Alla inlägg om Försvarsmakten

Alla inlägg om friluftsliv

Östeuropa: reportage & guider

Grönt är skönt Guider & Tips Nilsson i skogen

Vad ska man packa i fältnecessären?/ Hygienartiklar i fält Försvarsmakten

Den som frågar får veta och nu även resten av världen, vad skall egentligen tas med ut i fält avseende hygien- och toalettartiklar?

Frågeställaren skickade PM på Instagram men kanske är det fler som funderar på att lämna hårborsten i skåpet under övning. Således tänkte jag redogöra för vad som är smart att packa med sig ut i fält och vad som definitivt ska lämnas på kasern.

Under fältveckorna på GMU hade åtminstone vi på LedR alltid med oss trossen. Den lastades av när förläggningen byggdes och således fanns egentligen oändliga möjligheter att ta med hur mycket som helst. Gör inte det.

Steg ett (som jag fortfarande kör stenhårt på) är att ha en mininecessär i benfickan. Egentligen behöver jag inget mer än den på övning och i den finns:

1. Vikbar, liten tandborste och tandkräm. Extremt stridsvärdeshöjande!
2. Våtservetter. Hygienplats i all ära men det finns inte alltid och det är skönt att kunna gnugga bort maskeringsfärg i lugn och ro när man sitter eldpost.
3. Tamponger. Givet användningsområde. Utöver det utmärkt att ha istället för näver när man ska tända eld.)
4. Liten kam. Pallar ej ha en stor borste så lever med att ha en pyttekam istället.
5. Liten flaska med tvål.
6. Liten flaska med handsprit.
7. Någon form av hudkräm. Försvarets hudsalva har jag i uniformsjackan över tiden.
8. Öronproppar. Kan ej trycka nog på hur nice det är att kunna sova i tältet trots att grabbarna fältsnarkar som satan intill en. Är för övrigt upp till eldposten att sparka till den som snarkar. Jag brukar försöka puffa lite försiktigt på dem men det hjälper inte alltid…

Med ovanstående i fickan går det snabbt att höja stridsvärdet när det dyker upp en paus.

Har jag trossen (det vill säga den stora packväskan som transporteras separat och vilken vi på ledningspluton typ inte ser till på en hel övning) så kanske jag kostar på mig att packa ned schampo.

Finns det extra utrymme i packningen? Ta mer våtservetter! Fempunktstvätt med våtservett går utmärkt även om det givetvis är rimligt och korrekt att använda tvättfat när sådant finns att tillgå.

Slut. Frågor?

Tillägg: Är tillbaka efter en redigt lång kompaniövning. Skall berätta om denna allt eftersom!

Äventyr Campingbuss Friluftsliv Lettland Nilsson i skogen Resa med hund Resor & Guider

Strandhäng i Lettland på Lauču akmens

Milsvida stränder med len sand, långgrunt och klarblå himmel. Kanske inte riktigt vad som brukar förknippas med Lettland men i själv verket är den lettiska kustremsan mot Östersjön brutalt vacker.

Kylan var dock ett faktum när vi campade på Lauču akmens i april. Dock har vi varit på de lettiska stränderna mängder av gånger tidigare så det gjorde inte så mycket att det inte blev något bad. Vovvarna var väldigt nöjda över att vi hade flera kilometer strand helt för oss själva.

Till skillnad mot Jurmala så välkomnar stranden nedanför campingen Lauču akmens ca 6 mil norr om Riga hundar.

Varför ska man då åka till stranden via en camping? Jo, i Lettland är väldigt mycket av marken ned mot själva stranden privat och därmed får man inte bara åka ned till vattnet. Således tycker vi det är smidigt att betala en liten summa och ställa minibussen på en camping och därmed ha enkel tillgång till stranden.

Att det även finns tillgång till öl och riktigt god mat är ju inte direkt en nackdel. 

Som synes njöt Flexie och Kolja av att vi fick stranden för oss själva.

Badsuget fanns där men det var bara några få plusgrader i luften.

Uppenbarligen har besökare i många år njutit av strandvistelse här.

Flexie sträcker ut benen.

Vi har haft några magiska kvällar på just lettiska stränder. Halva roadtripen på sommaren brukar gå ut på att följa kustremsan och göra strandhugg här och var hela vägen ned till Litauen när vi efter ett obligatoriskt stopp i Klaipeda brukar fara mot Vilnius.

Kolja är alltid positiv och vill gärna leka med drivved. Vi längtar till sommarens resa, då ska vi bada med alla hundarna här!

Grönt är skönt Intervjuer Nilsson i skogen

Intervju med Marion Sundström – Ingen slåss utan tross!

Kamratskap, tvära kast mellan lastbilsmek och strid och känslan av att göra skillnad. Lär känna Menig 1kl Marion Sundström, förare/drivmedelssoldat på A9 i Boden. Ingen slåss utan tross!

Vilket regemente jobbar du på och vilken roll har du idag?

Jag jobbar på Artilleriregementet A9 i Boden och är placerad på en underhållspluton och sysslar för det mesta med drivmedelstjänst. Vi på underhållspluton är de som medför allt som förbandet kan tänkas behöva ute i fält såsom mat, vatten, drivmedel, förbrukningsmateriel och ammunition. Detta leder till att vi är en ganska tung pluton med många, långa och tunga ekipage.

Vi har även en hjullastargrupp på vår pluton som plogar upp grupperingsområden, eldställningar för pjäserna samt ersättningsplatserna där vi ersätter pjäsernas ammunition och tankar upp dem. Eftersom vi har med materiel som hela bataljonen kan komma att vilja ha ”när som helst” så är våran tjänst väldigt styrd utifrån vad de andra kompanierna gör.

Delar ur den omtalade och guld värda hjullastargruppen.

En dag där pjäserna skjuter hela dagen blir det många tempoväxlingar för att hinna omgruppera vår ammunitions- och drivmedelsgrupp för att kunna fylla upp pjäskompaniet så att de kan fortsätta verka i rätt tid. Medan vi en annan dag kan ha en lite ”lugnare” trossplats dit kompanierna kommer och hämtar vad de behöver, allt från gem till tryckolja eller latrintunnor. I det stora hela är det en riktigt rolig tjänst där man får träffa alla delar av bataljonen och där det krävs lite servicetänk.

Varför jobbar du i Försvarsmakten?

Jag jobbar i Försvarsmakten för att jag älskar hur varierat det är, att en dag ligga under en lastbil och smörja nipplar för att nästa dag ligga ute i en stridsställning och öva strid. Jag gillar även kamratskapen som byggs upp på en pluton och hur nära man blir med sina kollegor. Sedan är det även för att jag vill kunna bidra med något för vårt land när det så krävs och känna att man gör skillnad.

Berätta om vägen till positionen du har idag?

Började som Hemvärnsungdom när jag var kring 16 år för att jag redan då fått upp intresset för försvaret och ville testa på lite hur det kunde se ut. Insåg då att detta ville jag ha mer av samt ”göra på riktigt” vilket fick mig att söka GU i Boden. Gick GU mot Logistiksoldat och är idag alltså förare/drivmedelssoldat på en försörjningsgrupp på underhållspluton.

Vad är det mest utmanande med jobbet?

Det mest utmanade med min befattning måste nog vara tempoväxlingarna som ofta krävs samt att man ibland tvingas arbeta ihop med människor som tänker och resonerar helt annorlunda mot för vad man själv gör.

Tre exempel på situationer när det känns riktigt gött i magen?

  • När man upprättar en ersättningsplats sjukt snärtigt och allt flyter på smidigt på slingan.
  • När man kommer till förläggningen och tältet redan är varmeldat så det bara är att krypa in och lägga sig.
  • När man ser avlösningen komma gående mot ens kur för att byta av en på ens sista postpass på post 5 Drottningholm.

Bästa minnet (eller ett bra du kommer att tänka på) från tiden i grönkläder?

Här finns det så otroligt mycket att säga egentligen, hade kunnat sitta i timmar och prata minnen med kollegorna. Ett av de bästa, eller kanske godaste, måste nog vara från Vintersol -17 då vi var grupperade i underbara och kalla Jokkmokk och det kom den fetaste leveransen semlor som vi fick äta inne i ett varmt tält. Snacka om att ökat stridsvärde.

Några råd på vägen till den som vill engagera sig inom Försvarsmakten?

Kör bara kör. Var inte rädd att prova något nytt och utan gör det bara. Tvekan dödar.

I Försvarsmakten behöver man ibland peka med hela handen. Gör det, på ett av nedanstående alternativ:

Nocco eller kolsyrat vatten?

Nocco

AK4 eller AK5?

Ak5

Värmetröja 90 eller mjukiströja?

Värmetröja 90

4 pommes eller FOK-fänrik?

4 pommes

JAS eller Hercules?

JAS

Kvarg eller proteinpulver?

Proteinpulver

Ksp 58 eller Ksp 90?

Ksp90

Fältuniform eller pansaruniform?

Fältuniform

Hårdrock eller synth?

Hårdrock

Stridsvagn eller Archer?

ARCHER

Bicepscurls eller situps?

Situps

Handgranat eller PSG 90?

Handgranat

Känga 90 eller privat alternativ?

Känga 90

20-tält eller puppa?

20-tält

Bandvagn eller lastbil?

Lastbil

Har du några tillägg?

Inga tillägg!

BU Grönt är skönt

Utan samband ingen seger

Svettig som få står jag mitt i logementet och stretchar. Handlade i chefens anda och tvingade mig ut på 7 km löpning. Rejält jävla tungt i benen. Måndagens träningsvärk är kvar. Vädret var dock förnämligt.

Faktum är att hela dagen varit just förnämlig. Vi framryckte med plutonen till ett avsides skogsparti och grupperade (det vill säga fick upp sambandet) på rekordtiden 45 minuter. Detta trots långt till motstationen. Gruppen förtjänar en båge med radiolänkjägare på eller något annat krigs.

Att solen sken hela dagen gjorde inte saken sämre. Det är verkligen roligt att vara ute och öva med hela plutonen. För den som inte vet så ingår min sambands- och trossgrupp (jag plus fyra soldater) samt en flock stridsfordon med besättning i plutonen.

På tal om mina soldater så har Lt Gött Mos åter gjort entré och är vår plutonchef. Detta har resulterat i att min operatör numera officiellt heter Tjockmyran. (Han är jättelång och smal). Allt med kärlek som vanligt. Samma löjtnant sa också att han fick tillämpa en samurajs självdisciplin för att inte kommentera loss på min Instagram. Hehe. Nåja, inget går upp mot när han kallade mig Nilsson i skogen framför alla på GMU under närkampen.

Nog med sentimentala minnen. Död åt Tengil! 😉

BU Grönt är skönt

Terrängkörning och sol i skogen

Under en klarblå himmel framryckte vi genom skogar och längs med fält. Dagen till ära fick jag på grund av personalbortfall vara förare, operatör samt gruppchef. Är ganska redigt trött nu, men glad. Alltid roligt att gruppera! Syns på bilden jag tog i skoputsrummet nyss.

Jag får ju inte fota något roligt här så därav eviga selfiesar. Men kanske roligare än inga bilder alls? Återigen: kameran spegelvänder bilder så nej, kragspeglarna sitter rätt.

Det var åtminstone riktigt kul med utmanande terrängkörning där jag återigen lärde mig ett ställe där gränsen går avseende terrängframkomlighet med radiolänkbandvagn. Komiskt i efterhand men när en instruktör säger att ingen minns en fegis så behöver man ju testa. Backade ut och tog sedan en egen väg istället för att följa efter stridsfordonen. Det var tur för dom körde fast i ett vattenfyllt hål strax därefter och behövde dras upp. Sorgligt nog för dem då var det is som brast och där under fanns samma bajsvatten som jag och kamrat PIM fastnade i under bandvagnsskolan. Skyttet i stridsutrymmet kräktes bokstavligen talat av dagens åktur.

Kämpade som en galning med att få upp sambandet också och felsökte mer eller mindre ihjäl mig innan instruktörerna meddelande att motstationen hade tokat till det. När de väl rett ut det hela på sin sida gick allt utmärkt. Vi fortsätter öva och blir bättre över tiden. Imorgon borde jag dessutom äntligen få öva med hela gruppen samlad. Då jäklar ska chefen få tut i luren snabbt som in åt helvete.

Slut på kort bloggpaus. Nu måste jag jobba vidare…. Självdisciplinen är stark nu måste jag säga. Jobbar varje kväll i ett gediget antal timmar. Mycket tacksam för att två i gruppen anmälde sig frivilligt för att gå ned till garaget och ordna med en ny kabel vi fått ut som ska göra radiopratandet (lyssnandet) i bandvagnen enklare så att jag kunde jobba. Jag har som sagt den bästa gruppen!

BU Grönt är skönt

Strålande väder för intervaller

Regnet föll, marken var blöt och vi rekryter var i varierande grad uppgivna redan innan kompanifysen drog igång. Vädret förkunnades enligt stående som perfekt för löpning. Stridsparsvis. Ni kan ju gissa vem som pekade på mig med hela handen och sa ”du kör med mig”. Givetvis Fänrik Fysmonster.

Två kilometers rask uppvärmning följdes av kräkintervaller med ”paus” bestående av benböj, fällkniven, plankan och annat. När poplinstället var genomvått och lerigt och vi tänkte att det antagligen inte kunde bli värre så blev det just det. Fler intervaller men nu förärades vi burpees i pausen. Nedjogg i rask takt en kilometer. Gick dåligt. Kände mig döende. Får nog börja ordervägra när kaptenen säger att ledighet skall tillbringas ätandes och drickandes.

Oavsett är det riktigt jäkla trevligt att vara tillbaka med kamraterna igen. Vi har till och med hunnit klappa på bandvagnen. Dessutom fick jag utbilda stridsfordonspersonalen på PC- Dart. Det är mer eller mindre det lättaste vi sambandsfolk pysslar med det tog likväl lite tid för dieselkosackerna att greppa det hela. Ökad förståelse för sambandspersonalens roll blev resultatet. Tror ingen av dem tror att vi ”bara pluppar runt lite” längre. Nyttigt för dem. Givetvis får vi också allt mer insikt i hur kämpigt det är med stridsfordon också. Jäkla bra pluton det här alltså när det kommer till att hjälpas åt. Nu får bara kamrat PIM (Plattan i mattan aka min förare) ta och återvända. Bävar inför morgondagen utan henne.

Har för övrigt inventerat mängden vikkåsor i min uniform. Landade på tre stycken. Kaffeskål på er!

Brist på bilder men här är en från förra veckans camping.

Campingbuss Lettland Resa med hund Resor & Guider

Valmiermuiža – öl, hästar och hundar i Lettland

I torsdags mötte vi upp Ieva för att få en tur på bryggeriet Valmiermuižā. Vi har varit här flera gånger tidigare och just detta bryggeri är nog min absoluta favoritdestination när det gäller öl.

Lettisk krutgumma på 81 år!

Inledningsvis promenerade vi ned till stallet som bryggeriet samarbetar med. Här träffade vi på en dam på 81 år som tar ridlektioner varje vecka. Redigt värre måste jag säga och definitivt en målbild för när jag själv blir gammal. Därefter gick vi tillbaka genom herrgårdsparken som bryggeriet är döpt efter. På klassiskt sovjetiskt manér har man byggt skitfula lägenhetskomplex mitt i den fina parken. Nåja.

Glada grabbar jobbade i bryggeriet. Det är alltid spännande att se insidan av ett bryggeri men det allra bästa är ju att provsmaka och jämföra olika sorters öl.

Här tillverkas destillerad öl. Är dock inte bara alkoholhaltiga drycker som produceras i bryggeriet utan även olika typer av kvass och kolsyrade fruktdrycker.

Alkoholsvag Friss som liknar Radler tillverkas också. Det vill säga öl och läsk blandat. Men nu till det väsentliga.

Valmiermuižā har en veteöl som är riktigt trevlig. Den liknar väl mest Franziskaner till smak och färg. Utöver denna är min favoritöl från bryggeriet den ofiltrerade lagern. Det sorgliga är att ofiltrerad öl har väldigt kort hållbarhet så den buteljeras inte utan finns bara på tapp i Lettland.

Som tur var så finns den ofiltrerade ölen i deras restaurang. Utegården på sommaren är svårslagen men skitvädret sade sitt och vi satt inomhus. Vällagad, billig mat gjord på lokala råvaror finns på menyn som hittils sett olika ut varje gång vi varit på besök.

Rödbetor med getost till förrätt för mig medan Fredrik tog en baltisk klassiker, nämligen friterat bröd. Det är riktigt gott! Vi lärde oss också att skummet gärna får bli kvar på glaset när man dricker. Ett kvalitetstecken och ja, jag förevisar ovan.

Som de nördar vi är blev vi alldeles till oss när vi fick veta att de två flaskorna Kokmuižā vi beställde var de två första som någonsin sålts. En helt ny typ av witbier som definitivt föll mig i smaken.

Nu tar vi en tillbakablick till i somras.

I somras besökte vi uteserveringen. Denna vända var lite kärvare vädermässigt men vi lär ju återvända i sommar igen.

Då var jag ännu fräknigare och räknade ned dagarna till inryck.

Nu längtar jag till sommaren men först ska ett par övningar betas av, åker tillbaka till regementet imorgon! Och kanske får jag i veckan veta vad framtiden i grönkläder som anställd inledningsvis kommer innebära…

Nilsson i skogen

Snapshots från Valmiera

Vi har tillbringat tid i Valmiera. Bland annat har vi gått långpromenad till en stålbro från 1912.

Längs vägen dit träffade vi på en katt som inte var imponerad över schäfrarna.

Vi försökte tjuvkika genom fönster men som vanligt hänger spetsgardinerna för.

Ett par förråd behövde underhåll men generellt är Valmiera en välmående och trevlig småstad.

Tillslut kom vi fram till bron, en mycket sevärd bit industrihistoria.

Jag var glad och matchade vädret och stålet med min gråa softshell från Röda Stjärnan.

Vi parkerade på Avoti som är en rimlig camping dit vi ofta åker. Dom har en egen BMX-bana och det är otippat roligt att kolla på cykeltävlingar. Nu var det bara snö och misär dock men Valdeko, en mack/bistro som ligger intill hade öppet och där gick det utmärkt att få redig husmanskost. Återkommer med detaljer kring den andra sevärdheten i stan, bryggeriet Valmiermuiža!

Äventyr Friluftsliv Lettland Nilsson i skogen Resa med hund Resor & Guider Vandring

Träsk, slott och snålblåst

Kylan har bitit sig tag i Lettland men det var inget rediga sovsäckar inte kunde råda bot på. Vi parkerade för natten på parkeringen vid Kemeri högmosse. Gick strålande att sova här.

Mossar kan vara det bästa jag vet. Återkommer med ett dedikerat inlägg med fler bilder. Vädret var kärvt men kängorna höll tätt och hundarna var nöjda med vandringen över mossen.

Allt går inte som planerat och sommardäck plus sliriga småvägar betyder att man fastnar. Den förberedde överlever dock och snökedjorna åkte på.

När vi fått nog styrde vi kosan tillbaka till Riga och till en liten metropolförort som huserar en extremt välsorterad ölbutik som heter Alus Tirgus. Ett snabbt stopp var allt som hanns med.

Väl framme vid anfallsmålet Sigulda var det dags att vara kreativ på en smyckesworkshop. Även detta återkommer jag kring men det var inte lätt men kul.

Därefter besökte vi Sigulda slott. Utsikten därifrån hade förmodligen varit magisk en klar dag. Tror ej bilderna riktigt visar hur pissigt vädret faktiskt är. Plus en grad och snöblandat regn och blåst. Hela. Jävla. Tiden.

Utsikt vid pisspaus längs motorvägen. Relativt orelaterat till kronologin men alltså skogarna här.

Mellan de två slotten ligger en grotta med klotter. Det äldsta från 1600-talet. Sevärt även om den var liten. Bodde grodor i en damm längst in.

Vi besökte även Turaida och upplevde någon form av Skansen efter att atomvintern nästan smält bort. Med det sagt rekommenderar jag ett besök.

Utsikten från tornet var fördelaktig. Gör sig sannolikt ännu bättre när vädergudarna ler men jag antar att dessa har ett sinne för humor och tycker att min semester ska bli en till Aldrig Ge Upp. Challenge accepted!

Skogarna här borta alltså. Ren kärlek!

Äventyr Campingbuss Friluftsliv Lettland Nilsson i skogen Resa med hund Resor & Guider

Snöblandat regn och första natten med vanlife

Vi har lämnat Jurmala bakom oss och bytt kurortens SPA:n och restauranger mot snöblandat regn, beckmörker och kyla i nationalparken Kemeri. Den skall vi utforska imorgon efter att vi sovit den första natten i bussen. Vi har ingen värmare så det blir utomhustemperatur på ca en plusgrad eller kallare men vi har sovsäckar, torra strumpor och gott humör.

Vi har ett litet gaskök inne i bussen till och med så vi slapp laga middag i ösregnet. Hundarna har lagt sig tillrätta och så även jag. Nu ska jag sova och njuta av att inte behöva gå postpass utomhus mitt i natten.