Monthly Archives

september 2017

GMU Grönt är skönt

GMU dag 68 (permission)

GMU:s sista permission. Försöker ladda batterierna inför den kommande slutspurten. Tog med mig tikarna ut på joggingtur, kollade inte på Runkeeper men slutade vid 4,5 km. Hade inget mål utan joggade på bara. Blev den näst snabbaste 3-5 km sträckan jag klockat i appen. Lite komiskt. Verkar som om det går framåt i vilket fall. Bara att jobba på! I övrigt en händelselös dag.

GMU Grönt är skönt Nilsson i skogen

GMU dag 67

För permission framåt! Halt, först är det skyddsvaktsexamination. Ja, fänrik. Således inleddes dagen (efter städning och frukostgröt) med marsch till skjutbanan. Vi genomförde olika scenarion och sköt mot måltavlor. Första försöket blev precis icke godkänt eftersom jag bekämpade hotet lite för väl. Taggade ned till försök två och satte träffarna i knä/ben istället för lår/höft. När samtliga var godkända marscherade vi upp till kasern för att ge gasblocken lite extra kärlek. Den som uppfann multiverktyget till AK 5:an borde för övrigt byta karriär.

Pannkakslunch var en sedvanlig stridsvärdeshöjare som inte ens permissionsstädningen kunde kväsa. När kaptenens höger vänster om slutligen sänkte sig en lite udda känsla över mig. Detta är sista permissionen innan Aldrig Ge Upp (AGU). AGU är ”slutövningen” på GMU och således den sista uppgift vi som pluton löser tillsammans. Blir sentimental redan nu. Ska försöka komma ihåg det när jag sitter hungrig och fly förbannad på något/någon ute i skogen nästa vecka 😉

Skämt åsido så är det trist som bara den att dessa tre månader snart är över. Som tur är har jag 9 månader kvar av GU så egentligen finns ingen spilld mjölk att gråta över. Helgen är planerad att gå i återhämtningens tecken. Gött mos!

GMU Grönt är skönt

GMU dag 66

Gruppen vaknade rejält förvirrad angående vilken dag det var. Oregelbundna sovtider i fält gjorde att vi trodde att det var torsdag och därmed pannkakor. Icke. Istället väntade fys hela förmiddagen, iklädda motoroverall. Kärvt. 

Efter utlåsning vapen framryckte vi till startpunkten för enkilometersslingan innanför grindarna. Asfalt och lite mer asfalt således. Efter uppvärmning drog vi på oss kroppsskydd och med vapnet om halsen hetsade vi iväg på fälttest (med för lite utrusning – detta var träning). 

Plutonens orcher tog raskt ledningen och pressade sig in på ca 8.30 min. Sträckan är två kilometer. Sedan anlände resten i fallande ordning. Jag själv var tredje sist tror jag och jag sprang in på 10.58 min. Vapen och kroppsskydd på utöver motoroverallen som inte direkt är ett löpvänligt plagg. Ganska bra tryck på plutonen måste jag säga. Jämfört med mig själv var detta en seger (inte alls länge sen som jag kämpade med dessa tider i vanliga träningskläder) även om resultatet ändå såklart var för dåligt. Tur att det finns många chanser att öva och sträva mot bättre resultat. Sedan ska ju själva testet genomföras och då tillkommer stridsväst, fyllda vätskesystem och kängor. Komiskt nog så skulle denna tid placerat sig som nummer 7 på snabbaste två km någonsin i min Runkeeper. På två km är 9.50 minuter min bästa klockade tid så det verkar ändå som om det går framåt i konditionsutvecklingen med tanke på hur mycket tyngre det blir med vapen, kroppsskydd och motoroverall. 

Efter en rejäl lunch skrev vi två teoriprov. Strimma D blev godkänd direkt och Strimma B väntar vi på fortfarande (resultatet då alltså). Har även hunnit med plutonens timme. GMU-avslutningsfest planeras. Kommer bli kul! Gjorde även ett par gruppdiskussionsuppgifter. 

Efter middag stod bio på schemat men eftersom jag vågar vägra skräckfilm stannade jag kvar på regementet. Passade på att springa milen i egen takt. Mycket trevligt att välja tempo själv som omväxling. Sprang en modifierad version av Signalmilen och landade på 59 min, 55 sekunder. Kändes lagom jobbigt och bra tempo jag kunde sprungit längre i. Smutt att kunna äta framdukat kvällsfika efteråt. Hellre ensam i skogen än tillsammans framför skräckfilm. 

Över och ut 😉

GMU Grönt är skönt

GMU dag 64-65 Skyddsvaktsövning

Vi har varit ute på skyddsvaktsövning. Mycket bra och roligt. Är dock rejält trött så kommer återkomma med detaljer framöver.

Återhämtad och klar kommer här en redogörelse för vårt ”skyddsvaktsdygn”.

Packningen var redan fältlastad så på måndagsmorgonen gick det raskt att komma ut i fält. Vi uppehöll oss på en närbeläget övningsfält. Efter urlastning och ordergivning marscherade vi till området för vårt skyddsobjekt. Vi tog terräng och kunde raskt påbörja lösandet av bevakningsuppgiften. Min grupp inledde med posttjänsten medan andra grupp reste förläggning och larmminerade terrängen runt densamma.

Med Kamrat P som stridsparskamrat kunde det ju inte bli annat än succé. Förutom då att vår post inledningsvis såg ut som en påse chips och ramlade ihop samt att vi kanske gick in lite väl aggressivt i lösandet av uppgiften. Som tur är övar vi för att bli bättre men med tanke på att detta var första gången vi någonsin övade mot figuranter så måste jag ändå säga att jag var nöjd med vår insats. Behöriga släpptes in och obehöriga avvisades. Jag och P agerade sedan larmstyrka. Vår ”rast” gick åt till att vara utspisningsstyrka och sedan stod vi post så att kamraterna kunde käka. Därefter var det dags för vårt eget, nästa postpass igen. Fullt ös, precis som det ska vara.

Under kvällen fick vi en kortare utbildning i sambandstjänst och tilldelades små radioapparater (läs walkietalkies). Eftersom vi jobbade i skift var det dags för återhämtning. Ca 4 timmar i tältet varav en eldposttimme i mitten. Vid midnatt gick vi på posttjänsten igen. Post-, larmstyrka och patrulltjänst fortsatte till 6 på morgonen. Händelselöst sett till skyddsvaktstjänsten (ingen försökte ta sig in på skyddsobjektet och inget hände på patrullerna) men vi närkontakt med ett stort antal vildsvin. Dom bökade, brötate runt och brölade nere vid infartsposten och ett par kamrater fanns sig under en patrull ståendes 1,5 meter från en flock på 10 stycken. Det var dock en mycket rolig natt som bjöd på många skratt sittandes i det bakre läget (där larmstyrkan och ett ”vilande” stridspar befann sig). Men en kraftansträngning lät vi också bli att ropa ordrar till de andra plutonerna som använde samma radiofrekvens som vi. Dom lyckades dock underhålla oss tillräckligt genom att återigen se röda ljus i skogen. Ryktet säger dock att det denna gång bara var en stackars rekryt som behövde göra nummer två och som då vandrat ut i skogen i all ensamhet i sällskap av Ficklampa 3.

Vid 6.30 tror jag det var så blev vi avlösta av en utvilad första grupp. Vi tryckte påsfrukost i ansiktet och släpade in sovsäckarna i tältet. Sov som en prinsessa i tältet och när det var dags att gå upp fyra timmar senare var det ljust i tältet. Tråkig som jag är satte jag stopp för gruppens lömska (hehe) plan om att väcka P (som ensam sov när alla hade vaknat) med att skriva BESÄTT ELDSTÄLLNINGAR. Hade varit mycket roligt men nä, för traumatiskt hehe. Var lite som att vakna på scoutläger. Majoriteten av gruppen redogjorde en 5:a i stridsvärde och allt var allmänt mysigt. Eftersom förläggningsplatsen dessutom hade en fantastiskt vacker sjöutsikt fortsatte den mycket mysiga stämningen att hålla i sig.

En fänrik hade sagt något i stil med ”ta inte ut er för mycket, man ska hålla fler nätter” så vi levde på hoppet om att övningen hade förlängts som överraskning. Tyvärr var det inte så. Vi rev förläggningen på mindre än hälften av den tilldelade tiden och marscherade sedan tillbaka till brytpunkten för att ilasta buss och sedan åka tillbaka till regementet. Vård, vård, vård….

GMU Grönt är skönt

GMU dag 63

Gårdagens fys kändes i form av en seg och tung kropp. Den väcktes dock till liv med orientering i en närbelägen skog. Ringrostigt värre men det är grymt kul att orientera. Vill öva mer på det. Var ingen klockren insats men hiskeligt roligt. Spurten tillbaka i hälarna på löjtnanten var inte så njutningsfull. Hon glider fram med raska steg och så kommer ett poplinmonster flåsandes efter. Öva, öva och öva lite mer. 

Därefter skrev vi teoripeov skyddsvakt. Skönt att bli godkänd på första försöket. Var rejält trött vid det här laget. 

Lunch och så fältpackning. Gemensam mtrl först vid containern. Undrar om jag kommer få äta upp mina ord avseende vedåtgången… Om något befäl läser så är det fusk om ni går och plockar vedträn ur tältet…. 

Personlig materiel förbereddes och sedan beordrades vi att titta på American Sniper. 

Trevlig avslutning på söndagen! 

GMU Grönt är skönt Nilsson i skogen

GMU dag 62

Gröt och kaffe i mängder redde upp ytterligare en morgon. Tur det för fys stod på schemat. Motoroverall, joggingskor och packning på. Tvekan dödar som bekant så vi tog oss än den förestående uppgiften med kraft. En uppvärmningskilometer jogging följdes av en kilometer med kroppsskydd på. Därefter sprang vi en kilometer med stridsutrustningen på (kroppsskydd, väst med magasin och fyllda vätskesystem samt hjälm). Det följdes av ytterligare en kilometer med allt i i stridspackningen. Avslutade med en kilometer utan utrustning. Rejält jävla ansträngande men ändå roligt. 

Lunch utspisades i matsalen innan vi exercerade. Vänster om halt lades till repertoaren. Höger om marsch, åt vänster se, täten, till vänster marsch, givakt under marsch samt räkna takten övades vidare på. Finns gyllene stunder när vi får till det. Mmmmmmmm. Njutning.

HLR-utbildning därefter. Alltid nyttigt. 

Teori skyddsvakt avslutade dagen. Nu pluggar vi inför ser kommande provet.

Klart slut.

Nilsson i skogen

GMU dag 61

En i huvudsak teorifylld dag har passerat. Vi hann även med ett exercispass. Fin känsla när vi får till det. 

Höjdpunkten var kvällens besök på Aurora 17. Vi fick bland annat möjlighet att kika närmre på stridsfordon. Mycket uppskattat. 

Är ganska trött och vill bara sova (och ladda inför ett fyspass vi redan förvarnats om…) men har två tillägg:

Tillägg 1: Tävla om en bok

1. Klicka in på Instagram och var med och tävla om den mycket trevliga boken Vildmark av Lars Fält. (Har ordnat denna tävling i samarbete med bokförlaget Bonnier Fakta). Du behöver bara tagga en vän som du gärna har med i en överlevnadssituation och motivera varför du helst skulle ha med denna person. 

Tillägg 2: GMU-fest/MUCK-fest 

Alla ni som haft en sådan/planerat in en sådan efter Aldrig Ge Upp – vad gjorde ni? Kommentera jättegärna med tips och idéer. Vår pluton splittras efter GMU då alla har olika befattningar så vi vill såklart avsluta med kalas.

GMU Grönt är skönt

GMU dag 60

En god dag i kungens tjänst har passerat. Med ingredienser som handfängsel, svettiga kroppsskydd och stridsfordon kan det ju inte bli annat än lyckat. Dock var det bara de två förstnämnda det blev närkontakt med. 

Uppställda utanför grindarna beredda att öva skyddsvaktstjänst sladdar plötsligt en Volvo valp (eller var det en terrängbil 11, minns ej?) in. Blågul sticker huvudet genom rutan och säger ”ett bataljonsanfall kommer ske här om cirka 30 minuter. Stannar ni lär ni bli beskjutna”. Vi marscherade således in på området igen för att öva på annan plats men tacksamt nog så rullade alla fordon precis förbi oss. Ögonen tindrade som barns på julafton när det ena stridsfordonet efter det andra rullade förbi. Vi tilläts titta innan vi återgick till övningarna. 

Var onekligen roligt att agera figurant som först förblev oupptäckt bakom ett hörn, sedan attackerade med kniv och slutligen lyckades få ett rejält grepp om kamratens AK5 innan dom slutligen fick fram förstärkning. Hehe. Knepigt att göra allt rätt som vakt och att alltid ha koll på lagar och förordningar. 

Efter redig pannkakslunch fysade vi. Kände mig rätt nöjd med inledande joggingen. Tills Fänrik Fys ”passiv-aggressivt” skällde ut oss för att vara långsamma det vill säga. Därefter crossfit-inspirerad träning med 50 armhävningar, 100 squats och 150 situps så snabbt som möjligt men rätt utfört. Detta pass var inte alls så farligt jämfört med tidigare. Helvetesfysen har tveklöst effektiv verkan i målet. Jag hatälskar passen men satan vad mycket bättre jag blivit jämfört med mig själv. Mässar ”eld och rörelse – vill ej vara sämst” tyst i huvudet och pressar igenom. 

(Bara för att jag skriver att fysen är tung gäller det inte för alla i plutonen. Precis som att jag skulle önska högre tempo i marschen och generell tempoväxling uppåt exempelvis i fält finns det garanterat andra i plutonen som tycker fysen lagom lätt. Sen raljerar jag lite i skrift, det är väl alla med på ;-). 

Nåväl. Teori följde. En mycket kompetent och rolig sergeant höll i detta. Många skratt (glädje upphör!) och mycket kunskap. 

Efter middag marscherade vi till skjutbanan och sköt på 200 m. Väldigt uppskattat att vi fick göra det! Efter bra feedback från fänriken lossnade det hela och jag sköt bättre liggande 200 m än vad jag gjorde på liggande 100 m. Väldigt, väldigt roligt. Toppenavslutning på kvällen. Trevligt att marschera tillbaka i lagom tempo (lagom för mina steg det vill säga). Jag tar tydligen väldigt långa kliv jämfört med andra när jag får gå fritt och inte behöver kompromissa och ta korta steg för att andra ska kunna gå i takt. Vägvinnande steg tycker jag – jättekonstiga steg med skumt flygmoment säger de andra… 

Nilsson i skogen

GMU dag 59

Två koppar kaffe fick tillslut även denna dag att starta. Den runtvandrande förkylningen har återkommit till mig men fred och frihet ska likväl försvaras. Inledningsvis i en korridor där BRAK bland annat bestod av 8 × 55 sekunder i stående anläggning. Det vill säga, stående med sin AK 5:a som om man ska skjuta. Svider skönt i musklerna efter ett tag. 

Kängor på, gymnastikskor i handen och idrottshallen i sikte. Dags för ytterligare praktisk skyddsvaktsutbildning under ledning av Löjtnant Gött Mos. Förnämligt. Särskilt då vi även skulle hjula och göra kullerbyttor. Något jag, utan överdrift, var bäst på i plutonen. Undrar om förmåga till avledande manövrar/ förvirra motståndaren kan kompensera för andra brister? Dock tränar vi för krig, inte mot OS så mitt shining moment var snart förbi. 

Tyvärr var närkampen det också eftersom detta var vårt sista pass i gymnastiksalen. Jag vet att alla med mig kommer sakna Lt G-M både som person/instruktör och som ord. Högst moralhöjande tillrop som dock lever vidare i plutonen genom konstant användning. Precis som sergeantens ”helt jävla rätt och riktigt”, fänrikens snärtiga huvudvridning samt fun facts  (”det är därför han är chef!) och fysfänrikens ständiga påminnelse i form av muskelvärk över tiden och diverse bevingade ord. 

Nåväl. Efter lunch fortsatte vi med skyddsvaktstjänst utomhus. Också detta var mycket givande. Olika scenarior övades och vi tassade upp och ned på våldstrappan efter bästa förmåga. Vi fick även vara figuranter åt varandra vilket var väldigt, väldigt roligt. 

Dagens övningar är färdiga men kvällen är ung och utanför grindarna finns otaliga skogar som ropar på mig. Till en av dessa är jag på väg i skrivande stund. Hur det är möjligt att inte få nog av frisk luft i armén vet jag inte men jag ser fram emot en civil skogsmulle-kväll med vovvarna. 

Ni som läser vet ju (väl?) att jag jobbar som fotograf och driver egen kommunikationsbyrå vid sidan av (och innan) den militära grundutbildningen. Ikväll ska jag få kombinera ett par av sakerna jag gillar mest i form av att recensera en ny bok om just friluftsliv. Var passar det bättre att göra än framför en eld? 

Eftersom boken även handlar om överlevnad ser jag fram emot att vässa mig lite extra inför GMU:s slutövning Aldrig Ge Upp. 

På återseende, kanske redan ikväll här men definitivt på min Instagram.

Den förberedde överlever! 

Äventyr Bushcraft Friluftsliv Nilsson i skogen

”Vildmark” av Lars Fält – Inlägget presenteras i samarbete med Bonnier Fakta

Detta inlägg är ett annonssamarbete med Bonnier Fakta 

Köp boken Vildmark av Lars Fält hos Bokus för 195 kr (Ord. pris 215 kr)

Det första andetaget efter att huvudet kommit över ytan i isvaken är svårt att dra ned i lungorna. Kroppen skakar av köld. ”Du får inte komma upp förrän du lugnt kan be om det”, säger instruktören som torr står uppe på isen. Det är vinter i Hemavan och snön ligger djup på marken. Med en rejäl ansträngning får jag kontroll på andningen och kan be om att få komma upp ur vattnet. ”Dit ut ska du”, säger han och pekar rakt ut i skogen. 

”Ta dina kläder. Gå 500 meter, vi hämtar dig om 24 timmar”. Dyngsur och med hår som redan blivit istappar fipplar jag på mig kläderna och tar den lilla utrustning vi tillåtits ha. Fyra överlevnadsdygn i liten grupp är avklarade. I och med badet i isvaken startar det avslutande provet. Ensamdygn i norrländsk vinterkyla.

I år fyller jag 30 år. Jag var runt 15 år när jag började gå överlevnadskurser och köpte mina första böcker om friluftsliv. Lars Fält stod som författare på flera av dem. Nu har hans senaste bok släppts på svenska. Vildmark – En överlevnadshandbok i nordliga skogar heter den. Kunskapen den mannen besitter imponerar. Han har bland annat grundat Försvarsmaktens överlevnadsskola och om jag kan lyckas gå bara en liten bit i hans fotspår så kommer jag vara nöjd.

Boken ”Vildmark” av Lars Fält, grundare av Försvarsmaktens överlevnadsskola.

Eftersom jag hade kvällspermission passade jag på att ta med mig boken, min kokkaffepanna, Lemmelkaffe, emaljmugg och andra livsnödvändigheter ut i skogen. Mer än så behövs inte för en förnämlig onsdagskväll. Äventyret finns runt knuten och så vidare.

I boken skriver Lars Fält om det norra barrskogsbältet. Tajgan. Om hur man som frilufsare kan göra för att överleva och njuta på naturens villkor. Om vad som finns att lära från folk som i alla tider bott och verkat i dessa områden. Han skriver också konkret om allt från konsten att göra upp en eld till vilken utrustning som ska packas inför en utfärd. Ett kapitel heter Färdigheter i skogen. Dessa sidor borde gå rakt in i läroplanen för skolungdomar. Ätliga växter och annan överlevnadskunskap gås också igenom. Liksom hur svår kyla kan hanteras.

Uppenbarligen överlevde jag ensamdygnet i snön. Fortfarande har jag massor kvar att lära. Boken Vildmark är en källa till kunskap. I framtiden är min förhoppning att utbilda mig till överlevnadsinstruktör i Försvarsmakten. Nästa steg blir naturligtvis att klara av GMU:s sista steg – Aldrig Ge Upp. 

Tills dess läser jag vidare och fortsätter spendera så mycket tid som möjligt utomhus. Den förberedde överlever. Och, som alltid: Mest tid i skogen vinner.

Köp boken Vildmark av Lars Fält hos Bokus för 195 kr (Ord. pris 215 kr)