Monthly Archives

december 2017

Litauen Nilsson i skogen Resor & Guider Vilnius

Födelsedagsweekend i Vilnius 

Julafton och juldagen blev mer eller mindre en mellanlandning. I skrivande stund är vi åter i Baltikum. Vilnius denna gång. Min bästa stad i världen. Idag fyller jag 30 år och ja, detta får ju klassas som en kalasresa. Innan vi framrycker mot ett SPA tänkte jag visa vad vi gjort än så länge. Vilnius genom mobilkameran det vill säga.

Jag hyrde lägenhet genom AirBnB och denna visade sig ha fin utsikt och ligger i ett lugnt och mysigt kvarter (långt ned på Sv Stephono Gatve).

Solen har varit framme och staden visar sig ur sitt tjusigaste perspektiv. Tyvärr tappade Air Baltic bort vår väska under mellanlandningen i Riga.

En promenad genom gamla stan tog oss till klassikern René. Belgisk öl och musslor. Tog finare bilder med systemkameran men de får hamna i Vilniusguiden jag tänkt skriva (har ju bott här 8 månader så här rätt bra koll).

Därefter framryckte vi genom gamla stan (som faktiskt är centrum där lokalbefolkningen hänger och inte en turistfälla) till ölbaren Alus Biblioteka där vi har ett stammisstämpelkort. 

Här finns mängder av öl och utbudet på tapp byts ut hela tiden.

Förnämlig inrättning detta. Namnet betyder ju ölbibliotek och det säger det mesta. Gueuze finns till och med vilket glädjer oss som gillar surpölar till öl.

Dagen efter var solen framme och vi promenerade genom stan och följde floden. Längs med floden Neris är Vilnius väldigt fint och jag har spenderat många timmar här på promenad och jogging med och utan vovve. 
Efter lunch på Vapiano (dom har Baltas på tapp!) gick vi till ockupationsmuseet och fick därefter tillbaka vår väska innan vi hann prova ett par krogar till. Återkommer om allt detta.

Lettland Nilsson i skogen Resor & Guider Riga

Lettisk weekend för välmåendet

Nattlig dekadens i Riga. Spabehandling dagen efter i Rigabuktens klassiska kurort Jurmala. Till hälften hälsoresa, till andra hälften mat- och dryckesfrossa. Sovjetrelikerna sparkas under mattan när Lettlands huvudstad skyndar in i framtiden.

På väg bort från Rigas medeltida stadskärna stannar vi till på ett kafé, eller kafejnīca som det heter på lettiska, för en kopp kaffe med ett par ordentliga stänk Riga Black Balzam. Det svarta balsamet är en alkoholstark örtlikör som botar allt från förkylning och huvudvärk, till brustna hjärtan och allmän leda. En lettisk nationalmedicin.

Visst kan en styrketår behövas ibland. Ur Moskvaförstaden reser sig Stalinskrapan (Akademijas laukums 1) som ständig påminnelse om svunna tider. I folkmun kallas byggnaden Stalins bröllopstårta. Det nedsättande smeknamnet anspelar på den arkitekturtyp som var populär i Sovjetunionen i under 1900-talets början. Från toppen betraktar vi Riga ur storebrorsperspektiv. Nedanför finns den ryska loppmarknaden Latgalite (Firsa Sadovņikova iela 9). Böcker, stövlar, resväskor, muttrar, verktyg, metallstycken, fiskespön och allehanda andra prylar trängs på proppfulla bord, i bodar och staplade på marken. Här prutas det friskt men har man ingen svarv hemma som behöver reservdelar finns inte mycket att hämta utöver själva upplevelsen. Största fyndfaktorn är gammal kommunistmemorabilia.

Sovjetiska Riga finns också närvarande i nostalgiform på den udda baren Gauja (Stabu 32) vars inredning påminner om en lägenhet på 1960-70-talet. Spela brädspel, drick det lettiska ölet Brenguļu på tapp och planera ett kort men nödvändigt besök på ockupationsmuseet (Raiņa bulvāris 7) för att ta del av den icke lustfyllda delen av lettisk historia.

Mikrobryggerier i det bohemiska Riga

Idag finnsen ny generation som ler mot väst och har höga anspråk på livet. De vet att de har chansen att skapa något nytt. Konsumtionen växer. Stora shoppingcenter som Origo och Stockmann, byggda över centralstationen, har blivit knutpunkter i staden. Riga banar väg in i en marknadsekonomisk verklighet.

Arkitektoniskt sett är Riga rikt. Staden har en mängd jugendhus. Vackrast är husen som ligger tätt längs gatan Elizabetes iela och i närliggande kvarter. De flesta byggnaderna uppfördes kring 1900-talets början och ritades främst av inhemska arkitekter. En av de mest kända arkitekterna var Mikhail Eisenstein. Jugendstil, eller Art Noveau på franska, handlar om total kreativ frihet. Tanken bakom husens dekorativa fasader var att även det vardagliga skulle vara vackert.

Spårvagnslinje elva transporterar oss bort från uppstyrt stiliga Riga till det bohemiska kvarteret Miera ielas Republika. Rangliga trähus står tätt på rad längs gatan känd som Street of Peace. Här frodas Rigas alternativa scen. Udda caféer, second handaffärer, klubbar, individuella butiker och konstgallerier tar över i gamla bostadshus och industrilokaler.

Industribyggnaden Valdemara Arcade inrymde för hundra år sedan det näst största bryggeriet i Lettland. Det finns inte längre kvar. Ölkärleken finns däremot bevarad i modern tappning. En anspråkslös uteservering och trappa visar vägen in till Valmiermuižas Beer Shop (Aristida Briāna iela 9) . Hit lockas ung som gammal av smakrikt filtrerat och ofiltrerat icke-pastöriserat mörkt och ljust öl på tapp och i flaskor för avhämtning. Ölet bryggs i Valmiermuiža, en by i utkanten av samhället Valmiera nordost om Riga. Utöver förstklassig öl vankas tilltugg som korv och skinka. Här finns också en välfylld presentbutik som är väl värd ett besök.

Själva bryggeriet Valmiermuiža är väl värt den två timmar långa resan från Riga.

I lokalen intill serverar Fontaine Deli Snacks hamburgare som sköljs ned med öl eller kvass, en söt dryck som till smaken påminner om svagdricka. Kvass bryggs på mörkt bröd som får jäsa och är en vanlig dryck i Baltikum och Ryssland. Ett stenkast härifrån ligger klubben Piens med uteservering på två terrasser framför och bakom huset. Inredningen andas vintage och namnet till trots (piens betyder mjölk) festas det på ett långt från mellanmjölksaktigt vis här på helgnätterna. Icke att förglömma är bryggeriet Labietis som både brygger och serverar öl från en lokal i samma hus som Valmiermuižas Beer Shop fast på baksidan. Hit är går det beprövat utmärkt att ta med hunden.

Balsam för själen

Dagen därpå lockar lugnet. En halvtimmes tågresa bort från kullerstensgator, förbi fabriksgrå förstäder mot det öppna landskapet och kusten. Strax breder Rigabuktens stränder ut sig framför fötterna på trötta besökare i behov av rekreation och spabehandlingar. Redan1812, efter rysk-franska kriget, sökte sig sårade ryska officerare till Jurmala för att vila upp sig hos lokala fiskare.

I själva verket består Jurmala av ett femtontal småorter som mer eller mindre vuxit samman. Vid 1800-talets slut roade och vilade sig Rigas överklass, rysk adel och europeisk societet på Jurmalas sanatorier. I markerna runt byn hade en välgörande lera upptäckts och vattnet var rikt på nyttiga mineraler. Badhusbassänger fylldes med mineralvatten och badgästerna tvagade bort ångest och leda. Under kommunisttiden belönades högt uppsatta inom partiapparaten med badresor till kurorten.

Sekelskiftsvillor i trä utgör Jurmalas stadskuliss. Bärnstensletare vandrar längs strandkanten. Luften är krispig och klar. På hösten är strandlivet avslaget men inne på hotellens spaavdelningar flockas besökare. Vi lämnar stranden och kliver in på Hotel Jurmalas spa. Fyrtiominuter spenderas i den artificiella saltgruvan. Vi andas saltdamm som sägs rensa lungorna. När regnet faller utanför glider vi ned i varsitt kar ljummen gyttja. För hälsans skull.

Zeppelinarhangarerna vid Centralstationen inhyser Rigas största marknad.

Morgonen efter tar vi tåget tillbaka till Riga. Bakom Centralstationen står gamla Zeppelinarhangarer som inrymmer Central Market, stadens marknad för allt från syntetiska åttiotalsinspirerade kläder till kött, fisk, ost och svartbröd dit tanter i hucklen beger sig för att pruta på potatis. Strax följer vi turistguiden Herta Jansone som visar oss vägen längs smala gränder i den världsarvslistade, äldsta stadsdelen Vecriga. Stenfasaderna avslöjar hundratals år av skiftande byggnadsteknik och estetik. Ett vitt, ett grönt och ett gult hus i Maza Pils-gränden, kända som Tre Bröder, representerar tre olika stadier ur Rigas arkitektoniska epoker.

Några timmar senare är vi framme vid Bergs Bazaar, en enklav mellan Marijas iela och Elizabetes iela. I början av 1800-talet konstruerades den av fastighetspionjären Kristap Bergs men husen föll i träda under Sovjettiden för att sedermera restaureras. Trendigt, snyggt och lagom lyxigt är ord som definierar kvarteret idag. Restaurangen och vinbaren Garage är inget undantag. I det öppna köket skapas tapas mitt iden kreativt inredda lokalen. Bilstolar med säkerhetsbältena kvar står vid några av borden. Herta beställer en osttallrik och rödbetssoppa med getost. Innan vi skiljs åt fotograferar jag Herta vid bordet.

– Du kan väl skicka mig bilden? Jag har en mejladress nu, undrar Herta Jansone. Hon och fortsätter:

– Det kan bli min födelsedagspresent. Egentligen vill jag ha en rosa Jaguar men vissa saker får gärna fortsätta att vara drömmar, säger hon med ett leende.

Estland Nilsson i skogen Resor & Guider

Estnisk öl, natur och bastubad

Stålgrått med skummande vågtoppar breder Östersjön ut sig kring färjan. På restaurang Alexandra äter vi späck och vitlök på grovt bröd ackompanjerat av iskall vodka till förrätt. Återigen lockar öst. Estniska Tallinn närmare bestämt. En föränderlig stad som utvecklas snabbt utan att för den skull förlora sig själv.

Klassisk förrätt ombord på Tallink Baltic Queen på restaurang Alexandra.

Från mõdu (honungsmjöd) till mikrobryggerier

Ölkulturen i Estland utvecklas raskt. Det lokalproducerade hantverksölet är anledning nog resa dit. Dryckens historia i landet är lång. På 1800-talet blev öl och andra fermenterade drycker (så som honungsmjöd) populärt i Estland. Teknikerna varierade men öl med olika kryddning bryggdes på gårdar runt om i landet. Den industriella revolutionen tog död på den småskaliga tillverkningen och den sovjetiska ockupationen gjorde halt på ölkulturens utveckling. Nu tar esterna ikapp förlorade år med kraft.

Öl från mikrobryggerierna Pühaste och Põhjala ombord på Tallink-färjan. Baren har ett ganska gediget utbud av lokal öl. Vi blev positivt överraskade.

Mikrobryggerier som Kolk, Põhjala, Pühaste, Tanker och Õllenaut (för att bara nämna några) sätter estnisk hantverksöl på kartan. Pühastes, för Tallinks räkning specialbryggda öl, Sireen stiftar vi närmre bekantskap med på båten. Ölet smakar mjukt av karamellmalt, apelsin och Earl Grey-té. En för mig given favorit, köpte med mig ett par flaskor hem. Fredrik däremot föredrog Põhjalas kaffe- och chokladsmakande porter Must Kuld.

Vandring runt Viru högmosse

Det dystra, grå vädret dagen efter gör oss inget. Ensamma vandrar vi från parkeringen genom tallskogen mot Virus träskmark. På träspångarna ligger snö fortfarande kvar och mycket av vattnet är fruset trots tövädret. Leden sträcker sig 3,5 km genom myrlandskapet. Till skillnad mot sommarens besök ekar det nu tomt på stigarna.

Vandring runt Viru högmosse rekommenderas starkt. Nu har jag varit där både på sommaren och vintern. 3,5 lättpromenerade kilometrar klarar de flesta.

I Estland är det RMK som vårdar, planerar och avverkar i statliga skogar. Som en del i detta arbete anlägger organisationen vandringsleder och campingplatser där brasved tillhandahålls. I somras när vi campade i Estland var det väldigt smidigt att använda deras webbplats för att hitta ställen där det är tillåtet att sova över. Här finns också mer information om Viru.

Återhämtning med bastu och bad

Efter vandringen styr vi åter kosan mot Tallinn och Tallink SPA and Conference Hotel där vi ska bo. Som bekant älskar vi att bada bastu (hemma på gården har vi en vedeldad bastu med utsikt över hagen) och på hotellet finns flera olika typer av bastu att välja på. Ångbastu i all ära men personligen föredrar jag en rejält varm finsk bastu. I SPA-avdelningen finns en stor, gemensam sådan där vi värmer upp oss ordentligt.

Bassängerna på Tallink SPA and Conference Hotel.

Tankar på att besöka gymmet fanns där men dessa slogs snabbt ur skallen när vi upptäckte att det fanns en bar i poolen. Kommer få sota för denna jul när måndagsfysen drar igång igen. Nåja. Öl intogs innan vi simmade ut i den uppvärmda utomhusbassängen. Det spelar liksom ingen roll hur gammal jag blir, varma pooler utomhus är lika roligt nu som när jag och syrran var små och badade i en sådan i fjällen med familjen.

En av poolerna på Tallink SPA and Conference Hotel.

På krogen Vana villem invid Keskturg äter vi kvällens middag. En trevlig pub som är värd ett besök om du är i krokarna och gillar Leffe Blonde men som inte riktigt är värd promenaden dit bara för dess egen skull.

På Vana villem med en konventionell men mycket uppskattad klassiker Leffe Blonde.

Givetvis återkommer jag till det estniska ölet och Tallinns krogar i ett mer utförligt inlägg framöver. Till dess hittar du fler bilder från Viru träsk på min Facebook-sida. Denna får ni hemskt gärna skänka en gilla-markering förresten, där dyker alla nya inlägg upp direkt vid publicering förresten.

Resan är en pressresa som jag är inbjuden till av Tallink. Åsikterna är som alltid mina egna.

Äventyr Estland Nilsson i skogen Övergivna platser Prepping Resor & Guider

Övergiven raketbas i Estland (Bilder)

Eftermiddag råder, tyst det är i huset… kvar i de baltiska tallskogarna står rester ftån den sovjetiska ockupationen och kalla krigstidens aggressioner. Vi befinner oss åter på andra sidan Östersjön. För över trettionde gången har vi tagit Tallink-färjan till öst. Ett par bilder från dagens besök på bortglömd raketbas öster om Tallinn bjuder jag på idag. Fler berättelser och bilder kommer innan året är slut. Med detta inlägg inviger jag även en ny kategori här på bloggen som heter Övergivna platser. Mer tid än vad som kan anses rimligt har tillbringats bland bunkrar och ödehus. Här kommer en försmak.

Äventyr Friluftsliv Nilsson i skogen Vandring

På tur i sörmländska skogar och på väg till Tallinn

Mitt bästa sällskap i skogen förutom Fredrik är tveklöst Flexie. Extra lycklig blir hon när det bara är vi två och de svarta, fyrbenta odågorna lämnats hemma. Medan jag bygger bivack, ordnar med eldstaden eller kokar kaffe ligger hon nöjt och vilar i närheten. Givetvis beredd att skälla om något märkligt ljud hörs och alltid redo att understödja om objudet folk närmar sig. För drygt två veckor sedan, innan snön föll, tog vi oss en sörmländsk tur som vi sedan glömde att berätta om här på bloggen.

Så värst komplicerat behöver det inte vara att bege sig till skogs. Denna dag var vi inte alls långt hemifrån men det är ändå befriande att bara vara ute. Nog för att jag hann rycka till och tänka ”var har jag lagt vapnet” ett par gånger… Arbetsskadad från försvaret redan uppenbarligen. Hur som haver så travade vi ut och hittade en sten som passade utmärkt som reflektor. Ett par stora stenar till och eldstaden var klar. Fuktigt i marken så det fanns ingen risk för eldsvådor. Fukten betydde även rökig eld och rinnande ögon men kaffet blev kokat och Fredrik kom ut och lät sig väl smaka. För övrigt tände vi elden med tändstål och skägglav. Skägglav är ju en favorit men direkt plockad från trädet lämnade laven lite att önska avseende funktionen som fnöske. Hade givetvis varit bättre att torka den men det är ju alltid roligt att prova. Näver är fortsatt favoriten, och helst då sådan man torkat i förväg.

Något vidare värst vettigt gjorde vi inte. Kaffe, eld och ett par chokladpraliner. Mycket mer än så behövs kanske inte heller uträttas en ledig söndag. På tal om ledighet så är julledigheten från försvaret kommen och min vana trogen så klarar jag inte av att vara stationär värst länge. Redan imorgon far vi iväg. Österut givetvis. Estniska skogar och övergivna kärnvapenbaser är planen. Givetvis lär lokala delikatesser i såväl mat- som dryckesform hinna avnjutas också. Med födelsedagen annalkandes (blir 30 år den 29 dec) så tänker jag mig detta som något av en förfest. Den intresserade får följa med till Tallinn med omnejd via bloggen och min Instagram (länk till @nilssoniskogen).

Gjorde även ett försök med att hitta någon sorts lösning som skulle göra det möjligt att ha en mer magasinsliknande avdelning här på bloggen där jag kan publicera texter som inte är rena blogginlägg. Försöken har hittills misslyckats så tills jag kommer på något smartare kommer även dessa inlägg ligga som blogginlägg. Vill man bara läsa inläggen om exempelvis Försvarsmakten så klickar man på länken under headern/ läser endast inläggen i den kategorin. Är resereportagen något du vill läsa så har ju även dessa en egen kategori. Nog oggat om detta. Imorgon bär det hur som haver av till Estland. Vi hörs snart igen!

BU Grönt är skönt

Pansarskott hela veckan

Skott kommer! Visa, instruera, öva, öva, öva, öva, öva, pröva har praktiserats med pansarskott under skjutveckan som just kommit till ända. Truppen har lämnat övningsfältet och även regementet för välbehövlig julledighet. Vi tar en titt på veckan som varit nu när vi åter är hemma och alla vapen är inlåsta i tryggt förvar.

Måndag:

Soldaterna anslöt till plutonen och vi fick äntligen börja jobba i våra grupper. För de som undrat är min befattning sambandsgruppchef på en ledningspluton. Min grupp har utökats med två trossoldater och ytterligare en bandvagn. Således är jag ansvarig för två bandvagnar och besättningen på dessa. Skjutvecka med pansarkottsutbildning stod framför oss och tillsammans med de andra gruppcheferna på min pluton och en från grannplutonen utbildade vi soldaterna under veckan. Givetvis under sträng övervakning från kaptenen och två 1. sgt.

Efter en lagom lång bilresa till ett lämpligt övningsfält inleddes veckan med teori. Skjutregler och säkerhetsregler föll på min lott. Det gick hyfsat skulle jag väl säga. Ska tänka på att prata långsammare framöver. Eftersom jag var på sambandsslutövning hela förra veckan hade jag minimal förberedelsetid. Gillar verkligen att utbilda. Hade för övrigt en tanke om att bli lärare en gång. Slog detta ur hågen på grund av bristen på drill och disciplin i svensk skola men inom försvaret… Definitivt blodad tand!

Teoripasset avslutades med drill i ladda och patron ur på 9 mm övningsvapen innan det var dags att ta kväll.

Tisdag och onsdag: 

Pansarskotten finns som bekant även i ”laserversion” för att uttrycka mig begripligt. Det betyder att de skjuter laserstrålar och således är dessa mycket kostnadseffektiva att mängdträna med. Under tisdagen drillades soldaterna i detta och hundratals ”skott” sköts under dagen. Avstånden varierades liksom skjutställningarna innan även tidskrav lades på. Ett teoriprov skrevs också. Under dessa dagar övade vi även med 9 mm övningsvapen. Då fick även jag äntligen börja skjuta. Trevligt med spårljus som gör det möjligt att avgöra träff utan att kuta fram till målen. I det snöblandade regnet övade vi även i mörkret.

En komisk incident inträffade när jag skulle framrycka mot en för damer rimlig pissplats. Lämplig plats fanns på andra sidan ett rejält dike. Att komma över detta hade under gårdagens minusgrader varit lätt. Tövädret hade dock gjort sitt med isen i det breda diket. Trots att jag tog i med kraft på vägen tillbaka räckte det icke utan jag fastnade nedsjunken till knäna i ler/vatten/isvälling ca 15 meter från de båda förste sergeanterna samt truppen. Den omedelbara tanken ”kan jag mörka detta” ersattes snabbt av asgarv när jag först inte ens kommer loss och sedan ser befälens min. Värdigheten bortblåst. Måste sett förjävla roligt ut. Byt strumpor, fortsätt skjut. Imponerande nog så läckte inte min Haix Tibet alls, rann bara ned vatten uppifrån skaftet.

Torsdag: 

Utbildningen stegrades ytterligare och 20 mm övningsvapen plockades ut. Dessa var riktigt roliga att skjuta med, särskild med signaturladdning som ger en rökpuff bakåt. Med snödräkt, kroppsskydd och stridsutrustning kämpade vi på i det långt från mysiga slaskvädret.  Under eftermiddagen fick vi förmånen att skjuta skarpa pskott. Jävlar vad det smäll till i jämförelse med övningsvapnen. Väldigt lärorikt och jag är mycket tacksam för möjligheten.

Fredag: 

Veckan avslutades med vård, vård och vård innan vi ilastade fordonen och återvände till regementet. Där väntade permissionsstädning och höger vänster om för jul!

Under ledigheten ska jag försöka göra lite återblickar till hösten men givetvis fortsätter jag enligt devisen mest tid i skogen vinner. Således mer friluftsliv här på bloggen tills nästa år. Då drar gröntjänsten igång med bandvagnsutbildning!

Skulle tacksamt ta emot önskemål på inlägg eller andra åsikter om bloggen i en kommentar 🙂

BU Grönt är skönt

Soldaterna har anslutit 

Nu har de nybaskrade soldaterna anslutit till plutonen och jag har äntligen min grupp samlad. Under en vecka ska vi lösa uppgifter tillsammans innan vi bryter för julledigt. Mycket trevligt med nya kamrater är det hur som helst. 

När denna kyliga måndag grydde slapp vi undan poplinstället. Istället stod trupputbildning på dagsprogrammet. Fortsätt soldatutbildning står på schemat hela veckan och när dessa dagar är slut hat vi lärt dem allt vi kan, hehe. Snödräkt på, framåt!

Som den riksnörd jag är har jag en norsk snöblus hemma. Trevligt på vintern och kanske kommer den till nytta om jag ska börja jaga. Njöt av snön hemmavid igår efter att vi överraskande fått en dags permission på söndagen. 

Kaffe, sol och söndag. Behövs inte mycket mer. Ganska komiskt är dock att plutonens orcher mer eller mindre tycker jag är galen som frivilligt bygger bivacker och sitter ensam i skogen på ledigheten. Själv tycker jag som alltid att mest tid i skogen vinner! 

Campingbuss Estland Friluftsliv Nilsson i skogen Resa med hund Resor & Guider

Resa med hund: Tallinn på fyra tassar

Östersjöpärlan Tallinn välkomnar både två- och fyrbenta. Med sin sagolika innerstad, trendiga trähuskvarter, omvälvande historia och närhet till naturen är den estniska huvudstaden ett utmärkt resmål för dig med hund.

En grupp rysktalande turister skrattar, pekar och tar bilder när vi rastar hundarna på Tallink-färjans däck. Vi är på väg till Estland med våra tre schäfrar. På bildäck står vår Volkswagen LT35, en transportbuss vi på egen hand byggt om till campingbil.

Müsli på Tallinkfärjans däck under färden till Estland.

På andra sidan Östersjön väntar en liten, hundvänlig huvudstad. I den stora parken Kadriorg tar vi en lunchpromenad så snart vi kört av båten. Runt parken ligger stora villor med prunkande trädgårdar. Just här känns stadens sovjetiska arv avlägset. I förorterna Mustamäe och Lasnamäe är det annorlunda. Under efterkrigstiden (ca 1960-1970) växte höghusförorterna fram i stark kontrast mot den världsarvslistade innerstaden. Vid denna tidpunkt var Estland en sovjetisk republik men flertalet länder har vid olika tillfällen ockuperat landet, Sverige inkluderat. Mellan 1561 och 1721 var landet en svensk Östersjöprovins tills freden i Nystad när landet blev en del av Ryssland.

Efter det estniska frihetskriget, som slutade i januari 1920, blev landet självständigt men friheten togs snart ifrån dem. Den 21 juli 1940 ombildades Estland till en sovjetrepublik som sedan ockuperades av Tyskland mellan 1941 och 1944. Då föll landet åter i storebrors händer. Självständighet deklarerades återigen den 20 augusti 1991 men ryska styrkor fanns kvar i landet ända till sommaren 1994. Utav den sovjetiska ockupationen finns spår fortfarande kvar, bland annat i form av övergivna kärnvapenbaser. Du kan läsa om ett av mina besök dit här.

Den övergivna raketbasen Kadila i Estland.

Hundvänligt i Tallinn

Vi går längs strandpromenaden tillbaka mot innerstadens äldsta delar. Här känns Tallinn som en mysig sagostad med kullersten, smala gränder och pastellfärgade hus. Flera restauranger välkomnar hundar. Favoriten är indiska Chakra. Hit återvänder vi varje gång vi är i Tallinn för att äta kryddiga grytor. Vovvarna får vatten serverat utan uppmaning om det.

Ett par kvarter bort på gatan Lai ligger den minimala baren Koth. Bakom bardisken står en äldre, vithårig man. Han är alltid lika välkomnande gentemot hundar, trots att våra tre schäfrar tar upp en rejäl bit av golvet i den lilla lokalen. Vid bordet intill sitter en kvinna som berättar om sin vita herdehund. En annan dam kommer fram och säger att hon är från Tallinn men bor på Mallorca. Hon har också hund. Med hund blir det många tillfällen till att prata med lokalbor.

Trendkänsliga Kalamaja

En kort promenad från gamla stan, på andra sidan det nybyggda området kring centralstationen Balti Jam ligger Kalamaja. En trähusstadsdel som numera inrymmer ett antal trevliga och trendiga barer, caféer och butiker. Boheem är en av dem. Pannkakor, sallader, pasta och liknande serveras och vovvarna får gärna komma in. Ägarinnan hyr dessutom ut sin lägenhet runt hörnet via AirBnB även till hundägare.

Inte långt bort ligger Telliskivi. Ett kvarter som förr bestod av industrier inklämda mellan bangårdar men som nu fyllts av serveringar, klubbar och butiker. På Kadev Tallrik tar vi plats på uteserveringen. Vi är inte de enda hundägarna som njuter av kvällssolen. På serveringen mittemot sitter en glad beagel med sin matte. Förbi springer en stor fågelhund i sele. Husse åker skateboard bakom. I Tallinn är det oftast självklart att vovven får följa med, förutom på de turistiga ställena inne i gamla stan.

Uteserveringarna i Telliskivi är väl värda ett besök.

Puudel är en annan bar i samma kvarter. Betonggolvet svalkar skönt när det är varmt ute. Bartendern serverar vatten till hundarna, fotar och lägger upp bilden på barens Instagram. Det är skönt att känna sig välkommen även som fyrbent.

Nationalpark och camping

Nästa dag bestämmer vi oss för att sträcka på benen. Mindre än två timmar från huvudstaden ligger nationalparken Laheema och Viru träsk. Gles tallskog, tätt blåbärsris och vältrampade stigar väntar. Runt, och över, själva träsket har gångbroar och träspångar lagts ut. I mitten finns ett fågeltorn med vacker utsikt över det unika naturområdet. På flera ställen i nationalparken finns anlagda campingplaser där det är gratis att slå upp sitt tält. Ett som i vårt fall, parkera husbilen.

Läs mer om utflykten till Viru Träsk här.

FAKTA

Res till Tallinn med båt

Tallinks färjor avgår från Värtahamnen. Boka en djurhytt samt köp hundbiljett för 150 kr styck utöver din egen biljett. Djurhytten har plastgolv, i övrigt är de likadana som vanliga B-hytter. På däck finns en sandlåda där hundarna kan göra ifrån sig. Den är dock liten, våra gick direkt på däck i stället. Självklart är hundarna kopplade och man plockar upp efter dem. Vi rekommenderar att du tar med bil för att kunna åka till nationalparken med hunden på ett smidigt sätt.

Boende i Tallinn

Vissa hotell tillåter hund men långt från alla. Använd en digital bokningstjänst för att söka efter hotell som accepterar hundar. Vi rekommenderar att hyra lägenhet genom AirBnB. Där är det möjligt att filtrera efter boenden där hundar är tillåtna.

 

Vaccinera vovven

Glöm inte att kontrollera vaccinationerna i god tid innan avresa. Tänk på att hunden måste ha rabiesvaccination, vaccinationsintyg och ett giltigt pass med på resan. Kontrollera gärna med ditt försäkringsbolag vad som gäller om hunden skadar sig eller blir sjuk utomlands.

 

Mat och annat smart

Ta med tillräckligt med mat för hela resan. Det är inte säkert att maten din hund är van vid finns på resmålet. Packa också vattenskål, halsband och koppel. Åker du kollektivt i Tallinn finns ibland kravet att hunden ska ha munkorg.

Ät och drick med vovven i Tallinn

Kadev Tallrik, Puudel och F-Hoone med flera barer och restauranger som tillåter hundar hittar du i Telliskivi. Läs mer om kvarteret: telliskivi.eu/en/loomelinnak

Puudel välkomnar vovvar.

Koht hittar du i gamla stan på Lai 8. Hundar är välkomna till denna pyttelilla bar med ett enormt ölutbud.

Boheem är caféet nära centralstationen på Kopli 18. Perfekt för brunch. Hundar får följa med in men det finns också en liten uteservering.

En kopp kaffe på Boheem. Olika konstnärer visar sina verk på caféets väggar.

Chakra heter den indiska restaurangen vi alltid återvänder till. Hittas på B

. http://www.chakra.ee/

BU Grönt är skönt

Snötyngd maskering och mer omgruppering (Dag 4-5 sambandsövning)

Repetition är kunskapens moder. Mer omgruppering väntade således. Utan rek ingen lek skulle jag själv vilja addera till listan av ordspråk. Medan jag återhämtade i vagnen rekade vår gruppchef med en patrull en ny grupperingsplats. 

BRYT! Ordern kom och vi bröt återigen sambandsenheten. På egen hand tog jag kampen mot de av blötsnö nedtyngda maskeringsnäten. Dessa nedkämpades efter ett par om och men. Masten fälldes och elverket lastades. Den som säger att sambandspersonal lökar vet inte vad den pratar om. Många tunga lyft blir det. Och sedan kommer all tankeverksamhet ovanpå det. Utöver strid såklart. Fast kommer vi i det läget har vi misslyckats med ovan nämnd maskering. Något säger mig att min grupp kommer få leva utan dieselbrännare påslagen. Läge på unt so wieter. 

Upprättandet på den nya platsen var knepigare på grund av den lutande marken. Bergsborren gick varm på stenhällen under mossan. Upp kom den och samband ordnades innan rutintjänst tog vid. Vi fortsatte att lösa uppgift natten igenom. Jag hade postpass 00-04. Klockan 06 kom återigen order om att bryta. 

Därefter framryckte vi tillbaka till regementet och har sedan dess praktiserat the art of vård. Detta skall drivas till perfektion imorgon. Enligt stående är jag ensam på logementet men till min stora glädje hann jag träffa mina soldater och plutonens skytte en snabbis när jag skulle lämna packningen innan vården. Kommer bli så jäkla grymt att komma ut i skogen med gruppen. Tagga! 

BU Grönt är skönt

Omgruppering (sambandsövning dag 3)

Med ett nattligt postpass i ryggen och fältpoesi författad somnade jag åter gott i bandvagnen. Har börjat lägga liggunderlaget på båren. Mycket bekvämt. Upp igen innan 7 för omgruppering. 

Rivandet gick bra men kan givetvis gå snabbare. När jag är samövad med min grupp kommer det gå raskt som bara den. 

Fordonsmarschen varade inte mer än 600 meter. Därefter upprättade vi sambandsenheten igen på platsen jag och kollegorna rekat. Smärtfritt med undantag för lite stenar under jorden och således extra mycket bankande med släggan. Inga konstigheter. Jag knappade radiolänk och RAP och sätt sedan sambandsansvarig 11-16. Ska nu vila och sitter 4 timmar senare ikväll samt patrull under stjärnorna ytterligare senare. 

Ligger i bandvagnen nu och ska återhämta. Trivs fint här ute i skogen!