Alla inlägg om Försvarsmakten

Alla inlägg om friluftsliv

Östeuropa: reportage & guider

Grönt är skönt Intervjuer Nilsson i skogen

Intervju med Kalle: Utan spaning ingen aning

Från en snöhög i Boden eller en sanddyn i Mali, spanarens blick är alltid fast. Träffa Kalle, gruppchefen från I19 som just nu leder sju spaningssoldater på mission i Mali.

Namn: Kalle

Regemente: I19

Befattningoch grad: 1. Sgt, spaningsgruppchef

Instagram:  @spaning_nord_i19 (Gemensamt konto för 3. Brigadspaningskompaniet och spaningsplutonen vid 191. bataljon.)

Du är i Mali just nu, vad löser du för uppgifter där?

Jag är chef för sju spaningssoldater. Vi löser allt från rörlig/fast spaning till samverkan, allt syftandes till att ge högre chef inom FN beslutsunderlag inför kommande uppgifter/operationer.

Hur ser en dag ut på mission? Eftersom vi förstår att varje dag är olik de andra så får du berätta om ett par olika:

Dagarna kan grovt delas in i tre kategorier;
1. En dag på campen: Vårda, träna, äta, sola, breddutbilda på något av gruppens vapensystem/ materiel, gå på ordergivningar/ genomgångar.
2. Patrull i närheten av egen camp: Spaningsgrupperna löser stående inhämtningsuppgifter i operationsområdet.
3. Operationer: Kompaniet (eller delar av kompaniet) löser inhämtningsuppgifter under längre tid och på längre avstånd.

”Spaningsgrupper gör sig redo att utgå för rörlig spaning.” Bild lånad från @spaning_nord_i19 på Instagram

Berätta om vägen till rollen du har nu och vad du gör på jobbet i Sverige?

Jag gjorde värnplikten 2008, genomförde därefter SOU på MSS 2009/2010. Därefter arbetade jag på en pluton där jag hade alla befattningar från ställföreträdande gruppchef till ställföreträdande plutonchef.
Hemma i Sverige arbetar jag i huvudsak som instruktör.

Vad har du alltid i uniformsfickorna?

Första förband, kompass, tändstickor, gps (garmin foretrex 401), handskar, anteckningsmtrl, pannlampa, kniv, snusdosa.

Gains är viktigt, hur tycker du en soldat ska träna?

Varierat och hårt.

”Spanare i Timbuktu.” Bild lånad från @spaning_nord_i19 på Instagram

Som nyinryckt värnpliktig, vad ska rekryten ha i bakhuvudet förutom att dricka vatten och byta strumpor över tiden?

Dina befäl har gått igenom precis samma saker som du går igenom. Gör ditt bästa, ta hand om dina kamrater. Enkelt.

Om du fick lägga en beställning hos FMV med obegränsad budget, vad köper du?

Nya hjälmar!

Har vi bättre utrustning än Burkina Faso?

Haha, ja.

”Spaningsplutonen I19 är bataljonchefens ögon och öron.
Vilja, Uthållighet, Precision.” Bild lånad från @spaning_nord_i19 på Instagram

I Försvarsmakten behöver man ibland peka med hela handen. Gör det, på ett av nedanstående alternativ.

M90 eller M90 öken?

Båda

Galt eller Terrängbil 11?

Galt

Strid eller spaning?

Spaning

Ak5 eller Ksp 90?

Ak5

Bulle eller proteinpulver?

Bulle

Göra lumpen eller plugga tekniskt basår?

Båda

Puppa eller 20 tält?

Puppa

T-shirt eller Fältskjorta 90?

T-shirt

Nocco eller kaffe?

Nocco

Bära ksp-band eller bära radio 180?

Ksp-band

Stålgrå eller ankelsocka?

Ankelsocka

Discogym eller orientering i skogen?

Discogym

Sand eller snö?

Snö

Högvakt eller o-plats?

O-plats

Gym eller hinderbana?

Gym

Emilia eller Instagram?

Instagram

Vasaloppet på Vita Blixten eller springa samma sträcka på sommaren som ultramara?

Springa.

Har du några tillägg?

Nej.

Följ Kalle och hans kamrater på Instagram genom detta konto: @spaning_nord_i19

BU Grönt är skönt Nilsson i skogen

Måla bandvagn, orientering och permission

Kungen har vinkat hej då för helgen och vi har lämnat regementet. Det är inte många permissionshelger kvar till muck nu. Just nu går tiden både snabbt och oerhört långsamt. Inte för att jag längtar ut, jag kommer ju kvarstanna i Försvarsmakten.

Vårdveckan är till ända och jag har fortfarande färg från bandvagnsmålningen kvar på händerna. Vagnen blev riktigt tjusig när vi var klara i alla fall. Underskattade dock grovt hur jäkla lång tid det tar att måla M90-kamouflage på en bandvagn. Återstår att se om vi måste måla en vända till under REMI eller om detta duger. Passade även på att måla bandvagnens namn lite lagom diskret på förardörren (alla befäl låtsas som om ni inte läste det).

I övrigt har vi även orienterat. Det är jäkligt roligt. Var en svår bana (enligt Warduck som elitorienterat) men jag tog mig runt och hittade alla kontroller på egen hand utan att springa efter någon. Tror jag ska gå med i den lokala orienteringsklubben och fortsätta öva. Är svårare att orientera och springa än att gå tycker jag.

Slut på tråkigt inlägg, nu tar jag fredag!

BU Frågor & Svar GMU Grönt är skönt Guider & Tips

Gör GMU på Ledningsregementet (sök till mitt kompani!)

Den 23 juli startar den elva månader långa grundutbildningen på Ledningsregementet. Då kommer jag vara en av instruktörerna på 11. Ledningsplatsbataljon och mer specifikt på Rasbo Kompani.

Det finns platser kvar, bland annat som stridsfordonsskytt och stridsfordonsförare men givetvis slår jag ett extra slag för samband. Särskilt om man har någon form av intresse för IT.

Skall dock tilläggas att jag inte hade någon erfarenhet av att jobba rent fysiskt med IT-teknik innan inryck så det är absolut inget krav. Däremot är det bra om man gillar problemlösning, är envis och lösningsorienterad. Det är jäkligt roligt att jobba med samband på en främre ledningsplats. Jag tycker denna typ av jobb marknadsförs alldeles för lite av Försvarsmakten. Det är utmanande eftersom hela ledningslaget (inklusive brigadchefen!) är beroende av att just min grupp löser sin uppgift. En ledningsplats utan samband är inte värt ett skit/fyller ingen som helst funktion. Att då säkerställa att allt funkar och upprättas snabbt som fan medan ett antal höga chefer mer eller mindre står och hoppar på tå vid sidan ger en skön form av press.

Vi löser ju ”skarpa” uppgifter hela tiden. Det är inte en blågul som säger att det är godkänt eller för dåligt. Antingen fungerar systemen eller så fungerar dem inte och då blir det inget samband förrän vi felsökt och åtgärdat. Poängen är att man hela tiden jobbar ”på riktigt”.

Sedan får man som sambands/ledningssoldat såklart också en gedigen soldatutbildning inklusive olika vapensystem, ledarskap (för gruppchefer), strid och så vidare.

Med det sagt så vill jag verkligen slå ett slag för att göra lumpen. Har du inte antagningsprövat, boka in dig på en gång och se till att välja Ledningsregementet. Ställ gärna frågor så svarar jag eller tar reda på svaret och återkommer!

Här finns alla inryck (KLICKA och läs mer på Försvarsmaktens hemsida)!

BU Grönt är skönt

Vårdvecka

Är vi verkligen i Sverige? Värmen är nästan absurd. Vård i motoroverall står på schemat liksom utvärdering och personliga utvecklingssamtal med plutonchefen. Jag hoppas så många som möjligt från plutonen ska välja att stanna kvar i Försvarsmakten. Tror alla kommer välja minst T. (Tidvis anställning, dvs komma in på vissa övningar etc). Dock kommer nästan hela min grupp stanna på heltid. Ska bara övertyga Warduck också så är vi fulltaliga. För egen del stannar jag som sagt. Råkar förresten veta att det finns platser kvar om man vill rycka in på min pluton och bli stridsfordonsbesättning…

Volleyboll och fotboll har också prioriterats. Tyvärr är jag riktigt förkyld så det har varit begränsat med fys för min del.

Ser i övrigt fram emot pannkakor idag. Inte många torsdagar kvar nu 👌

BU Grönt är skönt Nilsson i skogen

BrigStri 18 ur sambandsgruppchefens perspektiv

Vare sig stålregn eller blött regn präglade övningen BrigStri 18. Istället sken solen konstant utom den förmiddagen då vi övade vältrigg inomhus. Kärvt värre.

Vältrigg är för den oinsatte ett stridsfordonsliknande åbäke som bjuder uppsutten personal på en tur likt i en tombola. Precis som bilen man tumlas runt i vid halkkörning innan körkortet skulle tas således. Hängandes fastspänd upp och ned med full stridsutrustning blev det utmanande att kravla fram till förarplats och ut genom den luckan. Tur jag inte har anlag för klaustrofobi. Riktigt roligt var det även om det såklart vid en skarp situation hade varit långt från kul att sitta fast i ett stridsfordon, potentiellt med vatten inforsandes och fientlig eld i luften.

Utöver detta gavs plutonen möjlighet att öva gruppering ytterligare ett antal gånger. Repetition är kunskapens moder och nu fick vi även tillfälle att anpassa det vi övat utifrån brigadstabens önskemål. Brigadchefen och ledningslaget är ju dem vi ger service till kan man man säga i bemärkelsen transport och kommunikation.

Särskilt för oss i sambandsenheten var det lärorikt att jobba nära staben och vi löste vår uppgift på ett riktigt bra sätt måste jag säga. Naturligtvis kan man alltid öva mer och helst oftare med brigadstaben men utifrån förutsättningarna levererade plutonen och vi fick mycket beröm.

Som slutövning var det inte en så bra övning eftersom vi inte omgrupperade lika ofta som vi borde göra. Det var ju inte en övning tänkt till oss vilket jag förstår men vi fick ingen ”shit detta är vår slutövning”-känsla. Vi tog dock initiativ och hjälpte till och felsökte även utanför vår enhet vilket skapade värde.

Nu är vi som sagt på Ledningsregementet igen och det är vårdvecka på schemat. Bandvagnen ska få kärlek och vi ska fysa. Solen skiner och det är galet varmt. Det känns att det inte är långt kvar nu! Känns redan trist att tänka på att lämna kamraterna. Som tur är ska i alla fall några jobba kvar precis som jag.

Nilsson i skogen

BrigStri 18 avslutat

Plutonen har avslutat den sista sambandsrelaterade, större övningen. Vi har vårdat kropp och själ men framför allt fordon och materiel. Från kompanichefen har vi fått ytterligare bevingade ord att lägga till listan över gröna visdomar.

Iakta, inse, ingripa. Det stämmer väl överens med hur jag tycker uppgifter skall lösas och det passar även fint ihop med mitt mantra rätt mental inställning.

Brister den positiva attityden och ledsenhet kommer ikapp gör jag som Kapten K sa: acceptera läget, ladda om mentalt och ta stöd av kamraterna. Ladda om mentalt görs bäst i skogen, gärna med joggingskor på. Och även om mycket är tufft just nu på det privata planet så fick jag till en win. Kontrakt på lägenhet i Enköping skrivs under på fredag. Foto till tjänstekort är taget och jag har till och med fått ett skrivbord på befälsrummet ordnat till mig. Känns fint att vara välkomnad.

Jag skall återkomma till övningen senare förresten. Nu orkar jag bara skriva kort om dagen. Den gick i Fänrik Fysmonsters anda, det vill säga inledningsvis fys, därefter fys och slutligen mer fys.

Illustrerar med en bild tagen efter gårdagens löpning.

Fotboll stod först på schemat. Såg inte fram emot det. Hatar bollsport. Hatar fotboll. Tyckte marschträning hade varit bättre. Föga överraskande blev jag vald sist vid laguppdelningen. Överraskade dock mig själv samt plutonen med att inte vara totalt värdelös. Var till och med roligt. Det trodde jag aldrig jag skulle tycka. Jobbigt detta med att allt är så kul. Svårt att behålla tjänstemin då.

Nästa fyspass var närkamp med allas vår ladugårdsdörr Lt Gött Mos. Skrattar när jag läser min första beskrivning av honom här på bloggen. Värt att skriva i sökrutan och läsa. Knädarr och ångest byttes mot en något mer munter syn på livet när jag inse att jag kanske skulle slippa avlida under passet. Jag gjorde så gott jag kunde och det kändes fint att det var ett snällt pass. Behöver bygga lite självförtroende när det kommer till närkamp. Skynda långsamt osv.

Har insett att det är Tough Viking i helgen. Är inte anmäld men är riktigt sugen…. Vi får väl se.

BU Grönt är skönt Nilsson i skogen

Åter till LedR

Igår framryckte vi tillbaka till Ledningsregementet. Borta bra men hemma bäst! Systemövningen är därmed avklarad. Bitvis radiotystnad framöver här på bloggen beror även fortsättningsvis på att vi är inne i slutövningsskedet och därmed övar intensivt över tiden.

Innan vi lämnade P4 och Trängregementet hann jag också Flexie springa ytterligare två rundor. Inte i någon vidare fart dock. Har känt mig sliten och trött men det är kanske inte så konstigt. Sprang igår ”hemma” i Spånga också men även dessa kilometer gick trögt. Har fått ihop 16 km jogging än så länge denna vecka enligt Runkeeper.

Nilsson i skogen

Vitsippor, lera och blippediblopp i Skövde plus jobb i Försvarsmakten

Veckan fortlöper i sakta mak. Blippedibloppandet går enligt plan och gruppen fortsätter att utveckla sambandskompetensen.

Den strålande solen från helgen har varit frånvarande och istället har det varit misärväder. Insåg dock i måndags att jag ju är mekaniserad och fick tillstånd att sova i bandvagnen istället för i tält bakom matsalen. Upphängd på en bår sover man bra men ja, inte lika bra som i en säng. Väldigt fint bemötande av vakten och militärpolisen på P4 och Träng måste tilläggas. Stor tumme upp för förståelse.

I övrigt prövade jag löparspåren igår. Efter att vi käkat pizza. I leran och regnet. 8 km. Blev inte direkt bättre efter att ett stridsfordon bränt förbi. Flexie och jag blev jäkligt leriga. Vitsipporna blommar dock och dagens promenad blev vacker.

Idag däremot skiner solen och efter ett tidigare besök av kompanichefen kom nu även kapten och sa välkommen. Jag ska nämligen fortsätta i Försvarsmakten efter MUCK, som instruktör på samma pluton som ska fyllas upp med värnpliktiga. Kommer bli extremt roligt. Nu skall fler lära sig ropa ÄRA MOD OCH HÖGANTENN över tiden.

Nilsson i skogen

Ett redigt tält är allt som behövs

När jag och Flexie framryckte söderut under gårdagen sken solen. En långpromenad hade betats av och i bilen låg mitt trotjänartält från Hilleberg samt diverse friluftslivsutrustning. Ett snabbt stopp genomfördes i Enköping för att hämta uniform och stridsutrustningen med mera.

Målet för transporten var Skövde, här skall veckans verksamhet bedrivas. På inrådan av en bekant jag stannade till hos på vägen letade jag mig upp på Billingehöjden och hittade raskt en avkrok där jag kunde resa tältet. På tal om personen jag stannade hos så var det rejält motiverande. Är mycket taggad på en karriär i Försvarsmakten efter detta. En del av samtalet handlade om vikten av att aldrig vika ned sig, ha pannben och så vidare. Nu har denna person en mångårig erfarenhet av extremt hårda tjänster men jag drar likväl lärdomar. Fick dessutom upp ögonen lite extra för K3. Just idag håller jag dock alla tummar och tår för att få ett ja på att jobba vidare på Ledningsregementet efter muck. Är en specifik tjänst jag vill ha som plutonchefen erbjöd men beslut ska fattas högre upp i hierarkin. Olidligt att vänta.

Hur som helst så var det trevligt att campa. Flexie verkar väldigt nöjd med att vara med matte på äventyr. Vi sov gott tillsammans. Är trött trots det, tror de senaste dagarna slitit en del på mig. Jag och F har gått skilda vägar så är nedstämd över tiden. Med det sagt är det nu upp till bevis för min devis rätt mental inställning. Fortsätt lösa uppgift!

Inledde sedan morgonen med att göra riktigt kokkaffe. Alltid trevligt. Kex med jordnötssmör från dygnsportion till frukost och så en långpromenad. Har nu förstärkt med köttbullemacka på soldathemmet och ser fram emot att gruppen ska komma hit.

BU Grönt är skönt Nilsson i skogen

Kompaniövning Aldrig sist – Reflektioner från övningen

Ge fan i att vara sist är medskicket vi minns från den gemensamma övningsgenomgången i början av förra veckan. Mycket mer än så fick vi inte veta innan det hela brakade loss. För oss nykomlingar var det den första kompaniövningen och plutonen drev igenom lösandet av uppgift med kraft.

Inledningsvis deltog vi två dagar på dagtid. Det betydde att vi grupperade och omgrupperade som om vi var med i övningen men vi sov på logementet. Har tappat bort räkningen på hur många gånger vi omgrupperade totalt (nackdelen när det är mobilförbud och därmed radiotystnad på bloggen) men jävligt många gånger var det.

Hur som haver gick vi tillslut officiellt ut på övningen och förärades nätter både i framvagn på bandvagn liksom i tält och ett par timmar som sovande (slumrande…) sambandspost (och ja, det är så man jobbar i vissa lägen). Vi är för få i plutonen så alla går jävligt tungt under övning. Dock inget nedslående, vi var ju i skogen och det fanns uppgifter att lösa. Till råga på allt var det fint väder mestadels.

Således bestod det personliga stridsvärdet prövningen och jag är så glad över tiden att jag misstänker att kamraterna stör sig på det. Tjänstemin går ej att behålla. Allt är ju så jävla kul! Speciellt när det börjar regna och misären kryper närmre. Rätt mental inställning!

En sådan upprätthöll min grupp och vi hade grymt roligt och tog vara på alla möjligheter som gavs till att förbättra oss själva. När vi under en dag fick utgöra skyttegrupp i Stridsfordon 90 var det ingen idé att klaga över långa väntetider, istället var det bara att njuta av att få prova på nya uppgifter. Även om det till viss del innebar väntan. Men nog fan är det coolare och vänta i ett stridsfordon än i exempelvis en korridor på kasern. Hur kul som helst!

Vid ett par tillfällen blev några individer ledsna (stress, sömnbrist, press, fältlivet…) så jag tror att denna övning gav möjlighet att börja känna på olika typer av gränser. För att reflektera lite så tror jag det är lättare för mig som… tänkte skriva att det har med ålder att göra men kanske räknas inte bara faktiska siffror utan mer vad man har för personlighet och erfarenheter. Jag har en sjukt stark motivation till att göra det jag gör, jag tycker fält är det bästa som finns och det är komiskt när allt suger, jag blir typ bättre ju mer skit som träffar fläkten. Däremot är jag betydligt mer kass på kasern och på exempelvis fys (så länge det inte är marschträning, då är jag typ bäst).

Inget i fält har hittils varit värre än att bo ensam i New Delhi, fruktansvärt magsjuk i ett rum utan fönster i ett kvarter som var långt från tryggt för ensamma kvinnor och veta att det är flera månader kvar innan man träffar någon man känner (eller som talar samma språk) och att det är en hel kandidatuppsats som ska skrivas innan man får åka hem.

Jag tror min mentala gräns (där det tyvärr var rätt nära den berömda väggen) går någonstans efter hög press i flera år i sträck med att driva företag på heltid samtidigt som man pluggar 150 %, köper nytt boende, flyttar utomlands och så vidare. Där någonstans slutar jag må bra. Det är inte samma typ av stress i försvaret dock så det kanske inte är jämförbart… poängen är att jag fortsatt väntar på övningen som ska vara så pressande att jag crashar ihop. Jag vill veta var gränsen går. Nu när privatlivet för övrigt crashat ihop så får vi se om devisen rätt mental inställning håller. Det är helt enkelt skarpt läge på det planet och det kanske gör att vår slutövning kommer kännas mycket tyngre.

För att återgå till övningen och sluta flumma så tänkte jag göra en lista med tre bra saker från övningen. Vill ni ha mer inlägg om vad vi gjorde på själva övningen får någon skriva en kommentar och få slut på radiotystnaden från läsarsidan 😉

  1. Problemlösning: Sambandsgruppen tänker först och gör sen

Jag lärde mig av misstaget vid den första terränggrupperingen. Nu tänker jag efter först och väljer plats med stor omsorg även om det ska gå fort som fan. Vi hjälps åt och bollar inom gruppen, jag går inte iväg ensam som chef och bara bestämmer utan det blir bäst när vi tänker tillsammans. Sedan tar jag beslutet. Och därmed ansvaret om det skiter sig. De senaste grupperingarna gjorde vi helt utan stagpålar. Vi använder alltså bara trädfästen vilket innebär att det måste pusslas väldigt exakt med vagnens placering men vi slipper banka pålar.

Varje gruppering är ganska utmanande mentalt i bemärkelsen att man måste tänka klart, snabbt och effektivt. Det är en helt annan känsla mot att exempelvis lösa en stridsuppgift men det är väldigt roligt. Gruppen är objektivt jävligt duktig för att vara så pass nya.

2. Plutonens uppgift ska vara i fokus

Jag har sett det extra klart och tydligt i och med denna övning. Det är plutonen som har en uppgift, inte enskilda grupper eller individer. Det enda som är viktigt är plutonens huvuduppgift. Inte vad jag som person tycker är roligast eller viktigast att göra. Sedan råkar det sammanfalla väldigt trevligt för mig då huvuduppgiften är att tillse att brigadchefen får tut i luren. Ur ett kommunikationsperspektiv kunde dock cheferna tydliggjort redan i höstas exakt vad som är syftet med en ledningspluton så hade vi sluppit flera konflikter inom plutonen…

3. Bibehåll högt stridsvärde med rätt åtgärder över tiden

När vi anslöt till kompaniet och maskerade vagnarna utan att upprätta något passade jag på att ta en minisömn på ett liggunderlag under masknätet med stridsutrustning på. Det är ett exempel på att jag insett hur viktigt det är att ta varje chans till att höja stridsvärdet. Jag fortsätter att konstant spela upp en ramsa i huvudet: vad är rätt åtgärd just nu? Om och om igen hör jag det ”rätt åtgärd, rätt åtgärd, rätt åtgärd”. Då går det inte att vara lat och strunta i att borsta tänderna, byta strumpor, gå och skita eller ta en energibar. Varje stund skall ägnas åt rätt åtgärd.

Sådärja, ännu ett klämkäckt inlägg författat! Kan jag sprida lite positiva vibes har jag haft god verkan i målet. Vill ni höra mer om övningen, kommentera så vet jag att förbindelsen fungerar.