Monthly Archives

oktober 2017

BU Grönt är skönt

BU dag 16

Utöver ett fyspass på gymmet har dagen spenderats i en datorhall. Systemkartor har tolkats, kablar har dragits och telefoner av olika slag har installerats och uppgraderats med varierande grader av framgång. 

Skulle gärna vilja se ”min” bandvagn och hur allt ser ut i den. En målbildsförevisning helt enkelt som tydliggör att alla dessa långa veckor inomhus kommer leda till att uppgifter löses i fält. Vad är ”slutresulatet” liksom. Sådana övningar finns såklart planerade men först i slutet av kursen. (Hör Fänrik Snärtig säga ”Is i groggen Nilsson”….). Men för mig som aldrig sett insidan av en sambandsenhet vore det mycket roligt. Nåja. Utöver det har jag inga tillägg om dagen. Klart slut!

BU Grönt är skönt

Måndag i kungens kläder (BU 13-15)

Strålande sol och kyliga grader väckte oss denna morgon. Efter tvättbyte stod kompanifys på schemat. Denna genomförs med kraft varje måndag morgon. Kärvt blev det med strax under 9 km löpning på en för mig, för hög hastighet. Pannbenet tjocknade och jag blev sedvanligt högröd i ansiktet. Förbättringspotential finns! Blev ändå hastighetsrekord på sträckan 7-11 km på Runkeeper så på sätt och vis ändå en seger även om jag var långt ifrån att se ut som en vinnare. Framåt, framåt!

Resten av dagen tillbringades i teorisalen med föreläsning varvat med mycket praktisk övning. Givande och kärnfullt. Känns mer och mer sannolikt att jag kommer lyckas lösa mina uppgifter ute i bandvagnen. 

Permissionen varade ju bara i två dagar och det kändes kort men välbehövligt. Extremt god mat i form av lamm från en gård nära vår stod på menyn båda dagarna. Livet på en pinne! Dessutom bokade vi resa till Vilnius under julledigheten. Älskar den stan och ser fram emot 30-årskalas där! 

Är för övrigt så trött att jag precis höll på att ramla ur sängen. Bäst jag kryper ned under lakanen och stannar där. 

God natt!

BU Grönt är skönt

Signalmilen (BU dag 12)

Regntunga hängde molnen på himlen när vi rullade ned mot LedSS. Signalens väg mellan routrar, switchar, radiolänkstationer med mera skulle klarläggas en gång för alla. Ur dimman reser den sig, förståelsen. 

Det är smakfullt att låta osedliga helgaktiviteter föregås av fredagsfys. Jag kommenderades ut på ett lugnt och ensamt långpass. ”Jag tar befälet, spring Signalmilen” sa jag till mig själv och satte av med poplinbyxorna fladdrandes i solskenet som nu brutit igenom molntäcket. 

Lagom flåsiga 1 timme och 9 sekunder senare stod jag återigen vid grinden. Hann precis till matsalen innan den stängde. Eftermiddagen skall spenderas med ett studiebesök (kaffebesök) på en annan avdelning. Därefter officiellt permission. Familjen hämtar och sedan är det grillkväll på gården som gäller. Lammkött från en närliggande gård har inköpts!

Trevlig helg samtliga!

BU Grönt är skönt

Underkända grisfingrar  (BU dag 11)

Logementet ekar tomt men jag misströstar ej. Sova längre, äta längre, ändå vara i god tid. Dagens verksamhet bestod av fortsatt utbildning i radiolänk. Gemytligt värre. Fanns tid att drilla och det behövdes. Hade det funnits en orange tratt nere på LedSS hade jag inte kunnat motsätta mig om befälen sätt den på mitt stativ. Förmodligen borde jag mörka men det är samtidigt så komiskt att det är värt att nedteckna, behöver ju en skämskudde att se tillbaka på när jag läser detta i vår. 

Hur som helst så lyckades jag genomföra testerna på länken utan att slå på uteffekt. Detta följdes av förbryllad genomgång av alla inställningar i hela stationen och slutligen ett rop på hjälp. Kan ju säga att instruktörerna skrattade ganska rejält. Kommer inte göra om detta väl ute i vagnen. För att förtydliga så är det ungefär lika idiotiskt som att sätta sig i en bil och säga att gaspedalen inte funkar när man inte vridit om nyckeln och startat bilen. 

Dagens andra incident skedde efter en föredömligt god och trevlig pannkakslunch. Rätt som det var står plötsligt Kapen K bakom mitt och stridsparskamratens stativ. Denne är anställd men darrade likväl precis som jag (hehe). Vi fipplade på men stationerna tjöt. Lärdom: släpp för i helvete aldrig edit om du väl tryckt in den. Resultatet blev att båda galant klarade utbildningskontrollen i slutet av dagen. Jag hade riktigt roligt idag. Är trevligt att pluppa RL 371 och det känns fint att börja bli bättre. Om vi nu inte fokuserar på de två trattiga incidenterna då. 

En lucka i schemat i schemat med fänrik Fysmonster betydde givetvis öka för att öka. Mot gymmet. 20 min cykel följdes av 300 benböj, 200 situps och 100 armhävningar. Avrundade med 4 × 1 min plankan. Roligt pass och dessutom lyx med en egen PT. Ingen chans att mygla här inte. 

En dag kvar till ledighet. Teori på förmiddagen och så ett distanspass löpning efter lunch är beordrat. Därefter, frihet till söndag kväll.

BU Grönt är skönt

Sambandstäten närvarande en, samtliga (BU dag 10)

Även denna morgon grydde. Mörk, regnig och allmänt gudsförgäten. Åtminstone befann vi oss på kasern och marschen till matsalen får sägas vara överkomlig. Och det var i princip den enda tid jag spenderade utomhus idag. 

Radiolänk-utbildning stod på schemat och det var mycket roligt. Vi hade en riktigt bra lärare också och varvade teori med att öva praktiskt inne i en datorhall. Skönt med något konkret och handfast. Vi upprättade radiolänkstationen ett gediget antal gånger och knappade kanaler och nycklar tills fingrarna sved. 

Under eftermiddagen påbörjade jag författandet av en lathund att ta med ur i fält och nu under kvällen fortsätter jag med det. Ska även gå till gymmet. 

Hörde något mycket roligt också som förtjänar att spridas. En viss GMU-pluton (inte min) står uppställda i korridoren på morgonen. En person är ensam i sin grupp av diverse skäl. Befälet kommer in och ropar LÄMNA AV. Den ensamma rekryten gör en helomvändning. Det står som sagt ingen grupp bakom personen. Däremot sitter en väggspegel där. Rekryten råkar således kommendera sin egen spegelbild upp i givakt. Ibland måste man stanna upp och fundera på vad fan det är man håller på med. Hysteriskt roligt. 

Är väl bara en tidsfråga inna  jag själv lyckas. Nu är jag ju inte bara ensam i min tät utan ensam på luckan. Resten har fått permission men min utbildning fortsätter till och med fredag. Dock mycket roligt på schemat. Har en förhoppning om att få klämma lite på en bandvagn på fredag. 

Åter till instruktionsboken!

Klart slut. 

BU Grönt är skönt

Konsten att gå in i en brandvägg (BU dag 9)

Arla morgon klev vi ur sängen med spänst i steget, tveklöst tack vare moroten om annalkande permission och löftet om en heldags stridsfordonskörande över öppna nejder. 

Eller ja, inte för mig då. Jag tjänstgör som beordrat i datasalen och får inte ledigt förrän på fredag. Hehe. Idag tog vi oss an brandväggar. Hårdvara kopplades in och mjukvara konfigurerades med mycket möda och stort besvär. Att grundinställa, konfigurera och göra andra åtgärder på (med?) en färist ensam och på tid skapade mer psykiskt obehag än AGU och soldatprovet sammanlagt. Jag är inte ens ironisk. 

Komiskt egentligen. Många skrattar åt försvarets reklam om att en personlig utmaning kan vara ett skäl till engagemang i Försvarsmakten. Jag erkänner gärna att det absolut var ett av mina skäl. Sedan trodde jag att det var i något jäkla värn en regnig natt, eller i en iskall obdervationsplats, eller på en lång, matfri marsch som utmaningen skulle ligga. Icke sa nicke. Faktum är att den här IT-kursen är jätteutmanande för mig. Vi har dock bra instruktörer och kurskamraterna är mycket hjälpsamma. Känner mig (och är) för dålig bara. Men det kommer ju förhoppningsvis ändra sig med tiden. 

Samtidigt ger det inte alls samma tillfredställelse att faktiskt klara ett IT-prov med full eller nästan full pott som att förtjänstfullt genomdriva ett eldöverfall. Tänker dock att när jag väl sitter ute i spenaten med min grupp i bandvagnen och vi löser vår uppgift snabbt och snärtigt, då kommer förmodligen tillfredställelsen. Vägen dit känns jävligt lång bara. Över tiden gäller givetvis RMI (rätt mental inställning). 

Innan middag hann sambandstäten (läs jag) med ett fyspass. Sprang 2 km rätt fort på asfaltsslingan innanför grindarna och gick sedan till gymmet. Efter middag blev det gymmet igen eftersom några av grabbarna skulle köra bänkpress. Kan ju förtydliga att dem kör betydligt tyngre än mig redan nu så behöver ingen känna sig liten 😂. Det är lite oklart men stången brukar väl väga 20 kg? Nedtecknar så att jag kan jämföra framgent:

2 × 12 (20 kg)

1 × 12 (30 kg) 

1 × 12 (34 kg)

2 × 10 (40 kg) (med passning och lite hjälp på 2-3 sista)

1 ×3 (50 kg) (med lite hjälp)

Ser fram emot att förbättra mig på detta under vintern! 

Njöt sedan av att vi fick Risifrutti till kvällsfikat. Lyx! 

Godnatt, som vanligt från överslafen.

BU GMU Grönt är skönt

Tillbakablick med bilder till GMU (BU dag 8)

En gedigen halvdag i en iskall sal nere på LedSS med fokus på signalskydd har genomdrivits. Det är inte spexigare än det låter så här kommer istället en regelrätt störsändning:

Har scrollat tillbaka till tidernas begynnelse (24 juli 2017) och läser blogginläggen om min GMU. Är redan nu sentimentalt tacksam över att allt (rumsrent) finns nedtecknat. I ljuset av detta är det hög tid att bjuda på lite bilder och anekdoter. 

Hysteriskt roligt att jag cirka dag 3 hade massiva problem med att säkra vapnet med höger tumme utan att veva runt bössan som en vettvilling. Kloka läsare skrev att det löser sig och ajemen, lätt och ledigt går det nu. 

Runt dag 5 låter jag lite som en förvirrad tratt men jag har likförbannat fortfarande svårt att acceptera när det marscheras alldeles för långsamt. Den där chokladbollen dag 6 uppskattade jag men hade jag vetat att det aldrig skulle ske igen… 

Ett annan framträdande minne, eller konstant situation kanske det bör kallas, är all svett. Det är så påtagligt att det är relevant att djupdyka (pun intended) i ämnet. Skyddsmaskfys är givetvis dödssvettigt. Som synes på bilden (jag längst till vänster) är jag inte imponerad. 

Även andra aktiviteter bidrog till det ständigt närvarande behovet av att duscha. Ja, jag kollar på dig Kroppsskydd 90. Blicken går likväl också till all brutalBRAK och hiskeliga fyspass i motoroverall.

Dagarna rullade raskt vidare och rätt vad det var hade vi en heldag med SERE A. Hela inlägget finns här. Vi lärde oss bland annat att signalera efter hjälp och jag fick tända röksignalen. (Suddar kamratens ansikte som ju inte valt att synas på en blogg.)

Jag och rekryt S byggde dessutom en föredömlig bivack. Det tråkiga är att bilden bakifrån som visar exemplarisk maskering verkar ha förstörts på minneskortet. Här kommer en framifrån:

När vi ändå är inne på temat så tar vi och spolar fram till Aldrig Ge Upp. Hade en mysig bivack där jag, vilket syns på bilden, låg och käkade svampsoppa på kvällskvisten. Ingen hotbild enligt befälen och därav på jag ingen kraft på maskering av bivacken. Fokus på att återhämta! 

Dessutom gör det ont i hjärtat att rycka upp en massa mossa i onödan. Något jag förklarade för befälet. Antar fänriken trodde jag hungeryrade eller något. 
Tyvärr verkar de enstaka bilderna på mig i stridsutrustning ha försvunnit eller förstörts på något vis. Hade gärna förevisat min förmåga hjälmmaskering. Allvarligt talat så är den mycket god. Utan granris på hjälmen erkänner jag dock villigt att jag ser ut som en tratt. Pax för att bara åka på mission till länder där det finns gran liksom. 

Det absolut roligaste under GMU var Soldatprovet/patrullfälttävlan samt kamratskapet och att bryta ihop av skratt tillsammans. Utöver det så är det tillämpade övningar som varit roligast. Därefter strid från stridsställning och andra liknande övningar i skogen samt att vara på skjutbanan. Ärligt talat så har allt varit extremt roligt och jag har verkligen njutit hela tiden. Förutom vid typ städning av kasern/rätta in i skåpet/sy kragspeglar/kuta upp för nån jävla backe på fyspass då. Dom trasiga fingrarna och axeln sög också. Om någon undrar nått om GMU:n får ni kommentera.

Är det någon som följt med hela resan? Är det fortsatt intressant eller helt enkelt för dåligt? Kom gärna med feedback i en kommentar. 😊

BU Grönt är skönt

+ 100 pansarskott (BU dag 7)

Denna soliga men kyliga morgon framryckte vi till närövningsfältet. Stridsutrustning på, stridspackning på ryggen. Det enda som fattades var snabbkaffe men eftersom det visade sig att rast är överskattat löste det sig per automatik ändå. Gott så. 

Med kroppsskydd 90 kramandes runt bålen greppade vi tag i varsitt pansarskott och skred raskt till verket. Pansar färdiga, pansar klar, SKOTT KOMMER! Fasta mål bekämpades enkelt. Det är fortsatt simulatorvapen vi skjuter men åtgärderna är i stort sett det samma som för den skarpa versionen. 

För icke grönkläder läsare (Hej mamma!) så innebär det kortfattat att en laser är monterad istället för en granat inuti pansarskottet. Hela härligheten väger 6,7 kg (skarp, simulatorn väger mer enligt våra befäl). Lånar en bild från Försvarsmakten för illustration.

Foto: Sven-Åke Haglund/Försvarsmakten Källa: www.forsvarsmakten.se

Mängdträning var dagens melodi och jag tror vi sköt över 100 skott var. Vi sköt i olika skjutställningar från 100 meter och 200 meter samt med olika tid och träffkrav innan vi bröt för lunch. Samtliga gjorde mycket bra ifrån sig. Matsalslunch och inte iso vilket överraskade eftersom vi hade all utrustning med. 

En sak bara. Det här när pipen till mjölkautomaten i matsalen är sned och det rinner mjölk över händerna när man trycker dit glaset… Ni som vet, vet. 

Tillbaka ut i spenaten och mer skytte. Nu från 150 meter på rörliga mål. I brist på stridsfordon fick en Hillux duga. Inga direkta konstigheter här heller. Blev svårare ju fortare fordonet åkte men alla vi skyttar nådde kraven för godkänt och oftast mer därtill. Rätt mör i framsida axlar efter en dag med ett pskott konstant på ryggen utöver i matsalen. Någonstans får man dra gränsen. 

Efter middag hade utspisas vidtog plutonens timme. En halvtimme hade tilldelats och det var nog lite väl kort i min mening. Nåväl, det kommer ju fler tillfällen. Nu är det hög tid att ladda om inför en ny vecka. Kroppsskyddet får åter gömma sig i skåpet. Signalskydd och färist står på schemat. Inte boskapsversionen då.

Tillägg: Är hemma nu, fick hastig permis ett par timmar för att hjälpa lilla Flexie som skadat tassen. Eftersom hon är mattes hund mest så var det bara jag som fick kolla tassen. Som tur är så har jag även en djursjukvårdarutbildning (gymnasienivå). Drog ut en metallpigg ur tassen och den smarta vovven förstod att jag hjälpte henne och blev mycket glad. Ska se över det igen imorgon och se om haltandet helt försvunnit. Annars blir det veterinären som planerat såklart. 

God kväll kamrater!

BU Grönt är skönt

Pansarskottslördag (BU dag 6) 

Helgtjänst till allas förtjusning. Eller kanske snarare förskräckelse. På schemat stod inte datorsal utan vapenvårdslokal. Där utbildades vi i sköna, gröna pansarskott. Detta otympliga dödsrör till vapen är förhållandevis lätt att använda. Så länge vi inte pratar liggande skjutställning med hjälm och stridsutrustning på det vill säga.

I denna kålmasksposition är jag inte det minsta farlig för fienden. Tur att det vsr lördag och tomt på kasern. Annars hade de anställda hadt något att skratta åt nedanför fönstret. Kan någon upplysa om hur tusan man gör för att ligga någorlunda bekvämt och samtidigt kunna se något genom riktmedlen… 

Eftersom vi tilldelats simulatorvapen som skjuter laser kunde vi mängdträna knästående och stående skjutställning. Gick mycket bra måste jag säga. Utöver det grottade vi ned oss i ”ladda/patron ur”-träsket ett gediget antal timmar både inomhus och utomhus. VAR ÄR FINGRET I ANLÄGGNING!? (Citat från, med rätta, skrikande befäl under GMU:n när någon alltid glömmer att peta in fingret innanför varbygeln). Mängden minnesvärda ord man vill trycka på t-shirts… 

Internt så det förslår men ett par favoriter utan inbördes ordning är:

”Manöver, MANÖVER!”/”Pang pang, fänrik!”/”DÅSÅÅÅ femte pluton!”/”Fickpingis”./”XX sa att det var okej om man är tillräckligt trött”.”Jag är så kissnödig att jag inte kan gå i takt.”/Det är okej sergeant!”

Får dra mig fler till minnes och ta detaljerna efter MUCK. Alla från femte som läser får ta och kommentera fler så att vi inte glömmer hehe.

Efter middagen skrev vi två teoriprov som gick helt okej. Därefter begav vi oss till gymmet. Körde inget pulshöjande  (hostar fortsatt) men kan nog tänkas att jag känner av en del övningar imorgon. 

För glass och ballong, framåt!

BU Grönt är skönt

Fredag i försvaret  (BU dag 5)

Fredagen inleddes ute i korridoren vid 03. Dit anlände jag hostandes från sängen och inte från All in (stadens beryktade nattklubb). Kändes inte kamratligt att ligga kvar och hosta på logementet så jag satt utanför tills det avtog något. Som tur är har vi en mycket kompetent duo sjuksyrror på Försvarshälsan så efter frukost kunde jag kvittera ut hostmedicin och en klapp på axeln. Därefter övergick fokus till att lösa uppgift. Är så överröst med papper och litteratur att jag på allvar funderade på att bära det i persedelpåsen. Men sedan gjorde jag som GMU-befälet sagt och stannade upp och funderade på vad fan det är jag håller på med. 

Nere på Ledningsstridsskolan inleddes den sista dagen av datakom. Routrar, switchar och trilskande TP-kablar skulle övertygas om fred och samarbete. Tvångsåtgärder togs till men vi kunde tillslut ge klartecken. Tillbakaryckte med stil (läs skjutsad i fänrikens bil) mot matsalen. Här trodde jag vid ett tillfälle att jag skulle bli utskälld av ett befäl. Personen (som också är instruktör på kursen) flyttar till en stol bredvid mig som fänriken just lämnat och säger: ”Ja, jag måste prata med Nilsson” och ser allvarlig ut. Hinner fundera om denne scrollat genom min Tera Term logg och sett antalet trial and errors innan det visar sig att det är denna blogg personen vill diskutera. Och detta i positiva ordalag i form av en hälsning från en person på ett annat regemente. Lättnad. Väldigt roligt också. Det fick mig att fundera på vilka ni egentligen är som läser en lagom förvirrad rekryts betraktelser. Kommentera gärna något kort om er. Såklart utan för mycket detaljer. 

Lunchen avnjöts i lugn och ro (för första gången sedan inryck mer eller mindre). Därefter poplinställ på. Eftersom jag har feber läste jag Cisco-boken medan kamraterna kämpade genom ett gött mosigt närkampspass. Såg fruktansvärt ut. Stärkande av ungdomens moral, kropp och psyke. 

Därefter spenderade vi redigt med tid i korridoren, utelåsta från logementet. Rast vila på stället med varm choklad. Strax var det middagstid och ledigt. Så snart utrustningen för morgondagen ordnats, kängorna putsats och mjukisbyxorna satts på vidtog kortspel. Fick råpisk. 

Har just sänkt en shot… hostmedicin och hoppas på att kvarstanna i sängen hela natten. 

Gissa melodin och sjung med; Så göra vi när vi till sängs ska gå, sängs ska gå, sängs ska gå, så göra vi när vi till sängs ska gå, tiiiiidigt en fredags kväll. 

Klart slut.