Alla inlägg om Försvarsmakten

Alla inlägg om friluftsliv

Östeuropa: reportage & guider

Grönt är skönt Jobb i Försvarsmakten Nilsson i skogen

Slutövning bandvagn

Det var en grupp kränkta rekryter som lämnade värmen, ljuset och myset på motorutbildningen för en helg fylld av kyla, mörker, ångest och krig utanför grindarna. De anställda soldaterna hade gjort sitt bästa för att dra ned truppens moral och motivation inför kompaniets, mig veterligen, första bandvagnsslutövning. Skrämseltaktik och propaganda, fungerade tydligen.

Arbetet med att förvandla tross- och sambandssoldater till salta krigsoperatörer tar jag dock på allvar och det verkar ju orättvist om det bara är stridsfordonstäten som ska få genom gå frusna strapatser. Således tog jag initiativet och planerade och genomförde denna övning. Rekryterna var hemskt tacksamma. Eller?

Nedkämpa fientliga sabotörer var huvuduppgiften för den bandvagnsburna skyttegruppen. Det jobbiga för rekryterna visade sig vara att en obevakad bandvagn, den kan sabotörer ta sig fram till. Första kvällen blev de av med den tilldelade maten och vagnen saboterades. Gissa om några blev ledsna när de äntligen orienterat sig tillbaka till vagnen genom den mörka skogen efter en… bitvis bristfällig insats vid sammanstöt med fienden.

De tekniska felen på bandvagnen identifierade och åtgärdade de dock raskt. Mer kyla, mörker, patrull och ångest väntade under natten. I gryningstimman tog sig b-sidan ända fram till bandvagnen med en bomb. Jobbigt läge. Strid följde och sedan terrängkörning därifrån.

Mer stridsspaning, mer strid, mer terrängkörning och en trosspåle med am och kex. Jobbigt läge. Mer terrängkörning och sedan äntligen lite mat vid en trosspåle. Och påskjutning igen. Och mer terrängkörning. Och mer mörker, ångest, kyla och observationsplats hela långa natten. Gediget med målspel dock så långt från så trist som det borde vara.

Episk slutstrid på morgonen där rekryterna äntligen väckt aggressiviteten till liv och moralen hade på något magiskt vis vänt. Insikt om att det verkar vettigt att öva hade landat. Vården gick undan eftersom rekryterna trodde vi skulle ut och bärga upp 12:e ur ett surhål, hehe. En gedigen helg på jobbet helt enkelt och riktigt roligt att vara övningsledare för första gången.

Äventyr

År 2018 i en lista

Enligt Internet gjorde jag en sådan här lista för år 2015. Delvis märkligt att läsa den nu. Verkar ha varit radiotystnad därefter avseende årssammanfattningar men det verkar relevant att reflektera lite. Fullt ös medvetslös har nog varit ett mer eller mindre ofrivilligt måtto över tid. Är lite som en labrador, hetsar som fan för att få tag i bollen men så snart den är hämtad vänds uppmärksamheten mot nästa grej. Som nu, har hetsfixat lägenheten på tre dygn och nu bara ”eh vad gör jag nu”. Typ njuter? Sitter i sin soffa? Är det så man gör? Nä, fattas tavlor på väggarna, ett par hyllor, gardiner, matta och om inte gäster vill medföra egen Spork så behöver jag bestick. Blocket-jägaren i mig sover icke.

Nåja. Framåt, framåt. Eller ja, bakåt då. Bakåtblick.

Bangvagnskörning i januari 2018.

Gjorde du något 2018 som du aldrig gjort förut?


Ja. Förmodligen är jag död året då jag inte gjorde nått jag inte gjort förut. Eller, att dö blir ju nytt förvisso. 2018 sålde jag min halva av drömgården, separerade, fick erbjudande och tackade ja till instruktörsjobb i Försvarsmakten, muckade, blev anställd i Försvarsmakten, fixade hyresrätt och flyttade in, blev kär och tillsammans med bästa M, köpte på egen hand lägenhet i Stockholm, uppmuntrades söka och antogs till Särskild Officersutbildning, var på internationell övning och fick ett coin av brigadchefen, åkte civila turskidor på fjället unt so weiter.

Vilka länder/städer besökte du?

Har nog aldrig rest så lite i ”vuxen” ålder som i år (2018). Flög inte en enda gång. Åkte Tallink-färja tre gånger. Först till Lettland för campingtur i mars/april, sedan Estland (Tallinn) för muck-kryssning och sedan solo-camping i Lettland plus tripp till Litauen i november. Utöver det blev det två vändor till Tänndalen <3. Ja, och så Norge på övning då. Längtar efter Vilnius, Berlin och Bangkok!

Vad var din största framgång 2015?

Generellt fokuserar jag på att hålla en hög lägstanivå men ett par toppar var bland annat att mucka med betyget 4,4 (högsta möjliga), få instruktörsjobbet, kunna casha en miljon egentjänade pengar till lägenheten. Kan ju tilläggas att det inte är i Försvarsmakten man tjänar pengar utan den har varit år av grishårt arbete i eget företag parallellt med universitetsstudier utan studielån på bekostnad av egen hälsa och relationer till andra människor. Men lägenheten är fin! 😉

Bästa köpet?

Min lägenhet. Var en mer magisk känsla att köpa gård efter att ha haft det på sin bucketlist så länge men ändå.

Gjorde någonting dig riktigt glad?

Ja. Allt från gott kaffe, skogspromenader med Flexie till stora saker som kärlek och nya, fina vänner. Och såklart ”resultaten” ovan. Ska dock bli bättre på att gotta mig i det som går bra och försöka sluta hetsa (åtminstone tagga ner liiiite ibland). Var också väldigt glad på rekryternas AGU när jag fick gå som plutonchef samt på det efterföljande Soldatprovet. Så kul för egen del och så grymt att se hur alla utvecklas! Är generellt väldigt glad.

Och ledsen? 

Ja. Separation och sälja gård. Sånt tär även om jag inte ofta visar upp tråkigheter.

Årets låtar?

Be Mine- Ofenbach <3

Annars är jag synthare i själ och hjärta. ”Det är bara tattare som lyssnar på hårdrock”. 

Favoritserie?

Game of Thrones.

Bästa filmen?

The Very Best Marigold Hotel. (Gammal favorit, bättre att se filmer man vet att man gillar!)

Bästa boken du läste i år?

SoldF.

Bästa matupplevelsen?

Vilken frystorkad påse som helst när man varit hungrig i fält riktigt länge. Eller när M överraskade med pannkakor när vi precis börjat dejta och jag varit ute och sprungit en morgon med Flexie och kom tillbaka till det. Guld. Kolbulle utomhus är alltid underbart.

Något du önskade dig och fick?

Nej. Önskade mig krsk 12, fick ej. Annars önskar jag inte – jag löser.

Vad gjorde du på din födelsedag 2018?

Fick pannkakor och kaffe på sängen, åkte skidor i Tänndalen och därefter skidtur på fjället inklusive kolbulle över eld och mousserande vin i kåsa. Bad i vedeldad tunna på kvällen. Föredömligt.

Är det något du saknar år 2018 som du vill ha år 2019?

Mer tid i skogen? Är det ens möjligt?

Vore skönt att känna sig nöjd, tillräcklig, fin och värd oavsett prestation eller brist på sådan.

Vem saknade du?

Dem jag älskar när jag inte hade dem nära rent geografiskt.

Nyårslöfte?

Nein. Däremot processmål. Träna är ett av dem och måttot är genomfört är godkänt. Får för i helvete vara slut med att mitt i en backintervall tänka skit i stil med att jag är för dålig. Jag tränar ju för fan. Behöver uppenbarligen slå mig själv i ansiktet och skrika RÄTT MENTAL INSTÄLLNING oftare. Ett annat processmål är att påbörja och genomföra första terminen på Karlberg.

Jag och Flexie uppe i fågeltornet.

Högsta önskan just nu?

Högre löner i Försvarsmakten. Åka till Vilnius med M.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

Båda.

Nilsson i skogen

Distansjobb?

Räknas det som att jobba på distans om man springer backintervaller en ledig måndagsmorgon? Inte? Handlade oavsett i chefens anda.

Har insett att min nya lägenheten ligger halvvägs upp i en för träning utmärkt backe. Och att hela Sundbyberg består av backar. Försöker någon säga mig något?

Hur som haver så jobbar jag inte än på ett par dagar men sysselsättning råder det ingen brist på. Hade ju knappt packat upp efter flytten innan fjällen så jag har köttat stenhårt med att försöka styra upp lägenheten.

Inte vidare intressant för något att läsa om så nog om det.

Vill man veta något får man fråga, ställ valfria frågor så kan jag svara med ett inlägg ifall någon är nyfiken på något.

I övrigt, glad måndag. Vi höres!

Äventyr Bushcraft Friluftsliv Mat

Jul, födelsedag och nyår i Tänndalen

Julledighetens gedigenhet har inte vetat några gränser. Och vi fortsätter ännu att lösa uppgifter så som skidåkning utförs samt på fjället. Bastu, badtunna, brasor och bra folk gör tillvaron här uppe i Tänndalen minst sagt njutbar.

Det är uppenbart så roligt att jag glömt lägga ut spaningsrapporter här på bloggen till och med. Således inleder vi detta år med ett gäng bilder som sammanfattar en fantastiskt fin jul. Så otroligt tacksam för den här upplevelsen.

Det var uppenbarligen inte bara jag som passade på att ta fina bilder i pisten när solen dök upp.

Just skidåkning har varit skoj att återuppta efter en paus på sisådär tio år. Övar vidare på att komma in i nutida teknik. Tur jag har världens snyggaste skidlärare. Samt dennes far. Lika bra att förtydliga.

Vi har åkt längdskidor också. Turskidor på fjället samt vanliga längdskidor i spåren i dalen.

På min födelsedag åkte vi först utför och därefter begav vi oss upp på fjället allihop. Det vill säga jag, Max och hans föräldrar samt Flexie såklart.

Eld och kolbulle. Förmodligen den bästa födelsedagslunchen man kan önska sig.

Även bubbel fanns i ryggsäcken vilket avnjöts ut kåsor i snålblåsten. Redigt värre. Därefter skidade vi till stugorna vid Andersborg. Det namnet ändå, hehe. Nu agerade vi mer skötsamt än det namnet antyder och skidade ner till stugan för en lugn kväll.

Så vackert, Tänndalen. Utsikt från pisten vilket egentligen bara varit så här strålande en dag MEN ledighet ska fan kännas lite. Trevade oss ned i moln, snö och dimma i pisten idag. Gediget.

Idag åt vi hamburgarlunch ute. Eld och muurika.

Och så Rekylkaffe kokat i perkulator över elden efteråt. Bastun värmde fint därefter. Nej, någon nöd på mig går det icke.

Vykort, slut. Frågor?

Sagesman,

Nilsson i skogen

Grönt är skönt Nilsson i skogen

Dagens lista – Pansarskott vs mammakläder

Hur ens vardag ser ur skiljer sig åt men något som förenar oss bloggare är förmågan att spalta upp världsliga ting i listor. Med tanke på hemlighetsmakeriet runt skjutperioder publiceras denna ”dagens lista” nu men avser en vardag som relativt nyligen varit. Mallen rekvireras enligt stående från en annan bloggare, denna gång härifrån: https://anja.elle.se/dagens-lista/

Hennes svar citerar jag i kursivt.

DAGENS HUMÖR:

Glad och jag känner mig faktiskt utvilad, hurra!

Gladare ju mer koffeinet kickar in. Sovsäck i sovsal är mer bekvämt än bivack i ruskväder. Eller? Uppenbarligen var tält istället för bivack på semestern för lyxigt. Har blivit bortskämd.

DAGENS PLANER:

Först ut ett efterlängtat besök hos min frisör Antonia, därefter väntar en rolig plåtning.

Först ut ett efterlängtat besök på det gudsförgätna skjutfältet. Därefter väntar fortsatt vistelse där i timmar och dagar vrålandes pansar färdiga, pansar eld drygt 6852 gånger.

DAGENS BORDE:

Sortera kvitton och skicka papper till min revisor, något som jag alltid skjuter upp till sista sekund. Känns alltid lika tråkigt och jag drar mig verkligen för det, samtidigt är det ju så skönt när det är klart.

Sortera ammunitionsförpackningar och plocka upp de som slängts i fel sopcontainer (order – kontraorder). Känns tråkigt och jag drar mig för det, samtidigt är det ju så skönt när det är klart… Oh wait… ORDERGIVNING MANÖVER.

DAGENS MÅSTE:

Köpa en present till min kära pojkvän som fyllde år igår.

Tillse att ingen dör.

DAGENS LÅT:

Jason Derulo – Want to want me (kan inte förklaras mer än att den gör mig så glad helt enkelt!)

Tommy Körberg – Stad i ljus (kan inte förklara bättre än den här videon på rekryterna…ligger även här nedan:)

DAGENS PODCAST:

Just nu är jag helt insnöad på Vattnet Går med Nina Campioni, hett tips till alla gravida om ni inte lyssnat på den. Ps. Inget för den som inte vill veta någonting inför sin kommande förlossning, här berättas allt helt ocensurerat.

Om inte moderskeppet varit från 1800-talet hade jag sagt Försvarsmaktens nya podd men har man som nu bara lagt upp den på Soundcloud förtjänar man inga lyssnare.

DAGENS TV-SERIE:

Vi har precis sett klart på Narcos som jag varmt kan rekommendera! Finns på Netflix.

Game of Thrones. Är uppenbarligen själv från 1800-talet och har tvärvägrat se den tidigare men tvingar man pojkvännen kolla 6 säsonger Orange is the new black är det käften manöver som gäller.

DAGENS CRAVINGS:

Iskall färskpressad apelsinjuice! Ge mig!

KAFFE. Ge mig!

DAGENS KLÄDER:

Har precis köpt mina första mamma-kläder, var lite för kallt för att gå barbent nu i september. Så dagens outfit består av mockatights (kommer man någonsin kunna leva i något annat än tights efter en graviditet?) och en ljusblå skjorta.

Uniform. Och ja era kränkta jävlar där ute, i nollgradig snålblåst stillastående på en skjutvall i 10 timmar är jag värd skalplagg, regnbyxor, värmetröja och termosmugg med kaffe i fickan. Bilden är inte från skjutvallen men från samma dag.

DAGENS MATERIELLA VILL HA:

Ett snyggt och praktiskt litet fodral till min nya kamera, var hittar man det?

En taltratt.

DAGENS LYCKA:

M ringde från London och berättade att han kommer hem en dag tidigare, alltså redan ikväll!

Alla överlevde.

Nilsson i skogen

Flytt till ett snöigt Sundbyberg

Det är måndag men ingen jäkla kompanifys står på schemat. Ledigheten är ett faktum och regementet sa vi storstilat god jul till med en urspårad lillejulsfest i fredags. Det som händer på mässen stannar som bekant där men hyr dom in en tatuerare följer resultatet med därifrån… Mycket komiskt.

Istället för fys sitter jag i lägenheten jag köpt i Sundbyberg och som jag flyttade in i igår. Än så länge det det ut som ett slagfält här. Känns även i ryggen av allt kånkande av lådor.

Vilken slingrig väg ändå. Den började på andra sidan ån i Mariehäll för att nästan 31 år senare visa sig sluta (hehe) en dryg kilometer därifrån. Vilka jävla omvägar att leta sig via Burma med mera tillbaka hit till Sundbyberg.

Fast nej, det räknas såklart inte som omvägar utan det är resultatet av att jag gjort precis det jag velat göra över tiden.

Nu återstår det att se vad grannarna tycker om lägereldar på bakgården och liknande tilltag. Förmodligen kommer jag bli episkt jävla bra på att hitta äventyret trots att jag bor mer centralt än på länge.

Får se om jag lyckas leta mig vidare ut på landet på sikt men för nu behöver jag nog stanna på en och samma plats ett tag. Och det känns ärligt talat läskigare än om jag fått en enkelresa till Mongoliet med avresedatum imorgon. De senaste tio-tolv åren har jag flyttat mer eller mindre permanent minst en gång per år.

Tur nu det finns så många bra människor som gör mig sugen på att stanna.

Äventyr Friluftsliv Lettland Nilsson i skogen Resa med hund Resor & Guider Vandring

Dunika (Tīrspurvs)träsk i Lettland

I naturreservatet Dunika återfinns den 7000 år gamla högmossen Tīrspurvs. Över träskmarken går en 6 km lång träspång raka vägen till andra sidan. Således en lång promenad om man går hela.

Tystnaden är magisk, landskapet överväldigande och ensamheten påtaglig. Och så den friska luften.

Flexie gör sig fint i miljön färgmässigt.

Att jag älskar tallar är knappast en nyhet. På mossen är de små och knotiga. Ett tips är att lägga barr i en termosmugg med hett vatten. Vänta en halvtimme och drick, de eteriska oljorna i barren bidrar till att dra igång blodcirkulationen ordentligt.

Bästa vännerna på äventyr. Flexie är duktig när matte vill fota.

Det är något med kargheten som inspirerar. Tänk att kunna måla som Lars Lerin, då skulle jag inte göra annat än att måla mossar.

Tveklöst återvänder jag hit. Gärna flera gånger på olika årstider.

Mattes älskling.

Det är omöjligt att gå vilse.

En rastplats. Makrill och sportknäcke är standard i ryggsäcken.

Återvänder mot bilen. Och hit kommer jag återvända igen som sagt. Helst så snart som möjligt.

Nilsson i skogen

Kokkaffe, jägartv och jullängtan

Decembermörker och snöbrist botas bäst med eld och kokkaffe. Vi pratar om vilken smak knäcken ska ha och äter rediga mängder pepparkakor. Vi ska till Tänndalen i jul och som jag längtar. Skidåkning, turer på fjället, umgås i stugan med M och hans mysiga familj, träffa vänner, fota, skriva, läsa, gosa med Flexie, träna, bada badtunna och basta. Rulla sig i snön och kanske hoppa i någon isvak. Jul, sedan min födelsedag och så nyår. Allt på en gång. Det här jullovet kommer bli underbart.

Äventyr Nilsson i skogen

Om att vara modig och våga kasta sig ut (eller in)

2018 blev året då jag vände upp och ned på hela livet och förändrade allt. Jag planerar livet genom övergripande tioårsplaner. Utifrån sett verkar kanske vägen framåt slingrig och mina val lite oklara men det finns en plan. Sedan är jag en jäkel på att se, och ta vara på, möjligheter som dyker upp.

Lettiska högmossar är mycket bra platser för reflektion.

Mellan 20 och 30 ville jag bo utomlands, resa massor, ta universitetsexamen utan studielån, bygga upp ett företag jag kan leva på, flytta till landet/köpa gård, ha häst, kunna jobba helt på distans. Ja och så göra värnplikt då.

Muck blev visserligen först 6 månader efter trettioårsdagen och jag har ”bara” en kandidatexamen (mastern i marknadsföring ligger på is på grund av gröntjänsten) men i övrigt genomförde jag allt. För egen del behöver jag spalta upp det för jag tänker ofta att jag ju inte åstadkommit någonting.

Från att bo ensam i Indien, Thailand och Litauen till att bygga upp ett företag som inte bara försörjde mig utan även två anställda. Jag och F köpte drömgården på landet och det gick fint att jobba på distans. Tyvärr fungerade inte relationen och jag behövde lämna vilket var fruktansvärt. Jag jobbade också extremt mycket vilket periodvis gick ut över min egen hälsa, relationen till mig själv och relationer till andra människor. Det är fan inte målbild.

Jag fick stipendier för att skriva kandidatuppsats i Indien och Nepal. Bodde i flera månader i flyktingläger och intervjuade tibetanska familjer. Därifrån kommer denna bild.

Det senaste året har fokus enligt stående legat på FRAMÅT FÖR HELVETE. Jag fick i våras erbjudandet om att efter muck stanna som instruktör i Försvarsmakten genom Befälsförstärkningsavtalet. Jag är oerhört tacksam för den möjligheten och vet mycket väl vilket ansvar som följer med rollen. Jag gör mitt bästa hela tiden. Plutonchefen sa också att jag borde söka till officersprogrammet så det gjorde jag, alla tester och intervjuer är klara så i höst börjar jag på Karlberg.

Tack vare hårt slit med bolaget har jag kunnat köpa lägenhet i Sundbyberg på egen hand. Budgivningen avgjordes för övrigt medan jag satt under en gran den första dagen på rekryternas AGU. Är också väldigt tacksam över att nu ha M <3 vid min sida och över att jag fått flera nya vänner. Relationer som betyder obeskrivbart mycket.

Och nu är det just det. Jag har vänt upp och ned, förändrat, styrt upp och fixat ta mig fan allt ”på utsidan” i livet. Då är det dags att våga kasta sig inåt. Där finns en del att jobba med.

Lars Fält är onekligen en föregångsman som gjort mycket jag vill göra.

Tioårsplanen mellan 30 och 40 är inte helt klar och den är som aldrig skriven i sten men en huvudsaklig målbild är fokus på relationer, självutveckling och fysisk träning. Mental träning blir ett fortsatt viktigt verktyg.

Jag vill klara officersprogrammet och på sikt bli plutonchef. Jag vill vara närvarande och ta hand om mina relationer och om mig själv. Fotograferandet och skrivandet är viktigt för mig, det vill jag prioritera, ta på allvar och sluta be om ursäkt för. Någon gång skulle jag vilja hålla kurser i överlevnadskunskap för civila nybörjare. Till dess att en sådan möjlighet uppstår (läs: jag skapar en) tänker jag börja dela mer sådant här och på Instagram. Jag vill verkligen få fler att ta sig ut i naturen!

Ett steg i detta är mina videos på temat grundläggande skogskunskap som finns på min IGTV-kanal HÄR.

Om det uppstår en situation när det inte längre finns en plats för mig i Försvarsmakten tänker jag mig ett jobb som marknadschef på något företag i friluftsbranschen. Nu vill jag dock ta reda på om det går att göra karriär i försvaret (och bjuda på den så här offentligt längs vägen).

Framförallt vill jag tillbringa extremt mycket tid i skogen. Mest tid i skogen vinner!

Vad vill du våga det kommande året eller åren?

Äventyr Friluftsliv Lettland Nilsson i skogen Resor & Guider Vandring

Livskvalitet ute och fina kamrater

Onekligen är livet bäst utomhus. Även om det så bara är att fånga en sällsynt soltimme med en kamrat på promenad vilket har varit dagens huvudaktivitet hittils. Är väldigt tacksam för de snälla och vettiga personer jag hittat genom försvaret det senaste 1,5 året.

Har tänkt mycket på detta på sistone. Hur mycket det betyder att ha bra folk i sin närhet. Hur tacksam jag är för at jag har det. Jag hoppas ni vet vilka ni är, annars lär jag ju se till att bli bättre på att tala om hur mycket jag tycker om er. Att jag även tycker väldigt mycket om Flexie är sedan gammalt. Ganska komiskt hur vi råkar matcha färgmässigt på bilderna jag tog på oss i lettiska Uzava för övrigt.

Det var onekligen en redig semester. Egentid med Flexie och tid med kompis. Det som fattades var M men förhoppningsvis kan vi åka på någon sorts resa framöver. Jag gillar verkligen att vara ensam och behöver mycket tid själv för att hämta energi men det är också väldigt nice att hänga med bra folk.

Att promenera/vandra/frilufsa tillsammans kan ju vara det bästa sättet att umgås. Nu när flyttlasset snart går igen och jag återvänder till Stockholm (Sundbyberg) får jag försöka hitta friluftslivet i stan. Kommer återgå till att trampa runt i Ursvik bland annat. Det blir en fin möjlighet till att även hjälpa andra som av outgrundlig anledning fastnar i fjollträsk att hitta ut. Förmodligen kommer grannarna undra om jag är lite tappad när jag sitter med kokkaffepannan i trädgården utanför lägenheten men det är smällar man får ta.