Äventyr Nilsson i skogen

Om att vara modig och våga kasta sig ut (eller in)

2018 blev året då jag vände upp och ned på hela livet och förändrade allt. Jag planerar livet genom övergripande tioårsplaner. Utifrån sett verkar kanske vägen framåt slingrig och mina val lite oklara men det finns en plan. Sedan är jag en jäkel på att se, och ta vara på, möjligheter som dyker upp.

Lettiska högmossar är mycket bra platser för reflektion.

Mellan 20 och 30 ville jag bo utomlands, resa massor, ta universitetsexamen utan studielån, bygga upp ett företag jag kan leva på, flytta till landet/köpa gård, ha häst, kunna jobba helt på distans. Ja och så göra värnplikt då.

Muck blev visserligen först 6 månader efter trettioårsdagen och jag har ”bara” en kandidatexamen (mastern i marknadsföring ligger på is på grund av gröntjänsten) men i övrigt genomförde jag allt. För egen del behöver jag spalta upp det för jag tänker ofta att jag ju inte åstadkommit någonting.

Från att bo ensam i Indien, Thailand och Litauen till att bygga upp ett företag som inte bara försörjde mig utan även två anställda. Jag och F köpte drömgården på landet och det gick fint att jobba på distans. Tyvärr fungerade inte relationen och jag behövde lämna vilket var fruktansvärt. Jag jobbade också extremt mycket vilket periodvis gick ut över min egen hälsa, relationen till mig själv och relationer till andra människor. Det är fan inte målbild.

Jag fick stipendier för att skriva kandidatuppsats i Indien och Nepal. Bodde i flera månader i flyktingläger och intervjuade tibetanska familjer. Därifrån kommer denna bild.

Det senaste året har fokus enligt stående legat på FRAMÅT FÖR HELVETE. Jag fick i våras erbjudandet om att efter muck stanna som instruktör i Försvarsmakten genom Befälsförstärkningsavtalet. Jag är oerhört tacksam för den möjligheten och vet mycket väl vilket ansvar som följer med rollen. Jag gör mitt bästa hela tiden. Plutonchefen sa också att jag borde söka till officersprogrammet så det gjorde jag, alla tester och intervjuer är klara så i höst börjar jag på Karlberg.

Tack vare hårt slit med bolaget har jag kunnat köpa lägenhet i Sundbyberg på egen hand. Budgivningen avgjordes för övrigt medan jag satt under en gran den första dagen på rekryternas AGU. Är också väldigt tacksam över att nu ha M <3 vid min sida och över att jag fått flera nya vänner. Relationer som betyder obeskrivbart mycket.

Och nu är det just det. Jag har vänt upp och ned, förändrat, styrt upp och fixat ta mig fan allt ”på utsidan” i livet. Då är det dags att våga kasta sig inåt. Där finns en del att jobba med.

Lars Fält är onekligen en föregångsman som gjort mycket jag vill göra.

Tioårsplanen mellan 30 och 40 är inte helt klar och den är som aldrig skriven i sten men en huvudsaklig målbild är fokus på relationer, självutveckling och fysisk träning. Mental träning blir ett fortsatt viktigt verktyg.

Jag vill klara officersprogrammet och på sikt bli plutonchef. Jag vill vara närvarande och ta hand om mina relationer och om mig själv. Fotograferandet och skrivandet är viktigt för mig, det vill jag prioritera, ta på allvar och sluta be om ursäkt för. Någon gång skulle jag vilja hålla kurser i överlevnadskunskap för civila nybörjare. Till dess att en sådan möjlighet uppstår (läs: jag skapar en) tänker jag börja dela mer sådant här och på Instagram. Jag vill verkligen få fler att ta sig ut i naturen!

Ett steg i detta är mina videos på temat grundläggande skogskunskap som finns på min IGTV-kanal HÄR.

Om det uppstår en situation när det inte längre finns en plats för mig i Försvarsmakten tänker jag mig ett jobb som marknadschef på något företag i friluftsbranschen. Nu vill jag dock ta reda på om det går att göra karriär i försvaret (och bjuda på den så här offentligt längs vägen).

Framförallt vill jag tillbringa extremt mycket tid i skogen. Mest tid i skogen vinner!

Vad vill du våga det kommande året eller åren?

You Might Also Like

No Comments

    Leave a Reply

    %d bloggare gillar detta: