Monthly Archives

januari 2018

BU Grönt är skönt

Köra bandvagn med bildförstärkare och terrängkörning

Helvete vad det lutar hinner jag tänka innan framvagnen med min förare bakom ratten tar sig ned för avsatsen i skogen lagom långt från regementet. Det är rek av väg genom terräng som pågår och vägen vi valt fungerade. Tur det, hade varit svårt att mörka ett misslyckande. Skämt åsido så gjorde vi ett gediget jobb idag med att lära oss reka och köra genom terräng där vägar saknas. Lärorikt och rent ut sagt jävligt roligt. Det var dagen i stort det. Gårdagen spenderades på vägar men först utbildades vi i bildförstärkare. Jag hade det redan sedan gruppchefsskolan men repetition är kunskapens moder och vem bangar på hinderbana/hela havet stormar inomhus en förmiddag? Efter lunch serverades vi ett teoripass i mörkerkörning som avslutades med ett teoriprov. Alla rätt, check. Såldes kunde vi ta sikte mot oändligheten och vidare. Eller i vilket fall kunde vi sikta ut i mörkret. Vi körde en slinga (på väg) med avskärmad belysning, därefter släckt belysning och slutligen med bildförstärkare. Det sistnämnda gick fint, särskilt när man kollade med båda ögonen. När man blundade med det ena (för att simulera kolmörker, nu var det snö så det var inte helt mörkt) så var det en väldigt udda känsla i och med att djupseendet försvinner liksom periferiseendet. Nu får vi inte köra fortare än 30 km/h men det gav tillräcklig fartkänsla vill jag lova. Ni som provat bildförstärkare till fots kan nog tänka er hur det blir att köra fordon med den samma. Riktigt roligt var det också. På det hela taget har veckan varit förnämlig hittils. Dessvärre avrundas den med två dagars teori men det behöver vi inte misströsta för. Ett extra marschträningspass har lagts in imorgon kväll. Ser dock ändå fram emot helgen. Saknar Fredrik, vovvarna och gården! Den som är intresserad av tallar och snö kan nu avnjuta ett smärre bildregn. I övrigt, klart slut!

BU Grönt är skönt

Fys, befordran och backning

Trots brist på både solsken och kvittrande fåglar lyckades plutonen med konststycket att lämna våningsängarna med de rutiga lakanen. Havregrynsgröt och kaffe jagade bort tröttheten och övriga morgonrutiner gjordes raskt undan. Kompanifys enligt stående därefter.

Tyvärr är jag fortfarande paj i höften och tänker nu övertyga mitt goda själv om rimligheten i att inte öka belastningen för snabbt. Stod därför på crosstrainern i 45 minuter och hetssvettades. Tyvärr redigt ont nu men hoppas det släpper. Kändes skönt att dra igång veckan i vilket fall.

Kompaniuppställningen som följde bjöd på en trevlig händelse: befordran. Gruppcheferna blev vicekorpraler så nu kan jag titulera mig medlem i vinkelmaffian. Har till och med lyckats sy kragspeglarna. Sömnad är inte min starka sida men med rätt motivation så gick även denna uppgift att lösa.

Eftermiddagen tillbringades på övningsfältet och vi övade backning med den mytomspunne Kapten Skogsverktyg. Förnämlig eftermiddag måste jag säga! Med mat i magen och teori om mörkerkörning läst tänker jag nu önska alla en trevlig kväll.

BU Grönt är skönt

Marschträning och motorer

Bandvagnsutbildningen fortskrider och djupdykningen ned i motorutrymmet fortsätter. Idag stod bromsarna på schemat och det var det mest lättbegripliga hittils. Bromsbelägg, bromsok och bromsskivor. Vem trodde att jag skulle ha koll på sådant?

Utöver det nöter vi vidare på backning med släp. Igårkväll marschtränade vi igen. Över en mil blev det på leriga vägar med månen som lampa. Mycket roligt. Bästa sortens träning måste jag säga. Denna gång ökade vi belastningen genom att ha stridsutrustning på oss utöver stridspackning. Med allt på vägde jag in på stabila 103,5 kg när vi kom tillbaka.

Har även hunnit med BRAK med tillhörande ramsor. Befälet säger ordet och vi repeterar. Torsdag – torsdag, morgonfys – morgonfys, ohja – ohja, mera fys – mera fys! Alla veckans dagar gås igenom och armhävningar görs under tiden. Söndag är vilodag och det betyder att stå i plankan.

Nu är det i vilket fall helg och permission. Känns himla fint det!

Trevlig helg!

BU Grönt är skönt

Fortsatt bandvagnsutbildning

Fettnipplar präglade förmiddagen i garaget. När allt var insmort och ytterligare teknikaliteter genomgångna bandade vi iväg till matsalen för lunch. Släpen är påkopplade så ekipagen är duktigt långa numera.

Efter maten tog dagens roliga vid när vi satte av ut i spenaten. Över stock och sten, ned och upp i gropar. Bandvagnen levererade fortsatt utmärkt framkomlighet trots det stora släpet.

Hjärnan fick också jobba när vi backade och slutligen serpentiner med släpet. Gick betydligt bättre än förväntat och ser fram emot att slipa på skillsen ytterligare.

Nu är middagen äten och jag ska styra upp lite grejer med företaget. I övrigt, vad tyckte ni om intervjun jag la upp? Vill ni läsa fler?

BU Grönt är skönt

Backa med släp

Redan när vi hittade en kvast och en orange kon på bandvagnstaket borde vi förstått vad dagen skulle komma att bjuda på. Föremålen var ditplacerade av en instruktör med ont uppsåt men vi gick inte i fällan. När vi senare under dagen bytte bandvagnar och hittade matburkar i värmefläkten trodde vi nästan herr instruktör slagit till igen men icke. Troligen en glömsk basse som lämnat dem där. Vi bekantade oss oavsett med släpet och övade på att backa. Detta var knepigare än väntat men kommer säkerligen lossna inom kort.

En tur på gymmet betades också av. Nu är det serier och kvarg som står på schemat.

Adjö med er!

Grönt är skönt Intervjuer

Intervju med sergeant Blommefors, LedR

Tempoväxling, tunga lyft och trevliga kamrater är tre saker som definierar hennes vardag. Lär känna Lovisa Blommefors, gruppchef på Ledningsregementets ledningsplatsbataljon. Detta är den första delen av min intervjuserie med anställda inom Försvarsmakten.

Vilket regemente jobbar du på och vilken roll har du idag?

Jag jobbar idag på Ledningsregementet som gruppchef i en stabsplatsgrupp på 11 Ledningsplatsbataljon. Jag har ansvar för fem individer utöver mig själv och en hel del materiel bl.a. ett antal lastbilar.

Som gruppchef har Sgt Blommefors ansvar för såväl personal som rediga mängder materiel.

Varför jobbar du i Försvarsmakten?

Den frågan har jag så förbannat många svar på men några av dem är att jag älskar utmaningarna, sammanhållningen och kamratskapen som man bara hittar i försvaret. Men även känslan av att man gör något för sitt land. Jag har även svårt att tro att jag skulle fått den personliga utvecklingen någon annanstans.

Berätta om vägen till positionen du har idag?

Redan när jag var 14 år gammal visste jag att jag ville göra militärtjänst. Började min militära bana på Livgardet där jag gick min grundutbildning som skyttesoldat. Ryckte in i januari 2014. Efter muck tog jag anställning på Livbataljon, Livskvadron. Även känd som Beridna Högvakten. Jobbade där i ett drygt år men kände att det inte riktigt var något för mig.

Sökte istället en tjänst på Ledningsregementet eftersom jag kände att jag behövde miljöombyte och fick tjänsten som ledningssoldat på Stabspluton. Det är ett av de bästa besluten jag tagit! Trivdes så fruktansvärt bra i plutonen och fick äntligen visa vad jag gick för! Fick mycket ansvar nästan från dag ett och därifrån blev det bara bättre.

Har bytt befattning tre gånger inom pluton. Började som packansvarig och ställföreträdande gruppchef i kompanistabsgrupp, därefter gick jag en gruppchefsutbildning och blev ställföreträdare i den grupp jag jobbar med idag. Kort därefter blev jag till slut gruppchef över den fantastiska skaran som jag jobbar med nu. Två år efter jag anställdes på pluton blev jag, efter mycket slit, befordrad sergeant och idag känner jag att jag bär det med stolthet!

#vinkelmaffiasomfan 😉

Vad är det mest utmanande med jobbet?

Det tuffa med tjänsten i sig är att det är väldigt mycket tempoväxling och tunga lyft. Att gå från ett viloläge till att, så snabbt vi kan, upprätta en hel ledningsplats till brigadstaben kräver mycket fokus och disciplin. Vi har mycket tung materiel och måste lösa väldigt många uppgifter på kort tid…

Min personliga utmaning är (fortfarande) att bita sig i tungan ibland. Att inte alltid säga vad man själv tycker är fel eller när beslut tas som man inte alltid håller med om. Men det är något man ständigt lär sig ju längre tiden går. Vilka strider man ska ta och vilka man bara ska låta vara.

Ge tre exempel på situationer när det känns riktigt gött i magen?

  • När alla lastbilar startar på första försöket!
  • När jag och mina soldater skrattar så vi knappt kan andas trots att det är misär och bajsmackor kommer på löpande band.
  • När man rullar hem i sin lastbil med go musik efter en riktigt lyckad övning.

Bästa minnet (eller ett bra du kommer att tänka på) från tiden i grönkläder?

Det finns så himla mycket! Men ett minne som sticker ut är ett tillfälle under Aurora 17. Alla i gruppen är trötta, slitna efter åtta dygn och ingen luktar som en bukett rosor. Vi sitter i ett tält och spelar kort med ett par amerikaner då en av mina soldater bestämmer sig för att ta av sig sitt kroppsskydd. Alla som har haft kroppsskydd 90 vet… man luktar inte gott efter ett par dygn. Alla i gruppen bara skriker ”NEJ, NEJ, NEJ! FÖR FAN!” Ändå tar han av sig kroppsskyddet med ett riktigt gubbstön och det luktar fan men inte nog med det. Under kroppskyddet har han en nätbrynja. Där sitter han, kliar sig på magen och ser oförskämt nöjd ut. Den synen kommer jag aldrig glömma så länge jag lever.

Amerikanarna tittar på mig, skräckslagna, som om de inte vet om de ska skratta eller fly fältet. Till slut brister alla ut i skratt så vi kiknar, jag nästan faller av stolen och spelar tappert vidare på ronden ”vänd tia” i odören som nu lagts i tältet.

Nämn ett eller ett par roliga citat/saker befäl sagt till din pluton genom åren?

Det måste varit under ASSÖ 17 när en löjtnant i befälslaget kom till min grupp och sa att vi behövde flytta pissgroparna. Som för övrig kanske inte var väldigt strategiskt placerade men måste man gå så måste man gå. Med lite höja ögonbryn frågade jag ”Varför?”. Löjtnanten svarade då att det hade klagats på att det var ”för mycket snopp i luften”.

Några råd på vägen till den som vill engagera sig inom Försvarsmakten?

Gör det! Även om du känner dig osäker så kör! Vad finns det att förlora? Det finns så mycket man kan göra. Alla är inte jägare eller skyttebassar. Tänk dig allt som finns i samhället – mekaniker, lastbilschaufförer, it-tekniker, till och med kockar. Allt det finns i försvaret fast med en liten twist.

Jag har aldrig hört någon säga att de ångrar att de gjort militärtjänst. Även om det bara är grundutbildning så kommer det vara en erfarenhet för livet, något du aldrig kommer glömma och du får lära känna dig själv på ett sådant sätt som du inte kan göra någon annanstans. Läs på, var förberedd, ge järnet och det kommer gå bra!

I Försvarsmakten behöver man ibland peka med hela handen. Gör det, på ett av nedanstående alternativ.

Nocco eller kolsyrat vatten

Nocco när man behöver få saker gjort!

AK4 eller AK5

AK5

Värmetröja 90 eller mjukiströja

Värmetröja 90

4 pommes eller FOK-fänrik?

4 pommes

JAS eller Hercules

Hercules

Kvarg eller proteinpulver

Kvarg

Ksp 58 eller Ksp 90

Ksp 58!!

Fältuniform eller pansaruniform

Fältuniform

Hårdrock eller synth

Hårdrock alla dagar i veckan!

Stridsvagn eller Archer

Stridsvagn

Bicepscurls eller situps

Bicepscurls

Handgranat eller PSG 90

Handgranat

Känga 90 eller privat alternativ

Privat alternativ

20-tält eller puppa

20-tält

Bandvagn eller lastbil

Lastbil for the win!

Har du några tillägg?

Vid minsta tvekan – FYSA! Slut tillägg.

Och så ett tillägg från mig, Nilsson. Missa inte att följa henne på Instagram: @femtina

BU Grönt är skönt

Fälttest, skytte och bandvagnsbogsering

En iskall (nåja, minus 9) morgon grydde och omedelbart påminde klumpen i magen om dagens kommande vedermödor. Gröt med lingonsylt samt ett ägg och kaffe lyckades ej jaga bort herrejösseskänslan. Kompanifysen skulle nämligen innebära fälttest. Detta fanskap till motionslopp går ut på att man springer 2 km iförd full stridsutrustning och med vapnet medtaget. Det betyder i runda slängar 15 kg extra utöver sitt goda själv. Det är jävligt jobbigt kan jag meddela den som ännu inte upplevt härligheten. Vi rekryter har inte övat på att springa så ”långt” med kängor mer än två gånger sen i somras och aldrig med all utrustning. Jag kan ärligt säga att jag är jävligt bra på att marscha snabbt och långt plus hålla uppe stridsvärde och humör i fält även om sömn och mat saknas. Det jag inte är bra på är aktiviteter över tid med hög puls även om jag både fått äta och sova. Föga överraskande gick detta åt helvete. Jag var för dålig. Kravet är 12.30 och jag sniglade in på 13.30. Men, med rätt mental inställning kan man ju konstatera att det finns ett antal månader kvar att träna på. Nu gör det duktigt jävla ont i den överansträngda senan men ska till sjukan imorgon och sedan arbeta mig tillbaka i lagom takt, inte genom att gå från noll till fälttest utan en mer hållbar plan så att jag slipper falla tillbaka så här. Istället gläds jag åt kamraterna, en i min pluton blev snabbast på hela kompaniet! Jävligt snyggt jobbat. Tror inte 9 minuter är ett realistiskt mål för mig utan nu är det 12.30 som är steg ett. Därefter mot oändligheten och vidare. Nåväl efter en rask dusch gick vi ned till skjutbanan. Mycket roligt och givande. Fick extremt bra råd från en kapten som varit grönklädd sen innan jag föddes bedömt. Fick riktigt fina förbättringar och hoppas verkligen vi får samma instruktörer fler gånger. Bra uppstyrt med övningar och sådär också, riktigt skoj. Gött mos! Efter lunch hämtade vi bandvagnarna och övade på att bogsera varandra runt, runt, runt med stålvajer mellan vagnarna. Bra att kunna tänker jag. Nu har vi vårdat vapen och fått höger vänster om för kvällen. Har inga planer på att förflytta mig från sängen. Något som ska bli roligt däremot är att jag har börjat intervjua anställda i Försvarsmakten och kommer lägga upp dessa här. Den första kommer redan denna vecka! Om ni har tips på någon jag kan intervjua om livet i grönt, maila mig på wilda(a)kapybaramedia.se. Tipsa gärna om dig själv! Trevlig kväll!

BU GMU Grönt är skönt

Mens i fält och konsten att pissa i stridsutrustning

Läser du bloggen och är man? Finemang, fortsätt då att läsa det här inlägget. I Försvarsmakten är din kamrats utmaning även din utmaning och hela gruppens stridsvärde behöver givetvis vara högt för att vi ska kunna lösa uppgifter över tiden. Med detta sagt kommer jag i det här inlägget (som önskades av en kvinna som kollade på min Live-stream på Instagram) att berätta, tipsa och diskutera utifrån mina erfarenheter. Har du några tillägg går det utmärkt att skriva en kommentar så kan jag lägga till information inlägget.

Mens i fält (och på kasern)

Det är lite bökigt i fält men är egentligen inget att oroa sig för. Enligt stående: den förberedde överlever och får det i detta fall även bekvämare. Personligen tycker jag tamponger är att föredra. Behöver du snabbt göra upp eld och har tappat bort nävern funkar de dessutom utmärkt i detta syfte (ta bort plasten och fluffa upp dem innan bara). Stoppa ett antal i en mini-neccessär/påse i benfickan tillsammans med våtservetter, plasthandskar (ibland är man redigt jävla skitig om händerna i fält, inget slemhinnor tycker om!), en mini-flaska handsprit och hundbajspåsar för skräpet. Skräppåsen slänger du i sopsäcken som brukar finnas vid förläggningsplatsen eller liknande. Om en sådan inte tillhandahålls, säg till befälen/chefen att du har skräp som måste kastas. Ett par värktabletter är också smart att ha med sig. Lägg en extra uppsättning av ovan nämnd utrustning i trosspackningen också samt i stridspackningen.

Förmodligen behövs extra tid vid pisspauserna, be om detta – det ska aldrig vara ett problem. Finns det inte tid för toabesök så har din chef planerat och prioriterat fel. Givetvis kan du själv hjälpa till genom att ta tillfället i akt. Mitt under ett eldöverfall är inte rätt läge men vid ”färdiga till strid” ingår givetvis denna uppgift. Din kamrat kan maskera din hjälm under tiden. Direkt efter avslutat eldpostpass är också ett gyllene tillfälle. I Försvarsmakten är kroppsvätskor inga konstigheter. Har någon problem med blod (oavsett var det kommer ifrån) så är soldat förmodligen inte rätt jobb.

Slutligen, en kommentar om humörsvängningar. För den som inte vet så är det veckan FÖRE mens som humöret påverkas i huvudsak även om det kan spilla över lite grann på mensens första eller möjligen andra dag. Med detta vill jag få alla att sluta säga ”har du mens eller” om någon kvinna är förbannad. Dels är det sexistiskt och elakt men det är alltså även direkt felaktigt. Läs mer om PMS här. Är man kvinna och upplever humörförändringar kan det finnas fördelar med att berätta för gruppen vad som är på gång eller för att göra det extra tydligt varför det behövs mer tid vid toalettpauserna. På kasern funkar det precis som i det civila: det finns sanitetspåsar på toaletterna men skulle det saknas har man ju sin hundbajspåse i höger benficka.

På denna blogg finns en gedigen redogörelse, fälttest och jämförelse av tampong, binda, menskopp och annat, läs inlägget!

Hur kissar man med stridsutrustning? 

Precis som vanligt är det enkla svaret. Ned med byxorna och sätt dig på huk. I verkligheten kan det upplevas som värre dock… Det är inte jätteroligt att visa rumpan för hela gruppen första veckan på GMU så förmodligen vill de flesta (mig inkluderat) gå en bit bort för att vara ifred. Därefter skall skärpet dras upp och byxorna ned. Det går beprövat bra att pissa utan att ta av sig kroppsskydd och stridsväst men vissa tycker det är bekvämare att ta av allting. När det kommer till kroppsskydd 90 så fungerar stjärlappen även fint som insynsskydd, hehe. Komiskt men sant.

Själv tycker jag problemet är att få fältskjortan osv att ligga bekvämt efter förrättat värv med väst/kroppsskydd på sig (speciellt om snödräkt/regnstället också är på). Oavsett så handlar det om övning och att gruppen/befälen/cheferna måste förstå att de ska tilldela i princip lika mycket tid för en kvinnlig pisspaus som om den manliga soldaten skulle gå och skita. Det som tar tid är fipplet med utrustningen, inte själva pissandet. Men på inköpslistan står fortfarande en Shewee… hur bekvämt vore det inte att slippa huka?

Något som gjort mig förbannad är när tjejer säger till mig att de inte dricker så mycket vatten på övningar eftersom de ”inte vill behöva gå och kissa så ofta”. Med andra ord sänker personerna sitt stridsvärde (vätskebrist) eftersom deras befäl inte gav dem tillräckligt med rast. Som kvinnlig soldat kommer man behöva ta ansvar för sitt eget stridsvärde och därmed också anmäla när det behövs en längre kisspaus men i Försvarsmakten 2018 bör även befäl och chefer självmant se till att rasterna är tillräckligt långa och regelbundna. (Vi pratar inte 30 minuters rast här, vi pratar 10-15 minuter istället för fem). Sedan får vi alla såklart öva på att fippla snabbare så att man både hinner pissa, dricka vatten och byta strumpor så snart någon yppar orden kort rast. Din stridsparskamrat kan alltid börja fylla dina mag medan du pissar. Allt löser sig, be kamraterna om hjälp. De kommer förstå.

Pissgrop vid förläggningen

I Indien och på andra ställen dit jag rest och vistats länge finns inte alltid toaletter. Istället finns pissgropar av porslin. Lärdomen härifrån är att dessa inte är runda utan snarare avlånga och därmed betydligt lättare att sätta sig över. Således är slutsatsen: sluta gräv runda pissgropar. En grop som snarare är avlång kommer vara mer praktisk/bekväm för oss tjejer. Givetvis får den inte vara för bred. I övrigt är det schysst att anlägga p-gropen på lagom avstånd från tälten och gärna avskilt bakom en stor sten/buskage/rotvälta. Kommer kriget lär vi alla pissa varthelst tillfälle ges men tills dess gör vi det så bekvämt för oss som möjligt, visst?

Avslutningsvis kan jag säga att det är beprövat dåligt att i jakten på enskild pissplats hoppa över ett halvfruset dike med knädjupt vatten. Isen brast på vägen tillbaka och där stod jag i vattnet nedanför en 1. sgt som av något anledning alltid dyker upp just när jag försatt mig i mindre värdiga situationer… Mycket komiskt.

Jag hoppas funderingar kring sånt här inte hindrar någon tjej från att mönstra eller att tacka ja till en utbildningsplats. Nåväl, frågor och tillägg tas tacksamt emot i kommentarsfältet!

BU Grönt är skönt

Permissionsfredag med marschträning 

Fredagsrutin med spolning av bandvagn samt tankning. Även teoribildning om trafikregler samt bogsering hanns med. Efter lunch marschtränade vi 1,2 mil med lätt packning (10,5 kg för min del). Riktigt trevligt. Ont i höftböjaren men det var sjukt kul att gå. Något av en paradgren om jag får säga det själv. Nu är det permission!

BU Grönt är skönt

Högt och lågt stridsvärde 

Med gröt, ägg och kaffe inleddes denna dag precis som alla andra dagar i grönkläder. Städning enligt stående rutin följde och därefter samlades vi i garaget. Åtgärder före körning och därefter framryckning mot övningsterrängen.

På ett rejält backigt spår med knepiga skråpartier bandade vi fram. Fick tillsägelse om att köra långsammare. Vi hade tydligen lite för roligt. För redigt jävla roligt var det idag! Dagen blev inte direkt sämre av att pannkakor serverades till lunch.

Efter maten fick vi på egen hand hämta och iordningställa vagnen samt banda ut till en samlingsplats. Efter ett slirigt varv på terrängbanan stod stadskörning på schemat. Mot Enköping således. Civilisterna vek hädan… Nej, faktum är att vi körde så snällt och fint att jag lyckades få framåt på att köra bandvagnen till McDonalds. Glass och kaffe, stridsvärde 5. Säg inget till fänriken bara. 

Tillbaka till terrängen för mer guppig körning bland träden. Snön föll och skogen låg snart inbäddad i ett mjukt täcke. Med kaffemuggen i handen kunde jag njuta av färden med min förare bakom ratten. Aktiviteterna efter middagen var ej så njutningsfulla. Fyra kilometer löpning med kängor och kroppsskydd. Det gillade inte min överansträngda högerhöft. Gick mestadels de två kvarvarande kilomgernarna så det blev 6 km totalt. Kände mig besviken på mig själv efteråt. Usch. Får pressa genom måndagens fälttest och sen försöka rehaba. Slut på fel mental inställning. 
Ser fram emot morgondagens marschträning. Det är typ den roligaste träningen som finns. Nu är det tapto för min del. Trevlig kväll!