Alla inlägg om Försvarsmakten

Alla inlägg om friluftsliv

Östeuropa: reportage & guider

Grönt är skönt Jobb i Försvarsmakten Nilsson i skogen

Fältvecka, orientering och uppdatering inför Trident Juncture

I sömnen ropar de på mamma, beordrar kamraterna ställa upp och drar hela EOBUSARE så gott som felfritt. I vaket tillstånd är blicken stirrig, pannan svettig och händerna fippliga över tid. Rekryterna har genomlidit de första veckorna med mycket möda och stort besvär. En sjuhelvetes utveckling i positiv riktning har de också gått igenom. Uppenbarligen är grävandet av ståvärn stärkande för kropp och moral.

”Slutövningen” Aldrig Ge Upp närmar sig med stormsteg och bedömt är jag den som är mest taggad. Det kommer bli fruktansvärt kul att truppföra och se hur alla beter sig när det råder brist på det mesta utom uppgifter som ska lösas och sträckor som ska marscheras. Chop chop, längre steg oftare!

När det delmålet är avklarat närmar sig regementets dag och soldaterinran. Regementets dag är ”öppet hus” så jag föreslår att samtliga tar sig till Enköping den 6 oktober. Jag jobbar och hoppas få träffa så många glada föräldrar till mina rekryter som möjligt och givetvis hoppas jag att allmänheten tar sig dit också. All information till allmänheten finns på Facebook.

I övrigt har ansökningsprocessen till officersprogrammet (SOFU) hoppat ytterligare några hack i rätt riktning. Intervju genomförd på förbandet och nu återstår det att se om jag står mig i konkurrensen. Det civila mörkret lockar inte alls så det vore fint att veta att året som BFA-instruktör bara är början på den gröna karriären.

I övrigt är det klart att jag åker på Trident Juncture, den gigantiska NATO-övningen i Norge. Jag lämnar rekryterna (som ska gå högvakt respektive genomföra vagnsutbildning med de andra instruktörerna i befälslaget) och ansluter till den anställda främre ledningsplutonen. Får dessutom äran att öva i min befattning sambandsgruppchef. Ser extremt mycket fram emot att lära mig massor av alla i gruppen och plutonen.

Slutligen kan ju dagens höjdpunkt sägas vara att ingen rekryt blev kvar i skogen efter orienteringspasset. Åtminstone något av min utbildning i karta och kompass verkar de ha tagit till sig. Givetvis tillsåg jag att de hade gott om tid för pannkakslunch i matsalen.

För helgen höger, vänster om!

GMU Grönt är skönt Jobb i Försvarsmakten

Larmmina, kompanifys och glada rekryter

Redigt med måndag. För egen del inleddes den med kompanifys i det underbara måndagsvädret. Inget går upp mot att möta veckan tomatröd i ansiktet och med svetten lackandes innanför den ack så tjusiga grå t-shirten med M90-mönster. Längtar ej efter poplinstället.

Eftermiddagen var lika trevlig den eftersom den tillbringades med rekryterna. Efter en kort marsch ut i terränglådan utbildade jag dem på larmmina 2. Ingen drog av den av misstag och samtliga fick öva på att hantera den på rätt sätt. Återstår att se om de kan lösa ut uppgiften att larmminera under nästa fältvecka. Utöver några längtansfulla blickar mot grinden när vi passerade så tycks dem inte ha allt för mycket emot att ha återvänt till regementet efter helgpermissionen.

Schemat är fortsatt fulltankat och jag har fortsatt världens bästa jobb. Imorgon ska jag dessutom få marscha längre med dem än tidigare. Det ser åtminstone jag fram emot. Rekryterna däremot verkar uppleva att jag tar långa steg lite väl ofta…

Grönt är skönt Jobb i Försvarsmakten Nilsson i skogen

Fystester och prövning inför officersprogrammet

Tiden framrycker med hast och rekryterna är nu en månad in i den grundläggande militära utbildningen. Bland annat har de genomfört sin första fältvecka, kämpat genom närkampspass, tillbringar många, många timmar på skjutbanan, övat stridspars strid i skogen och fått en första smak på Radio 180. För egen del var en av höjdpunkterna att utbilda i SERE A (överlevnad). Det är sådan kunskap som varje redig individ bör ha oavsett om framtiden är grön eller skall tillbringas i det civila mörkret.

I övrigt har jag genomfört tester inför officersprogrammet. Jag söker SOFU. Det vill säga den förkortade utbildningen till taktisk officer för dem som redan har en universitetsexamen. Det var min plutonchef som sa att jag skulle söka och det ettåriga programmet passar väl in i livet just nu  så jag hoppas verkligen jag blir antagen. Detta år som instruktör på GU (BFA) kommer ge bra erfarenheter och efter utbildningen vill jag tillbaka till Rasbo kompani igen <3

Fystesterna var samma som alla grönklädda gjort vid mönstring/antagningsprövning. Det är oklart om det kommer bli fler tester men dessa gjordes på Rekryteringsmyndigheten. Cykel, isokai, läkarundersökning, hörsel- och syntest, inskrivningsprov (datortester som felaktigt kallas IQ-test av många) och psykologsamtal. Jag är mest nöjd med förbättringen på isokai. Drog en sketen trea innan inryckning och nu drog jag en stark sexa, nästan sju. Psykologsamtalet var mer djupgående än vid mönstring men det gick bra. Vet inte poängen därifrån, har ju mönstrat två gånger tidigare, och båda gångerna fick jag 9.

Cyklingen gick sådär, cyklade en sexa. Hade jag haft mer förberedelsetid hade jag kört mer spinning. Dock var kravet en fyra så det gör inget att jag ”bara” cyklade en sexa. Datortestet är inte min grej och jag var rejält nervös veckan innan. Trodde officersdrömmen skulle dö redan där men skrev en sexa vilket är kravet. Good enough helt enkelt. Nu går jag och väntar på att förhoppningsvis bli kallad på intervju.

I övrigt är det väldigt roligt att se hur rekryterna förbättras över tid. Vi har mycket kvar att jobba på men jag känner förtröstan! De verkar taggade (och tillräckligt nervösa) inför Aldrig Ge Upp och det ser ut som om jag kommer få truppföra under den övningen. Det är verkligen det bästa med det här jobbet, att vara med truppen.

Grönt är skönt Jobb i Försvarsmakten

Första veckan med rekryterna

I måndags ryckte drygt 240 rekryter in på Ledningsregementet där jag jobbar som instruktör. Sedan dess har det varit fullt ös medvetslös. Sängbäddning, skåpsinrättning, excercis, tidspassningsövningar, vapentjänst, vård och gruppdynamik har stått på schemat. De flesta verkar göra sitt bästa och jag ser fram emot att fortsätta trycka på att det viktigaste är PLUTONENS förmåga att lösa uppgift.

Jag har bland annat hållit ett första (mycket lätt) marschträningspass varvat med övningar på rätt åtgärder vid lång och kort rast. Förhoppningvis kommer min devis VAD ÄR RÄTT ÅTGÄRD alltid att eka i bakhuvudet på dem i alla lägen.

Det är fruktansvärt roligt att se varje individ utvecklas och snabbt går det. Att utbilda trupp är verkligen ett helt fantastiskt jobb. Jag har roligt hela tiden. Tror även min tät uppskattade exercis i ösregn idag.

Fänrik Fysmonsters återkomst till regementet bävar rekryterna med rätta redan för. Jag vet att både fänriken och major ”det är ett underbart väder för löpning” kommer sätta skräck i mina värnpliktiga. Och i mig givetvis. Tänker mig fortsatt att Fk Fysmonster bedriver fast och rörlig spaning i terrängen för att säkerställa att tillräckligt många kilometer löps varje vecka.

På tal om träning har jag också kommit igång med styrketräningen tack vare en jävligt grov pansarbasse som bänkar över 150 kg. Där snackar vi grova armar. Ser fram emot nybörjargains. Gillar ju marschträning framför fria vikter men skall tunga lådor med sambandsmateriel lyftas behövs ryggmuskler snarare än kondition rent krasst.

Slutligen hittade jag mitt goda själv på Försvarsmaktens hemsida. Jag förevisar:

Jag utanför Ledningsregementet i Enköping vid inrycket. Foto: Martin Larsson/Försvarsmakten

Här intervjuas för övrigt två av mina rekryter på skjutbanan av Sveriges Radio (KLICK!).

Grönt är skönt Jobb i Försvarsmakten Nilsson i skogen

Inryckning: vad ska man packa och tänka på inför värnplikt

Förmodligen pirrar det i magen på hundratals blivande rekryter just nu. Imorgon kliver ni in genom grindarna och förhoppningsvis är ni en bättre version av er själva när ni kliver ut igen nästa sommar. Jag har fått lite frågor på sistone från blivande kollegor och dessutom en väldigt fin kommentar imorse och därför tänkte jag passa på att bidra med ett par tips och en packlista till dig som ska rycka in i Försvarsmakten.

Vad jag själv packade till inryck finns att läsa här (KLICK!). Står fast vid att det var bra grejer. Mer än så är onödigt för de första två veckorna. Därefter kan man känna vad som fattas. Fingerborgen var guld, det är kärvt att sy kragspeglar. Öronproppar var en liv(sömn)räddare eftersom det alltid var någon som snarkade. Tamponger var också smart, bökigt att behöva sticka iväg och köpa, skönare att ha dem i skåpet direkt. Våtservetter var guld redan på första fältveckan för att få bort maskeringsfärg.

Försök att behålla lugnet. Du behöver inte tänka på något annat än att vara på rätt plats, i rätt tid med rätt utrustning och rätt attityd. Gör sedan ditt bästa så kommer det räcka. Hjälp varandra, ibland är det du som har extra energi, ibland behöver du en knuff i ryggen. Och var inte den där som segar på morgonen och gör gruppen sen till frukosten. Upp och hoppa, på med uniformen, sträck sängen och iväg. Så svårt är det inte.

Kommentarer som denna får mig att vilja fortsätta skriva här på bloggen. Ska du rycka in och undrar något är det bara att skriva en kommentar.

Hej! Jag är nu 22 år och har testat två olika utbildningar, var otroligt skoltrött och omotiverad för båda så det blev bara att hoppa av. Nu innan det blir att söka nytt jobb när sommarjobbet tar slut så började jag och familjen prata om Försvarsmakten. Den har nog legat i mina tankar ett bra tag, men det har gått i stil med “det är ju bara de där coola, vältränade, passionerade och kunniga människorna som gör det, inte jag”. Men ändå så nästan hips, vips, så har jag nu anmält mig för prövning den 7 Augusti och jaa… Är sjukt nervös och tränar cykling och marklyft som bara den!
Ville bara säga tack för alla dina blogginlägg om dina dagar i GMU! Hjälpte mig med nervositet och lite mer verkligheten av det hela.
Så tack! Och om du har några tips utöver de som du redan skrivit om innan prövning och själva GMU:n så är det bara att skriva!
Tack igen!!

Inför antagningsprövningen är just cykling mycket bra att träna på. Man blir som bekant bra på det man gör och av någon outgrundlig anledning genomförs konditionstestet på mönstringen på cykel. Kanske är det dags att väcka cykelskytteplutonerna till liv igen… hur som helst. Cykla, gärna intervaller och egna versioner på maxtest inför provdagen. Gör marklyft men också drag till hakan med skivstång och clean pulls som är ungefär ett marklyft men som avslutas med att även axlarna dras upp. Styrkelabbet har bra träningsprogram och när du är grundtränad, se till att göra få reps med tunga vikter eftersom det mer liknar isokai-draget. Begåvningstestet (på dator) går inte att träna på säger TRM men jag tror det hjälper att göra olika ”öva inför högskoleprovet”-övningar och typ träna till Mensa-tester. Hos psykologen gäller det bara att vara lugn och sig själv. Givetvis ser du till att sova ut ordentligt dagarna innan och ladda med bra mat och lagom mycket träning.

Grönt är skönt Jobb i Försvarsmakten

Kompanifys utan kompani

Måndagsmorgonen grydde och trots att klockan bara var halv sex stekte solen på bra under morgonpromenaden. Avbryt civil verksamhet var ordern, istället var det dags att börja tjänstgöringen. Givetvis inleddes veckan med kompanifys. Dock är nästan alla lediga så jag och en kollega var de enda som sprang. Fanjunkaren sa att det var frivilligt men det kändes bäst att handla i Fk Fysmonsters anda. En förnämligt trevlig runda på lite över sju kilometer blev resultatet.

Om en vecka rycker mina rekryter in. Således går tiden åt till förberedelser. Utöver det fick jag äran att pryda uniformen med tre vinklar vilket innebär sergeant och är graden som passar min befattning.

Efter jobbet tog jag och Flexie en långpromenad. Nu hoppas jag på en svalare natt. Annars går jag ut och sover på balkongen.

Nilsson i skogen

Semester upphör, fys och officersprogrammet

Den senaste månaden har rullat förbi i rask takt. Förutom fjällvandring har det mest varit jobb. För mycket av det sistnämnda egentligen, jag skulle nog stannat upp och funderat på vad fan jag håller på med lite tidigare och gett mig själv en riktig semester. Nåja. Det är lätt att vara efterklok.

Är mycket taggad på att åter ikläda mitt goda själv uniform och återvända till regementet. En veckas förberedelser, fys och övningsplanering väntar och sedan rycker mina rekryter in. Kan ju direkt hälsa välkomna till dem av er som hittat hit och även säga att, ja, jag har hittat er också på diverse sociala medier.

Är inte taggad på att köpa ny bil däremot. Den nuvarande beslöt sig för att lägga av på motorvägen. Tack som fan till den grönklädda kollegan som omedelbart kom till undsättning. Folket i Försvarsmakten. Kamratskapet. Fan vad jag är glad att vara en del av detta. I grönkläder har jag verkligen hittat hem.

Slutligen kan jag rapportera att jag gått vidare i ansökningsprocessen till officersprogrammet. Den korta versionen för oss som redan har en akademisk examen. Och nej. Dans är fortfarande inte mitt huvudämne. Nästa steg är en heldag med tester på TRM och det verkar vara samma tester som vid mönstring. Blir intressant. Känner att det är en stor sannolikhet att det går åt helvete eftersom jag inte är bra på isokai. Vore synd att inte kunna bli sambandsofficer på grund av det, är ganska så övertygad om att det testet inte avgör vare sig hur bra man klarar utbildningen eller hur bra jobb man kommer göra i fält. Hittils har jag inte upptäckt några tydliga kopplingar mellan att göra bra ifrån sig på sådana tester och på att lösa uppgift bra i fält. Nåja. Givetvis ska jag göra mitt bästa och rapporterar här oavsett om det går vägen eller åt helvete.

Klart slut.

BU GMU Grönt är skönt

Tillbakablickar till grundutbildningen

Det är ett par veckor kvar tills jag kliver innanför grindarna igen. Just nu är det semester och nollad i schemat som gäller. Passar bra då det är galet mycket jobb med företaget som jag vill hinna klart med innan gröntjänsten åter tar vid. Häromdagen läste jag igenom gamla inlägg. Fruktansvärt roligt att ha måste jag säga.

Rast, vila, posta ksp 58.

Idag är ju Throwback Thursday så vad passar bättre än att lyfta fram några roliga anekdoter från året som gått. Jag fick mig i alla fall ett gott skratt.

GMU dag 29 – Kamraterna drömmer…

I övrigt berättade en kamrat en mycket rolig sak. Personen i fråga vaknade i natt av att ett befäl kom in och skrek åt honom att bädda sängen. Visar sig (i efterhand) att han drömde. Han vaknar dock till och bäddar varpå han somnar ovanpå bäddningen ”i väntan på visitation”. Hysteriskt roligt. Andra vaknar på nätterna och trevar efter vapen vi låst in. Andra vaknar och tror det är eldpostdags.

http://www.nilssoniskogen.se/nilssoniskogen/gmu-dag-29/

Befattningsutbildning dag 9 – Samband är inte lätt i början uppenbarligen… 

Komiskt egentligen. Många skrattar åt försvarets reklam om att en personlig utmaning kan vara ett skäl till engagemang i Försvarsmakten. Jag erkänner gärna att det absolut var ett av mina skäl. Sedan trodde jag att det var i något jäkla värn en regnig natt, eller på en iskall observationsplats, eller på en lång, matfri marsch som utmaningen skulle ligga. Icke sa nicke. Faktum är att den här IT-kursen är jätteutmanande för mig. Vi har dock bra instruktörer och kurskamraterna är mycket hjälpsamma. Känner mig (och är) för dålig bara. Men det kommer ju förhoppningsvis ändra sig med tiden.

http://www.nilssoniskogen.se/gront-ar-skont/konsten-att-ga-in-i-en-brandvagg-bu-dag-9/

Befattningsutbildning dag 10 – GMU:are kommenderar sin spegelbild…

Hörde något mycket roligt också som förtjänar att spridas. En viss GMU-pluton (inte min) står uppställda i korridoren på morgonen. En person är ensam i sin grupp av diverse skäl. Befälet kommer in och ropar LÄMNA AV. Den ensamma rekryten gör en helomvändning. Det står som sagt ingen grupp bakom personen. Däremot sitter en väggspegel där. Rekryten råkar således kommendera sin egen spegelbild upp i givakt. Ibland måste man stanna upp och fundera på vad fan det är man håller på med. Hysteriskt roligt.

http://www.nilssoniskogen.se/gront-ar-skont/sambandstaten-narvarande-en-samtliga-bu-dag-10/

Gruppcheferna utbildar soldaterna i pansarskott, jag trillar i ett dike bland annat

”En komisk incident inträffade när jag skulle framrycka mot en för damer rimlig pissplats. Lämplig plats fanns på andra sidan ett rejält dike. Att komma över detta hade under gårdagens minusgrader varit lätt. Tövädret hade dock gjort sitt med isen i det breda diket. Trots att jag tog i med kraft på vägen tillbaka räckte det icke utan jag fastnade nedsjunken till knäna i ler/vatten/isvälling ca 15 meter från de båda förste sergeanterna samt truppen. Den omedelbara tanken ”kan jag mörka detta” ersattes snabbt av asgarv när jag först inte ens kommer loss och sedan ser befälens min. Värdigheten bortblåst. Måste sett förjävla roligt ut. Byt strumpor, fortsätt skjut.”

En annan jävligt kul grej som jag fick höra resten av utbildningen var förvirringen som uppstod när jag ropar åt en soldat att ”Ta med dig ditt p-skott och kom hit med hast!”. Det är brådis liksom. För honom kör det ihop sig totalt och han springer åt två håll samtidigt. Menar jag att han även ska hämta rekryt Hast? Haha.

http://www.nilssoniskogen.se/gront-ar-skont/pansarskott-hela-veckan/

Flexie och jag har tagit långsamma promenader i skogen och ätit blåbär eftersom jag är sjuk.

Grönt är skönt Nilsson i skogen

Hur länge står man ut i det civila mörkret?

Även inredning av lägenheten visade sig bli ett grupparbete. Två IKEA-möbler stod omonterade på grund av brist på ja, tid, lust, någon att peka på och ge order till. Igår löste det sig när ett par kamrater som ännu inte fått tillträde till sina lägenheter kom över för att laga matlådor. Jag passade på att öva delegering och nu är balkongen klar. Tack för det. Har lovat öl i utbyte så transaktionen var rimlig. Givetvis hade jag kunnat bygga själv men jag nöjde mig med att skruva upp rullgardiner och sedan lutade jag mig bekvämt tillbaka.

Det civila mörkret, som rent krasst egentligen bara består av semester och nollade arbetsdagar, börjar jag dock redan tröttna på. Fascinerande det där, för ett gäng år sedan när jag startade företaget var målet att kunna jobba för ett antal kunder som betalar bra. Nu kan jag med god marginal försörja mig på mitt eget bolag men det är ju jakten som är det roliga. Tänkte skriva att jag tackar min lyckliga stjärna för att jag nu får göra båda (egenföretagare och soldat) men i själva verket ger jag mig själv en redig jävla klapp på axeln för att jag jobbat skiten ur mig och skapat detta åt mig själv.

Jag ser alltid möjligheter. Och dessutom är jag en opportunist av rang. När kaptenen erbjöd tjänsten som instruktör tackade jag ja. Jag har dessutom blivit uppmuntrad att söka officersprogrammet vilket jag har gjort. Det finns en kort program på ett år för dem som redan har en akademisk examen vilket jag har. Och nej, det är inte dans som är huvudämnet. Nu återstår det att se om jag kommer in, eller åtminstone får komma på intervju.

Men som jag brukar säga. Glädje ska tas ut tre gånger. I förväg, när något går vägen, och som tillbakablick. Skiter det sig, ja, då har man i alla fall varit glad en gång.

Nostalgisk som jag är (och i ljuset av att fira/njuta i efterhand) bestämde jag mig därför för att läsa igenom blogginläggen från GMU till nu. Tänker att det kommer bjuda på många skratt. Det kommer därefter bli väldigt roligt att stå på andra sidan korridoren när mina rekryter rycker in.

Kanske kommer jag också på att jag glömt att berätta något komiskt, eller att jag kanske har något mer tips att komma med. Är även beredd att stoppa huvudet under skämskudden men det är ingen bandvagn på isen: alla är trattar i början.

Äventyr Friluftsliv Vandring

Anderssjöarna runt – Guldtur i Funäsfjällen – Fjällvandring

Med dagsturspackningen på ryggen och Flexie förankrad i Baggen-bältet vandrade vi åter upp mot Andersborg.

Denna gång var målet att gå Anderssjöarna runt. En så kallad Guldtur (nr 12) och därmed en vandringsled som både är lättorienterad och enkel att gå.

Enligt informationen om leden som finns här tar turen 9 timmar att gå men jag kan avslöja redan nu att vi enkelt tog den på 6,5 h inklusive en längre lunchpaus. Vi sneddade nedför Småhamrarna i slutet och tog således en snäppet kortare tur men det är verkligen inte något problem att ta turen under en dag.

Till stugorna vid Andersborg är mycket av stigen spångad. Därefter följer man upptrampade stigar längs en kryssmärkt led längs den västra sidan av Skarvarna med Anderssjöarna till vänster. Det var en oerhört fin sträcka dessa fem kilometer fram till Svalåtjärn.

När vi kom fram till Svalåtjärn mulnade det raskt på och snart både blåste och regnade det. Det gjorde inte så mycket, jag tycker det är fascinerande och mysigt med snabba väderomslag på fjället. Sträckan på två kilometer nedanför Skenörsfjället var således blåsigt men det gick snabbt och lätt att gå. När leden sedan delade sig och vi kom in i mer skogig terräng mojnade vinden och fjället visade ytterligare ett ansikte.

På denna magiska fjälläng låg massor av renar och vilade tills vi kom för nära. Kalvarna var fruktansvärt söta!

Flexie var så fokuserad på att nosa efter renarna att hon plaskade ned i ett kärr… Matte var lagom imponerad. Ungefär här kändes det lagom att käka lunch.

Lunchen bestod återigen av blötmat, köttbullar för att vara specifik. Medan vi åt klev några renar ut mitt framför oss.

Efter lunch låg systemkameran kvar i ryggsäcken men även den sista biten av vandringen var trevlig. Här kommer en mobilbild därifrån.

Denna tur bjöd på många olika sorters fjällterräng och jag kan verkligen rekommendera den till både nybörjare och erfarna vandrare. I slutet gick vi i sänkan mellan Hamrafällen och sneddade sedan ned till fjällparkeringen igen men det går också att fortsätta följa sjöarna till Andersborg eller att gå i skogen nedanför fjället. Vi stötte även på två killar som verkade sprang uppe vid Svalåtjärn så bedömt är området också utmärkt för den som gillar att springa trail. Jag längtar redan tillbaka upp på fjället!