All Posts By

Nilsson

Nilsson i skogen

Distansjobb?

Räknas det som att jobba på distans om man springer backintervaller en ledig måndagsmorgon? Inte? Handlade oavsett i chefens anda.

Har insett att min nya lägenheten ligger halvvägs upp i en för träning utmärkt backe. Och att hela Sundbyberg består av backar. Försöker någon säga mig något?

Hur som haver så jobbar jag inte än på ett par dagar men sysselsättning råder det ingen brist på. Hade ju knappt packat upp efter flytten innan fjällen så jag har köttat stenhårt med att försöka styra upp lägenheten.

Inte vidare intressant för något att läsa om så nog om det.

Vill man veta något får man fråga, ställ valfria frågor så kan jag svara med ett inlägg ifall någon är nyfiken på något.

I övrigt, glad måndag. Vi höres!

Äventyr Bushcraft Friluftsliv Mat

Jul, födelsedag och nyår i Tänndalen

Julledighetens gedigenhet har inte vetat några gränser. Och vi fortsätter ännu att lösa uppgifter så som skidåkning utförs samt på fjället. Bastu, badtunna, brasor och bra folk gör tillvaron här uppe i Tänndalen minst sagt njutbar.

Det är uppenbart så roligt att jag glömt lägga ut spaningsrapporter här på bloggen till och med. Således inleder vi detta år med ett gäng bilder som sammanfattar en fantastiskt fin jul. Så otroligt tacksam för den här upplevelsen.

Det var uppenbarligen inte bara jag som passade på att ta fina bilder i pisten när solen dök upp.

Just skidåkning har varit skoj att återuppta efter en paus på sisådär tio år. Övar vidare på att komma in i nutida teknik. Tur jag har världens snyggaste skidlärare. Samt dennes far. Lika bra att förtydliga.

Vi har åkt längdskidor också. Turskidor på fjället samt vanliga längdskidor i spåren i dalen.

På min födelsedag åkte vi först utför och därefter begav vi oss upp på fjället allihop. Det vill säga jag, Max och hans föräldrar samt Flexie såklart.

Eld och kolbulle. Förmodligen den bästa födelsedagslunchen man kan önska sig.

Även bubbel fanns i ryggsäcken vilket avnjöts ut kåsor i snålblåsten. Redigt värre. Därefter skidade vi till stugorna vid Andersborg. Det namnet ändå, hehe. Nu agerade vi mer skötsamt än det namnet antyder och skidade ner till stugan för en lugn kväll.

Så vackert, Tänndalen. Utsikt från pisten vilket egentligen bara varit så här strålande en dag MEN ledighet ska fan kännas lite. Trevade oss ned i moln, snö och dimma i pisten idag. Gediget.

Idag åt vi hamburgarlunch ute. Eld och muurika.

Och så Rekylkaffe kokat i perkulator över elden efteråt. Bastun värmde fint därefter. Nej, någon nöd på mig går det icke.

Vykort, slut. Frågor?

Sagesman,

Nilsson i skogen

Grönt är skönt Nilsson i skogen

Dagens lista – Pansarskott vs mammakläder

Hur ens vardag ser ur skiljer sig åt men något som förenar oss bloggare är förmågan att spalta upp världsliga ting i listor. Med tanke på hemlighetsmakeriet runt skjutperioder publiceras denna ”dagens lista” nu men avser en vardag som relativt nyligen varit. Mallen rekvireras enligt stående från en annan bloggare, denna gång härifrån: https://anja.elle.se/dagens-lista/

Hennes svar citerar jag i kursivt.

DAGENS HUMÖR:

Glad och jag känner mig faktiskt utvilad, hurra!

Gladare ju mer koffeinet kickar in. Sovsäck i sovsal är mer bekvämt än bivack i ruskväder. Eller? Uppenbarligen var tält istället för bivack på semestern för lyxigt. Har blivit bortskämd.

DAGENS PLANER:

Först ut ett efterlängtat besök hos min frisör Antonia, därefter väntar en rolig plåtning.

Först ut ett efterlängtat besök på det gudsförgätna skjutfältet. Därefter väntar fortsatt vistelse där i timmar och dagar vrålandes pansar färdiga, pansar eld drygt 6852 gånger.

DAGENS BORDE:

Sortera kvitton och skicka papper till min revisor, något som jag alltid skjuter upp till sista sekund. Känns alltid lika tråkigt och jag drar mig verkligen för det, samtidigt är det ju så skönt när det är klart.

Sortera ammunitionsförpackningar och plocka upp de som slängts i fel sopcontainer (order – kontraorder). Känns tråkigt och jag drar mig för det, samtidigt är det ju så skönt när det är klart… Oh wait… ORDERGIVNING MANÖVER.

DAGENS MÅSTE:

Köpa en present till min kära pojkvän som fyllde år igår.

Tillse att ingen dör.

DAGENS LÅT:

Jason Derulo – Want to want me (kan inte förklaras mer än att den gör mig så glad helt enkelt!)

Tommy Körberg – Stad i ljus (kan inte förklara bättre än den här videon på rekryterna…ligger även här nedan:)

DAGENS PODCAST:

Just nu är jag helt insnöad på Vattnet Går med Nina Campioni, hett tips till alla gravida om ni inte lyssnat på den. Ps. Inget för den som inte vill veta någonting inför sin kommande förlossning, här berättas allt helt ocensurerat.

Om inte moderskeppet varit från 1800-talet hade jag sagt Försvarsmaktens nya podd men har man som nu bara lagt upp den på Soundcloud förtjänar man inga lyssnare.

DAGENS TV-SERIE:

Vi har precis sett klart på Narcos som jag varmt kan rekommendera! Finns på Netflix.

Game of Thrones. Är uppenbarligen själv från 1800-talet och har tvärvägrat se den tidigare men tvingar man pojkvännen kolla 6 säsonger Orange is the new black är det käften manöver som gäller.

DAGENS CRAVINGS:

Iskall färskpressad apelsinjuice! Ge mig!

KAFFE. Ge mig!

DAGENS KLÄDER:

Har precis köpt mina första mamma-kläder, var lite för kallt för att gå barbent nu i september. Så dagens outfit består av mockatights (kommer man någonsin kunna leva i något annat än tights efter en graviditet?) och en ljusblå skjorta.

Uniform. Och ja era kränkta jävlar där ute, i nollgradig snålblåst stillastående på en skjutvall i 10 timmar är jag värd skalplagg, regnbyxor, värmetröja och termosmugg med kaffe i fickan. Bilden är inte från skjutvallen men från samma dag.

DAGENS MATERIELLA VILL HA:

Ett snyggt och praktiskt litet fodral till min nya kamera, var hittar man det?

En taltratt.

DAGENS LYCKA:

M ringde från London och berättade att han kommer hem en dag tidigare, alltså redan ikväll!

Alla överlevde.

Nilsson i skogen

Flytt till ett snöigt Sundbyberg

Det är måndag men ingen jäkla kompanifys står på schemat. Ledigheten är ett faktum och regementet sa vi storstilat god jul till med en urspårad lillejulsfest i fredags. Det som händer på mässen stannar som bekant där men hyr dom in en tatuerare följer resultatet med därifrån… Mycket komiskt.

Istället för fys sitter jag i lägenheten jag köpt i Sundbyberg och som jag flyttade in i igår. Än så länge det det ut som ett slagfält här. Känns även i ryggen av allt kånkande av lådor.

Vilken slingrig väg ändå. Den började på andra sidan ån i Mariehäll för att nästan 31 år senare visa sig sluta (hehe) en dryg kilometer därifrån. Vilka jävla omvägar att leta sig via Burma med mera tillbaka hit till Sundbyberg.

Fast nej, det räknas såklart inte som omvägar utan det är resultatet av att jag gjort precis det jag velat göra över tiden.

Nu återstår det att se vad grannarna tycker om lägereldar på bakgården och liknande tilltag. Förmodligen kommer jag bli episkt jävla bra på att hitta äventyret trots att jag bor mer centralt än på länge.

Får se om jag lyckas leta mig vidare ut på landet på sikt men för nu behöver jag nog stanna på en och samma plats ett tag. Och det känns ärligt talat läskigare än om jag fått en enkelresa till Mongoliet med avresedatum imorgon. De senaste tio-tolv åren har jag flyttat mer eller mindre permanent minst en gång per år.

Tur nu det finns så många bra människor som gör mig sugen på att stanna.

Äventyr Friluftsliv Lettland Nilsson i skogen Resa med hund Resor & Guider Vandring

Dunika (Tīrspurvs)träsk i Lettland

I naturreservatet Dunika återfinns den 7000 år gamla högmossen Tīrspurvs. Över träskmarken går en 6 km lång träspång raka vägen till andra sidan. Således en lång promenad om man går hela.

Tystnaden är magisk, landskapet överväldigande och ensamheten påtaglig. Och så den friska luften.

Flexie gör sig fint i miljön färgmässigt.

Att jag älskar tallar är knappast en nyhet. På mossen är de små och knotiga. Ett tips är att lägga barr i en termosmugg med hett vatten. Vänta en halvtimme och drick, de eteriska oljorna i barren bidrar till att dra igång blodcirkulationen ordentligt.

Bästa vännerna på äventyr. Flexie är duktig när matte vill fota.

Det är något med kargheten som inspirerar. Tänk att kunna måla som Lars Lerin, då skulle jag inte göra annat än att måla mossar.

Tveklöst återvänder jag hit. Gärna flera gånger på olika årstider.

Mattes älskling.

Det är omöjligt att gå vilse.

En rastplats. Makrill och sportknäcke är standard i ryggsäcken.

Återvänder mot bilen. Och hit kommer jag återvända igen som sagt. Helst så snart som möjligt.

Nilsson i skogen

Kokkaffe, jägartv och jullängtan

Decembermörker och snöbrist botas bäst med eld och kokkaffe. Vi pratar om vilken smak knäcken ska ha och äter rediga mängder pepparkakor. Vi ska till Tänndalen i jul och som jag längtar. Skidåkning, turer på fjället, umgås i stugan med M och hans mysiga familj, träffa vänner, fota, skriva, läsa, gosa med Flexie, träna, bada badtunna och basta. Rulla sig i snön och kanske hoppa i någon isvak. Jul, sedan min födelsedag och så nyår. Allt på en gång. Det här jullovet kommer bli underbart.

Äventyr Nilsson i skogen

Om att vara modig och våga kasta sig ut (eller in)

2018 blev året då jag vände upp och ned på hela livet och förändrade allt. Jag planerar livet genom övergripande tioårsplaner. Utifrån sett verkar kanske vägen framåt slingrig och mina val lite oklara men det finns en plan. Sedan är jag en jäkel på att se, och ta vara på, möjligheter som dyker upp.

Lettiska högmossar är mycket bra platser för reflektion.

Mellan 20 och 30 ville jag bo utomlands, resa massor, ta universitetsexamen utan studielån, bygga upp ett företag jag kan leva på, flytta till landet/köpa gård, ha häst, kunna jobba helt på distans. Ja och så göra värnplikt då.

Muck blev visserligen först 6 månader efter trettioårsdagen och jag har ”bara” en kandidatexamen (mastern i marknadsföring ligger på is på grund av gröntjänsten) men i övrigt genomförde jag allt. För egen del behöver jag spalta upp det för jag tänker ofta att jag ju inte åstadkommit någonting.

Från att bo ensam i Indien, Thailand och Litauen till att bygga upp ett företag som inte bara försörjde mig utan även två anställda. Jag och F köpte drömgården på landet och det gick fint att jobba på distans. Tyvärr fungerade inte relationen och jag behövde lämna vilket var fruktansvärt. Jag jobbade också extremt mycket vilket periodvis gick ut över min egen hälsa, relationen till mig själv och relationer till andra människor. Det är fan inte målbild.

Jag fick stipendier för att skriva kandidatuppsats i Indien och Nepal. Bodde i flera månader i flyktingläger och intervjuade tibetanska familjer. Därifrån kommer denna bild.

Det senaste året har fokus enligt stående legat på FRAMÅT FÖR HELVETE. Jag fick i våras erbjudandet om att efter muck stanna som instruktör i Försvarsmakten genom Befälsförstärkningsavtalet. Jag är oerhört tacksam för den möjligheten och vet mycket väl vilket ansvar som följer med rollen. Jag gör mitt bästa hela tiden. Plutonchefen sa också att jag borde söka till officersprogrammet så det gjorde jag, alla tester och intervjuer är klara så i höst börjar jag på Karlberg.

Tack vare hårt slit med bolaget har jag kunnat köpa lägenhet i Sundbyberg på egen hand. Budgivningen avgjordes för övrigt medan jag satt under en gran den första dagen på rekryternas AGU. Är också väldigt tacksam över att nu ha M <3 vid min sida och över att jag fått flera nya vänner. Relationer som betyder obeskrivbart mycket.

Och nu är det just det. Jag har vänt upp och ned, förändrat, styrt upp och fixat ta mig fan allt ”på utsidan” i livet. Då är det dags att våga kasta sig inåt. Där finns en del att jobba med.

Lars Fält är onekligen en föregångsman som gjort mycket jag vill göra.

Tioårsplanen mellan 30 och 40 är inte helt klar och den är som aldrig skriven i sten men en huvudsaklig målbild är fokus på relationer, självutveckling och fysisk träning. Mental träning blir ett fortsatt viktigt verktyg.

Jag vill klara officersprogrammet och på sikt bli plutonchef. Jag vill vara närvarande och ta hand om mina relationer och om mig själv. Fotograferandet och skrivandet är viktigt för mig, det vill jag prioritera, ta på allvar och sluta be om ursäkt för. Någon gång skulle jag vilja hålla kurser i överlevnadskunskap för civila nybörjare. Till dess att en sådan möjlighet uppstår (läs: jag skapar en) tänker jag börja dela mer sådant här och på Instagram. Jag vill verkligen få fler att ta sig ut i naturen!

Ett steg i detta är mina videos på temat grundläggande skogskunskap som finns på min IGTV-kanal HÄR.

Om det uppstår en situation när det inte längre finns en plats för mig i Försvarsmakten tänker jag mig ett jobb som marknadschef på något företag i friluftsbranschen. Nu vill jag dock ta reda på om det går att göra karriär i försvaret (och bjuda på den så här offentligt längs vägen).

Framförallt vill jag tillbringa extremt mycket tid i skogen. Mest tid i skogen vinner!

Vad vill du våga det kommande året eller åren?

Äventyr Friluftsliv Lettland Nilsson i skogen Resor & Guider Vandring

Livskvalitet ute och fina kamrater

Onekligen är livet bäst utomhus. Även om det så bara är att fånga en sällsynt soltimme med en kamrat på promenad vilket har varit dagens huvudaktivitet hittils. Är väldigt tacksam för de snälla och vettiga personer jag hittat genom försvaret det senaste 1,5 året.

Har tänkt mycket på detta på sistone. Hur mycket det betyder att ha bra folk i sin närhet. Hur tacksam jag är för at jag har det. Jag hoppas ni vet vilka ni är, annars lär jag ju se till att bli bättre på att tala om hur mycket jag tycker om er. Att jag även tycker väldigt mycket om Flexie är sedan gammalt. Ganska komiskt hur vi råkar matcha färgmässigt på bilderna jag tog på oss i lettiska Uzava för övrigt.

Det var onekligen en redig semester. Egentid med Flexie och tid med kompis. Det som fattades var M men förhoppningsvis kan vi åka på någon sorts resa framöver. Jag gillar verkligen att vara ensam och behöver mycket tid själv för att hämta energi men det är också väldigt nice att hänga med bra folk.

Att promenera/vandra/frilufsa tillsammans kan ju vara det bästa sättet att umgås. Nu när flyttlasset snart går igen och jag återvänder till Stockholm (Sundbyberg) får jag försöka hitta friluftslivet i stan. Kommer återgå till att trampa runt i Ursvik bland annat. Det blir en fin möjlighet till att även hjälpa andra som av outgrundlig anledning fastnar i fjollträsk att hitta ut. Förmodligen kommer grannarna undra om jag är lite tappad när jag sitter med kokkaffepannan i trädgården utanför lägenheten men det är smällar man får ta.

Åsikter Äventyr Friluftsliv Grönt är skönt Nilsson i skogen

Träning, kropp och hets – är jag stark nog för att söka till Försvarsmakten?

Vid minsta tvekan, fysa. I Försvarsmakten är träning vardag och kroppen ett arbetsredskap. Vi förväntas orka, porträtteras som starka och bidrar själva till att upprätthålla den bilden när vi berättar om våra upplevelser för andra utanför ”firman”. Ämnet är komplicerat, det bränns lite att prata om det. Jag vill själv inte uppfattas som vek.

Det verkar som om många människor tror att soldater är någon sorts övermänniskor, att det är omöjligt att nå kraven, att det är bäst jag skattar min fysiska förmåga lågt på enkäten som skickas till alla 17-åringar inför prövning till värnplikt. Åtminstone gör väldigt många tjejer det enligt statistiken som presenterades på NOAK-konferensen förra veckan.

I en tid där begreppet kroppshets är ett välkänt fenomen och självkritiska röster ekar inne i våra huvuden behöver vi prata om fysisk prestationsförmåga, kroppsuppfattning och de krav vi ställer på oss själva och andra.

Hur stark, snabb, smidig, uthållig en soldat måste vara skiljer sig från tjänst till tjänst men i ett nödläge förväntas du göra allt för att rädda livet på både dig själv och dina kamrater. Krigets krav. Inte lite press där inte.

Med det sagt så fungerar utbildningen i försvaret så att du kommer få öva, träna och lära dig det du behöver för att kunna lösa din uppgift. Det innebär rent krasst att det duger gott med grundläggande kondition och styrka för att bli antagen. Träna gärna med Försvarsmaktens gratisapp FMTK innan antagningsprövning och inryck men det finns egentligen ingen anledning till oro. Vill du bli jägare behöver du träna hårdare, absolut, men jag är säker på att du som läser skulle klara en antagningsprövning. Bara att du letat upp denna text visar att du är motiverad. Följ FMTK:s träningsprogram och våga sök.

Det är viktigt att utmana sig själv. För egen del är vinterbad lätt, att prata om hur saker känns inuti däremot är svårt. Foto: Jeanette Seflin.

Min befattning innebär att jag har ett ansvar för andra människor. Individer som är nya i Försvarsmakten. Jag vill skapa en trygg utbildningsmiljö, sätta fokus på stegvis ökad belastning och trycka på att den träning vi genomför ska skapa förutsättningar för att orka grundläggande soldattjänst och därefter bädda för framgång inom respektive befattning. Uppstår skador och överbelastningsproblematik efter övningar/träningspass jag hållit har jag misslyckats.

Att det ska vara kärvt och hårt ”bara för att” tror jag inte på generellt. Absolut skall utmanande strapatser genomföras – jag vill också testa gränser – men jag vill också ifrågasätta varför det är en sån jävla hets hela tiden. Fokus i träningen behöver ligga på att orka grundläggande soldattjänst, förmåga att lösa huvudtjänst och fysisk hållbarhet över tid.

Med det sagt så ifrågasätter jag ständigt om jag själv är tillräckligt bra. Givetvis fins alltid förbättringspotential men jag måste arbeta på att oftare vråla MANÖVER FÖR HELVETE till min inre kritiker. Kan du relatera?

För reflektion, framåt!

Vinterbad. Stärkande för kropp, själv och moral. Foto: Jeanette Seflin. Se fler av hennes bilder på hennes blogg www.jeanetteseflin.com

Nilsson i skogen

Gym och ledighet

Hur känner man igen en officer som är ledig? Personen har civila kläder på sig men är på jobbet. Nu är jag förvisso inte officer men i övrigt, svar ja. Efter lite planering var det oavsett lika bra att gå till gymmet. Uppenbarligen har jag sprungit/marschat och/eller druckit för många öl på sistone för jag vart helt förstörd. Riktigt skönt.

Hämtade Flexie på pappas jobb, åkte hem, jobbade med företaget, promenerade och hämtade en kamrat varpå vi lagade käk. Bra måndag ändå.

Nu längtar jag efter flytten till lägenheten jag köpt. Nedräkningen är igång!

Härom helgen när jag och Flexie var på promenad:

Slut störsändning.