Monthly Archives

januari 2019

Äventyr Friluftsliv Mat Nilsson i skogen Vandring

Hanstaleden på Järvafältet – en söndag i skogen

Inget går upp mot tid i skogen när det finns saker och ting att fundera på. Eller när man inte vill tänka alls. Och när man vill på inspiration. Egentligen är all tid i skogen väl spenderad och eftersom mantrat mest tid i skogen vinner gäller över tid så fanns det givetvis inga ursäkter.

Från stallet vid Hägerstalund (närmsta tunnelbana är Akalla) är det enkelt att gå ut på Järvafältet. Ute var det lagom många minusgrader (ca – 5) och på träden låg snön tung. Inledningsvis följer man på enklast sätt vägen i nordöstlig riktning och sedan dyker snart startpunkten för naturstigen Hanstaleden upp.

Precis som sägs i denna fantastiska propagandafolder staden tagit fram bjuds besökare på ”vederkvickande vandring i det natursköna Hansta”. Kunde inte formulerat det bättre själv.

Flexie var som vanligt mitt bästa sällskap och vi njöt av att äntligen vara ute i skog och mark igen. Det har blivit för mycket inomhusverksamhet på jobbet på sistone och på kvällspromenaderna är det mörkt.

Det kändes som om vi vandrat in i Narnia. Om ni bara visste hur många gånger jag har läst de böckerna när jag var liten. Hade inte blivit överraskad om en faun hade skuttat fram bakom ett träd. Nu fick vi nöja oss med råddjur och en stridstriss med vintercyklister. I övrigt blev vi lämnade i fred ute i skogen.

I och med flytten till Sundbyberg gäller det att anstränga sig lite extra för att få in naturen i vardagen. Onekligen enklare att bo på gård och jobba hemifrån, då är det bara att kliva ut. Nu får jag istället söka mig tillbaka till gamla jaktmarker så som Järva, Ursvik och Lovön. Kanske kan detta inspirera fler att ta sig ut och hitta äventyr runt knuten. Picknick är obligatoriskt på äventyr förresten.

Flexie fick ett tuggben och jag mumsade i mig en påse Creamy Chicken Pasta som 24 Hour Meals har varit vänliga nog att skicka till mig. Tack för det! Eftersom Hansta är ett Natura 2000-område får man inte elda, därför fick varmt vatten i termos duga. En kopp choklad på det också.

Ett söndagsäventyr i all sin enkelhet. Dags att börja tagga måndag och kompanifys!

Åsikter Grönt är skönt Jobb i Försvarsmakten Nilsson i skogen

Lyckan, kärleken och meningen med livet…

… utgörs inte av en smattrande Ksp 58. Nu ska jag inte förvilla med märkliga existensiella metaforer utan fortsätta på den inslagna banan om att vara rak och tydlig. Feedback från ett par läsare har varit att jag endast ger en positiv bild av Försvarsmakten.

Det vet jag inte. Jag ger er min bild men eftersom jag i görligaste mån försöker angripa livet med rätt mental inställning är det mycket som är roligt och positivt. Något som dock gnagt i bakhuvudet på mig ända sedan jag klev innanför grindarna för första gången är farhågan att försvaret som organisation skulle vara trögt och tungrott, som myndigheter ofta (alltid?) är.

Utöver det är lönen kass.

Det är inte heller roligt att jobba på annan ort utan övningsdygn flera veckor i sträck (paus på helgen).

Båda ovanstående känner nog se flesta igen sig i som verkligheten men jag vill inte bara klaga, jag vill driva ett omstruktureringsprojekt där samverkan över förbandsgränser gör att inte instruktörer från tex alla förband i Mälardalen behöver hålla en egen MKN-/sambandsutbildning utan man nyttjar stordriftsfördelen av att samutbilda. För att dra en av tusen idéer kortfattat. Sånt här är inte min uppgift men jag kan inte låta bli att fundera på massor av sånt här. För det är sån jag är. Men det är inte riktigt bra.

Dessvärre (?) är jag en person som alltid ser förbättringspotential och möjligheter. Jag vill utveckla, påverka, förändra, systematisera, styra upp, kontrollera och skapa resultat. I första hand utveckla system som gör det möjligt att med mindre insats/ansträngning lyckas lika bra nästa gång samma uppgifter ska lösas.

Jag ser helheter, flöden, hur något litet här borta påverkar något annat där borta. Framför allt vägrar jag sitta lugnt i någon jävla båt.

Ovanstående är utmärkta egenskaper som egenföretagare. Ingen behöver någonsin säga åt mig att jobba. Med fokus och disciplin kommer jag få saker att ske, uppgifter kommer bli lösta.

Däremot ogillar jag att sitta fast, att inte kunna påverka, att inte ha koll/tillgång till information, att bara ha ett avgränsat område att fokusera på, att inte kunna förändra, att det trots gedigen planering blir kaos utanför min kontroll. Att ta saker på uppstuds, att snabbt lösa uppkomna grejer är i sig inga problem. Men sker det vill jag systematisera så att det inte upprepas men det går inte när min påverkansmöjlighet är begränsad och jag har nog inte tålamod att vänta i 20 år tills jag har en befattning där det går att göra skillnad. Generellt är tålamod inte det jag är bäst på.

I perioder blir det helt enkelt extra tydligt att jag inte riktigt passar in i försvaret.

Grönt är skönt Jobb i Försvarsmakten

Inomhusverksamhet hemma och på jobbet

Filttofflorna är på, kaffemaskinen går varm och nörderiet vet inga gränser. Rekryterna trevar sig så sakteliga in i den värld av svartkonst och magi som sambandsskrået bjuder på. Ett par ettor och nollor i taget, än dröjer det innan chefen kan få tut i luren.

Själv ser jag mest fram emot nästa skede, när vi börjar drilla gruppering och upprättande av hela enheten. Och till plutonsskedet givetvis. Dessförinnan ska dock sambandsgruppen drillas ordentligt. Det gäller ju att, utöver läsandet av den egna uppgiften, vara beredd att understödja dieselkosackerna.

Även hemmavid är det mestadels inomhusverksamhet. Lägenheten jag köpt är riktigt mysig, nu är det gardiner, en tavelvägg och så vidare som ordnas. Har köpt mattor, plågats på såväl Mio som Ikea och trålat genom hela jävla blocket för att få ihop det men det börjar falla på plats. Målbilden är givetvis att få en ”åhhhhh”-känsla varje gång jag kommer hem.

Fler tavlor ska införskaffas och i huvudsak ser jag framför mig att det är mina egna fotografier. Och så Lars Lerins tolkning av New Delhi som poster. Tänk att ha en äkta tavla av honom…. Dröm. Men satdyrt.

Dessvärre gick det åt helvete med fysplanerna redan denna vecka. Två löppass och ett styrkepass på gymmet innan rekrytfebern/huvudvärk tog mig. Förbannat. Återstår att se vad som kan genomföras imorgon avseende fysisk aktivitet.

Brandväggsblippediblopp står i övrigt på schemat.

Klart slut!

Grönt är skönt Jobb i Försvarsmakten Nilsson i skogen

Slutövning bandvagn

Det var en grupp kränkta rekryter som lämnade värmen, ljuset och myset på motorutbildningen för en helg fylld av kyla, mörker, ångest och krig utanför grindarna. De anställda soldaterna hade gjort sitt bästa för att dra ned truppens moral och motivation inför kompaniets, mig veterligen, första bandvagnsslutövning. Skrämseltaktik och propaganda, fungerade tydligen.

Arbetet med att förvandla tross- och sambandssoldater till salta krigsoperatörer tar jag dock på allvar och det verkar ju orättvist om det bara är stridsfordonstäten som ska få genom gå frusna strapatser. Således tog jag initiativet och planerade och genomförde denna övning. Rekryterna var hemskt tacksamma. Eller?

Nedkämpa fientliga sabotörer var huvuduppgiften för den bandvagnsburna skyttegruppen. Det jobbiga för rekryterna visade sig vara att en obevakad bandvagn, den kan sabotörer ta sig fram till. Första kvällen blev de av med den tilldelade maten och vagnen saboterades. Gissa om några blev ledsna när de äntligen orienterat sig tillbaka till vagnen genom den mörka skogen efter en… bitvis bristfällig insats vid sammanstöt med fienden.

De tekniska felen på bandvagnen identifierade och åtgärdade de dock raskt. Mer kyla, mörker, patrull och ångest väntade under natten. I gryningstimman tog sig b-sidan ända fram till bandvagnen med en bomb. Jobbigt läge. Strid följde och sedan terrängkörning därifrån.

Mer stridsspaning, mer strid, mer terrängkörning och en trosspåle med am och kex. Jobbigt läge. Mer terrängkörning och sedan äntligen lite mat vid en trosspåle. Och påskjutning igen. Och mer terrängkörning. Och mer mörker, ångest, kyla och observationsplats hela långa natten. Gediget med målspel dock så långt från så trist som det borde vara.

Episk slutstrid på morgonen där rekryterna äntligen väckt aggressiviteten till liv och moralen hade på något magiskt vis vänt. Insikt om att det verkar vettigt att öva hade landat. Vården gick undan eftersom rekryterna trodde vi skulle ut och bärga upp 12:e ur ett surhål, hehe. En gedigen helg på jobbet helt enkelt och riktigt roligt att vara övningsledare för första gången.

Äventyr

År 2018 i en lista

Enligt Internet gjorde jag en sådan här lista för år 2015. Delvis märkligt att läsa den nu. Verkar ha varit radiotystnad därefter avseende årssammanfattningar men det verkar relevant att reflektera lite. Fullt ös medvetslös har nog varit ett mer eller mindre ofrivilligt måtto över tid. Är lite som en labrador, hetsar som fan för att få tag i bollen men så snart den är hämtad vänds uppmärksamheten mot nästa grej. Som nu, har hetsfixat lägenheten på tre dygn och nu bara ”eh vad gör jag nu”. Typ njuter? Sitter i sin soffa? Är det så man gör? Nä, fattas tavlor på väggarna, ett par hyllor, gardiner, matta och om inte gäster vill medföra egen Spork så behöver jag bestick. Blocket-jägaren i mig sover icke.

Nåja. Framåt, framåt. Eller ja, bakåt då. Bakåtblick.

Bangvagnskörning i januari 2018.

Gjorde du något 2018 som du aldrig gjort förut?


Ja. Förmodligen är jag död året då jag inte gjorde nått jag inte gjort förut. Eller, att dö blir ju nytt förvisso. 2018 sålde jag min halva av drömgården, separerade, fick erbjudande och tackade ja till instruktörsjobb i Försvarsmakten, muckade, blev anställd i Försvarsmakten, fixade hyresrätt och flyttade in, blev kär och tillsammans med bästa M, köpte på egen hand lägenhet i Stockholm, uppmuntrades söka och antogs till Särskild Officersutbildning, var på internationell övning och fick ett coin av brigadchefen, åkte civila turskidor på fjället unt so weiter.

Vilka länder/städer besökte du?

Har nog aldrig rest så lite i ”vuxen” ålder som i år (2018). Flög inte en enda gång. Åkte Tallink-färja tre gånger. Först till Lettland för campingtur i mars/april, sedan Estland (Tallinn) för muck-kryssning och sedan solo-camping i Lettland plus tripp till Litauen i november. Utöver det blev det två vändor till Tänndalen <3. Ja, och så Norge på övning då. Längtar efter Vilnius, Berlin och Bangkok!

Vad var din största framgång 2015?

Generellt fokuserar jag på att hålla en hög lägstanivå men ett par toppar var bland annat att mucka med betyget 4,4 (högsta möjliga), få instruktörsjobbet, kunna casha en miljon egentjänade pengar till lägenheten. Kan ju tilläggas att det inte är i Försvarsmakten man tjänar pengar utan den har varit år av grishårt arbete i eget företag parallellt med universitetsstudier utan studielån på bekostnad av egen hälsa och relationer till andra människor. Men lägenheten är fin! 😉

Bästa köpet?

Min lägenhet. Var en mer magisk känsla att köpa gård efter att ha haft det på sin bucketlist så länge men ändå.

Gjorde någonting dig riktigt glad?

Ja. Allt från gott kaffe, skogspromenader med Flexie till stora saker som kärlek och nya, fina vänner. Och såklart ”resultaten” ovan. Ska dock bli bättre på att gotta mig i det som går bra och försöka sluta hetsa (åtminstone tagga ner liiiite ibland). Var också väldigt glad på rekryternas AGU när jag fick gå som plutonchef samt på det efterföljande Soldatprovet. Så kul för egen del och så grymt att se hur alla utvecklas! Är generellt väldigt glad.

Och ledsen? 

Ja. Separation och sälja gård. Sånt tär även om jag inte ofta visar upp tråkigheter.

Årets låtar?

Be Mine- Ofenbach <3

Annars är jag synthare i själ och hjärta. ”Det är bara tattare som lyssnar på hårdrock”. 

Favoritserie?

Game of Thrones.

Bästa filmen?

The Very Best Marigold Hotel. (Gammal favorit, bättre att se filmer man vet att man gillar!)

Bästa boken du läste i år?

SoldF.

Bästa matupplevelsen?

Vilken frystorkad påse som helst när man varit hungrig i fält riktigt länge. Eller när M överraskade med pannkakor när vi precis börjat dejta och jag varit ute och sprungit en morgon med Flexie och kom tillbaka till det. Guld. Kolbulle utomhus är alltid underbart.

Något du önskade dig och fick?

Nej. Önskade mig krsk 12, fick ej. Annars önskar jag inte – jag löser.

Vad gjorde du på din födelsedag 2018?

Fick pannkakor och kaffe på sängen, åkte skidor i Tänndalen och därefter skidtur på fjället inklusive kolbulle över eld och mousserande vin i kåsa. Bad i vedeldad tunna på kvällen. Föredömligt.

Är det något du saknar år 2018 som du vill ha år 2019?

Mer tid i skogen? Är det ens möjligt?

Vore skönt att känna sig nöjd, tillräcklig, fin och värd oavsett prestation eller brist på sådan.

Vem saknade du?

Dem jag älskar när jag inte hade dem nära rent geografiskt.

Nyårslöfte?

Nein. Däremot processmål. Träna är ett av dem och måttot är genomfört är godkänt. Får för i helvete vara slut med att mitt i en backintervall tänka skit i stil med att jag är för dålig. Jag tränar ju för fan. Behöver uppenbarligen slå mig själv i ansiktet och skrika RÄTT MENTAL INSTÄLLNING oftare. Ett annat processmål är att påbörja och genomföra första terminen på Karlberg.

Jag och Flexie uppe i fågeltornet.

Högsta önskan just nu?

Högre löner i Försvarsmakten. Åka till Vilnius med M.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

Båda.

Nilsson i skogen

Distansjobb?

Räknas det som att jobba på distans om man springer backintervaller en ledig måndagsmorgon? Inte? Handlade oavsett i chefens anda.

Har insett att min nya lägenheten ligger halvvägs upp i en för träning utmärkt backe. Och att hela Sundbyberg består av backar. Försöker någon säga mig något?

Hur som haver så jobbar jag inte än på ett par dagar men sysselsättning råder det ingen brist på. Hade ju knappt packat upp efter flytten innan fjällen så jag har köttat stenhårt med att försöka styra upp lägenheten.

Inte vidare intressant för något att läsa om så nog om det.

Vill man veta något får man fråga, ställ valfria frågor så kan jag svara med ett inlägg ifall någon är nyfiken på något.

I övrigt, glad måndag. Vi höres!

Äventyr Bushcraft Friluftsliv Mat

Jul, födelsedag och nyår i Tänndalen

Julledighetens gedigenhet har inte vetat några gränser. Och vi fortsätter ännu att lösa uppgifter så som skidåkning utförs samt på fjället. Bastu, badtunna, brasor och bra folk gör tillvaron här uppe i Tänndalen minst sagt njutbar.

Det är uppenbart så roligt att jag glömt lägga ut spaningsrapporter här på bloggen till och med. Således inleder vi detta år med ett gäng bilder som sammanfattar en fantastiskt fin jul. Så otroligt tacksam för den här upplevelsen.

Det var uppenbarligen inte bara jag som passade på att ta fina bilder i pisten när solen dök upp.

Just skidåkning har varit skoj att återuppta efter en paus på sisådär tio år. Övar vidare på att komma in i nutida teknik. Tur jag har världens snyggaste skidlärare. Samt dennes far. Lika bra att förtydliga.

Vi har åkt längdskidor också. Turskidor på fjället samt vanliga längdskidor i spåren i dalen.

På min födelsedag åkte vi först utför och därefter begav vi oss upp på fjället allihop. Det vill säga jag, Max och hans föräldrar samt Flexie såklart.

Eld och kolbulle. Förmodligen den bästa födelsedagslunchen man kan önska sig.

Även bubbel fanns i ryggsäcken vilket avnjöts ut kåsor i snålblåsten. Redigt värre. Därefter skidade vi till stugorna vid Andersborg. Det namnet ändå, hehe. Nu agerade vi mer skötsamt än det namnet antyder och skidade ner till stugan för en lugn kväll.

Så vackert, Tänndalen. Utsikt från pisten vilket egentligen bara varit så här strålande en dag MEN ledighet ska fan kännas lite. Trevade oss ned i moln, snö och dimma i pisten idag. Gediget.

Idag åt vi hamburgarlunch ute. Eld och muurika.

Och så Rekylkaffe kokat i perkulator över elden efteråt. Bastun värmde fint därefter. Nej, någon nöd på mig går det icke.

Vykort, slut. Frågor?

Sagesman,

Nilsson i skogen