Monthly Archives

oktober 2018

Grönt är skönt Jobb i Försvarsmakten

Förberedelser för Trident Juncture, två bivacker och ett tält

En svensk tiger givetvis så håller du på att sätta kaffet i halsen kan du andas ut. Här röjs minsann inga hemligheter. Något som inte är en hemlighet är hur jäkla sugen jag är på att komma ut i den norska terrängen.

Nederbörd, lera, kyla, påsmat, ingen toa, ingen dusch och för få tilldelade underkläder men tillräckligt många goda kamrater. Det kan ju inte bli annat än gött mos. Kabel skall tattas, vagnar maskeras och uppgifter lösas över tid. Precis som vanligt på främre ledningsplats.

Rekryterna däremot stannar hemma, i 11-månaderskullens fall kommer de vakta slottet. Det vill säga gå högvakten. Definitivt sevärt. 9-månaderskullen fortsätter sin GMU. Denna vecka har jag i huvudsak utbildat på SERE och kunnat konstatera att alla överlevde sitt första överlevnadsdygn. Bivackutbildningen hade avsedd effekt. Hur mycket ved som måste samlas tror jag flera drog erfarenheter kring och egentligen är ju sånt det bästa med SERE. Utbildning absolut men bäst är ju att pröva själv, tänka till och göra lite bättre nästa gång. Vi får väl hoppas på snö och lite tid över så att vi även kan bygga en snöbivack. Eftersom jag for fram och tillbaka mellan övningsförberedelser och skogen så nöjde jag mig med att tälta istället för att bygga bivack denna gång. Har det alltid väldigt mysigt i mitt Hilleberg Nammatj GT. Har haft det tältet i 12 år nu.

Nu kan jag ju också passa på att utbilda på något som heter tidsinställda inlägg. Ha det i bakhuvudet ett par veckor framöver för nej, jag lägger inte upp geotaggade inlägg live från grupperingsplatsen.

Ha det!

Åsikter Grönt är skönt Jobb i Försvarsmakten Nilsson i skogen

Jämställdhet och värdegrund i Försvarsmakten – Hur är det att vara tjej i försvaret? Del 2

Inledningsvis läser ni del 1 av svaren på era frågor relaterade till jämställdhet här. Gör det. Därefter inta rätt mental inställning. Slutligen, läs detta inlägg med vetskapen om att jag är en enda individ som skriver ur mitt personliga perspektiv och förmedlar mina egna åsikter grundat på mina självupplevda erfarenheter. Alla har rätt till sin berättelse, på den här bloggen delar jag med mig av min. Framåt!

”Vad är det största felet enskilda gör som motverkar en jämställd Försvarsmakt”?

När frågan om jämställdhet inte tas på allvar. Som jag ofta trycker på är det viktigt att få skoja men vi måste alla vara medvetna om, och agera utifrån, värdegrunden. Det är en order. Chefer måste föregå med gott exempel. Egentligen är det inte särskilt svårt. Fokusera på uppgiftens lösande, möjliggör för alla medarbetare (och rekryter) att delta på lika villkor och utgå från den enskilda individens behov. Det är inte svårt egentligen bara man har medvetenheten i bakhuvudet. Sitt inte tyst när något skaver!

Har du något gott exempel som fler borde ta efter?

En av våra fänrikar under GMU (Fk Sjö…) gjorde ett gediget arbete som föregångsman. Hans ledarskap och ödmjuka sätt att vara smittade av sig på plutonen i dessa frågor. Jag tror det gäller att inte vara rädd för att prata om hur vi kan jobba ihop trots olikheter men samtidigt inte hetsa för mycket heller.

Således tror jag mycket på föregångsmannaskap och hur viktigt det är att sin närmsta chef agerar rätt. Då blir det lätt och rätt när underställda agerar i chefens anda. Förhoppningsvis upplever mina rekryter att jag utifrån bästa förmåga försöker vara, tala och agera inkluderande även om jag såklart också skämtar. Ni får fråga dem…

”Får du många som försöker ragga på dig”?

Jag låtet en annan fråga som kom in när jag bad om frågor om jämställdhet utgöra svar på detta. ”Får man mysa med dig i en bivack?” Tröttsamt även om det säkert inte var illa menat från den som ställde frågan. Men nu pratar vi sociala medier, inte på jobbet. Ge fan i att ragga på mig. Jag har pojkvän och oavsett det så är det ge fan som gäller.

”Hur tas det nya förslaget om blandat signalalfabet emot inom försvaret”?/ ”Vad tycker du om nya förslaget på ett jämställt alfabet?

Det är mycket blandade reaktioner. Initialt asgarv. Jag tycker genuint det är synd att en organisation utanför Försvarsmakten tar fram ett förslag utan att (mig veterligen) förankra det. Varför tillfrågas inte kvinnor i Försvarsmakten? Jag tycker fan det är för dåligt att exkludera oss. Förslaget får det att se ut som om FM ligger betydligt mycket längre efter i jämställdhetsfrågan än andra företag, organisationer och myndigheter. Så är det inte. Säg en företagsledare eller liknande som med samma tydlighet (och symbolvärde) som ÖB som driver jämställdhetsfrågan?

Jag förstår att det finns ett symbolvärde i ett inkluderande språk men effekten blir motsatt. Vi är så många som jobbar för förändring inifrån och jag upplever inte att det blir lättare för mig att prata jämställdhet med kollegorna när detta trycks i ansiktet på oss utifrån. Med det sagt så sa jag redan på GMU att det ju känns lite konstigt att det bara är killnamn i alfabetet men för mig som anställd i Försvarsmakten skulle det betyda mycket mer att slippa Kroppsskydd 90 och Stridsväst 2000 (som sitter jävligt dåligt över axlarna) än att vi lägger resurser på detta. Att det inte fanns small-hjälmar på förrådet till mina kamrater på GMU var för dåligt. Att det är brist på graviditetsanpassade kläder/utrustning är för dåligt. Att det finns så få kvinnliga officerare på högre chefsposter är för dåligt. Och så vidare. Det går att jobba på flera fronter samtidigt men för mig har exempelvis faktumet att kompanichefen är kvinna ett större symbolvärde än om jag säger Kalle, Kattis eller Khaled på radio.

”Vad tycker du om att en soldat nästan alltid benämns som en han? Stör det dig?

Jag är medveten om det på samma sätt som att de flesta tänker ”kvinna” om man säger förskollärare. Detta kommer dock förändras ju fler kvinnor vi blir i Försvarsmakten. Det är dock inget jag går och irriterar mig på dagligdags.

”Sover killar och tjejer i samma tält i fält?”

Ja. Givetvis!

”Du som tränar mycket, var du mer fältstark än dina 35 rekryter du truppförde? Eller hade killarna det lättare?

Rent fysmässigt finns det både rekryter och soldater som springer milen mycket snabbare än mig men jag är jävligt fältstark. Ju mer misär, desto roligare blir det. Jag är alltid glad i skogen. Detta tror jag inte har ett dugg med kön att göra utan bara personliga egenskaper och förmåga att inta rätt mental inställning. Du håller i fält om du alltid tänker VAD ÄR RÄTT ÅTGÄRD och sedan genomför den. Så ja, mer fältstark än rekryter som ju är under utbildning – det är inget konstigt med det.

”Är det verkligen så ojämställt som många påstår”

Nej, det är verkligen inte så enligt min uppfattning.

”Hur många tjejer var ni som gjorde GU förra året mot hur många de är i år?

Det är färre tjejer procentuellt sett i år. Det är jävligt synd. Plikta in fler!

”Ingen fråga men åsikt (från en kvinna anställd i FM), blivit 1000 ggr bättre behandlad som tjej i FM jämfört med i andra mansdominerade yrken!”

Jag håller med. Har fått massa äcklig skit från gubbar i byggbranschen men inget sånt i Försvarsmakten.

”Är du nöjd med NOAK? Vad är bäst och vad kan bli bättre”?

Jag har tyvärr inte haft möjlighet att delta på nästan något alls eftersom träffarna alltid krockar med annan verksamhet så jag kan ärligt talat inte uttala mig. Det är positivt att skapa möjlighet för nätverkande. Förhoppningsvis kan jag delta mer framgent. Det är dock allra viktigast att prata om jämställdhet i forum där det både deltar män och kvinnor. Jämställdhet är inte en kvinnofråga.

Har ni fler frågor på ämnet, kommentera!

Äventyr Grönt är skönt Jobb i Försvarsmakten Nilsson i skogen Prepping

Överlevnadsutbildning SERE A

Svenska folkets förmåga att hantera sig själva i överlevnadskunskap är bedömt för dålig. Oavsett vad för typ av kris som drabbar samhället är det i högsta grad tvek på att den stora massan kommer lyckas utföra korrekta åtgärder. En fördel med den återinförda värnplikten är att Krigsmaskineriet© åter kan förmedla kunskap till en skogsmässigt mer eller mindre förtappad generation.

Vi börjar från början och förväntar oss inga förkunskaper. Däremot skulle landets skolsystem kanske kunna överväga att åtminstone utbilda på de tre stora. Gran, tall och björk. Nåväl, för egen del innebär detta att jag får utbilda rekryter i SERE A. Detta är grundläggande utbildning inom just överlevnad.

Förra veckan passade jag på att utbilda på stegvis tändning av eld samt förmåga att göra upp eld med tändstål. Något som ser lätt ut när en som övat mycket gör men som till flera rekryters frustration inte var så enkelt. Jag såg även till att de fick prova att koka vatten i en PET-flaska.

Nävereld var prio, sedan använde vi ved. Eftersom vi befann oss bakom skjutskjulet och halva täten sköt var det hörselskydd på som gällde. Givetvis fortsätter utbildningen utanför grindarna inom kort och då lämnas den torra veden hemma.

På tal om grundläggande kunskaper om skogen så kom jag på en lite skoj idé när jag var ute i just skogen. Instagram har numera IGTV där man kan ladda upp längre videos. Således gör jag ca 2 minuter långa filmer om sådant jag tycker alla borde veta om skogen. Helt oredigerat, oklippt och genomgående oborstat. Två filmer hittils, en om stensöta och en om skägglav. Finns här: https://www.instagram.com/tv/Bo3gLpoglRZ/?utm_source=ig_share_sheet&igshid=19wtzrhbwe7av

Äventyr Friluftsliv Grönt är skönt Mat Nilsson i skogen

Listan om godsaker

Det är kärvt att vara bloggare. Livet på en pinne (med pinne i ögat?) och så vidare. Eftersom helgkänslan redan är ett faktum verkar det ju utmärkt med en härlig lista om godsaker, rekvirerad från forni.se. Hennes svar i kursivt.

Det ultimata fredagsmyset:

Vi brukar äta något gott, typ en pasta, tillsammans med ett gott glas rött till. Så det är nog det ultimata fredagsmyset. Vi har aldrig varit godis och Idol-paret utan godiset sparar jag hellre till lördagen. Jag är alltid så trött på fredagar och brukar somna efter middagen.

Vi brukar äta något gott, typ Ola Skinnarmos frystorkade Pasta Carbonara, tillsammans med ett gott glas vatten ur grön plastdunk. Nu när tiden är inne för varm saft så ibland blir det extra festligt. Eftersom det börjar bli kallt och lerigt i skogen skedar hela gruppen för att hålla värmen. Jag är alltid så trött på fredagar och somnar så snart det 4 timmar långa patrullerande dubbelpost-passet är över. Bäst blir fredagsnatten om det inte blir eldöverfall 02.45.

Min bästa godsak:

Choklad – är och har alltid varit. Om jag ska vara specifik: marabou, nutella, chokladfondant, chokladbollar.

Jordnötssmör från 24 Hour Meals dygnsportioner medelst pansarkex. Det torkade köttet går inte heller av för hackor.

Jag fikar helst:

Med en cappuccino och fabriques kardemummabulle. Det är mitt favvofika i hela världen!

Över tid.

”Vill du ha grädde till?”:

Nej, är allergisk (buhu) och brukar sällan beställa saker som kräver grädde till.

Ja. Fet i fred, energi i krig.

Favoritglass:

Tre Vänners veganska chokladglass med nötter, kolasås och havssalt. Den är helt sjukt god. Efter den kommer nutellaglass, citronsorbet och vaniljglass (till äppelpaj…).

Donkens glass med chokladsås efter att ha kört bandvagnen dit.

Favoritströssel:

Äter prick aldrig strössel? Tål ju inte vanlig glass så köper aldrig t.ex. mjukglass ute på sommaren. Men om jag måste välja så väljer jag nog… allt strössel!!! Man får inte vara kräsen!

Ska skriva strössel på PEDARS på Trident Juncture. Äter det jag får.

Bakar helst:

Äppelpaj för det är det enda jag kan baka, haha. Eller nej jag bakar tre saker: Kladdkaka, saffranskaka och paj.

En lax i en kokgrop.

Jag gillar inte:

Skumgummi-godisar och polly. Sen är jag inte så värst förtjust i gräddiga bakelser, cheesecake eller tårtor.

Taco Stew.

Det här är underskattat:

Grissini som man doppar direkt i nutellaburken, mmm jag har alltid grissini hemma så att man kan ta några och doppa i nutella när man kommer hem från jobbet.

Pansarkex.

Det här är överskattat:

Tårta och stora bakverk, typ sånt som serveras på Espresso House. Vi har ett Espresso House i samma hus som vårt kontor och ibland går jag in för att köpa något gott men inser att det inte finns så mycket gott där? Blir avtänd av alla XL-storlekar haha.

Cookies and Cream alternativ Caramel snackbar i dygnsportionen. Ge mig en jävla XL tårta.

Lösgodis jag helst plockar:

Alla chokladsorter med papper, center, nappar, gelégrodor, sura saker, apelsinchoklad och lakritsfudge mm. Har fått höra att jag har sämst lösgodissmak i hela världen!

Allt som är hallon/salt, sura S, sura nappar, sorbisar, hårda karameller som bumlingar, dragsters, hallonshots, salmiakbalkar. Surt, hallon och saltlakrits ska det vara.

Så ofta äter jag godis:

Just godis någon gång i veckan men något gott äter jag varje dag.

Just nu.

Om jag fick välja endast en efterrätt att äta resten av livet:

Gino eller chokladfondant.

Delicato chokladboll.

Chips eller popcorn:

Eh chips alla dagar i veckan.

Popcorn. Jag har rätt, du har fel.

Godaste chipsen:

3 x lök, linschips i valfri smak och vinägerchips.

I fält, vad som helst. Annars pekar jag med hela handen på jordnötsringar istället.

Bästa bakverket:

Jag gillar lite torrare bakverk, typ bullar eller wienerbröd. Gillar inte gräddiga saker och har aldrig gjort, det växer i munnen på mig. Förutom en liten semla för den slinker alltid ner (eftersom den har så mycket bröd, älskar fan bröd).

Äter allt kokgruppen ger mig. Annars pepparkakor eller kladdkaka.

Tre favorit-godsaker just nu:

Äppelpaj, raw snickerskakor & varm croissant med nutella.

Pannkakor. Pannkakor. Pannkakor.

Slut, frågor?

Åsikter Frågor & Svar Grönt är skönt Jobb i Försvarsmakten Nilsson i skogen

Jämställdhet och värdegrund i Försvarsmakten – Hur är det att vara tjej i försvaret? Del 1

Med uppenbar risk för att röra upp rediga mängder känslor är det återigen dags att kliva ut i minfältet ”kvinnor i Försvarsmakten”. Jag gav möjligheten till dem som följer mig på Instagram (kan med fördel göras här, klick!) möjligheten att skicka frågor om jämställdhet i Försvarsmakten och här nedan följer svaren. Givetvis är det värt att förtydliga att jag endast kan berätta om min egen erfarenhet och mina upplevelser. Och att det känns rejält utlämnande, ha gärna det i åtanke innan ni skickar kommentarer.

Inledningsvis vill jag trycka på en sak. Diskussionen om jämställdhet och värdegrund handlar inte om att det är dåligt för alla tjejer i FM utan om att det är fruktansvärt fel att det ens är dåligt för någon. Hängde du med?

Därefter vill jag poängtera det utmärka begreppet PMV. Prata Med Varandra. Hur fan ska vi annars komma framåt på jobbet, i privata relationer eller någon annanstans? Vi behöver prata om de här frågorna. Jag kommer försöka göra det på ett inkluderande vis.

Slutligen vill jag även säga att min upplevelse i Försvarsmakten har varit fantastisk. Men bara för att jag inte stött på (allvarliga) svårigheter ur ett jämställdhetsperspektiv betyder det inte att jag saknar förmåga att sätta mig in i andras situation och förstå/lyssna på/agera utifrån andras upplevelser. Således tycker jag det är vedervärdigt när uttryck som ”jag är minsann okränkt” vevas runt på sociala medier. Brist på empati är inget att skryta om. Att förneka andra rätten att dela sina upplevelser är för dåligt.

Dåså, till frågorna! Ser fram emot att läsa insiktsfulla, skitsura eller peppande kommentarer på detta inlägg. Jag förstår att inte alla har ett plutonens timme protokoll att ösa ur sig sina frustrationer på och enligt stående kan ni istället (tydligen) använda mina sociala medie-kanaler till det. Seriöst dock, nu kör vi på PMV. (Och så kan vi tacka min PT <3 för utbildning i begreppet).

”Ska vi verkligen ha tjejer och killar i FM? Trodde i min enfald att det var soldater som eftersöktes och producerades.”

Svaret är enkelt. Ja det ska vi. Enligt min uppfattning finns inget egensyfte i att förneka faktumet att det biologiskt finns kvinnor och män (samt ur ett genderperspektiv personer som definierar sig som något annat). Däremot ska vi alla lösa uppgifter i vår yrkesroll som soldat. Noterade du formuleringen där? Vi ska alla lösa uppgifter. Inte ”enskilda ska lösa alla uppgifter”. Grundläggande soldatfärdigheter gäller för alla men därefter – jag är inte GRG-skytt i en köttig pansarskyttegrupp exempelvis. Alla har inte tålamodet som exempelvis samband eller spaning kräver. Och så vidare. Det handlar om individuella förutsättningar, i vissa fall kanske det går att generalisera med kön som utgångspunkt med det är INTE relevant. Rätt person på rätt befattning.

Jag ser således mig själv som soldat men ja, jag är kvinna också. Det ena tar inte ut det andra. I en ideal värld spelar kön inte någon roll. Vi är dock inte där än. Sverige kanske ligger längre fram än andra länder men vi verkar i delar av världen där det ser annorlunda ut.

Försvarsmakten är en myndighet och följer nationell lagstiftning. Jämställdhet mellan män och kvinnor är en grundlagsskyddad rättighet. Lagen förbjuder diskriminering på grund av kön. Vidare skall Försvarsmakten följa den Internationella kvinnokonventionen samt FN:s säkerhetsrådsresolution 1325. ÖB är extremt tydlig i frågan om jämställdhet. Något annat duger inte.

Läs mer i Försvarsmaktens handbok Gender HÄR

”Är det något moment som är för tungt för att man är kvinna?”

Nej. Däremot kan vissa moment vara för tunga för att soldaten är för svag. I Försvarsmakten har jag stött på både män och kvinnor som har svårt med olika moment på grund av kroppsstyrka. Det gäller givetvis mig själv också.

Glad, svettig och med maskeringsfärg och maskering på hjälmen som håller på att trilla av efter marsch och eldöverfall.

”Behandlas du annorlunda för att du är kvinna?”

Nej. Jag har inte märkt av att jag behandlats annorlunda för att jag är kvinna. Min uppfattning är att kollegorna förstår att jag gillar att skämta och skoja lika mycket (och grovt) som dem, att mitt kön inte påverkar min förmåga att lösa uppgifter och så vidare.

Däremot sticker kvinnor ut mer i Försvarsmakten. I en pluton med en eller två tjejer kommer cheferna snabbt lära sig dessas namn. Under rekryttiden tyckte jag det kändes svårt att ”ha en dålig dag på jobbet” eftersom jag upplevde att jag syntes mer. Det går inte att smälta in i massan på samma sätt som tjej. Är man chef sticker man dock ut av den anledningen också och man förväntas självklart att alltid vara föregångsman(person/kvinna/soldat).

Om jag ska vara helt ärlig så känns det ibland som om det finns en viss förväntan om att kvinnor ska ha en högre lägstanivå. Med det sagt så sätter jag väldigt höga krav på mig själv och tampas med känslor av otillräcklighet både på jobbet och privat. I mitt fall kommer dock pressen inifrån och har alltid gjort. Det går alltid att bli bättre! I grunden en bra egenskap.

”Vad är svårast? Blir du tagen på allvar?”

Detta går in i frågan ovan. Det som är svårast har inte med mitt kön att göra utan att vissa uppgifter som jag aldrig löst förut helt enkelt är jävligt svåra. Då får man öva, öva och öva mer tills det går vägen.

Något jag däremot lackar ur rejält på rent ut sagt är att det finns en viss typ av missunnsamhet/jante även bland personalen i försvaret. Det är inte alltid glada familjen där alla klappar varandra på axeln och säger grattis när det går bra för någon. Tyvärr har jag själv fått uppleva den sidan av myntet både i verkligheten och genom sociala medier. Hårda ord, ifrågasättande, rena påhopp och så vidare.

Det verkar sticka duktigt i ögonen på en del att jag har fått den befattning jag har (instruktör) och framförallt graden som följer med (vilket är fallet med BFA-avtal). Det känns trist. Dock tror och hoppas jag innerligt att detta inte grundar sig i något relaterat till att jag råkar vara kvinna utan något jante-aktigt. Det går ju runt lite liknande åsikter om det förkortade officersprogrammet (taktisk officer på 1,5 år för de som redan har högskoleexamen) som jag förhoppningsvis antas till. Men där glömmer många att vi som redan haft en civil karriär kanske kommer med andra erfarenheter som kan vara värdefulla. Jag tror inte så många vet att jag jobbat för Sida i Bangladesh till exempel. Mycket av mina värderingar bottnar i vad jag sett på andra platser än i Försvarsmakten.

Jag besöker ett företag som tillverkar produkter av jute och får utbildning modell visa, instruera, öva, pröva i tillverkningsprocessen.

Som tur är har jag grymma kollegor på kompaniet, en plutonchef som har pekat ut en tydlig riktning (med brant utvecklingskurva uppåt rent kompetensmässigt) och högre chefer med vettiga perspektiv på saker och ting. Är du chef, se dina anställda och ge individer som driver på och är duktiga, utvecklingsmöjligheter. Det gäller såklart inte bara kvinnor, det gäller alla och så vet jag att det fungerar på min pluton åtminstone. Var inte rädd för att tillvara erfarenheter som kollegor tillgodogjort sig på andra platser än i firman.

”Upplever du att det finns en särbehandling där dina manliga kollegor ratas till förmån för kvinnor?”

Även här är svaret nej. Sedan kan jag såklart inte vara något språkrör för män (eller kvinnor!) i Försvarsmakten utan jag kan bara rapportera det jag själv upplevt. Jag har aldrig sett något sådant. Skulle väl möjligen vara vid fältdusch under GMU sittandes på huk naken medan en kamrat häller vatten ur en vattenkanna över en. Då delades vi upp i killar och tjejer för sig. Min uppfattning var att de flesta tyckte det kändes bekvämt på det sättet.

Det framgår tydligt i Försvarsmaktens värdegrund och lagstiftningen jag nämnde ovan att kvotering INTE skall förekomma. Positiv särbehandling förekommer. Innan någon hugger här, läs handbok Gender så att inte diskussionen spårar på grund av okunskap rent begreppsmässigt. Min personliga åsikt är att ändamålet helgar medlet.

Säg hej till min kompis helfiguren.

”Jag ser ganska mycket snack på sociala medie bland försvarsvänner om ”värdegrunden”. Hur mycket diskussion eller friktion finns det inom den dagliga verksamheten?”

Om vi tittar på befäl så fungerar det rent krasst så här. Befälsrätten innebär bland annat skyldighet att följa svensk  svensk lagstiftning rörande icke-diskriminering, jämställdhet och folkrätten, samt att verka för att uppsatta jämställdhetsmål förverkligas. Såldes spelar det ingen som helst roll vad Kapten X-sson eller någon annan tycker. Det finns en tydlig order och en agenda som vi alla i Försvarsmakten är skyldiga att följa. Jag tycker dock det är befriande att även kunna skämta om de här frågorna. Jag vet själv var jag bottnar rent värderingsmässigt och tycker inte det är konstigt alls att skämta lagom icke-PK. Det gäller att känna av stämningar och individer. Och att som individ ta ansvar och säga stopp om något går för långt. Dock jobbar jag inte jätteofta med de anställda soldaterna utan jag arbetar ju i ett befälslag med officerare. Jag kanske kommer hem med helt andra tankar efter Trident Juncture. Jag kommer i vilket fall inte sitta tyst om någon diskussion på jobbet spårar på riktigt.

”Jag personligen tycker att det är väldigt skönt att få umgås ensam med ett gott grabbgäng och inte fundera över andra tjejer, jämställdhet, feminism och så vidare. Bara ha jäkligt kul och lera ner sig, gå långt, vapenvårda och träna sjukt hårt. Jag har en uppfattning och att många söker sig till FM pga det, känner du igen det? Att man i många fall inte ser något problem med att organisationen är mansdominerad. (Så länge man blir behandlad likvärdigt som andra såklart.).

Jag ser poängen men tänker samtidigt att det är sorgligt. Jag vill umgås med ett gott gäng. Inte ett grabbgäng, eller ett tjejgäng. Jag vill att vi kommer till den punkt där vi inte behöver fundera och diskutera kring de här frågorna men vi är inte där än.

”Vad är det viktigaste FM kan göra för att öka jämställdheten?”

På högsta nivå ska ÖB fortsätta peka med hela handen, vara tydlig i denna fråga men också säkerställa att andelen kvinnliga officerare på de högsta nivåerna ökar. Föregångsmannaskapet är viktigt. På lägre nivå ska chefer se individer som vill utvecklas och skapa möjlighet för dessa att göra så. En tydlig och icke-flummig utbildning under GU i jämställdhetsfrågor är viktigt. En sådan bör arbetas fram. Sedan förstår jag inte varför det inte pliktas in fler kvinnor. Precis som att väpnad strid är den yttersta kompetensen som skiljer oss från andra myndigheter kan vi ju också i denna fråga välja att ta i ordentligt och plikta in med målet 50/50 (med rätt individ på rätt befattning) och se vad det resulterar i.

”Vad tror du att FM har för rykte i frågan utifrån och varför?”

Till viss del har vi nog ett betydligt sämre rykte än vi förtjänar. Jag vet knappt någon företagsledare, politiker eller liknande som med samma tydlighet som ÖB styr sin organisation framåt i denna fråga. Vi syns och sticker ut, vi bedriver verksamhet som traditionellt sett kodats som ”manlig” och mycket personalunderlag härstammar fortfarande från manlig värnplikt. Det är lätt att peka på oss och att kritisera oss. I mitt eget fall har jag haft en jättefin upplevelse i FM, i byggbranschen där jag jobbat innan var det mycket värre. Och IT-gubbar på företag där jag konsultat har varit så jävla mycket svårare att bli tagen på allvar av än vad jag ens varit i närheten av att uppleva i Försvarsmakten.

Mängden frågor var så gedigen att det kommer bli minst en del 2 som uppföljning, kanske tre delar! Så passa på att ställ fler frågor i kommentarsfältet samt dela dina åsikter. 

Grönt är skönt Jobb i Försvarsmakten Nilsson i skogen

Tårgaskammaren, fys och övningsplanering

Redigt med måndag igen. Särskilt så då det stod provkammare på schemat och jag tilldelades uppgiften att marschera ut truppen, ikläda mitt goda själv regnställ, stövlar, handskar och skyddsmask och därefter leda verksamheten inne i provkammaren. Tände flertalet tårgasfacklor, bedrev lättare fys med rekryterna inne i molnet av sticksig ångest och kommenderade ringdans medelst sång runt den rykande kitteln i mitten av rummet. Ingen spydde. Således framgång. Trots sanering luktade både jag och truppen tårgas efteråt vilket ju såklart adderar till den härliga måndagskänslan.

Därefter gjorde jag klart riskanalysen och finslipade tidsplanen för utbildningskontroll bandvagn som jag ska hålla i vinter. Kärvt ska det vara. Vid det laget står vi på pröva i devisen visa instruera öva pröva. Givetvis mycket taggad på denna övning.

Som anställd skall man också genomföra medarbetarsamtal vilket mer eller mindre är ett vanligt utvecklingssamtal. En ny upplevelse för en egenföretagare. Eftersom Försvarsmakten är en ganska annorlunda arbetsplats antar jag att vissa saker inte tas upp på civila företag. Exempelvis känner jag att jag måste bli en bättre skytt (hinner inte stå på skjutbanan) och jag vill fysa mer. Plutonchefen tillsåg omedelbart att tid för grisiga morgonfyspass tilldelades. Längre steg oftare och så vidare. Dessutom avdelades jag till kompanifysen på måndagmorgnar framgent. Inget går upp mot att starta veckan med en käftsmäll av majorsmått.

Slutligen beordrade jag ut mig själv på löpning i högt tempo vilket gick sådär och kändes skit men som troligen gav verkan i målet.

Nu sitter jag och funderar på om jag ska publicera inlägget om jämställdhet i Försvarsmakten, det är ju att kasta sig in i skärselden mellan internettroll och lagom bittra ”kollegor”. Nåja. Den som väntar på något gott får vänta femton sekunder till. Vänta…… vänta….. vänta…..

Grönt är skönt Jobb i Försvarsmakten Nilsson i skogen

Rekryternas Aldrig Ge Upp och Soldatprov

Ovissheten är det värsta. Det verkar de flesta ha insett efter att ha genomlidit en dryg veckas övning och prövning i terränglådan. När får vi mat? Hur långt ska vi gå? Hur länge måste vi vänta? Frågorna haglar, svaren uteblir. Bit ihop och fortsätt lösa tilldelad uppgift har varit devisen under den gångna veckan.

Inledningsvis framryckte vi till övningsterrängen och upprättade gruppbivacker. Därifrån blev det bara värre kanske man skulle kunna säga. För flera av rekryterna har förmodligen denna vecka varit det värsta de varit med om i sina liv. Vi har övat på och genomfört eldöverfall löst och skarpt, vi har patrullerat och spanat, sprängtjänst har genomförts, vi har marscherat och rest förläggning. Det har regnat (givetvis valdes dygnet med värst väder till ensamdygn) och solen har lyst från klarblå himmel. GAS GAS GAS. Inget går upp mot att marschera i full stridsutrustning, med stridspackning och med skyddsmask påtagen. Att det ens är möjligt att svettas så mycket om ansiktet.

För egen del har veckan varit väldigt givande. Det har varit fruktansvärt kul att gå som plutonchef och jag har lärt mig massor. Finns givetvis mycket jag vill göra bättre men ärligt talat är jag nöjd med min insats. Har såklart bett om feedback från blågul och har en lång lista på saker jag vill utveckla. Framförallt handlar det om att få öva mer, på allt. Och på att riktigt få in i huvudet att förtroende är bra, kontroll är bättre. Ju tröttare truppen är, desto mer kommandostyrning och detaljkontroll behövs. Uppenbart tycker inte alla att det blir roligare ju mer misär det är. Nu återstår det att se om rekryterna tog chansen att vräka ur sig sin eventuella frustration på plutonens timme-protokollet.

Överlag har truppen också presterat riktigt bra. Dom har hjälp varandra, inte surat så mycket och generellt fokuserat på att lösa tilldelad uppgift oavsett om den känns meningslös eller inte. Sämre var det att jag höll på att nedkämpa mig själv genom att lyckas med konststycket att få in en pinnjävel i ögat. Blödde rejält ur ögonvitan men fick det urspolat i fält och kollat på akuten och var tillbaka i terrängen och i min ensambivack på mindre än två timmar. Nu är jag helt röd i ögat och ser ut som skit men vad gör det när det finns uppgifter att lösa.

Högt på topplistan över ”nu ska vi se hur truppen reagerar på detta”-moment står följande:

  • Alla får åka hem utom vi: Plutonen ser att alla andra rullar mot Enköping i buss. Våra får upprätta gruppbivack och kvarstanna i övningsterrängen.
  • Vi åker hem, genom regementet och beordras ut på marsch: Jag tar med dem ut på närövningsfältet för en marsch följt att att upprätta bivack utanför grindarna. Det var kul. För mig.
  • Soldatprov: Ingen sömn, bara gå. I cirklar intill gryning. Också kul. För mig.
  • Krypa genom lerig viadukt under motorvägen som avslutning på soldatprovet. Jag är fortfarande inte i mål med kängvården efter det…

Min bivack skulle vara nära vägen på denna plats. Annars upprättar jag ju givetvis den under en tät gran.

Vad var och en utmanas av är olika. För några är hungern värst, för andra det rent fysiska i att gå långt med tung utrustning. Är det fysiska är ”lätt” går det att utmana på andra sätt. Ovisshet om varför vi löser en viss uppgift, att gå långt i cirklar till synes utan mål. Vad händer i huvudet när tillvaron och uppgiften känns meningslös? Orkar jag tvinga mig själv att fortsätta utan att sura ihop? Vi har prövat och utmanat individerna på olika sätt med hänsyn till eventuella skador och stridsvärde i allmänhet. Sammanfattningsvis tror jag truppen blev tillräckligt kränkt.

Tillägg! På lördag den 6 oktober är det Regementets dag på Ledningsregementet. Kom och besök oss!

ADAM RUDOLF, DAVID QVINTUS! Lerig och jävliga efter AGU samt Soldatprov.