsk. Vi gick ju runt Viru träsk med våra egna hundar i somras exempelvis.

En mycket glad husky under vår tur i skogen.

I närheten av gården har familjen satt upp ett tält där vi passade på att värma oss efteråt. Fredrik och jag bestämde att vi borde ha ett eget tipitält på gården hemma.

Mariin och en av hundarna i tältet efter promenaden.

När vi sagt hej då till vovvarna bjöds vi in i stugvärmen för hembakad tårta och varm bärdryck. Familjen berättade också om Nordens längsta hundspannstävling Finnmarksløpet som är över ett hundra mil lång. Ett fint avslut på besöket hus Hellerkantri. Det är inspirerande att träffa andra entreprenörer som bor och försörjer sig på landsbygden tycker jag. Undrar om det skulle gå att ha någon sorts verksamhet på vår egen gård någon gång i livet…

Fika avslutade besöket.

Vi avslutar med några bilder till, kärvänliga huskys går det inte att få för mycket av tycker jag. 

Fredrik och en mysig hund i tältet.

Mamman i familjen myser med en av hundarna i tipin.

Jag blev inbjuden av Prangli Travel och Tallink som en pressresa till att besöka Hellerkantri Huskyfarm. Åsikterna och bilderna är som alltid mina egna.