Browsing Category

Äventyr

Äventyr Friluftsliv Mat Vandring

Funäsdalsberget: brant uppför och hyllning till Försvarsmaktens jordnötssmör

Att måndagar betyder backintervaller har uppenbarligen nötts in hårt i skallen på oss för dagen till ära begav vi oss uppför Funäsdalsberget.

Fjällets högsta punkt ligger 977 möh men Funäsdalen ligger ganska högt (583 möh) så det var inte så många meter upp även om det kändes i benen och lungorna.

Vi följde grusvägen som slingrar sig genom pistområdet uppåt, uppåt och vidare uppåt. Förtjänstfullt. Dessutom fanns det en radiomast på toppen vilket givetvis kändes betryggande för en sambandssoldat.

Vädret var klarare än igår så jackan fick sitta på ryggsäcken över tiden. Givetvis sitter favoritpatchen med texten ”Den förberedde överlever” på dagsturssäcken.

Väl på toppen väntade inte en hurtig major med visselpipa och en underlig böjelse för burpees utan fika. Kex och jordnötssmör. Blir inte bättre än så i fält, civilt eller inte.

Tillägg! I Försvarsmaktens 24-timmars påsar med mat och snacks finns en hel del och diskussionerna om vad som är godast går alltid varm likväl som den intensiva byteshandeln med innehållet i påsarna. Personligen tycker jag det bästa snackset är det frystorkade köttet, därefter kommer jordnötssmör på de grova kexen samt jordnötterna med bbq-smak på delad andraplats. Jag byter en hallon-bar mot jordnötssmör och kex alla dagar i veckan och då är ändå hallon godast utav barerna med frukt/utan protein. Slut tillägg!

Toppen bjöd på ett tjusigt 360 graders sceneri av svenska och norska fjäll. Gedigna mängder skog skådades också. Inga renar dock.

Återhämtade och klara tog vi oss ned till Funäsdalen igen. En mycket trevlig om än kort tur. Funäsdalen är en praktisk utgångspunkt för övrigt. Här finns matbutiker, Systembolaget och så vidare för den som behöver bunkra upp.

Äventyr Friluftsliv Nilsson i skogen Vandring

Hamrafjället: dagstur i Tänndalen nära Funäsdalen

För närvarande är Nilsson på fjället devisen och gårdagen ägnades åt att vandra med utgångspunkt i Tänndalen och marschmålet toppen av Småhamrarna. Att vädret var mulet och regnigt utgjorde inget hinder. Flexie är lika nöjd som mig över att äntligen vara i fjällen.

Spång från fjällparkeringen mot Andersborg. Vi gick uppför fjällvägen men den går fint att köra mot en liten avgift (typ 40 kr tror jag), privat väg.

Inledningsvis knatade vi uppför Fjällvägen till parkeringsplatsen där flera trevliga leder tar sin början. Eftersom detta ska föreställa semester och inte strapatsövning nöjde vi oss således med en kortare dagstur. Stugorna vid Andersborg skulle bli den första anhalten och träspångar samt vältrampade stigar gjorde det enkelt att promenera dit.

Det är något med ledkryss jag verkligen älskar…

Fjällmiljön är enligt stående magisk. Det är något med luften, tystnaden utöver fågelkvittret och färgerna oavsett årstid. Det gråmulna vädret gjorde i princip det hela bara bättre och utan kroppsskydd, vapen och hjälm gick vandringen lätt.

Renarna betade i Hamrafjället, ser du dem på bilden?

Från Andersborg spanande vi upp mot Hamrafjället där den östra toppen Småhamrarna var målet för dagen. Flertalet renar betade i sluttningarna till Flexies stora förtjusning. Tyvärr (enligt henne) satt hon fast förankrad i sele, expanderlina och Baggen-bälte så någon renjakt blev det inte.

Flexie och jag vid Andersborg innan avmarsch uppför Småhamrarna.

I dalarna var det någorlunda varmt. Vi fastnade på bild innan färden fortsatte uppför berget. Anderssjöarna skymtar i bakgrunden, eller åtminstone den lilla sjön innan Anderssjöarna.

Från toppen av Småhamrarna (1081 möh) var utsikten obefintlig men vi hade roligt ändå.

Uppåt, uppåt, uppåt på en lättvandrad fjällsida och så plötsligt stod vi på toppen. Någon utsikt hade vi inte men det visste vi redan från början att så skulle bli fallet. Terrängen skulle dock tas och så blev det.

Blötmat i värmepåse. Fungerar sådär med kallvatten…

Rester från den senaste övningen serverades till lunch på en avsats påväg nedför berget. Värmepåsarna fungerar bra med varmt vatten men med kallvatten tar det en faslig tid och ibland fungerar det inte helt i vilket fall. Kall pasta bolognese blev lunchen men vad gör man inte för att upprätthålla förmågan under längre övningsuppehåll.

Flexie fick ett grisöra på rasten.

Flexie trivdes på fjället även om lukten av renar var mer spännande än mycket annat. I ryggsäcken hade jag ett grisöra som hon fick äta på lunchrasten. Mycket uppskattat.

Lunchpaus med begränsad utsikt.

Utsikt mot Andersborg från rastplatsen. Dimmigt men fint.

Påväg nedför Småhamrarna mot Andersborg.

Efter lunch knatade vi vidare nedför fjället och styrde kosan mot Tänndalen och stugan igen. Ovant detta med dagsturer för mig men det är ett framgångsrecept. Det behöver inte vara kärvt jämt. En föredömligt trevlig dag och jag ser fram emot fler äventyr de kommande dagarna.

Moln över Hamrafjället.

Avslutningsvis Hamrafjället, toppen till höger var alltså den vi var uppe på. Hela turen tog ca 3 timmar och då tog vi det lugnt. Flexie var duktigt trött efter det hela dock och sov som en stock hela eftermiddagen medan vi bastade och fixade middag.

Äventyr Campingbuss Friluftsliv Lettland Nilsson i skogen Resa med hund Resor & Guider

Strandhäng i Lettland på Lauču akmens

Milsvida stränder med len sand, långgrunt och klarblå himmel. Kanske inte riktigt vad som brukar förknippas med Lettland men i själv verket är den lettiska kustremsan mot Östersjön brutalt vacker.

Kylan var dock ett faktum när vi campade på Lauču akmens i april. Dock har vi varit på de lettiska stränderna mängder av gånger tidigare så det gjorde inte så mycket att det inte blev något bad. Vovvarna var väldigt nöjda över att vi hade flera kilometer strand helt för oss själva.

Till skillnad mot Jurmala så välkomnar stranden nedanför campingen Lauču akmens ca 6 mil norr om Riga hundar.

Varför ska man då åka till stranden via en camping? Jo, i Lettland är väldigt mycket av marken ned mot själva stranden privat och därmed får man inte bara åka ned till vattnet. Således tycker vi det är smidigt att betala en liten summa och ställa minibussen på en camping och därmed ha enkel tillgång till stranden.

Att det även finns tillgång till öl och riktigt god mat är ju inte direkt en nackdel. 

Som synes njöt Flexie och Kolja av att vi fick stranden för oss själva.

Badsuget fanns där men det var bara några få plusgrader i luften.

Uppenbarligen har besökare i många år njutit av strandvistelse här.

Flexie sträcker ut benen.

Vi har haft några magiska kvällar på just lettiska stränder. Halva roadtripen på sommaren brukar gå ut på att följa kustremsan och göra strandhugg här och var hela vägen ned till Litauen när vi efter ett obligatoriskt stopp i Klaipeda brukar fara mot Vilnius.

Kolja är alltid positiv och vill gärna leka med drivved. Vi längtar till sommarens resa, då ska vi bada med alla hundarna här!

Äventyr Friluftsliv Lettland Nilsson i skogen Resa med hund Resor & Guider Vandring

Träsk, slott och snålblåst

Kylan har bitit sig tag i Lettland men det var inget rediga sovsäckar inte kunde råda bot på. Vi parkerade för natten på parkeringen vid Kemeri högmosse. Gick strålande att sova här.

Mossar kan vara det bästa jag vet. Återkommer med ett dedikerat inlägg med fler bilder. Vädret var kärvt men kängorna höll tätt och hundarna var nöjda med vandringen över mossen.

Allt går inte som planerat och sommardäck plus sliriga småvägar betyder att man fastnar. Den förberedde överlever dock och snökedjorna åkte på.

När vi fått nog styrde vi kosan tillbaka till Riga och till en liten metropolförort som huserar en extremt välsorterad ölbutik som heter Alus Tirgus. Ett snabbt stopp var allt som hanns med.

Väl framme vid anfallsmålet Sigulda var det dags att vara kreativ på en smyckesworkshop. Även detta återkommer jag kring men det var inte lätt men kul.

Därefter besökte vi Sigulda slott. Utsikten därifrån hade förmodligen varit magisk en klar dag. Tror ej bilderna riktigt visar hur pissigt vädret faktiskt är. Plus en grad och snöblandat regn och blåst. Hela. Jävla. Tiden.

Utsikt vid pisspaus längs motorvägen. Relativt orelaterat till kronologin men alltså skogarna här.

Mellan de två slotten ligger en grotta med klotter. Det äldsta från 1600-talet. Sevärt även om den var liten. Bodde grodor i en damm längst in.

Vi besökte även Turaida och upplevde någon form av Skansen efter att atomvintern nästan smält bort. Med det sagt rekommenderar jag ett besök.

Utsikten från tornet var fördelaktig. Gör sig sannolikt ännu bättre när vädergudarna ler men jag antar att dessa har ett sinne för humor och tycker att min semester ska bli en till Aldrig Ge Upp. Challenge accepted!

Skogarna här borta alltså. Ren kärlek!

Äventyr Campingbuss Friluftsliv Lettland Nilsson i skogen Resa med hund Resor & Guider

Snöblandat regn och första natten med vanlife

Vi har lämnat Jurmala bakom oss och bytt kurortens SPA:n och restauranger mot snöblandat regn, beckmörker och kyla i nationalparken Kemeri. Den skall vi utforska imorgon efter att vi sovit den första natten i bussen. Vi har ingen värmare så det blir utomhustemperatur på ca en plusgrad eller kallare men vi har sovsäckar, torra strumpor och gott humör.

Vi har ett litet gaskök inne i bussen till och med så vi slapp laga middag i ösregnet. Hundarna har lagt sig tillrätta och så även jag. Nu ska jag sova och njuta av att inte behöva gå postpass utomhus mitt i natten.

Äventyr BU Friluftsliv Gård i Sörmland Grönt är skönt Nilsson i skogen

Solsken och schäfrar

Lördagsmorgonen tillbringades i skogen, så som det anstår en permissionsfirare av rang. Schäfrarna var minst sagt nöjda över det beslutet och tog vara på vidderna efter bästa förmåga.

Flexie är fortfarande bortrest så det var jag, Kolja och Müsli som tog terräng med fast tass. Solen bröt fram och värmde liksom kaffet i muggen jag tagit med mig. Bilderna från promenaden får fylla resten av inlägget.

Inser att gårdagen inte dokumenterades och det finns väl egentligen inte så mycket av vikt att berätta utöver att det var sista dagen på utbildningsetappen i MKN. Utöver att skriva veckans prov (som gick över förväntan för egen del) fick vi fri fys. Min förare föreslog jogging och givetvis kan gruppchefen inte banga. En skön tur på strax under 6 kilometer följde på oplogade vägar och i ett tempo som gjorde att vi kunde prata under tiden.

Välbehövligt med en springtur som var rolig och inte bara ”skjut mig jag dör”-jobbig. Åkte hem sedan och var fruktansvärt trött. Orkade inte göra annat än att sitta och läsa innan vi tog en bastu, lagade mat och checkade ut för dagen.

Har inte nämnt det men lyckades få fruktansvärt ont i armen under slutet av veckan och skickades iväg på röntgen på torsdagen men det var som tur var inga skelettskador.

Pinsamt nog som det är måste jag säga och jag bävar redan för att behöva erkänna på måndagsfysen att burpees/armhävningar inte är ett alternativ för mig. Kanske inbillat men känner mig alltid rädd för att någon ska tro att jag maskar. Gör pissont faktiskt men svullnaden har åtminstone gått ned.

Vet inte vad jag gjorde men förmodligen var det allt bankande med en tung slägga på stagpålar i frusen mark som vänster arm tillslut protesterade mot vilket jag tyvärr (?) skäms för. Usch. Ryser bara av att tänka på att berätta/erkänna. Skrev inte om det heller uppenbarligen men inser givetvis att skador rent rationellt är sånt som händer och det kommer lösa sig men tänker direkt att nu kommer jag inte kunna få jobb/ nu kommer alla tycka jag är kass och liknande. Känner mig också dålig som under sista dagen fick delegera allt bankande och alla tunga lyft. Bästa gruppen var dock hundra procent stöttande.

I denna stund väntar vi på besök från byn. Rödlöken är picklad och köttet marinerat (inte av mig). Ölen är givetvis kyld. Drick upp, häll upp, ställ upp!

Äventyr BU Friluftsliv Grönt är skönt Nilsson i skogen Prepping

Friluftslivet och bandvagnslivet

Minusgraderna biter fortsatt i kinderna men åtminstone skiner solen. I vår korridor har praoelever flyttat in och en tung doft av tonårs-ångest-stress-svett sprider sig i byggnaden. Det är ju så att man bli nostalgisk till intryckningsdagen. Då var det svårt varmt.

Måndagsfysen har drivits igenom med kraft. Fan vad jag hatar poplinstället. Det är så värdelöst när man svettas som en gris och det är minusgrader. Som att be om lunginflammation. Därmed har jag även fyllt den önskade kvoten om att vara mer kritisk här på bloggen. Om någon har ett grått Försvarsmakten-träningställ till övers så vet ni var jag finns…

Gruppen utbildades på radiolänkbandvagnens materiel under eftermiddagen. Något vi skall fortsätta med så snart kaffet är urdrucken och stridsvärdet därmed höjt. Det låter också som om bergsborr står på schemat och i och med att jag redan har även denna utbildning får jag stötta kamraterna.

Några andra som stöttar är de anställda i motsvarande min grupp. Däremot förnekar dem å det bestämdaste att det var dem som täljt träkuken som hängde i vindrutan när vi fick ut bandvagnen. Praktiskt att ha Aurora och tidvis anställda soldater att skylla på. Jag tyckte det var rätt komiskt men beslutade ändå att ta ned den direkt. Skall avsätta tid till att skapa något annat istället. Är en stridsklitta tillräckligt PK? Förmodligen inte. Glädje upphör.

Som sagt längtar jag även till sommaren och i brist på salta bilder härifrån får ni en bild från i somras. Alltid makrill och rosa spork i packningen. Möpigt nog har jag även försett min ryggsäck med en ficka från stridsväst 12 som ju släpptes på den civila marknaden.

Den består som flera redan vet av mitt EDC-kit. Korven uppe till höger är windshirten jag dillade om på Instagram Stories när jag glömt joggingjacka. Smidigt att hala upp den. Ett esbit-kök från tyska försvaret ingår givetvis liksom lite annat smått och gott. Morakniv Eldris och kaffe exempelvis. Några har önskat mer fokus på friluftsliv och jag är van och villig att lyda order. Peka gärna med hela handen och önska mer specifika inlägg eller ställ frågor om ni önskar.

I övrigt önskar jag er en trevlig kväll. Nu ska vi braka iväg med bandvagnen mot oändligheten (garaget) och vidare (imorgon).

Äventyr Estland Resor & Guider Tallinn

11 barer i Tallinn för dig som älskar öl (och en med gott vin!)

Med sin medeltida, pastellfärgade stadskärna och trendiga trähusförorter är Tallinn en uppfriskande uppstickare som weekenddestination. Ducka för inkastarna på rådhustorgets restauranger, missa inte förorterna Kalamaja och Kopli samt besök barerna jag rekommenderar här nedan så har du en synnerligen prisvärd weekend att se fram emot. Oavsett om du reser med din partner eller med kompisgänget. Själv är jag barnsligt förtjust i Tallinn, att jag och Fredrik återvänt hit ett tjugotal gånger säger en hel del.

Mikrobryggerierna frodas i Estland och ölentusiasterna blir allt fler. Likaså antalet barer som är väl värda ett besök. Åker man kryssning med Tallink blir det ett par timmar i land. Det räcker kanske som en första visit eftersom staden är så liten men själva stannar vi alltid minst en natt, gärna fler. Ölen kostar vanligtvis 3-5 euro men det beror såklart på vilka delikatesser och alkoholhalter du går loss på. Markant billigare än hemma dock! Så här kommer de, barerna i Tallinn du måste besöka. Jag har märkt ut allihop på Google maps, spara dem i mobilen så hittar du lätt dit.

Pudel Baar & Telliskivi

Visserligen betyder ordet pudel flaska på estniska men med tanke på att hundar är varmt välkomna passar även en svensk tolkning av namnet. Inte mindre än tre stora schäfrar hade vi med oss dit i somras. Då är uteserveringen öppen och betonggolvet inomhus svalkande för trötta tassar. På kvällstid fylls lokalen snabbt av trendiga lokalbor (tänk coola men avslappnade berlinare) . Ölutbudet är gediget liksom serveringspersonalens kunskap. En ost/korv-bricka går loss på ca 6 euro, ölen kostar drygt hälften. Pudel är en del av det kreativa kvarteret Telliskivi.

Här finns även bra restauranger (F-Hoone och Lendav Talrik exempelvis) och en ”som Designtorget fast bättre”-butik (Homeart). Således smart att strosa hitåt redan vid tretiden på eftermiddagen. För den som vill stanna tills tre på natten så ordnas det ibland klubbar högst upp i de i övrigt övergivna betong/stenhusen som omger Telliskivi. Annars är det bara att ta med sin Mac och sätta sig på Reval Café. En start up-hub huserar också i kvarteret. Good vibes således!

Pudel Baar, Telliskivi 60a

Butiker i Telliskivi: http://telliskivi.eu/en/stores/

Mat och dryck: http://telliskivi.eu/en/cafes-bars-and-restaurants

Tops

Lagom avlägset för att skrämma bort de ”turistiga turisterna” ligger Tops. En bohemisk bar som lockar bofasta, särskilt på karaokekvällarna. Inte ett lika stort ölutbud som på Pudel men den trivsamma atmosfären gör att man känner sig hemma. Definitiv retrokänsla på inredningen och ett blandat klientel. Senast blev vi utmanade av en random Tallinn-bo på armbrytning, oklart varför men så var vi rätt dimmiga vid det laget också. Extra plus för trähuskvarteret baren ligger i. Helt klart värt promenaden dit. Inte trendigt, inte trashigt – bara riktigt bra. Beter du dig själv drygt så kanske du får onda ögat och öststats-service av personalen men då har du förmodligen förtjänat det också. Snacks finns men inte mat. Ibland ordnas olika sorters kulturevenemang.

Tops, Soo 15 Tallinn

Hemsida: http://www.kohviktops.ee/kohviktops/kohviktops.html

Põrgu

Nere i en källare i utkanten av Tallinns gamla stadskärna ligger Põrgu, en välkänd ölbar som även erbjuder god klassisk mat. Av någon anledning är vi inte här lika ofta som på de andra ställena men det beror nog mer på tidsbrist och vana än något annat. I skrivande stund blev jag verkligen sugen på att återvända hit. Rustikt på ett bra sätt och mycket lokal öl på menyn.

Põrgu, Rüütli 4

Koht

Koht är kanske stadens minsta bar och den ligger ganska väl dold innanför ett valv. Ordet betyder i princip ”ställe” vilket skapat förvirring även för ester som försökt hitta dit och frågat folk efter vägen. Till Koht är hundar välkomna och personal som inte jobbar ser vi ofta hänga med vänner i lokalen. Ett gott tecken. Samt ett tecken på hur många gånger vi varit där… Välfylld kyl och kunnig bartender bakom disken är givet här. Dessvärre ingen öl på fat men flaskorna är spännande nog och kompenserar mer än väl. På dagtid är deras ölbutik öppen och denna rekommenderas varmt. På sommaren finns en minimal uteservering, på vinter brinner en eld i den öppna spisen. Mysigt, hemtrevligt och en bar vi alltid går till när vi är i Tallinn.

Koht Tallinn

Koht, en av de mysigaste barerna i Tallinn

Koht, Lai 8

Wine bar and shop TIKS

Egentligen en vinbutik och restaurang i kombination men med Alice i Underlandet-inspirerad konst på väggarna och extremt trevlig personal har även ölälskaren något att hämta här även om utbudet är väldigt litet. Vi har varit här på eftermiddagen och då var vovve välkommen, på kvällstid har vi inte provat med hund. Då är det dock ofta fullbokat och av någon anledning tänker jag på festmåltidsscenen i filmen Chocholate när jag såg flocken vänner och familj som satt och åt och njöt av gott vin vid det ”långa” bordet i rummet där baren ligger. Middag här nästa gång vi är i Tallinn är planen! (Blir ofta att vi äter på Chakra, vår favoritindier som är vansinnigt bra så länge man inte tar räkorna.)

Öl, vin och mat på fina TIKS. På bilden endast bardisken, värt en tur för att se resten.

TIKS, Kopli 14

Depeche Mode Baar

Namnet säger exakt vad den här baren går ut på. Det är en hyllning och kärleksförklaring till ett av världens bästa band (i alla fall på 80-talet, och ja, jag är synthare). En precis lagom baltkärv bartender, dryck utan krusiduller, generösa öppettider, centralt läge och endast Depeche Mode i högtalarna lockar oss tillbaka år efter år. Ta nu och lyssna på People are people och boka en resa till andra sidan Östersjön pronto.

Depeche Mode bar, öl på enklast vis och jävligt bra musik.

Depeche Mode Baar, Nunne 4

Hell Hunt

Klassisk pubmiljö fast med Josef Frank-tapet på väggarna. Här sitter folk och jobbar, ett par turister värmer sig, ett grabbgäng skrålar och en antal par låter sig väl smaka av det stora ölutbudet. Servitrisernas korta kjolar som verkar ingå i arbetsuniformen skulle jag personligen kunna leva utan men själva krogen är värd att gå på. Vi trodde länge det var en turistfälla men icke, snarare ett perfekt vattenhål på eftermiddagen när man tröttnat på att trava runt på kullerstensgator. Kvällstid är musiken lite för rockig för min smak men ja… Det kommer knappast som en överraskning från en synth-tjej.

Hell Hunt i Tallinn

Hell Hunt i Tallinn

Hell Hunt, Pikk 39

Õlleteek

Den branta trappan ned i källaren är värd att klättra. Här väntar oftast ett bra ölutbud och trevlig personal. Vi har varit här ett tiotal gånger men nu innan jul var det lite tomt i kylen udda nog. Undrar om något är i görningen… Eftersom baren ligger så centralt är det dock värt att promenera förbi och kika in. Speciellt om man gillar att lyssna på metal/rock.

Speakeasy by Põhjala

En hipstrig liten pop-up bar signerat mikrobryggeriet Põhjala. Trängs bland södermalmstrendiga ester och prova det senaste detta grymt duktiga bryggeri har att erbjuda.

Speakeasy by Põhjala, Kopli 4

Kanske världens sämsta bild. Föreställer oavsett Speakeasy by Põhjala


Speakeasy by Põhjala, Kopli 4

Vana Villemi

Vana Villemi ligger nära busstationen och är helt okej om du ändå är i kvarteren efter att exempelvis ha besökt marknaden på Keskturg som ligger två kvarteret bakom baren men annars är läget lite för avsides för att vara värt det. Nybyggt men med önskan om att få fram en klassisk, belgisk känsla. Redig och prisvärd pubmat, välbesökt kvarterskrog och lagom kyld Leffe på fat erbjuds. Deras egen öl som heter samma som puben var inte mycket att ha dock.

Leffe Blond på tapp hos Vana Villemi i Tallins utkant.

Leffe Blond på tapp hos Vana Villemi i Tallins utkant.

Vana Villemi, Tartu maantee 50, Tallinn, Estonia

Uba ja Humal

Inte en bar per se även om det går att dricka på plats. Egentligen en ölbutik med ett vansinnigt bra utbud. Ett absolut måste för den som vill köpa med sig godsaker hem. Ligger dessutom 100 meter från ett av mina favoritkaféer Klaus och Tallinna Kalaturg där det ordnas fiskmarknad på sommaren.

Bra utbud på Uba Ja Humal, passionsfruktölen Näkk (bryggeriet Kolk) är extremt god.

Uba ja Humal, Võrgu 3

Att åka till Estland 

För oss som oftast har hundarna med oss så är Tallink det givna valet. Bil och hundar, inga konstigheter. Skrev förresten ett blogginlägg om att åka färja med hund som du hittar här. Hotellpaket med Tallink brukar vara riktigt prisvärt. Vi tar ju också färjan varje sommar när vi åker för att bila i Baltikum. Sex sådana långresor (ca 3 veckor styck) har vi gjort hittills. Annars flyger bland annat Air Baltic till Estland. Kan också tilläggas att det nuförtiden finns riktigt trevlig öl att avnjuta ombord också.

Estnisk hantverksöl serveras även på Tallink. Ölrevolutionen är här!

Skål då på er!

Äventyr Bushcraft Friluftsliv Gård i Sörmland Prepping

Bivacker, kokkaffe och överlevnad – Vilken bivack är bäst?

Kamraterna må tycka det är galenskap men sådan är jag. En mulen fredag tillbringas bäst i skogen med gott sällskap och något gott att dricka. Kokkaffe och Ögonblink-choklad i detta fall. Äventyr finns runt knuten när man redan bor i skogen så färden med volvovalpen var inte lång.

Jag och Fredrik äter i vindskyddet. Med kraft i mitt fall… XD Foto: Henrik/Röda Stjärnan

Övning ger färdighet och Fredriks bror Henrik förevisade en för mig ny typ av bivack/vindskydd som visade sig vara mycket trevlig, särskilt när det snöblandade regnet föll. Den tog en stund att bygga men vackert blev det.

Vindskydd byggt med slanor och tyska knäppetält. Fredrik och Henrik sitter där inne och dricker kaffe. Foto: Wilda Nilsson

Det går tydligen att sätta ihop dessa tältdelar på olika sätt och de används i det tyska försvaret precis som vi i Försvarsmakten använder knäppetält. Bivacker fascinerar mig, det finns så många olika sätt att bygga dem på. Är man ute i skogen civilt finns det oftast gott om tid att experimentera.

En stor sten kan med fördel användas som vägg. Ovan byggde jag med en knäppedel och ett gäng slanor och grenar, mer om det finns i detta blogginlägg. Byggde denna för att det var roligt, hade jag behövt få skydd snabbt hade jag byggt en nödbivack genom att på enklast vis spänna upp knäppedelen med snören mot ett träd. Och ja, jag har en knäppedel privat. Har inte alla det?

Under Aldrig Ge Upp, ”slutövningen” på GMU byggde jag en liknande. Det var slutet av sommaren och vi hade sovsäck så jag unnade mig att bygga en som var såpass hög att jag kunde sitta i den och mysa framför elden medan jag rensade litervis med trattkantareller som jag hade plockat. På bilden avnjuter jag svampsoppa.

Jag och rekryt S konstruerade mästerverket ovan på SERE A. Föredömligt maskerat och lagom liten bivack för 1-2 personer. Kommer order om bivackbygge på en vanlig övning tycker jag dessa skall byggas på enklast och snabbast sätt för att ge så mycket tid som möjligt till återhämtning. Om läget tillåter att man tänder en eld ser jag inte poängen med att maskera bivacken, elden röjer ju ändå. En snabbt uppspänd presenning duger gott och går snabbt att riva. Maxa gruppens sovtimmar.

Ett enkelt vindskydd. Flexie håller mig sällskap som vanligt. Foto: Henrik/ Röda Stjärnan

Är jag ensam, saknar presenning och terrängen är lämplig bygger jag en förstärkt gran alla dagar i veckan. Det är precis vad det låter som, en rejäl gran som man petar in extra granris i utöver att anlägga en bädd.

Ett lavvu-tält kan ge skugga till vovven en sommardag. Jag, Fredrik och Kolja på äventyr. Längtar till sommaren nu!

Något jag saknar däremot är en puppa… Det är mer eller mindre en förstärkt sovsäck i som man rullar ut på marken och kryper in i. Jag använde sådana på en fjällöverlevnadskurs och gillade dem verkligen. Finns valet sover jag dock helst i mitt Hillebergtält. Det har väl en sådär 12 år på nacken men känns som nytt fortfarande. Och där svamlade jag iväg.

Kokkaffe och vikkåsa. Given ingrediens i en lyckad dag. Foto: Wilda Nilsson

Nåväl, bivacker ligger mig nära om hjärtat. Skall en slutsats presenteras så är det att läget, terrängen, vädret och utrustning styr vilken sorts bivack jag bygger. Vilken bivack som är bäst beror således på flera olika faktorer men repetition är som bekant kunskapens moder. Som tur är finns ett antal permissionshelger framöver där kunskaperna kan slipas på ytterligare.

Vilken typ av bivack gillar du?

Äventyr Friluftsliv Gård i Sörmland Nilsson i skogen

I skogen med hundarna 

 Detta inlägg skrev jag igår men eftersom idag ser exakt lika ut så…. 

Mörkret på morgonen gör det svårt att vilja gå upp men försöker vänja mig inför nästa vecka och framåt då det är 05:45 som gäller. Fredrik var tvungen att åka till Stockholm på jobb så jag lämnades ensam med flocken. Som tur är kommer husse tillbaka imorgon, om jag ändå kunde förklara det för Kolja. Husses hund! Vi försökte dock komma på andra tankar genom en riktigt lång tur i skogen. Vi är tillbaka och har druckit kaffe länge, jobbat och hemmafixat. Tänkte bland annat fixa min guide till Tallinns bästa barer, kommer upp på fredag tror jag. Vila ögonen på lite oredigerade skogsbilder tagna med mobilen imorse och ha en fin kväll! 

Och som sagt det där var igår. Även idag spenderades förmiddagen i skogen. Gjorde även en liten livesändning på Instagram från skogen vilket var kul. Hela 127 personer kollade in. Galet egentligen. Varför ska dom kolla på mig liksom. Men jag blev glad och jag tycker ju väldigt mycket om att peppa andra till att både vara i skogen och utbilda sig genom Försvarsmakten. Pratade lite framtidsplaner bland annat. Combat Camera är en av drömmarna men först ska jag bli sambandsgruppchef och förhoppningsvis kunna jobba som det utöver mitt eget företag. Vi får väl se. På måndag drar det hela igång igen. Innan dess vill jag hinna skriva mer om både Tallinn och Vilnius här på bloggen. Baltländerna har en särskild plats i mitt hjärta! På tal om det så startade jag ett eget Instagram-konto bara för öststatskärlek. @wildas_eastern_europe om ni vill följa, det skulle jag uppskatta!