Alla inlägg om GMU

Friluftsliv & bushcraft

Följ mig på Instagram

BU Grönt är skönt

Soldaterna har anslutit 

Nu har de nybaskrade soldaterna anslutit till plutonen och jag har äntligen min grupp samlad. Under en vecka ska vi lösa uppgifter tillsammans innan vi bryter för julledigt. Mycket trevligt med nya kamrater är det hur som helst. 

När denna kyliga måndag grydde slapp vi undan poplinstället. Istället stod trupputbildning på dagsprogrammet. Fortsätt soldatutbildning står på schemat hela veckan och när dessa dagar är slut hat vi lärt dem allt vi kan, hehe. Snödräkt på, framåt!

Som den riksnörd jag är har jag en norsk snöblus hemma. Trevligt på vintern och kanske kommer den till nytta om jag ska börja jaga. Njöt av snön hemmavid igår efter att vi överraskande fått en dags permission på söndagen. 

Kaffe, sol och söndag. Behövs inte mycket mer. Ganska komiskt är dock att plutonens orcher mer eller mindre tycker jag är galen som frivilligt bygger bivacker och sitter ensam i skogen på ledigheten. Själv tycker jag som alltid att mest tid i skogen vinner! 

Campingbuss Estland Friluftsliv Nilsson i skogen Resa med hund Resor

Resa med hund: Tallinn på fyra tassar

Östersjöpärlan Tallinn välkomnar både två- och fyrbenta. Med sin sagolika innerstad, trendiga trähuskvarter, omvälvande historia och närhet till naturen är den estniska huvudstaden ett utmärkt resmål för dig med hund.

En grupp rysktalande turister skrattar, pekar och tar bilder när vi rastar hundarna på Tallink-färjans däck. Vi är på väg till Estland med våra tre schäfrar. På bildäck står vår Volkswagen LT35, en transportbuss vi på egen hand byggt om till campingbil.

Müsli på Tallinkfärjans däck under färden till Estland.

På andra sidan Östersjön väntar en liten, hundvänlig huvudstad. I den stora parken Kadriorg tar vi en lunchpromenad så snart vi kört av båten. Runt parken ligger stora villor med prunkande trädgårdar. Just här känns stadens sovjetiska arv avlägset. I förorterna Mustamäe och Lasnamäe är det annorlunda. Under efterkrigstiden (ca 1960-1970) växte höghusförorterna fram i stark kontrast mot den världsarvslistade innerstaden. Vid denna tidpunkt var Estland en sovjetisk republik men flertalet länder har vid olika tillfällen ockuperat landet, Sverige inkluderat. Mellan 1561 och 1721 var landet en svensk Östersjöprovins tills freden i Nystad när landet blev en del av Ryssland.

Efter det estniska frihetskriget, som slutade i januari 1920, blev landet självständigt men friheten togs snart ifrån dem. Den 21 juli 1940 ombildades Estland till en sovjetrepublik som sedan ockuperades av Tyskland mellan 1941 och 1944. Då föll landet åter i storebrors händer. Självständighet deklarerades återigen den 20 augusti 1991 men ryska styrkor fanns kvar i landet ända till sommaren 1994. Utav den sovjetiska ockupationen finns spår fortfarande kvar, bland annat i form av övergivna kärnvapenbaser. Du kan läsa om ett av mina besök dit här.

 

Den övergivna raketbasen Kadila i Estland.

Hundvänligt i Tallinn

Vi går längs strandpromenaden tillbaka mot innerstadens äldsta delar. Här känns Tallinn som en mysig sagostad med kullersten, smala gränder och pastellfärgade hus. Flera restauranger välkomnar hundar. Favoriten är indiska Chakra. Hit återvänder vi varje gång vi är i Tallinn för att äta kryddiga grytor. Vovvarna får vatten serverat utan uppmaning om det.

Ett par kvarter bort på gatan Lai ligger den minimala baren Koth. Bakom bardisken står en äldre, vithårig man. Han är alltid lika välkomnande gentemot hundar, trots att våra tre schäfrar tar upp en rejäl bit av golvet i den lilla lokalen. Vid bordet intill sitter en kvinna som berättar om sin vita herdehund. En annan dam kommer fram och säger att hon är från Tallinn men bor på Mallorca. Hon har också hund. Med hund blir det många tillfällen till att prata med lokalbor.

Trendkänsliga Kalamaja

En kort promenad från gamla stan, på andra sidan det nybyggda området kring centralstationen Balti Jam ligger Kalamaja. En trähusstadsdel som numera inrymmer ett antal trevliga och trendiga barer, caféer och butiker. Boheem är en av dem. Pannkakor, sallader, pasta och liknande serveras och vovvarna får gärna komma in. Ägarinnan hyr dessutom ut sin lägenhet runt hörnet via AirBnB även till hundägare.

Inte långt bort ligger Telliskivi. Ett kvarter som förr bestod av industrier inklämda mellan bangårdar men som nu fyllts av serveringar, klubbar och butiker. På Kadev Tallrik tar vi plats på uteserveringen. Vi är inte de enda hundägarna som njuter av kvällssolen. På serveringen mittemot sitter en glad beagel med sin matte. Förbi springer en stor fågelhund i sele. Husse åker skateboard bakom. I Tallinn är det oftast självklart att vovven får följa med, förutom på de turistiga ställena inne i gamla stan.

Uteserveringarna i Telliskivi är väl värda ett besök.

Puudel är en annan bar i samma kvarter. Betonggolvet svalkar skönt när det är varmt ute. Bartendern serverar vatten till hundarna, fotar och lägger upp bilden på barens Instagram. Det är skönt att känna sig välkommen även som fyrbent.

Nationalpark och camping

Nästa dag bestämmer vi oss för att sträcka på benen. Mindre än två timmar från huvudstaden ligger nationalparken Laheema och Viru träsk. Gles tallskog, tätt blåbärsris och vältrampade stigar väntar. Runt, och över, själva träsket har gångbroar och träspångar lagts ut. I mitten finns ett fågeltorn med vacker utsikt över det unika naturområdet. På flera ställen i nationalparken finns anlagda campingplaser där det är gratis att slå upp sitt tält. Ett som i vårt fall, parkera husbilen.

Läs mer om utflykten till Viru Träsk här.

 

 

FAKTA

Res till Tallinn med båt

Tallinks färjor avgår från Värtahamnen. Boka en djurhytt samt köp hundbiljett för 150 kr styck utöver din egen biljett. Djurhytten har plastgolv, i övrigt är de likadana som vanliga B-hytter. På däck finns en sandlåda där hundarna kan göra ifrån sig. Den är dock liten, våra gick direkt på däck i stället. Självklart är hundarna kopplade och man plockar upp efter dem. Vi rekommenderar att du tar med bil för att kunna åka till nationalparken med hunden på ett smidigt sätt.

 

Boende i Tallinn

Vissa hotell tillåter hund men långt från alla. Använd en digital bokningstjänst för att söka efter hotell som accepterar hundar. Vi rekommenderar att hyra lägenhet genom AirBnB. Där är det möjligt att filtrera efter boenden där hundar är tillåtna.

 

Vaccinera vovven

Glöm inte att kontrollera vaccinationerna i god tid innan avresa. Tänk på att hunden måste ha rabiesvaccination, vaccinationsintyg och ett giltigt pass med på resan. Kontrollera gärna med ditt försäkringsbolag vad som gäller om hunden skadar sig eller blir sjuk utomlands.

 

Mat och annat smart

Ta med tillräckligt med mat för hela resan. Det är inte säkert att maten din hund är van vid finns på resmålet. Packa också vattenskål, halsband och koppel. Åker du kollektivt i Tallinn finns ibland kravet att hunden ska ha munkorg.

 

Ät och drick med vovven i Tallinn

Kadev Tallrik, Puudel och F-Hoone med flera barer och restauranger som tillåter hundar hittar du i Telliskivi. Läs mer om kvarteret: telliskivi.eu/en/loomelinnak

Puudel välkomnar vovvar.

Koht hittar du i gamla stan på Lai 8. Hundar är välkomna till denna pyttelilla bar med ett enormt ölutbud.

Boheem är caféet nära centralstationen på Kopli 18. Perfekt för brunch. Hundar får följa med in men det finns också en liten uteservering.

En kopp kaffe på Boheem. Olika konstnärer visar sina verk på caféets väggar.

Chakra heter den indiska restaurangen vi alltid återvänder till. Hittas på Bremeni käik 1 / Uus 19. http://www.chakra.ee/

BU Grönt är skönt

Snötyngd maskering och mer omgruppering (Dag 4-5 sambandsövning)

Repetition är kunskapens moder. Mer omgruppering väntade således. Utan rek ingen lek skulle jag själv vilja addera till listan av ordspråk. Medan jag återhämtade i vagnen rekade vår gruppchef med en patrull en ny grupperingsplats. 

BRYT! Ordern kom och vi bröt återigen sambandsenheten. På egen hand tog jag kampen mot de av blötsnö nedtyngda maskeringsnäten. Dessa nedkämpades efter ett par om och men. Masten fälldes och elverket lastades. Den som säger att sambandspersonal lökar vet inte vad den pratar om. Många tunga lyft blir det. Och sedan kommer all tankeverksamhet ovanpå det. Utöver strid såklart. Fast kommer vi i det läget har vi misslyckats med ovan nämnd maskering. Något säger mig att min grupp kommer få leva utan dieselbrännare påslagen. Läge på unt so wieter. 

Upprättandet på den nya platsen var knepigare på grund av den lutande marken. Bergsborren gick varm på stenhällen under mossan. Upp kom den och samband ordnades innan rutintjänst tog vid. Vi fortsatte att lösa uppgift natten igenom. Jag hade postpass 00-04. Klockan 06 kom återigen order om att bryta. 

Därefter framryckte vi tillbaka till regementet och har sedan dess praktiserat the art of vård. Detta skall drivas till perfektion imorgon. Enligt stående är jag ensam på logementet men till min stora glädje hann jag träffa mina soldater och plutonens skytte en snabbis när jag skulle lämna packningen innan vården. Kommer bli så jäkla grymt att komma ut i skogen med gruppen. Tagga! 

BU Grönt är skönt

Omgruppering (sambandsövning dag 3)

Med ett nattligt postpass i ryggen och fältpoesi författad somnade jag åter gott i bandvagnen. Har börjat lägga liggunderlaget på båren. Mycket bekvämt. Upp igen innan 7 för omgruppering. 

Rivandet gick bra men kan givetvis gå snabbare. När jag är samövad med min grupp kommer det gå raskt som bara den. 

Fordonsmarschen varade inte mer än 600 meter. Därefter upprättade vi sambandsenheten igen på platsen jag och kollegorna rekat. Smärtfritt med undantag för lite stenar under jorden och således extra mycket bankande med släggan. Inga konstigheter. Jag knappade radiolänk och RAP och sätt sedan sambandsansvarig 11-16. Ska nu vila och sitter 4 timmar senare ikväll samt patrull under stjärnorna ytterligare senare. 

Ligger i bandvagnen nu och ska återhämta. Trivs fint här ute i skogen! 

BU Grönt är skönt Nilsson i skogen

Sova i bandvagn (sambandsövning dag 2)

Tisdagen grydde tidigt. Klockan 02 närmare bestämt. Patrullerande post stod på schemat men det är inget att gråta över på denna övning. Utan ljud- och ljusdisciplin och utan läge på är det lagom avslappnat. Stagpålarna behagade stanna där vi bankat ned dem, elverket var samarbetsvilligt och sambandsansvarige var vaken. Då återstod bara att koka vatten, dricka varm choklad och njuta av den ensliga månbelysta natten.

Stjärnklart dessutom kunde jag konstatera liggandes på rygg. Nu har jag inte för vana att posta liggandes. Det var situps som skulle göras enligt fänrikens uppmuntran. Tyvärr var den uppmuntrande utmaningen 10 000 stycken under övningen fördelat på gruppen och fördelat på armhävningar och situps. Övriga i gruppen är inte med på banan. Har i skrivande stund hunnit göra 400 armhävningar och 400 situps (fördelat på flera tillfällen). Kommer nog behöva anmäla att uppgiften ej går att lösa… 

Uppgifter som däremot går att lösa var att sitta som sambandsansvarig för första gången. Även här finns rutiner att öva på men det är roligt att vara igång med att lösa uppgift. På tal om lösta uppgifter fick vi tillbaka provet vi skrev förra veckan. Med ganska rejäl marginal godkänt blev resultatet. Det klappar jag mig själv på axeln för.

I övrigt ger Blå Bands Taco Stew även denna gång sig påmind långt efter den avnjutits. Däremot är jag en glad rekryt som fått ut kompletta dygnsrations så det finns gott om snacks. 

Imorgon ser vi fram emot omgruppering. Igår morse rekade jag och förste sgt nya platser. Upprättande av sambandsenhet skall drillas. Repetition är kunskapens moder och så vidare. 

Slut på monologen. Skall återgå till umgänget med elverket. Klart slut!

BU Grönt är skönt

Sambandsövning 

Denna förnämliga måndag inleddes med en härlig joggingtur på 7 km i lugnt tempo. Moralhöjande. Därefter följde bataljonssamling och en snabbt julbord. Brådis då jag och fänriken skulle ut på sambandsövning. Eftersom den inte är taktiskt tillämpad så kan jag med gott samvete skicka en hälsning från min nuvarande plats som är hängandes på en bår i en bandvagn. Detta är alltså min sovplats ett par timmar. Jag är inte skadad. Går på patrullerande post i natt. Bäst att sova lite. Jordnötter först bara.

BU GMU Grönt är skönt Nilsson i skogen

#givaktochbitihop – Det räcker nu! (Försvarsmakten & Me Too)

Jag är en av 1 730 kvinnor som skrivit på uppropet #givaktochbitihop. Personligen har jag inte utsatts för trakasserier. Däremot står jag i solidaritet upp för och med dem som har det. Gränsen mellan vad som är okej och inte okej är för de flesta av oss tydlig. Uppenbarligen finns dock ett stort antal personer inom Försvarsmakten som behöver stanna upp och fundera på vad fan det är dom håller på med.

Förtryck och tystnadskultur skapas inte av några få rötägg. Det är ett strukturellt problem. Att inte säga ifrån betyder i praktiken att dåligt beteende får legitimitet. Det blir vardag helt enkelt. Gemensam tystnad talar.

Om du som soldat, sjöman, officer, frivillig eller civilanställd inte skriver under på, och lever och verkar utifrån, den gemensamma värdegrunden har du inget i Försvarsmakten att göra. Det har ÖB varit tydlig med i den omedelbara responsen på detta upprop.

Just nu behöver vi stanna upp och lyssna på de hemska berättelser som delas. Utan att ifrågasätta eller skuldbelägga de som utsatts. De som behöver ifrågasättas är förövarna och organisationen inom vilken dessa tillåts verka utan repressalier. Vi behöver också fundera på hur vi kan arbeta framåt. Långt ovanför huvudet på mig som rekryt arbetas det för fullt med helhetsbilden.

Nere på gräsrotsnivå finns dock mycket vi kan fortsätta göra. Sådant som vi redan gör i min pluton. Ett par framgångsformler som jag reflekterat över mycket under min tid i grönkläder och som jag tror lagt en mycket god grund för min GMU-pluton är dessa:

  1. Ett vettigt och blandat befälslag med genuint bra värderingar och föregångsmannamässigt ledarskap/beteende. Vi gör inte som ni säger, vi gör som ni gör. När kompetenta kvinnor och män utbildar och leder trupp över tiden utan att göra skillnad på kön och utan att göra värdegrund till en separat fråga blir resultatet bra.
  2. Blandad grupp med rekryter avseende ålder och kön. Hos oss var det rejält blandat med flera tjejer och ett ålderspann på 18 till 33. Det bäddar för att bra arbetsklimat och ett fint socialt sammanhang.
  3. Manliga befäl som blir förebilder. Speciellt en manlig fänrik hos oss har spelat stor roll som förebild för killarna (och tjejerna) hos oss. Hans kompromisslösa sätt att se på dessa frågor och fullt ut leva som han lär tror jag har lagt en extremt viktig grund hos killarna jag gjorde GMU med. Det är en obekväm sanning, men likväl en sanning: i den absoluta majoriteten av fallen är det män som förtrycker, förnedrar och trakasserar. Det är killarnas beteende och värderingar som måste bli vettiga från start. Min personliga uppfattning är att när män genom vettigt beteende går i framkant och visar rätt väg så kommer pojkarna följa efter.
  4. Öppen dialog oss rekryter emellan. Det må låta stelt och klyschigt men det absolut bästa hos oss tror jag är att vi genuint pratar med varandra om de här frågorna. Ibland undrar jag om jag haft tur med killarna i min pluton men vi har haft så himla många bra och vettiga samtal om de här frågorna. Alltså genuina konversationer, inte ”Strimma C”-framtvingat prat. Jag tror att det här är det absolut viktigaste. Att prata tillsammans, killar och tjejer, och sedan gå ut och lösa uppgifter tillsammans under ledning av befäl med en korrekt moralisk kompass.

sikt tror jag inte heller på separata nätverk för män respektive kvinnor utan det är i mötet mellan oss som verklig förändring sker. Jag blev personligen asförbannad när jag som kvinna (och alla andra kvinnliga rekryter på kompaniet) tvingades lämna truppen under den första fältveckan för att gå på en träff för bara tjejer. Jag vet att det var välmenat från kompaniledningens sida, jag förstår deras perspektiv men det landar så himla fel att göra en sådan separation. Fel tid och plats. Och därefter ordnades inte ett enda motsvarande möte där både killar och tjejer kunde delta. Min huvudtes är: jämställdhet är INTE en kvinnofråga.

Jag vet att jag bidrar bättre till lösningen på detta strukturella problem genom att lösa uppgifter över tiden tillsammans med min pluton (dvs både tjejer och killar) och att alltid vara beredd på att säga ifrån, förklara, ifrågasätta och driva frågorna framåt i gemensamma forum. Allas behov ser dock olika ut och det har jag full respekt för.

Tillägg: Jag är så jävla förbannad och måste göra ett tillägg nu ett par timmar efter publicering av det här inlägget. Läste precis ännu en berättelse från en utsatt kvinna. Hon blev våldtagen under sin grundutbildning av ett av sina närmsta befäl. Det är så sjukt. Bara utifall att någon förtappad själ inte förstår allvaret i det här uppropet eller varför det behövs. 

Om det är något inlägg jag verkligen skulle uppskatta kommentarer på så är det på detta. Vad tycker du? Vad är framgångsfaktorer i jämställdhetsarbetet enligt dig?

Nu räcker det. Det är dags för förändring. 

#givaktochbitihop

Kvinna? Man? Soldat!

BU Grönt är skönt

Bergsborr 

Krigsdagboken bör (läses som skall) uppdateras och således följer en sammanfattning: 

– Klart bakåt i bandvagnen. Det vill säga göra klart installation, driftsättning och sedan funktionskontroll av systemet. Uppenbarligen ingår att detta ska ha ett taktiskt namn: klart bakåt… 

– Teoriprov: Svarade på allt men blev ett par friskt vågat hälften vunnet. Återstår att se om det gick vägen eller inte. 

– Bergsborr. Upplyftande och roligt. Ge mig en berghäll eller en sten så löser jag uppgift. 

Imorgon ska vi lära oss reka. Sedan blir det permission för mig! Blir trevligt. Den skall spenderas i skogen såklart.

BU Grönt är skönt

Övningsförberedelser

Bandvagnen stod troget och väntade imorse. Installationen fortskred och utrustningen protesterade lite mindre idag jämfört med gårdagen. Nästa vecka går vi ut på övning. Övningen avslutar denna mastiga 8-veckorskurs och det ska bli trevligt att känna skog under kängorna igen. Fältlivet  <3

Sitter för närvarande på en motionscykel och värmer upp. Skall fokusera på lite kärnfull fys. På återhörande!