Monthly Archives

juni 2017

Estland Resor & Guider

Övergivna kärnvapenbaser i Estland

Regnet vräker ned när vi rullar längs med den gropiga grusvägen mot raketbasen Kadila i Estland. Här tjänstgjorde en division från the 304. Missile Regiment of the Soviet Guards från 1960-talet och framåt. Bland annat fanns missiler av typen R-12 i Kadila. Missilerna kunde flyga 2 000 km bärandes kärnstridsspetsar om 1 eller 2,3 megaton.

År 1985 hade USA 23 000 kärnstridsladdningar, Sovjetunionen 44 000. En våldsam kapprustning pågick och en slutgiltig konfrontation verkade oundviklig. Men så blev det inte. 1987 slöts ett avtal mellan USA och Sovjetunionen om att eliminera alla medeldistansraketer. För den som vill veta mer rekommenderar jag Peter Handbergs bok  Undergångens skuggor – missiler och möten som berättar om den tid när det i Baltikum fanns nog kärnvapen för att utplåna allt liv på jorden.

Sedan 1978 står basen Kadila övergiven i skogen och många byggnader har rasat samman eller rivits. Ett par hangarer finns dock kvar att beskåda. Basen är öppen för allmänheten så vem som helst kan åka dit. Det finns dock ingen information på plats eller någon entré eller liknande. Hugade kan ta del av mer fakta om basen, liksom en karta här.

Vi har besökt ett femtontal övergivna baser runt om i de baltiska skogarna. Sorgligt nog försvinner dem i rask takt. Husen rasar, lokalbor plockar tegel och vissa militärbaser rivs av länder som förståeligt nog inte nödvändigtvis vill påminnas om den sovjetiska ockupationen. Andra hangarer används numera civilt som förråd och området utanför som virkesuppläggningsplats.

På en utav de andra baserna gjorde vi postapokalyptisk plåtning för att visa upp produkter som säljs av ett av företagen som är kunder till mitt företag.

Nilsson i skogen

Halvdagstur med hunden

Semestern känns redan långt borta. Nu ska det köttas rejält sista månaden på både jobb- och träningsfronten. Inledde dagen med att jobba för en ny kund, ett gigantiskt tysk/amerikanskt företag. Har precis kört ett svintungt pass med min tränare och sitter nu på tåget till Malmö. Ska jobba där nere ett par dagar med den nya tjejen jag anställt.

Söndagen var trevlig vilket ni kanske såg på Instagram. Frukost, jobb och träningspass innan 9. Sedan tråkig städning.

Tog sedan med mig Flexie ut i de sörmländska skogarna. Först fick hon gå ett ganska långt spår. Fantastiskt snygga markeringar men bitvis slarv i spåret. Förut var hon noggrannare i spåret men bommade markeringarna. Nåja vi kör vidare!

Kokkaffe, kamera och ett liggunderlag att sitta på förgyllde sedan eftermiddagen.

Passade även på att ta ett par bilder till företagets kunder. Gillar enligt stående att förena nytta och nöje.

Flexie var så himla nöjd över att få egentid med matte utan unghundarna <3

Bra söndag!

Friluftsliv Mat

Harsyra i matlagning: lax med skogstouch

Harsyra är en av mina favoritväxter. Jag minns hur gott det var att tugga på dem i skärgården som liten och nu har jag turen att bo i en skog fylld med harsyra. Ibland kallas växten surklöver, ibland skogens barometer eftersom den vecklar ihop sig strax innan det börjar regna.

Det är oxalsyran som gör smaken sur och på grund av syran ska man inte trycka i sig för mycket harsyra på en gång. Allra godast är de färskaste, ljusgröna bladen på vårkanten men de andra duger gott och funkar utmärkt som tillbehör vid matlagning och i sallader. Eller så klipper du ned dem i en tillbringare med vatten och is.

Efter marschträningen igår stannade jag till i en granskog på andra sidan kalhygget som gränsar till vår mark för att plocka med mig harsyra hem till middagen.

Resultatet blev chililax med couscous, broccoli och en näve harsyra. Precis som med egenplockad svamp i maten så gillar jag är det smakar skog – på ett bra sätt! Tänk att sitta vid en sjö och laga till en motsvarande rätt med egenfångad, färsk fisk…

Nilsson i skogen Träning Vandring

Marschträning med FMTK

Träna på att gå med packning. Det är det vanligaste träningstipset jag fått inför GMU av vänner som jobbar inom Försvarsmakten. Passande nog knatar jag allt som oftast runt i kängor (långa hundpromenader med tre schäfrar…) men då brukar jag ju inte ha en tung ryggsäck utan bara packa vatten, mat och förstärkningsplagg. Således har jag ökat på marschträningen under våren.

Skogen är vacker oavsett årstid här i Sörmland tycker jag. Hur som helst så har jag använt appen FMTK (Försvarsmaktens träningsklubb) en hel del (22 pass) även om jag kört vissa pass med Runkeeper istället + träning med PT 1-2 ggr/vecka. Appen är gratis och det finns hundratals pass av olika slag att köra. Rent praktiskt så innebär ett ”pass” i appen att användaren får instruktioner om vilka övningar som ska göras och hur många gånger de ska utföras. Kondition, rörlighet och styrka är passen uppdelade på.

Jag följer ett träningsprogram som heter ”Inför militär grundutbildning” och idag stod marschträning på schemat. I ryggsäcken tryckte jag ned en 10 kg viktplatta plus vatten och lite extrakläder. Flexie följde med och vi hade en trevlig tur. Efter 7 km gjorde vi en live stream på mitt Instagramkonto @nilssoniskogen. 

Fördelar och nackdelar med träningsappen FMTK

+ Planerade pass betyder att man själv slipper tänka och bara kan köra

+ Utformat för att förbereda kroppen på tjänstgöring i försvaret – och det passar ju mig

+ Tydliga instruktioner kring övningar

+ Roliga pass och övningar jag aldrig testat förut

– Appen hänger sig ibland och vill inte starta, den kan också stänga av sig om man pausar ett marschpass och då loggas inte resultatet

– När man vill ”swipa” till nästa omgång övningar kommer man i 8 fall av 10 råka halka in på övningens instruktion istället för att komma vidare. Varför inte bara ha ”swipe höger = instruktion” och ”swipe upp = nästa set”.

– Om man missar ett pass i ett träningsschema så ”senareläggs” inte hela programmet utan veckan efter fortsätter programmet som om man gjort alla pass innan. Det är ju dumt eftersom belastningen ökar stegvis.

– /+ Skickar också en tanke till de företag som investerat miljoner i att ta fram appar och tjänster inom träning för att sen få denna feta käftsmäll. Jag gillar appen i sig, jag gillar försvaret men jag gillar inte att en myndighet skapar en skattefinansierade produkt och sedan släpper den på marknaden och uppenbart snedvrider konkurrensen.

Avslutade promenaden med att plocka harsyra. Vad jag hade den till visar jag imorgon!

Campingbuss Resa med hund Resor & Guider

Att bygga om en Volkswagen LT35 till campingbil (van conversion)

Vi kör dit vi känner för och stannar till om något spännande dyker upp. En vag resplan finns men allt som oftast kastas den på ända. Ett gäng kartor i handskfacket och så iväg. Tälta har vi gjort i flera veckor, år efter år men så för två år sedan var det dags för en uppgradering. Fredrik scoutade på Blocket och så en iskall vinterkväll rullade vi iväg till Arboga för att köpa en nedgången Volkswagen LT35.

Det mekaniska arbetet var omfattande och det har som tur var Fredrik stenkoll på. Han slet i timmar med allt från rostlagning till att installera solpaneler (solceller 200 watt + en inverter till 230 volt) som laddar batterierna och gör att vi kan ha ett kylskåp. Tillsammans ritade vi upp inredningen och snickrade bäddar med förvaring och hundburar under, ett kök och ett skåp som Fredrik i år uppgraderade med en snygg lucka.

Här kommer bilder på hur bussen ser ut just nu. Framöver ska vi fortsätta att uppgradera med ytterligare smarta förvaringslösningar och möjlighet att fästa last utanpå/ovanpå/under bilen.

Campingplats i norra Estland. Bakifrån syns kylskåpet (ett kompressorkylskåp) till vänster och Fredriks eminenta skåpslucka ovanför. Framöver skriver han nog ett mer tekniskt fokuserat inlägg kring bussen på www.utiskogen.se.

Till vänster ser ni vårt inbyggda kök. (Ett gaskök från Biltema). Under har vi matförvaring. Den ena sängen är högre för att rymma en hundbur under medan den andra är lägre för att också fungera som soffa.

Border ser ni i nedvikt läge. Sidodörren är till höger och vi kan sitta vid bordet och spana ut med öppen eller stängd dörr.

En tydligare bild på ned lägre sängen samt en glimt av Flexies bur som nu används av minstingen Müsli. De stora åker med hundsäkerhetsbälte.

Med bakdörrarna öppna får vi en sån här fin utsikt. Vi har förresten klätt in madrasserna i M90-tyg från Röda Stjärnan (där Fredrik jobbar). Slitstarkt och bra för oss som reser med tre schäfrar.

Gardinen kanske inte matchar i färg men den är rätt trevlig ändå. Kolja och Flexie sträcker ut sig. Framförallt Flexie älskar campingbussen. Förmodligen kopplar hon ihop den med ledighet och en matte som är tillfreds med livet <3

Estland Resor & Guider

Vidunderligt vackra Viru träsk i Estland

Tallarna står glest i blåbärsriset i skogen som omger Viru träsk. Doften av sommarskog är nästan bedövande. Vi befinner oss i utkanten av nationalparken Laheema, mindre än en timme från Tallinn. En vältrampad, bred stig leder från parkeringen ned mot träsket.

Hundarna är kopplade och vi går iväg ungefär samtidigt som en turistbuss med japaner rullar in på parkeringsplatsen. Deras mål tycks vara fågeltornet så vi ger oss ut på en extra runda i skogen för att slippa trängas med busslasten.

När vi ser dem gå kliver vi själva fram till trägången som sträcker ut sig över träsket.

Magiskt vackert med träsklandskap. Flexie tog sig ett par smygdopp. Önskar att vi själva kunde badat men det stod badförbud på en skylt. Det hindrade dock inte de lokala förmågorna.

Den breda trägången som ledde till fågeltornet byts därefter mot spångar. Det tar ungefär en timme att gå runt hela träsket. Det är sällan jag gillar platser som klassas som ”sevärdheter” men Viru var verkligen sevärt. Jag vill absolut återkomma, gärna i gryningen för att njuta av miljön och fota. Hit borde också min fågelskådande far ta sig tycker jag.

Efter träskturen åkte vi vidare norrut, ut på en udde där RMK anlagt en gratis campingplats. Vi grillade korv och tog det lugnt. På nästa resa vill jag spendera fler dagar i Laheema national park och prova ett par av de vandringsleder som finns där. Nu for vi istället genom ösregnet söderut på raketbasen i Kaldi, men mer om det i ett kommande inlägg.

Estland Resa med hund Resor & Guider

GUIDE: Hundvänliga Tallinn och konsten att åka färja med schäfrar

En grupp rysktalande turister skrattar, pekar och tar bilder när vi rastar hundarna på Tallink-färjans däck. Vi är på väg till Estland hela familjen. Flexie, Kolja och Müsli är tre lagom stora schäfrar. Och så Fredrik och jag.

På bildäck står vår Volkswagen LT35, en transportbuss vi på egen hand byggt om till campingbil. På båten finns djurhytter som jag faktiskt gillar bättre än de vanliga eftersom de inte har heltäckningsmatta. Flexie är van resenär och kissar glatt på däck medan vi glider ut genom Stockholms skärgård mot Estland.

Det är inte första gången vi beger oss österut för sommarsemestern. I själva verket är det här sjätte gången vi åker. De fyra första somrarna tältade vi och tog ibland in på vandrarhem eller hotell. I år blir den andra färden i den ombyggda bussen. Det är också första gången vi startar färden i Tallinn med tre hundar.

Nu tar vi en snabb titt på hur resan med Tallink var:

Müsli, vår yngsta förmåga, var inledningsvis lite skeptisk men som den stencoola hund hon är så anpassade hon sig kvickt och nosade ivrigt runt på däck.

Hela flocken samlad, bra träning för vovvarna att bara chilla i nya miljöer. Dom gjorde stor succé bland medpassagerarna kan tilläggas.

Att tänka på för dig som vill åka färja med hund

– Packa hundarnas mat i påsar med rätt mängd. Det blir mycket smidigare så.

– Ta med en anti-spillskål, praktiskt i de små hytterna plus bra om båten gungar.

– Ta med bajspåsar (ibland finns det påsar på däck men räkna inte med det).

– Lådan där hundarna kan rastas är väldigt liten på båten till Tallinn (på Riga-båten är den större). Således kommer hunden sannolikt göra behoven på själva däcket. Inga problem där men plocka upp.

– Extremt viktigt: ta med pass och vaccinationsintyg (särskilt viktigt med rabies).

Kommentera gärna om du har några frågor om att resa utomlands till Baltikum med hund!